Förklädnadskonst

Lena Andersson skriver i DN idag spännande om människans benägenhet att använda våld för att förmå sina medmänniskor till underkastelse på olika sätt. Själva lösningen på, hur mänskliga ansamlingar ska fungera utan våld och övergrepp, krig och elände, har väl ingen. Att var och en bara skulle agera på sitt sätt och samtidigt så att det inte påverkar andra, som väljer att inte övertygas, är dessvärre en utopi. Den utopin behövs inte för att inse att maktutövning och maktmissbruk oftast förkläs i religiösa eller ideologiska dräkter. Som Lena Andersson uttrycker det: Människans etiska bedömningar vore aldrig avgjorda genom någons påstådda helighet eller gudomliga inspiration.