Bantning

Nu har hustrun och jag ägnat oss åt LCHF under ett halvår. LCHF (low carbon high fat) är en bantningsmetod, som går ut på att man inte äter socker och andra kolhydrater men kan äta allt annat, däribland kött, fisk och mejerivaror. Vi har inte hållit oss till 100 % till bantningsreglerna men ändå följt dem ganska strikt, särskilt vissa av oss. Vi äter inte potatis och andra rotfrukter men fuskar ibland lite med någon morot eller rödbeta. Vi äter inte bröd och pasta. I stället för bröd äter vi frökakor som gräddas i ugn med fiberhusk för att hålla ihop. Bröd kan man sakna lite. Nybakat bröd är en delikatess. Goda mackor finns det gott om i många sammanhang. Pasta tycker jag ibland är synd att vi inte får äta, för det finns så många goda pastarätter. Ris gör inget att vara utan, tycker jag, utom för suschi, som jag gillar. Potatis saknar jag mindre än jag hade trott att jag skulle.

Jag vill minnas att jag skrivit om bantning tidigare här på bloggen, så jag ska inte uppehålla mig vid fler detaljer.

Själva syftet med vårt LCHF:ande är förstås att gå ner i vikt. Det lyckades till en början. Jag gick ner 7-8 kg och det gick relativt fort. Men där avstannade viktminskningen, trots att diethållningen fortsatte. Och jag har hittills lyckats undvika att gå upp igen. Sannolikt skulle jag nu behöva övergå till någon annan bantningsmetod, om jag vill gå ner ytterligare. Nu är jag inte mer än några få kilo från mitt mål, så det kan tänkas att det inte blir någon ny metod för mig.

Det är märkvärdigt att vi lever i så goda tider och i ett så gott land att allt fler i befolkningen behöver banta i stället för att gå hungriga.