Balansgång

Läste ett juste ledarinlägg i DN igår. Ledigt och roligt skrivet var det och innehållet vettigt. Det handlade om de tre partier i riksdagen, som ligger närmast 4-procentspärren. Slutsatsen var att MP och L har goda chanser att bli kvar i riksdagen, medan det blir svårare för KD. MP skulle rida på sommarens värmebölja och torka och har börjat visa tecken på självständighet. L skulle klara sig med sin starka ledare och sin profilfråga, skolan. Björklund gjorde faktiskt bra ifrån sig i en partiledardebatt, som DI och Expressen ordnade häromdagen på nätet på något vis, som jag inte minns hur. I ledarartikeln ifrågasattes, varför KD finns till. Det gör jag också. I artikeln sa's å andra sidan att det finns plats för ett "folkrörelsemoraliskt" KD i riksdagen. Just det håller jag inte riktigt med om. Det sa's också att KD försöker mopsa upp sig men knappast på ett trovärdigt sätt. Det är väl utspelen med inga landsting alls och fler kärnkraftreaktorer, som skribenten tänkte på.

Ett Groucho Marx-citat fanns också med i artikeln, ett som jag borde haft med mig i många av de avtalsförhandlingar jag ägnade mig åt i jobbet förr i tiden. Det här är våra krav och gillar ni dem inte, har vi andra. Eller om citatet kanske gällde principer men det gör ingen större skillnad. Humor är som lite av livets salt.

Apropå partiledardebatten, men mest apropå Åkesson, är här ett par Marx-citat till.
Trassla inte till saken genom att komma dragande med fakta
och
Politiken är konsten att leta efter problem, hitta dem överallt, ställa fel diagnos och använda fel botemedel.