Klick, klick

För några dagar sedan skrev jag lite om FB här på bloggen. Tänkte lägga till en sak. Om klickandet.

Det gäller väl att få så många klick som möjligt. Det är väl alla facebooksanvändares högsta önskan. Många klick, en gladare dag. Massor av klick, duktig pojke. Några få klick, besvikelse. Inga klick, undanflykt behövs. En del är väl ute efter kommentarer också men jag tror de flesta kollar antalet klick mest, d.v.s. "gillaklick", med eller utan någon larvig mojisymbol. Man kan säkert tänka mycket om, vad det är som samlar många klick och vad som passerar med få klick eller, ve och fasa, kanske helt oklickat.

Men jag funderade en stund på mitt eget klickande. Är det bara innehållet eller bilden, som gör att jag klickar? Nej, säkert tar jag också ovidkommande hänsyn. Det beror också på, vems inlägg det är. Och ibland beror klickandet på rent larviga skäl, som att den och den brukar jag inte hålla med, den och den klickar minsann aldrig på mina inlägg, den och den kommer bara med trista saker o.s.v. Frekvensen av inlägg om vissa frågor och från vissa personer kan medföra viss klicktrötthet, vilket gäller ännu mer för "hjärteklickandet" på Instagram (som jag oftast struntar i). Och när det gäller FB-inläggen i alla olika "miljöfora" (undrar om det ordet egentligen finns), som jag deltar i, tänker jag också på politiska undertoner, innan jag klickar, så att jag inte klickar på något med "fel färg". Man vill ju inte gilla alltför tossiga politiska hemvist eller budskap. Det gäller förstås inte bara miljön utan inlägg i alla politiska frågor.

Jaha, vad ville jag säga med detta då? Inte något särskilt mer än det där egentligen. Det var bara ett par tankar om den nutida sysselsättningen klickandet, som liksom hör till FB. I det här blogginlägget har jag lyckats få med bokstavskombinationen klick inte mindre än 23 gånger. Bara en så'n sak.