Vilda västern

Hemma igen efter en åttadagars husbilssemester, är det dags att blogga som vanligt. Jag börjar idag och det blir med det stora landet i väst.

Nu bjuder amerikanska politiker över varandra om stöd till coronaoffer. Då talar vi inte om futtiga miljoner eller miljarder kronor, då talar vi om billions of dollars. Lite, lite kan man kanske börja vädra morgonluft inför presidentvalet i höst i det stora och mäktiga landet, som gått sådan kräftgång under Trump och som isolerat sig alltmer och lämnat viktiga, internationella samarbeten. Nog finns det en chans att det amerikanska folket nu börjat inse att den sittande presidenten inte är det optimala valet. Försiktigt uttryckt. Egocentricitet, lögnaktighet, allmän okunnighet och ekonomiskt oförstånd måste ha börjat sätta sina spår även hos en del trogna supportergrupper. Att Trump sedan har en politisk profil, som är inte bara otrevlig utan direkt förfärlig med sina nationalistiska och rasistiska inslag, är något amerikanerna tycks ha svårt att bli riktigt övertygade om. Men det gör ju inget, om de ändå inser att Trump är en nationell katastrof. För det är han ju. Det känns som om chansen finns i november till något bättre där borta. 

Om det stämmer och Trump åker ut, kanske chansen också ökar för att andra ruggiga politiker får svårigheter, sådana som Bolsonaro, Orban och Kaczynski. Å andra sidan är det svårt att hoppas, så länge vänsterinriktade diktaturer opererar i världen och så länge trenden med mer motsättningar gynnas av nationalistiska makthavare på bekostnad av sämre internationella samtal och samarbeten.

Tillbaka till det lilla. I måndags lyckades jag till sist lägga in ett blogginlägg från husbilen med min laptop. Men tyvärr kunde jag inte bifoga de två bilder jag hade tänkt. Så nu kommer de här i stället utan minsta samband med världsproblemen jag var inne på nyss. Först en bild från skulpturparken Pilanes på Tjörn, ett märkvärdigt verk ute i naturen nära havet.

 

  
Och så en bild från akvedukten i Håverud. Många olika nivåer där och då syns ändå inte järnvägsbron, som också passerar alltihop och slussarna på ömse sidor om själva akvedukten. Kvinnan i förgrunden och lilla vovven känns säkert igen av de flesta som ser det här.