Vilka svin!

Nej, nej, jag menar inte dom där. Jag försöker inte ta efter högerretoriken. Jag tänker på riktiga svin, vildsvin, som det finns så gott om numera, inte minst här nere i Sörmland.

Vi bor ute på landet. Ute på landet är man nära naturen, vilket vi gillar, hunden också. Skogen ligger nära inpå och vi har förmånen att titt och tätt få vila ögonen på vilda djur. Fåglarna förstås. Räven då och då. En ståtlig älgtjur för någon månad sedan, alldeles nära huset. Rådjuren är här allt som oftast ibland ett par, tre, ibland fler. Hjortarna är många men vanligen en bit bort. Grävlingar ser vi ibland men rätt sällan. Vargen höll sig på andra sidan Klämmingen men vi har faktiskt en varggrop som sevärdhet i närheten. Bäver finns på Baggholemen ute i Storsjön men den har vi inte träffat personligen än.

Vildsvin ser vi i princip aldrig, trots att artens antal exploderat. "Grisen", som man kan kalla vildsvinen för att låta lokal och lite jaktkunnig, är skygg och noga med att röra sig bara på natten. Den har funnits i många år häromkring men hittills har vi bara sett några exemplar vid tre, fyra tillfällen. Däremot syns det väldigt tydligt, var de har varit. De lämnar efter sig uppbökad mark, som i bästa fall ser ut som om någon kört med en markkultivator och i värre fall som månlandskap. Det blir extra trist, när de ger sig på gräsmattor och tomter. Det är många som fått känna på det. Nu har det blivit vår tur. Tre nätter i rad i förra veckan kunde vi se att "grisen" hälsat på. Vid det senaste tillfället hade de grävt upp säkert ett ar av gräsmattan. Det ser tråkigt ut och man blir obeskrivligt lerig i novemberblötan. Framförallt är det ett mödosamt arbete att lägga tillbaka, släta ut och försöka få fint igen, kan jag säga.

Ett av de mindre "dagbrotten".

Efter de tre nätterna tog jag för första gången på länge fram hagelbössan ur vapenskåpet, laddade och ställde klockan på 02.00. Jag har min jägarlicens men är inte en jagande jägare. På den givna signalen gick jag i alla fall upp och ut med bössan i akt och mening att skrämma bort "grisen". Ingen jagar vildsvin på riktigt med hagelbössa och i varje fall inte med fågelammunition. Det var rätt mörkt men tillräckligt med ljus för att konstatera att inga vildsvin fanns inom synhåll. Jag avfyrade ett skott snett upp i luften. Eldflamman brann till i natten, knallen ekade bort över sjön och jag tänkte att jag väckt grannar runt om i bygden. Något prassel hördes inifrån skogen just efter skottet och senare ett par skall från rådjur.

Nu har det gått två nätter utan nya påhälsningar av "grisen". Kanske blev de lite skrämda av skottet eller i varje fall konfunderade. Kanske hade de redan bestämt sig för att böka upp någon annans trädgård. Risken att de snart hälsar på här igen är nog rätt stor, dessvärre. Vi får se. Kanske något varningsskott till. I värsta fall får det bli eltråd.