Djur i bur

Läste en artikel i DN om den svenska djurskyddslagen, som av Ingvar Carlsson faktiskt tillägnades Astrid Lindgren på hennes 80-årsdag. Anslaget i lagen var ambitiöst och välvilligt mot våra husdjur, läste jag. Grisar skulle få strö i boxarna, varken höns eller andra djur skulle få hållas i bur, o.s.v. En del av detaljreglerna lämnades till intresserade parter att diskutera, utveckla och besluta men grundvalen fanns i lagen. Flera decennier har gått sedan dess. Har det blivit bättre för djuren? Inte för många av dem.

Som vanligt är det pengarna som styr. Tillväxten kräver att vi värnar om arbetstillfällen även i livsmedelsindustrin, sägs det. Då är sådant som husdjurs väl och ve inte vatten värt. Ekonomiska intressen vinner alltid. Såväl avelsarbete som löpande djurhållning inriktas på effektiv produktion och låga kostnader, inte på djurens biologiska bästa. Vi är ett välmående land men vi anser oss inte råd med ett rimligt djurskydd. Förhållandena är allmänt kända men väldigt få gör något. Busarna i livsmedelsindustrin tillåts diktera villkoren.

Hönsen hålls fortfarande i bur. Grisarna trängs fortfarande i trånga utrymmen på cementgolv utan att någonsin se dagsljus, än mindre ha jord att böka i. Nötkreatur hålls inomhus i hela sina liv. Minkar och rävar uppföds under vidriga omständigheter. Listan kunde göras lång.

Vi värderar inte djuren som levande varelser och deras rätt till rimliga livsförutsättningar. Djur, som vi anser oss behöva i livsmedelsindustrin, är ekonomiska enheter, som vi anser oss ha rätt att behandla hur som helst. Massproduktionen av fläskkött, kyckling, ägg behövs till alla miljarder människor och måste dessutom ske till lägsta möjliga priser. Den ohämmade konkurrensen hyllas av ekonomer och ägare av produktionsmedlen men innebär en hantering av våra husdjur som ligger långt bortom det anständigas gräns.

Det nya förslaget till djurskyddslag lär inte tillföra någon särskild nytta eller förbättring för djuren. Det ser mörkt ut för våra fyrfota eller bevingade vänner. Det skulle behövas politiker med en gnutta mod här. Sådant finns väl i MP men partiets röst är för tillfället svag som en törstandes i öknen. Man verkar utmattad efter sin irrvandring i maktens korridorer och, även om partiet klarar fyra procentspärren i höstens val, kommer man att få ägna år åt att slicka såren efter äventyret med S. C, gamla bondeförbundet, fortsätter väl att värna mer om djurägarna än om djuren och någon ytterligare röst, som för djurens talan i riksdagen, får man leta efter.