Vettig mathållning spelar roll

Igår morse, var det på nyhetsplats i SVT en utförlig rapport om WWFs köttguide. Jag laddade ner "appen" på nytt för säkerhets skull, så jag fick den uppdaterade versionen. Jag skrev t.o.m. ut ett ex. på papper.

Efter att ha tittat igenom guiden och sett alla symboler där, tyckte jag att det gick att dra några tydliga slutsatser. Om man alltid håller sig till Krav-märkta varor, är man "hemma". När sådana inte finns, kan man kika i guiden för "näst eller nästnäst bästa". Nötkött och lamm är aldrig särskilt positivt för klimatet, vilket talar tydligt för rimliga begränsningar av konsumtionen. Detaljerna kan man ägna sig åt med hjälp av guiden men enklast är att i huvudsak hålla sig till svenska produkter. Importerat kött och importerad ost ligger illa till i de flesta avseenden som redovisas, inte minst när det gäller djurhälsan. Viltkött är bäst men det är ju inte så lätt att komma åt för de flesta. Snart nog, borde det finnas gott om vildsvinskött, eftersom det numera är mer gott om vildsvin i våra marker än om något annat.

Som alltid, är prisfrågan en viktig faktor vid livsmedelshandlandet. Just den frågan blir förstås inte belyst av guiden. Det blev den inte särskilt tydligt i SVTs reportage heller. Förklaringen till, varför vi äter så mycket kött och annan mat, som är skadligt för klimatet, djuren eller naturen, är ju just priskonkurrensen. Är den enskilda konsumentens ekonomi ok, finns bättre möjligheter att välja bättre livsmedel än för den med en knaper ekonomi. Det behöver man inte vara Einstein för att räkna ut. Men vägen framåt med mindre konsumtion av kött och mer av vettiga vegetabilier är öppen för alla.

Köttguiden är en utmärkt hjälp, om och när man vill förbättra sina livsmedelsvanor. Nu kanske vi kan förvänta oss en uppdaterad version av WWFs fiskguide också. Grönsaksguide vet jag inte, om det finns någon men jag gissar att det gör det. Måste kolla det.

Nordiska matbekymmer

En person delade på FB en artikel från någon sorts tidskrift, digital eller analog, som heter FishEco Fiske, som jag såg nyligen. Det handlade om norsk torsk, som transporteras till Kina, där den injiceras med vatten för att bli mer lönsam och kemikalier för att den ska bli snyggare och gå att sälja lättare. Sedan skeppas den tillbaka till Europa. Ungefär hur smart för klimat och konsumenter är den här hanteringen på en skala från ett till tio, skulle Du säga? Man har hört liknande berättelser förr men saken blir ju inte bättre för det.



En annan nordisk livsmedelsnyhet läste jag om i DN igår. Danmark låter bygga ett stängsel mot Tyskland, längs hela ländernas gemensamma gräns, som är ungefär sju mil lång. Stängslet är inte till för detsamma som Trumps mur, att stänga ute vissa människor. Det danska stängslet är till för att hejda tyska vildsvin att komma in i Danmark och smitta ner danska tamsvin med farliga sjukdomar. Jag känner att det ligger nära till hands här med billiga lustigheter och liknelser mellan de tyska och danska djuren och Trump och en del av hans väljare men jag avstår.

Djur i bur

Läste en artikel i DN om den svenska djurskyddslagen, som av Ingvar Carlsson faktiskt tillägnades Astrid Lindgren på hennes 80-årsdag. Anslaget i lagen var ambitiöst och välvilligt mot våra husdjur, läste jag. Grisar skulle få strö i boxarna, varken höns eller andra djur skulle få hållas i bur, o.s.v. En del av detaljreglerna lämnades till intresserade parter att diskutera, utveckla och besluta men grundvalen fanns i lagen. Flera decennier har gått sedan dess. Har det blivit bättre för djuren? Inte för många av dem.

Som vanligt är det pengarna som styr. Tillväxten kräver att vi värnar om arbetstillfällen även i livsmedelsindustrin, sägs det. Då är sådant som husdjurs väl och ve inte vatten värt. Ekonomiska intressen vinner alltid. Såväl avelsarbete som löpande djurhållning inriktas på effektiv produktion och låga kostnader, inte på djurens biologiska bästa. Vi är ett välmående land men vi anser oss inte råd med ett rimligt djurskydd. Förhållandena är allmänt kända men väldigt få gör något. Busarna i livsmedelsindustrin tillåts diktera villkoren.

Hönsen hålls fortfarande i bur. Grisarna trängs fortfarande i trånga utrymmen på cementgolv utan att någonsin se dagsljus, än mindre ha jord att böka i. Nötkreatur hålls inomhus i hela sina liv. Minkar och rävar uppföds under vidriga omständigheter. Listan kunde göras lång.

Vi värderar inte djuren som levande varelser och deras rätt till rimliga livsförutsättningar. Djur, som vi anser oss behöva i livsmedelsindustrin, är ekonomiska enheter, som vi anser oss ha rätt att behandla hur som helst. Massproduktionen av fläskkött, kyckling, ägg behövs till alla miljarder människor och måste dessutom ske till lägsta möjliga priser. Den ohämmade konkurrensen hyllas av ekonomer och ägare av produktionsmedlen men innebär en hantering av våra husdjur som ligger långt bortom det anständigas gräns.

Det nya förslaget till djurskyddslag lär inte tillföra någon särskild nytta eller förbättring för djuren. Det ser mörkt ut för våra fyrfota eller bevingade vänner. Det skulle behövas politiker med en gnutta mod här. Sådant finns väl i MP men partiets röst är för tillfället svag som en törstandes i öknen. Man verkar utmattad efter sin irrvandring i maktens korridorer och, även om partiet klarar fyra procentspärren i höstens val, kommer man att få ägna år åt att slicka såren efter äventyret med S. C, gamla bondeförbundet, fortsätter väl att värna mer om djurägarna än om djuren och någon ytterligare röst, som för djurens talan i riksdagen, får man leta efter.

Liberal köttsyn

För vissa politiker sviktar förtroendet redan från början, redan innan de yttrat sig i någon ny fråga. Fördomar kallas sådant för. Ville man spetsa till det, skulle man säga att alla politiker hör till den kategorin men riktigt så fördomsfull är inte ens jag. Men en politiker, som jag instinktivt alltid utgår från att han har fel, när han tar till orda, är Liberalernas Carl Hamilton. Han kallar sig Carl B Hamilton, antagligen för att skilja ut sig från andra Carl Hamilton. Hamilton uttalar sig allt som oftast mycket självsäkert, kategoriskt och ibland rent av raljerande. På anglosaxiskt manér skulle man kunna kalla honom a pompous ass men det vore mig fjärran att ta till sådana uttryck. Hur som helst, är han en sann borgare.

Senast jag hörde något om Hamilton, hade han uttalat ha sig i ett debattinlägg i DN, läste jag i SvD igår. Det handlade om importerat kött, vilket han menar att svenska media behandlat illa i vissa reportage, tydligen var det i DN och SVT. Han kallar det den svenska köttprotektionismen. Tala om luftsving! Vad Hamilton egentligen är ute efter, framgår inte av SvD-reportaget. Kanske menar han att svenska lagar om djurhantering, djurskydd m.m. går för långt. Kravet på ursprungsmärkning av kött i restaurangbranschen gillar han i varje fall inte. Av någon anledning. Så här uttalade han sig bl.a. om det han kallar motståndet mot importerat kött: Det bidrar till att människor tvingas fly sina hemländer. Här passar något annat ord bättre än luftsving. Huvudlöst, kanske.

Djur runt oss

Hanteringen av våra tamdjur är i många delar kontroversiell. Burhöns, inomhusgrisar vanvårdas i mammons intresse, antibiotikaanvändningen är skandalös i många länder och överdriven även här hemma, djurskyddet brister, även om Sverige är ett föregångsland i det, t.o.m. uppfödning av pälsdjur under vidriga omständigheter är tillåtet.

Men även de vilda djuren skapar rubriker. Ingen har undgått den känsliga vargfrågan. Den har kommit väldigt nära oss här nere i östra Sörmland, sedan ett nytt revir etablerats i området nordost om Klämmingen. Man kan tycka att vargrevir inte passar i tättbebyggda områden. Oroligt blir det förstås för djurhållare med varg i närheten. Det är lättare att värna om vargen, om man inte har den in på knutarna. Om jag visste att en flock vargar hölls i skogen här bredvid, där vi bor, skulle jag inte vara så kaxig, när jag gick ut med hunden eller för att leta svamp. De allra flesta är väl numera med på att vargen ska få finnas i vårt land. Det måste även djurhållare och jägare finna sig i. Stöd till djurhållare för ordentlig stängsling låter fullt rimligt men man bör kunna kräva hyfsad framförhållning av djurhållarna själva också. I Värmland klagas det mycket på varg och jag gissar att det är mest älgjägare, som tycker att det blir för lite över till dem. Tja, det är ju en synpunkt. Älgkött är gott och från miljösynpunkt förhållandevis bra kött. Men med mer älg, blir det klagomål från skogsägare.

Vildsvin är vi många som klagar på. De förstör skörden för lantbrukare, de bökar upp skogar och trädgårdar, de förökar sig i rekordtakt. Men vildsvinen utgör egentligen ett gott tillskott av kött, som produceras naturligt och någorlunda miljövänligt. Om vildsvinsjakten organiseras bättre, och vettiga regler för utfordring iakttas, kan stammen hållas i schack och då kan det finnas gott om vildsvinskött i butikerna. Vildsvinen kan väl på sikt bli ett kosttillskott även för våra stora rovdjur.

Här i Sörmland finns det väldigt gott om klövvilt, så gott om det att det blir dåligt med föda över till älgen, sägs det. Hjortarna börjar bli så många att lantbrukarna börjat klaga på viltskador. Men med kontrollerad och systematisk avskjutning är hjortdjuren ett välkommet födotillskott för dem som väljer att äta kött.

Björn finns det numera gott om i Sverige men av någon anledning är den nästan inte alls kontroversiell. Den lär i alla fall ha förorsakat fler dödsfall och allvarliga skador på människor än vargen. Någon hade nyligen sett och fotograferat en björn i närheten. Som amatör hade man inga svårigheter att identifiera djuret som en björn men någon från länsstyrelsen tyckte det liknade ett vildsvin. Hmm.

Räven, denna vackra städhjälp i naturen, är inte vatten värd i jägarkretsar. Man skjuter den för att undvika konkurrens om rådjurskiden eller av något annat mindre tydligt skäl. När räven förorsakat massaker i hönsgården, det har hänt oss en gång, är den inte vidare poppis, det håller jag med om. Men för det mesta ligger den på plus. Skabbrävar förekommer fortfarande men vi ser det sällan numera.

Det är också ett rikt fågelliv runt oss. Det har jag varit inne på nyligen. Igår såg jag för första gången en skarv här omkring. Den satt på bryggan och torkade sina vingar, en ganska stor rackare men jag vet inte tillräckligt för att säga, vilken sorts skarv det var. Hägrarna verkade lite oroliga men det var kanske av andra skäl.

Igen

Vi äter för mycket kött, mer än vad som är nödvändigt för oss och mer än vad planeten tål. Inte nog med det, vi tillåter att köttdjuren behandlas illa, respektlöst och på ett sätt som befordrar massproduktion och ekonomi men inte djurens välbefinnande och naturliga beteenden.

- Svinuppfödare har uppmärksammats många gånger för missförhållanden med grisar, som aldrig ser dagsljus och som framlever hela sina liv i trängsel på minimal yta av betong. SLU och grisuppfödare propagerar just nu för för att suggor (som länge avlats för att få för många kultingar) ska få fixeras, när de grisat.
- Höns lever inomhus, ofta i små burar, för att uppfödare kämpat som lejon för att kravet på burstorlek inte ska skärpas eller i varje fall skjutas upp i decennier. S.k. frigående höns lever i mångtusenhövdade flockar, där allehanda onaturliga beteenden förekommer.
- Kobönder propagerar för att betestvånget för nötkreatur ska avskaffas. De påstår att det är bättre för korna, om de slipper gå ut.
- Hemska filmer har visats om pälsdjursuppfödning, en verksamhet som dessutom saknar ett vettigt syfte.
- Antibiotikaanvändningen i stora delar av köttdjursuppfödningen är alldeles för hög och döljer missförhållanden snarare än botar sjuka djur vid behov. Det bidrar också till risken med resistenta bakteriestammar.

Missförhållanden i djurhållningen motiveras av lönsamhetskrav, pengar alltså. Det behöver man inte vara något geni för att räkna ut. Producenterna skyller ständigt på konkurrens från länder, som tillåter värre missförhållanden. Men många, både på producent- och konsumentsidan, är beredda att medverka till förbättringar i djurhållningen. För konsumenter finns flera sätt, t.ex. att begränsa sitt köttätande och att så ofta som möjligt välja ekologiskt producerat kött.

Jo, jag vet att inte ett ord av det jag just skrivit innebär någon nyhet. Men, va' fan, ursäkta franskan, man kan väl få stämma in i kören. Det tål att upprepas.

Grönt eller inte

Centerpartistiska röster höjs i lilla hemkommunen, kanske på andra håll också, för att göra svenska bönder mer konkurrenskraftiga. Det man i C tänker sig är olika åtgärder för att förbättra lönsamheten på djurens eller miljöns bekostnad. Det förhållandevis goda djurskyddet kostar tydligen svenska djurhållare för mycket pengar. Man motsätter sig ett återinförande av beskattning av handelsgödsel. Man tycker säkert också att det är för dyrt att avstå från att medicinera friska djur med antibiotika.

Kanske skulle C i stället fundera på att föreslå åtgärder för att anpassa svenska lantbruk till den högre svenska standarden och samtidigt bli tillräckligt kostnadseffektiva. På sikt kommer den svenska standarden att bli ledande och på sikt skulle då svenska lantbrukare ha ett försprång, om man nu vill se det så. En annan tanke är annars att försöka bidra till att övriga Europa inför motsvarande regler som de svenska. Även borgerligheten behöver en grön röst. C har skrutit med att vara det. Kanske kan man bli det igen.

Vi hundägare får skärpa oss

För några dagar sedan kommenterade jag djurskydd, som bevakas med lite överdriven nit på ett ställe och lite för lite på andra. Då var det en hund som visserligen fick gå ut men inte tillräckligt långt, tyckte man. Igår såg jag att länsstyrelsen i Sörmland reagerat mot en hundägare, som hade en hund med för långa klor. Jag tycker mycket om hundar och har alltid haft hundar omkring mig. Naturligtvis tycker jag att alla ska sköta sina husdjur väl. Men det måste finnas några rimliga gränser och proportioner i förhållande till annat. Länsstyrelsens tjänstemän, som verkar ha för lite att göra, skulle ägna sig åt kontroller av uppfödare av minkar, kycklingar och svin i stället, gärna med samma nit och petimetersynpunkter. Nu ska jag för säkerhets skull inspektera lilla Chili, vår aussie, så att klorna är ansade. Idag ska hon få mat också och en promenad.

Sila mygg men svälja kameler

Läste nyligen om en hundägare som anmälts för djurplågeri, därför att hunden bara rastats på en tomt och inte fick någon ordentlig, daglig promenad. Man får hoppas att ingen kommunal tjänsteman eller åklagare driver den frågan vidare. För om någon gör det, finns det en del annat man också borde ta tag i. Massuppfödning av fjäderfän och grisar t.ex. vilket jämfört med hunden som inte får gå promenader, är djurplågeri av gigantiska dimensioner. När olika intressen har kollisionskurs och ett är pengar, måste som vanligt allt annat väja. Ett tv-program nyligen om minkfarmande, f.ö. en fullständigt onödig verksamhet, visade upp en sådan attityd och en sådan hantering att det blev direkt obehagligt att titta vidare. Medan minkfarmarna plockade upp döda minkar ur minimala burar, jämförde de sina minkars våndor med hundar som måste gå i koppel och hästar som måste dra vagnar.

Flatheten mot respektlös industriproduktion av djur är uppenbar liksom svårigheterna att göra något åt saken. Vi vill alla ha mat, vi vill alla ha billig mat, många behöver tillgång till billig mat. Lite ljusning kan anas här och där. Livsmedelsbranschen är full av oseriösa producenter och halvkriminella försäljningsorganisationer som kan få vem som helst att känna sig grundlurad i matbutiken. En sanering behövs och kanske redan pågår. Vi behöver tänka om, när det gäller uppfödning och konsumtion av köttdjur, vilket väl också redan börjat, om än i liten skala.

Ska det vara, så ska det

City Gross har bestämt sig för att sluta sälja utländskt griskött, i varje fall från länder, där gällande EU-regler för grisuppfödning inte respekteras. Ett utmärkt ställningstagande. Det behöver väl kompletteras med ett stopp för inköp av fläskkött från svenska uppfödare, som inte följer reglerna. Det är känt sedan tidigare att det finns många sådana. Sopa framför egen dörr och så där behöver inte betyda att beslutet inom City Gross är fel men förr eller senare måste vi också göra något de närmaste problemen.

Kul kosläpp

Någon lantbruksintresserad insändare i Sörmlands Nyheter framförde häromdagen att framtida "kosläpp" förutsätter mindre av detaljstyrning och klåfingrighet från lagstiftarens sida. Det är säkert riktigt att det finnas många detaljregler om djurhållning. Det finns väldigt många detaljregler på många områden. Vi svenskar är riktigt duktiga på regler, normer och lagar, liksom på byråkrati i största allmänhet. Insändaren om kosläpp vill att de enskilda djurhållarna ska ges större frihet att själva bestämma, vad som är bra för djuren. Vi vet alla, hur det kan bli, om man låter djurhållarna själva prioritera mellan djurskydd och mammon. Det finns många exempel. Kossorna kanske inte misshandlas värst. Grisar och fjäderfän har det förskräckligt på många ställen, där industrialiseringen och vinstoptimeringen gått långt. Rysliga exempel på oetisk, naturvidrig djurhållning finns, ibland med, ibland utan stöd i lagstiftning. Det finns förstås många vettiga och seriösa djurhållare men i stort är problemet inte att vi har för långtgående reglering av djurskydd och livsmedelsproduktion utan tvärtom.

Vem åt upp korna?

De 69 försvunna korna i Stjärnhov har inte återfunnits men enligt lokalpress är polisens förundersökning klar, den som först lades ner men återupptogs efter uppmärksamhet i media. Det var ett fantasieggande brott. Ingen kunde riktigt räkna ut, hur man hade kunnat stjäla så många, så stora kreatur utan att bli upptäckt. Polisen ville snabbt slippa utredningen. Men nu verkar det luta åt att kobonden misstänks för att själv ha gjort av med kossorna och försökt få ersättning från försäkringsbolaget. Det är ingen större överraskning men lite nyfiken på, hur det praktiskt gått till, är man ju. Snart får vi väl också veta, om det är samma gissning som kommunens egen kriminolog kommit fram till, när han gjorde spektakel av händelsen i tv. Om det blir åtal av saken, är inte slutligt bestämt ännu.