På Facebook är det inte tillåtet att visa Köpenhamnssymbolen Den lille havfrue, för det är en skulptur som föreställer en naken kvinna. På Facebook är det däremot rätt mycket fritt fram för våld. Världen har just förskräckts av en våldsverkare i "breivikklass", som tagit sig till Nya Zeeland och börjat skjuta ihjäl människor. I samband med mördandet lade gärningsmannen upp en film på sitt massmord på Facebook. Det var tydligen inget problem att lägga upp den och den lär ha funnits kvar där i flera timmar, innan den togs bort. Hos Facebook förekommer skruvade uppfattningar om både konst, nakenhet och våld.
Det är dags att på nytt ompröva deltagandet på FB. Visst kan det vara kul att se vad vännerna postar då och då men jag använder FB mest för ett par andra ändamål. Några av mina vänner lägger ut intressanta saker om klimatet och om miljöfrågor och jag är med i flera olika miljö- och klimatfora. Och ett par vänner, som läser min blogg, tycker att mina dagliga hänvisningar till bloggen är bekväma att ha. Det förstnämnda är faktiskt lite synd att missa. Får fundera på det. Det sistnämnda är inte särskilt nödvändigt. Jag ska fundera vidare. Kanske skulle man kunna använda Twitter till något.
En helt annan sak. Läste Peter Wolodarskis "söndagskrönika" i DN om förintelseöverlevare och Greta Thunberg och om människor som försöker förminska deras budskap. Inte bara välformulerat av Wolodarski utan även vettigt innehåll som ofta från det hållet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar