Influencers

Såg igår på SVTs morgonprogram ett par unga kvinnor intervjuas om Facebooks och Instagrams "gilla"-markeringar, likes, hjärtan och lite annat. Sådana där markeringar, som är till för att användare ska kunna jämföra, tävla, framstå som duktiga, synas, höras, märkas, vilket i sin tur lockar fler användare. Många användare är de här plattformarnas livsluft, det som är grunden deras reklamintäkter. Den ena av de intervjuade kvinnorna refererades till som "bloggare" och "influencer", den senare en titel, som blivit populär på sistone. Vilken tjusig titel! Den formligen utstrålar kändisskap, makt och stor betydelse. Om det var kvinnan själv som angivit titeln eller om SVT kommit på den, framgick inte. "Bloggare och influencer"! Så stiligt det låter. Jag funderade själv på att börja kalla mig "influencer". Då kanske man skulle verka lite mer inflytelserik. De, som hörde att man är en "influencer", skulle genast att få för sig att man är en viktig person, som påverkar omvärlden. Den här kvinnan i morgonteve uppgav att hennes blogg har 30 000 följare, tala om inflytande. Jag fortsatte fundera för egen del. Tänk, vilken personlig strålglans eller i alla fall status det skulle ge att kallas "influencer". Det vore något. Kanske skulle jag i så fall börja använda visitkort igen och på dem ange titeln "influencer". Det skulle imponera. Då skulle man vara någon, då skulle man få betydelse, göra intryck, sätta avtryck.

Men vänta nu! Jag kom på ett problem, ett bekymmer. Vem skulle jag influera? Vem skulle alls notera titeln eller titta på ett visitkort? Vem blir påverkad av mina aktiviteter, med eller utan fin titel? Mina följare på bloggen kanske, hade jag nog tänkt. Problemet är bara att min blogg har lite färre följare än den där "influencerns". Antalet är faktiskt bara någon eller några promille av den där kvinnliga mediamogulens antal följare. Och de flesta av dem, som följer min blogg, vet redan, vad jag tycker och influeras knappast av, vad jag skriver. Min bloggs behov av kommentarer, diskussioner, likes, hjärtan, "gilla", barnsliga symboler eller annat sådant är mycket litet. Jag måste nog, tyvärr, inse att jag skulle få jobbigt med titeln "influencer". Himla synd! Där föll den idén. Men "bloggare" skulle jag ändå kunna kalla mig med gott samvete, för jag bloggar ju faktiskt, nästan varenda dag. "Mikael Clemens, bloggare" kunde det stå på visitkorten. Men vid närmare eftertanke, tror jag att det får anstå med visitkort. Jag är färdig med visitkort och vem skulle jag förresten ge dem?

Hustrun, som kommit in och slängt en blick på det jag just skrivit, undrade varför jag retade mig så på den där titeln.

- Den låter både pretentiös och jättelarvig, sade jag. Vem fan blir influerad av vad en 25-årig tjej skriver för småungar om mode, kläder, pop eller annat?
- Har du läst hennes blogg? 
- Nää. 
- Du är bara avundsjuk, svarade hustrun.