Idag ska jag skriva
om viktigare saker än politik och maktfullkomliga ledare.
Vi fick en fin julklapp, en liten fågelmatare, som kan sättas upp på utsidan av fönstret, så att man kan se småfåglarna komma och hämta frön precis framför näsan, på andra sidan glaset. De har ju ett ordentligt fågelbord en bit bort i backen men det ser trevligt ut det här också. Det är mest talgoxar och blåmesar, som hittat hit.
Igår morse, vid tandborstning och annat såg vi, hur Mickel räv dök upp ur skogsbrynet, nära utanför badrumsfönstren på husets norra gavel. Räven gick så långsamt att vi en stund undrade, om den var skadad. Det var den inte. En riktigt vacker rödräv var det. Den tog några försiktiga steg och stod sedan stilla en stund, så något steg till. Den var inte längre bort än 25-30 meter. Hundarna anade att det var något på gång och kom in i badrummet, tittade dit vi tittade och fick syn på räven. De började genast skälla och springa runt i huset. Trots stängda fönster och dörrar, hörs de ut men räven tittade bara hastigt upp och tycktes inte reagera särskilt. Den stod kvar en stund, blickstilla. Efter någon minut tog den plötsligt ett, säkert meterhögt, fyrfotasprång framåt och tittade strax efter landningen upp med en sork i munnen. Det var förklaringen till den försiktiga gången och koncentrationen på villebråd snarare än på bortklemade tamhundar. Den åt upp sin sork rätt så kvickt men utan direkt brådska och gick sedan i lugn takt tillbaka in i skogen.
Vilket skådespel! Härlig syn på mellandagsmorgonen från första parkett. Jag ville inte missa föreställningen, så jag hämtade inte kameran men så här ungefär såg det ut.
Vi fick en fin julklapp, en liten fågelmatare, som kan sättas upp på utsidan av fönstret, så att man kan se småfåglarna komma och hämta frön precis framför näsan, på andra sidan glaset. De har ju ett ordentligt fågelbord en bit bort i backen men det ser trevligt ut det här också. Det är mest talgoxar och blåmesar, som hittat hit.
Igår morse, vid tandborstning och annat såg vi, hur Mickel räv dök upp ur skogsbrynet, nära utanför badrumsfönstren på husets norra gavel. Räven gick så långsamt att vi en stund undrade, om den var skadad. Det var den inte. En riktigt vacker rödräv var det. Den tog några försiktiga steg och stod sedan stilla en stund, så något steg till. Den var inte längre bort än 25-30 meter. Hundarna anade att det var något på gång och kom in i badrummet, tittade dit vi tittade och fick syn på räven. De började genast skälla och springa runt i huset. Trots stängda fönster och dörrar, hörs de ut men räven tittade bara hastigt upp och tycktes inte reagera särskilt. Den stod kvar en stund, blickstilla. Efter någon minut tog den plötsligt ett, säkert meterhögt, fyrfotasprång framåt och tittade strax efter landningen upp med en sork i munnen. Det var förklaringen till den försiktiga gången och koncentrationen på villebråd snarare än på bortklemade tamhundar. Den åt upp sin sork rätt så kvickt men utan direkt brådska och gick sedan i lugn takt tillbaka in i skogen.
Vilket skådespel! Härlig syn på mellandagsmorgonen från första parkett. Jag ville inte missa föreställningen, så jag hämtade inte kameran men så här ungefär såg det ut.



Inga kommentarer:
Skicka en kommentar