Visar inlägg med etikett inrikespolitik. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett inrikespolitik. Visa alla inlägg

torsdag 27 augusti 2020

Heja MP!


MP mister nu en av sina kunnigaste miljöförkämpar, Isabella Lövin, som är både språkrör för partiet och minister i MP/S-regeringen. En betydande förlust för partiet. Lövin är mycket kunnig i miljö- och klimatfrågor. Hon är en resultatinriktad politiker. Kanske är hon inte är den mest slipade debattören bland politiker men hon är ändå en mycket vass företrädare för partiet. Nu gäller det att finna en slagkraftig efterträdare till Lövin, en som kan hjälpa Per Bolund att se till att folk öppnar ögonen för nutidens viktigaste frågor och det parti som står allra mest för dem.

För mig är det obegripligt att så få väljare föredrar MP. Det borde verkligen inte vara så illa att partiet ständigt måste balansera på 4-%-spärren i opinionsundersökningarna. Sverige och hela världen står inför den största och farligaste av mänsklighetens utmaningar, klimat- och miljöfrågorna. Det enda rimliga vore då att rösta på partier som driver de frågorna. Och i Sverige är det bara MP, som driver en övertygande och seriös miljö- och klimatpolitik. Isabella Lövin var lite inne på att partiet nog borde stärka sin politik på vissa andra områden än miljö och klimat. Det kanske stämmer men själv tycker jag att man har en bra och faktiskt heltäckande politik. Möjligen behöver man några vassare företrädare på något eller några områden. Men det är ju lätt att säga.

Och något som för mig är fullständigt obegripligt är att fler än var femte svensk skulle rösta på SD enligt opinionsundersökningarna, medan bara var 25:e skulle rösta på MP. Vad tänker de med? En annan obegriplighet för mig är att 50 % fler skulle rösta på KD än på MP, också enligt färska opinionsundersökningar. Ur led är tiden. Världen är upp och ner.

lördag 13 juni 2020

Klimat och invandring


Ett klimatkollegium ska ordnas, sade både ordinarie och vice statsministrarna, Löfven och Lövin i veckan. Kollegiet ska bestå av dem själva och sex ytterligare, närmast berörda ministrar. Kollegiets uppgift ska vara att säkerställa att klimatfrågan beaktas på lämpligt sätt i alla relevanta frågor och beslut. Utmärkt! Det är svårt att räkna ut, vad Åkesson, Kristersson och Busch Thor ska komma med för invändningar mot detta. En tanke kunde vara att i stället inrätta ett sådant råd tillsammans med oppositionen. Men, handen på hjärtat, vem skulle vilja starta något gemensamt och meningsfullt organ tillsammans med SD eller för den delen KD?

Och nu klagar högern på att regeringen gjort för lite för klimatet. Det finns förstås en poäng där någonstans, för regeringen har gjort för lite i klimatfrågan. Det har alla regeringar. Det är ingen ursäkt. Och från höger har man varit direkt påhejad att göra ännu mindre. Politiska tricks går sällan hem. Moderatutspelet senast kommer inte att bita någon annan i baken än partiet självt.

Det är för väl att det reaktionära, ständigt gnällande och aldrig konstruktiva SD äntligen tycks ha passerat sin pik och börjat backa i opinionen. Kanske har åtminstone en del väljare börjat genomskåda de klagande högerpopulisterna. Själv häpnade jag över SVTs initiativ att nyligen mitt i coronakrisen och fullständigt opåkallat sända en "minidebatt " om invandringsfrågor mellan Jimmie Åkesson och centerns talesperson i invandringsfrågor, Jonny Cato. SD är de, som har mest att tjäna politiskt på att frågan tas upp. SD har som alla vet hög svansföring i invandringsfrågan och vill väl få näsan över vattnet, när opinionssiffrorna viker. Man vågar gissa att SD legat på för att få SVT att ta upp frågan och dessutom låta SD delta. "Minidebatten" gav förstås ingenting. Åkesson sade nej till allt, till invandring, uppehållstillstånd, asyl och nya medborgarskap. Cato talade om kompromisslösningar. Meningslöst. Det måste vara någon annan än bara jag, som undrade varför detta sändes över huvud taget.