Nyheter på gott och ont

Läste i tidningen om en gammal kollega som avlidit, en bra karl. Jag kände honom lite från ett samarbete för mycket länge sedan. På omvägar hade jag hört att han var sjuklig på senare år. Mera direkt har jag hört att covid-19 var inblandat. Trist, hur som. Coronainfluensan kommer liksom närmare, när den drabbar människor man känner eller känner till väl. Den får en tydligare och mer skrämmande bild. Plötsligt blir det mer allvar med alla förmaningar. Alla hemska siffror, som varit nästan mekaniska, får en ny och mer påtaglig innebörd.

Och igår lyssnade jag, som vanligt på söndagsmorgonen, på Martin Wicklins söndagsintervju. Jag lyssnar alltid på det programmet, även när intervjuoffret är någon jag inte är särskilt nyfiken på. Igår intervjuades Isabella Löwengrip, som stått för en framgångssaga i unga år men en saga som började vackla och så småningom ramlade ihop som ett korthus. Historien kanske inte är fascinerande för oss alla men, som alltid med Wicklins intervjuer, kom allvaret bakom fram. Min egen krassa slutsats blev att historien passar väl in i vårt svenska kynne. Jantelagen ligger nära oss.

Så läste jag just om utspridda bedrägerihärvor med inblandade svenskar som målvakter. Inget nytt under solen. Men jag fick ändå lära mig ett sorglustigt "undrevärldenuttryck", som av någon anledning fick mig att dra på smilbanden över kaffekoppen på morgonen. En misstänkt kvinna i förhör ville inte avslöja namnet på en medbrottsling och uttryckte det så här: Golare får inga polare.

Var och en blir inte lycklig på sin tro

Läste i DN om en amerikan i sextioårsåldern, som inte bara hävdar att Jorden är platt utan även vill bevisa det. Ville bevisa det, måste jag tyvärr säga, för han dog i sina ansträngningar att göra just det. Att hävda att Jorden är platt, är ju inte särskilt modernt och ingenting nytt men jag tror det upphörde för de allra flesta redan på medeltiden. Att hävda att vår planet är rund, var till och med kriminellt förr i tiden, när kyrkan fick bestämma mer. Gissar att det var jämställt med häxkonster ungefär.

Den här amerikanen, Hughes hette han, byggde sig en raket för att lyfta sig upp så högt över jordytan att han kunde kunde fotografera och med bilderna bevisa att Jorden är platt. Det gick inte så bra. Raketen lyfte men störtade snart och Hughes föll tillsammans med sin raket till döds mot den jordyta, som han ända in i döden ansåg vara en platt skiva. Jag har inte sett någon dementi av denna "nyhet" och det är ju inte första april, så, om ingen lurat DN-redaktionen, antar jag att Hughes gjort sitt sista försök att få fram bevis för sin tes.

Att det finns tokstollar, som tror på både det ena och andra, vet vi alla. Jag tänker inte utveckla mina idéer om det just nu med anspelningar på Trump, Tomten, kristendom, islam, klimatförnekare eller annat. Och Hughes drev alltså sin sak för långt för sitt eget bästa.

Yesterdays news...

... säger en uttråkad lyssnare och gäspar. Men dagens bloggrubrik är bokstavlig, även om någon kanske gäspar ändå.

Läste igår i DN ett intelligent inlägg av Lena Andersson om den s.k. samtyckeslagen. Nog är vi rätt många, som visserligen känner sympati för utsatta kvinnor, men som ändå haft någon känsla av att det är något lite som skaver med det här kravet på samtycke till samlag. Åtminstone har jag känt det så med tanke på den rätt stora gråzon, som skapas rent rättsligt av den nya lagen. Hur mycket våldtäkt är egentligen ett genomfört samlag med en som vill ligga i underkläder i samma säng och som inte är full och inte har några invändningar mot närmandena? Men Andersson sätter fingret just på den ömma punkten. Normen borde ändå vara att man av så gott som alla kan kräva lite personligt ansvar för sina handlingar. Att man långt tidigare sagt att man inte vill ha sex förändrar inte den bilden. Lite väl djupt filosofiskt snack av Andersson blir det som vanligt, här i termer av socialkonstuktivism och rättspositivism men så tycker jag nog mest, för att jag inte är tillräckligt bildad.

En huvudnyhet i SN igår var ett uttalande från en lantbrukare på nätupplagans förstasida. Det är inte lika illa som förra året men det ser fortfarande inte bra ut, säger Stefan med det passande efternamnet Ransch till SN. Jag bor i närheten men kan inte med säkerhet påstå att han har fel. Visst är det ganska torrt men det har regnat och allt växer så det knakar. Rubriken påminner mig om morfar Emil, som drev ett stort lantbruk och enligt hans barn alltid klagade på vädret. Ett år med perfekta växtförhållande sade Morfar: Det suger ut jorden.

Jag läste, också i DN igår, en utmärkt ledarartikel av Sofia Nerbrand, en sammanfattning av det som USAs 45:e president står för och gör. Jag rekommenderar läsning. Jag återkommer till ämnet i morgon.

Atombomber och gamla gubbar

Lars-Erik Lundin utreder frågan om eventuell svensk anslutning till konventionen om kärnvapenförbud. En sådan ratificering skulle försvåra Sveriges säkerhetspolitiska samarbeten, påstår han och får väntat medhåll från politiker på högerkanten men, som det sägs i DN i alla fall, även från någon i S. Den självklara första kommentaren i hela denna fråga, måste väl ändå vara att det är klart att kärnvapen ska förbjudas, bannlysas och motarbetas överallt. Jag såg inte något sådant ställningstagande i artikeln om Lundins utredning. I stället fanns ett par krystade förklaringar om, hur andra länder, i och utanför NATO, skulle uppfatta att Sverige håller med om själva utgångspunkten, alltså att ett kärnvapenförbud är bra. Skrämmande, tycker jag. Lundin lägger visserligen till att konventionen behöver utvecklas, vilket, om man vill vara positiv, skulle kunna tydas, som att han är med på själva utgångspunkten. Jag hoppas det.

Till något helt annat. I "SVT nyheter" läste jag det här. Dagens 70-åring är som 70-talets 50-åring. Friskare, lyckligare och har bättre sexliv. Inga undantag där och förklaringen till, hur man kommit fram till slutsatsen, tycktes helt enkelt vara att en person tyckte så. Men man kan väl i dödsskuggans dal ta fasta på det ändå. Huu, rysligt va? Det där med dödsångest alltså. Den mår man bättre utan. Men man måste inte intala sig att man är 20 år yngre än man är, för det. Läste också, förundrad, i DN om en 70-årig holländare, som påstods ha krävt i domstol att få bli 20 år yngre, därför att han känner för det och som om det var en verklig möjlighet. Han ska ha förlorat målet men anser själv att det bara var striden, medan kriget väntar i nästa instans och det skulle han minsann vinna. Av reportaget fick man känslan att holländaren på allvar trodde på sin rätt att förklaras 20 år yngre och att, bara domstolen slog fast det, skulle han i verkligheten bli 50 i stället för 70 på riktigt. En egendomlig historia, som luktar "fake news", en sorts test.

Dramatik i byn

I många år har jag prenumererat på Sörmlands Nyheter, SN. Jag har ett par skäl att vilja läsa SN. Det starkaste är att jag har närstående, som är verksamma hos SN. Dem vill man ju följa. Men jag tycker också som boende sedan länge i Gnesta kommun att det är intressant att vara uppdaterad om, vad som händer både i Gnesta och Nyköping.

Som jag tror det är för många lokala dagstidningar, varierar SN-kvalitén lite från dag till dag. Det är väl inte helt enkelt att varje dag hitta intressanta nyheter om små orter. Nyheter om Gnesta tenderar ibland att handla om småsaker, som egentligen inte behöver uppmärksammas i en dagstidning för allmänheten. Särskilt under sommartid kan rapporter om ovanliga växter, borttappade husdjur och liknande dyka upp.

Inte för att det är sommar nu precis men igår fanns en ganska stora artikel på gnestasidan om ett missöde på Västra Storgatan, där byggnadsarbeten pågår. En medborgare, som promenerade i byggnadsområdet, hade behövt skynda på stegen men snubblat, ramlat omkull och skadat en axel. Som förstärkning fanns en bild av den olycklige gångtrafikanten med en mitella om halsen. Det allmänna intresset i den nyheten skulle väl vara att Västra Storgatan håller på att byggas om, vilket alla i kommunen känt till ett par månader. Även om händelsen säkert var besvärlig för den enskilde gångtrafikanten, är det min gissning att det inte var många av SNs prenumeranter, som satte kaffet i vrångstrupen av häpnad över den nyheten.

Och varför ska man klaga på lokaltidningen då? Tja, gnälligheten har tilltagit med åren, tycker jag. Jag tar tillbaka alltihop och påstår motsatsen. För egentligen gillar jag ju SN.

Lätthetsad

Läste i tidningen om en enbart tragisk men på något vis ändå tragikomisk händelse i Australien. En ung man hetsades på en fest, där rödvinet flödade, till att äta upp en levande snigel, som visade sig innehålla en livsfarlig parasit. Efter åtta års lidande avled mannen nyligen. Några tankar dyker upp.


(Bilden visades i DNs notis)

- Hur korkade är tävlingsinriktade, partajande unga män på en skala?
- Bortsett från allt annat, låter det jätteäckligt att äta en levande snigel. Undrar om han tuggade eller svalde den hel. Men för all del, man gillar ju ostron t.ex. som man absolut inte ska äta döda. Inte blir det mindre äckligt med snigeln av att smittan kommit från snigelns matvanor, som omfattar musbajs med just den aktuella parasiten.
- Alkohol får folk att göra tokiga saker, inget nytt i det. Rattfyllerister tas dagligen.
- Ugnsbakade sniglar i smör och vitlök var poppis förr men jag tror knappast jag äter det igen.

Så, hur kan man tycka att det finns en komisk sida av denna nyhet? Tja, det låter lite som en skröna. Men är det sant, måste man nog vara lite cynisk för att dra på munnen åt den stackars australiensaren. Så, då är jag väl lite cynisk, då.

Det finns nyheter och så finns det nyheter

I vissa kretsar har det blivit vanligt att klaga på medierapporteringen. Jag instämmer inte men ibland dyker det ändå upp någon nyhet, som får en att undra lite. Under rubriken Udda eller mindre trovärdiga nyheter lägger jag i dag till en från Paris, som jag just läste i DN. En hemlös person, som ofta sover utanför flygplatsen Charles de Gaulle och letar i soporna där, lutade sig vid ett tillfälle mot en dörr, som gick upp. Han gick in genom dörren, tog med sig två väskor och lämnade platsen. I väskorna fanns enligt säkerhetsföretaget, som tydligen ägde dem och glömt låsa om dem, 300 000 euro. Händelsen ska ha fastnat på en övervakningsfilm. Bilden i artikeln visar något ovidkommande. Trovärdigt? Nja, men historien passar på något vis bra nu till jul.

En annan nyhet, som man kunde hoppas vara fake news men som dessvärre inte tycks vara det, är att FCC, USAs radio- och telestyrelse, beslutat upphäva den av Obama införda lagen om nätneutralitet. Lagen anses viktig för ett fritt och rättvist internet och var till för att hindra fritt spelrum på internet för enskilda telekomleverantörer att med tekniska och ekonomiska medel styra informationsflöden på internet. Lagen gillas inte av de republikanerna i FCCs styrelse, som nu röstat för att upphäva dessa regler. Inte för att jag har en aning om USAs krångliga juridiska regler men nog trodde jag att en lag kunde upphävas bara av lagstiftande församlingar, alltså i kongressen. Hur som helst är väl sista ordet knappast sagt om detta. Enligt en undersökning tycker, typ, 80 % av amerikanska folket att lagen ska finnas kvar.

Julen närmar sig med stormsteg

Det börjar dugga glesare mellan #metoo-nyheterna. Heimerson tyckte att det var viktigt att dra en lans för männens rätt i sammanhanget men fick varken medhåll eller efterlängtad uppmärksamhet, även om han själv påstår motsatsen. I lokaltidningen finns notiser om landstingets ersättning till patienter, som blivit av med ägodelar vid sjukhusvistelser, musbajs i ett förskolekök och om att de flesta i Gnesta håller sig till hastighetsbegränsningarna. Från den stora världen är det för tillfället relativt tyst om Trumps ständiga klavertramp (ska börja stava det klavertrump, tror jag). Vi nyhetskonsumenter har nog börjat snegla mot kommande julaktiviteter och vårt intresse för både jämställdhet och storpolitik kanske svalnat för en tid.

Vintermörkret är här. Ända till halvåtta på morgonen. Det är tillbaka redan tidigt på eftermiddagen. Snart blir det juleljus, julkort, pepparkakor, lussebullar, glögg och så¨nt. Själva har vi börjat planera årets utflykt till Nyköping för julklappshandling. Vem bryr sim om Trump och SD och Nordkorea då?

En positiv nyhet är i alla fall att MP till slut lyckats sätta ner foten i en fråga och fått stora S att backa lite, nämligen rörande rätten för vissa flyktingbarn att få stanna. Den krasse miljöpartisten skulle möjligen tycka att det varit ännu bättre om S fortsatt att vägra eftergifter, så att MP kunnat göra hela saken till en kabinettsfråga. Det hade MP behövt, kanske S också.

Morgonstund har guld...

... i mun eller i mund kanske, även utan en prasslande dagstidning. Här ute på landet kommer inga morgontidningar, morgontidningar i den mening som man kan ha i samhällen, alltså på morgonen. Här kommer de fram, långt efter att man redan hört allt på radio eller tv eller läst alltihop på en nättidning.

Jag har en prenumeration på Svenska Dagbladet, visserligen bara på nätversionen men ändå. Jag vill påstå att jag inte hör till SvDs kärnläsarkrets (finns det ordet?) men det är så att de bästa korsorden finns och alltid har funnits i just SvD. Med hjälp av en "app" kan jag lösa sådana korsord på min "surfplatta". Det fungerar, även om känslan med vanans makt inte är precis densamma som förr (får jag väl medge lite motvilligt). Kul med korsord, även om det nöjet är lite tunt som urvalskriterium. Men jag har i alla fall prenumeration på Sörmlands Nyheter, som visserligen också är politiskt förankrad högerut men inte lika långt ut som SvD. Undrar förresten, om inte dagstidningarnas politiska förankring numera tunnats ut eller tonats ner.

Valet av morgontidning kan alltid diskuteras. Jag har bytt flera gånger. Men jag är i alla fall nöjd med att läsa tidningen på dataskärmen i stället för att samla ihop pappersbuntarna, som snabbt växer till gigantiska högar och som är ett slöseri med naturresurser i flera led. Hur många granar eller andra träd, som årligen går åt för att bli pappersmassa för dagstidningar, har jag ingen aning om. Det finns komplicerade beräkningar om det och de varierar beroende på intressena hos den som räknar. Skogsindustrin har intresse av att säga att det t.ex. räcker med en halv gran för att förse ett normalhushåll med ett års direktreklam o.s.v. Den miljömedvetna räknar på sitt sätt. Men högarna av papperssopor, som bara till en del kan återanvändas, är tillräckligt stora för att skapa eftertanke hos var och en.

Ja, ja det gäller att läsa SvD med lite omdöme. Det blir en vanesak. Ibland blir det lite mycket. Nyligen fanns en lång artikel av Bergin om Trumps alla tokigheter, när det gäller terrordåd och hans uppfattning om medias bristfälliga bevakning av dem. Artikeln kunde tyckas innehålla en häpnadsväckande läsning, åtminstone för dem, som ännu inte förstått vidden av dumheterna från Vita huset. Det är en sak men jag måste medge att jag studsade lite vid avslutningen. Så här stod det:

Det är förvisso en presidents främsta uppgift att skydda nationen och efterleva konstitutionen. Mot den bakgrunden går det förstås att hävda att terrordåd utförda av muslimer är ett problem. Det går också att hävda att terrorism är ett problem oavsett vilken religion terroristerna har eller var de kommer ifrån.

Nyhetsmorgon

World Economic Forum, en organisation som stöds av stora, privata företag, ägnar sig att undersöka och ge ut rapporter om ekonomiska förhållanden i världen. Nyligen har man kommit med en rapport om jämställdhet mellan könen i olika länder. Bäst var tydligen Island, följt av Finland, Norge och Sverige. Att Sverige hamnade först på fjärde plats förklaras i huvudsak av löneskillnader mellan könen, vilket är bedrövligt att vi fortfarande inte kommit längre med. Toppkvartetten i jämställdhetsrapporten var kanske inte så överraskande. De nordiska länderna har ganska länge visat intresse för jämställdhetssträvanden. Mer överraskande var att efter de de fyra första följde Rwanda, Irland och Filippinerna. För att begripa hur det hänger ihop, behöver man nog sätta sig in i använd metodik betydligt mer än vad jag orkat göra.

Under tiden jag läste om detta i en e-tidning, hörde jag kortnyheter från tv:ns morgonprogram. Först meddelades att 2/3 av världens alla djur kan vara borta om bara ett par år och sedan att Malmö FF vunnit årets allsvenska i fotboll! Det ena ett i sanning fruktansvärt besked för hela jorden, det andra en lokal oväsentlighet. Intressant prioritering av nyheter. Man hade i alla fall den goda smaken att nämna vår pågående massutrotning av djur före fotbollsguldet. Därefter följde en intervju med statsministern, där två reportrar förgäves tjatade sig trötta för att få Stefan Löfvén att säga att Saudiarabien har medeltida bestraffningsmetoder. Svaren var tydliga och korrekta men Löfvén undgick att använda ordet medeltida. Intervjuarna återkom, frustrerade och förgäves, alldeles för många gånger till att försöka lägga ordet medeltida i statsministerns mun. Ingen lysande uppvisning i journalistik, tycker jag.

"Digicross"

Det är speciellt det där med tidningar på nätet eller papperstidningar. Antar att papperstidningarna är på väg ut. Frågan är knappast om utan hur snabbt. Men jag har hört många som inte vill vara utan sin pappersmorgontidning till frukosten. Det förutsätter att man bor i tätort, där tidningen kommer på morgonen men det gör ju i och för sig de flesta nu för tiden. De säger att det är en känsla det där med den stora, prasslande papperstidningen. De säger att det är svårt att läsa på en skärm. Det är inte alls samma sak. Skärmen är för liten, ljuset för skarpt, man får ingen överblick o.s.v.

Jag håller inte med och har länge skrävlat om att jag läser tidningen på datorn och att det går precis lika bra. Morgontidningen kommer ändå så sent här ute på vischan. Miljöhänsyn talar för det digitala. Man slipper släpa på kassar med papper. På nätet är nyheterna färskare. Där finns nyheter och debatt hela tiden, liksom på tv och i radio. Man behöver ändå hänga med på nätet. Det är bara en vanesak att kunna läsa tidningen på skärmen. O.s.v. Alltså har jag digitala abonnemang på en lokal dagstidning och på en rikstäckande, vilket är SvD på grund av de överlägsna korsorden, som den tidningen alltid haft.

För en tid sedan skaffade jag mig en läsplatta och en app, som gör det möjligt att lösa SvDs korsord digitalt. Tekniskt fungerar det utmärkt. Men jag har så småningom märkt att jag blivit mindre benägen att ta fram korsordet, när det bara finns i den skepnaden. Det är inte riktigt samma känsla som att ha det framför sig i själva tidningen. Jag använder plötsligt precis samma argument mot det digitala alternativet som andra använder för att läsa sina gamla papperstidningar, argument som jag livligt motsatt mig.

Ja, ja. Jag får väl traggla på och försöka vänja mig. Eller falla till föga och återgå till att köpa fredags- och lördagsexemplar av SvD. Fast jag kommer nog att välja det förstnämnda. Ett skäl är att det på senare år blivit svårare att komma över lösnumren. Av någon anledning har man blivit mer sparsam med antalet spridda lösnummerexemplar. Åtminstone i vår lilla by.

Apropå digitalt hörde jag just på morgonteve att Zlatan nu avslöjat på nätet att han ska spela för Manchester United. Den föga blygsamme huvudpersonen twittrar och säger att det blivit dags att låta världen veta var han ska spela!