Kommunal klåfingrighet

Skurup i södra Skåne skulle man inte vilja flytta till. Kommunen verkar vara någon sorts rasistiskt högerfäste. En rektor, tidigare moderat han också tydligen, som rakryggat sagt ifrån, när kommunen beslutade införa slöjförbud i skolorna, har nu arbetsbefriats under pågående utredningar av något, som inte redovisats öppet. Inte vet jag, om den här rektorn hållit på med något helt annat, som kommunen anser värt att utreda men gissningen att avstängningen har med kritiken mot slöjförbudet att göra är inte avlägsen. Rektorn i fråga har framfört att förbudet strider mot gällande lag. Kommunpolitikerna menar att tjänstemän ska göra som de blir tillsagda och inte ifrågasätta deras beslut. När man vill byta ut dem som har annan uppfattning, är det helt enkelt maktmissbruk. I Skurup artar det sig till en präktig, politisk och rättslig skandal. 

Att ett slöjförbud inte överensstämmer med svensk grundlag, inte med Europakonventionen heller, tycks inte vara viktigt för den kommunala majoriteten i Skurup, Staffanstorp och vissa andra kommuner. Men ett slöjförbud strider mot den grundlagsfästa religions- och yttrandefriheten enligt regeringsformen och dessutom mot diskrimineringslagen. Lagar stiftas och ändras av riksdagen. Det är väl rätt bra att hålla på det.

Sedan kan man fråga sig, vilka skäl moderater och andra högerpartier har för att driva den här frågan kommunalt. Skulle det vara jämställdheten mellan könen? Då kanske de också vill införa kjolförbud och lite annat. Om skälet vore att bara stoppa heltäckande huvudbeklädnader, nikab och burka, så vore det lättare att förstå. Den typen av klädedräkter på människor, som inte har rätt att själva bestämma, är förfärliga. Men ett sådant begränsat förbud, vore knappast intressant, för såvitt jag vet, kläs inga skolbarn i sådana dräkter. I Skurup är det även slöjor och huvuddukar, som förbjudits.

Slagpåsar

Svensk domstol har avslagit åklagarnas häktningsyrkande mot wikileaksgrundaren Julian Assange. Det finns en hel del att säga och tycka om de svenska åklagarnas sätt att sköta saken mot Assange under alla år som gått. Man kom aldrig på idén att ta sig till London för att höra den misstänkte där eller så kanske man helt enkelt inte ville. Om den hittillsvarande bevisningen inte räcker till ett åtal, är det svårt att tro att ett förhör med Assange skulle förbättra åklagarsidans position. Såvitt jag förstått, är det inte heller fråga om någon DNA-bevisning. Så allt talar väl för att förundersökningen och hela saken ändå ska läggas ner. Hur man än vrider och vänder på det, är det svårt att undvika tanken att det ligger någon sorts prestige bakom åklagarsidans hantering av fallet.

Jeremy Hunt är utrikesminister i UK. Han är inte bara reaktionär "tory" och sannolikt en påhejare av en hård brexit utan även en hårdför typ. Han har läst vad FNs speciella rapportör om tortyr, Nils Melzer, säger om att Julian Assange visar tecken på psykologisk tortyr. Och hans kommentar är iskall. Assange får skylla sig själv. Han hade kunnat möta rättvisan men höll sig undan, säger han. Inget utrymme för individuella, humanitära överväganden. Gissningsvis finns enligt Hunt inte heller någon anledning att börja diskutera pressfrihet, Wikilieaks och sådant. Ska man vara fräck och gissa att Hunts skoltid tillbringades med överklassvänner på någon gammaldags internatskola i England.

Bortsett från Hunt, så blir väl Assange, efter avtjänat fängelsestraff i England, utvisad till USA, där han kan hudflängas och där man formulerar nya åtalspunkter på löpande band för att försöka hitta ytterligare något att skylla krigsmaktens förlorade heder på. Meningslöst. Chelsea Manning, dömd till 35 år i fängelse, var väl inte tillräckligt.

Förneka allt

Det gäller att blåneka. Exempel efter exempel på avskyvärda våldshandlingar, där gärningsmännen inte dragit sig för att genomföra sina brott mer eller mindre öppet och därefter helt enkelt neka till delaktighet i brotten. Förfärliga attacker med gas, kemvapen och annat omänskligt har på nytt skett i Syrien. Världen har klart för sig att syriska regimen ligger bakom men regimen och dess beskyddare beskyller motsidan. En gammal rysk dubbelspion förgiftas med ryskt nervgift men Ryssland förnekar all inblandning. En dansk med privat ubåt har styckat en människa. Alla inser vidrigheternas bakgrund men Madsen tvärnekar till mord med olika påhittade förklaringar. Den gamle nöjesikonen Cosby anklagas av ett stort och stigande antal kvinnor för övergrepp och våldtäkter men nekar i sten.

Det är klart att man kan inse att Assad, teoretiskt sett och utan exakta konkreta bevis, kan vara oskulden själv men alla förstår egentligen, vad han hållit på de senaste sju åren. Visst kan någon, vem som helst, ha stulit ryssarnas mordgift och ägnat sig åt mordförsök på dubbelspionen men ingen tror väl på ryska förnekanden och motanklagelser. Ingen tror heller på Madsen men det kan vara svårt med den exakta bevisningen. Om Cosby kan fällas i det amerikanska juridiska systemet, är oklart och, visst, det är hans rätt att neka och statens skyldighet att bevisa och det lär inte räcka med att höra "karaktärsvittnen".

Det är inget nytt att brottslingar nekar till brott. Det är en rättighet. Jag inbillar mig förstås inte att alla människor är goda i den meningen att de står för vad de gjort. Jag påstår inte att alla måste erkänna allt ont de gör enligt någon sorts högre moral. Som jurist anser jag att beviskrav givetvis inte är av ondo utan att de behövs, inte minst i brottmålsrättegångar mot enskilda. Men jag har fått för mig att hela klimatet förbistrats, i både opinion och media, med den ena hänsynslösa brottslingen efter den andra, som visar upp både fräckhet och en sorts nedlåtande attityd till dem, som vill ställa dem till svars. Men kanske beror känslan bara på en ny sorts informationssamhälle och en gammaldags inställning.

Ta fast tjuven!

Det är poppis numera att gnälla på det svenska rättssamhället, alltså på brottsligheten och polisen. Många, särskilt ute på högerkanten, klagar på den stora brottsligheten och den lilla procenten av den som klaras upp av polisen. Klagomål på ökande brottslighet har ofta sin grund i vanlig rasism, tror jag. Vissa anklagar öppet invandrare och nyanlända för att ligga bakom en ökande kriminalitet. Andra antyder det mellan raderna. På sociala media tjatas det i vissa kretsar om alla ouppklarade brott. För all del, det finns nog anledning att fundera över polisens verksamhet. Mer och mer resurser, omorganisationer hit och dit men ingen förbättring. Fler poliser har utbildats och anställts men uppklarningsprocenten stiger inte. Eliasson har snålblåsten i ansiktet och får väl sparken så småningom.

Det är viktigt i ett rättssamhälle att medborgarna känner att staten står bakom gällande rätt och lagstiftning och ser till att flertalet följer lagen. Det gäller både domstolsväsendet, åklagare och polis. En rimlig uppklarningsprocent av begångna brott ingår i det. Ett lägenhetsinbrott eller en "lånad" bil kanske ses som bagateller av makthavarna men knappast av den som utsätts för det. Mindre allvarliga brott är fortfarande brott och det är en fara i att betrakta dem som enbart försäkringsfrågor.

Om polisen uppfattas som att man springer maktens ärenden genom att hantera frågor olika, beroende på vem som anmäler och vem som blir anmäld, är det förödande för tilltron till rättsstaten. Det verkar inte finnas särskilt mycket fog för misstankar om sådana tendenser inom polisen, men det gäller att se upp. Det är t.ex. inte mer bråttom med ett avskrivningsbeslut rörande en minister än någon annan, även om det är en detalj i sammanhanget.

Ja, ja, inte är det väl något större bekymmer med det svenska rättsväsendet men att polisens ineffektivitet är ett bekymmer får man nog inse.

Kill or let live

Läste häromdagen en förskräcklig artikel i DN. Den handlade om dödsstraffet, som fortfarande 2017, är lagligt i 31 av USAs 50 stater. Hugaligen! Det finns mycket att fundera på, om man bor i USA, med tanke på den nya regimen förstås men alltså också med tanke på en rättsskipning, som för tankarna till svunna tider för civiliserade länder.

Det känns helt absurt att läsa om olika sätt, som myndigheterna använder för att ta sina, för all del dömda, kanske oftast skyldiga, medborgare av daga. Det kan vara hängning, arkebusering, giftinjektioner, ofta i form av cocktails med flera medel efter varandra, giftgas och elektriska stolen. Olika avlivningsmetoder gäller i olika stater. Var avlivningen ska ske och på vilket sätt, gissar jag beror på, var det påstådda brottet begåtts eller möjligen vilken hemvist den som väntar på liemannen har. Om galghumor ursäktas (redan det ordvalet kräver en ursäkt, märker jag) i detta allvarliga och makabra sammanhang, finns avrättning med lie inte med på listan över metoder. Inte heller hängning i träd till dans av människor i vita klädnader och huvor. Gick jag för långt där? Kanske.



Ett av skälen till att man börjat använda mer drastiska avlivningsmetoder, är att läkemedelsbolagen blivit motvilliga att tillhandahålla sina droger för detta ändamål, vilket väl är begripligt. Kopplingen mellan ändamålet med deras verksamhet och själva motsatsen, kan knappast vara god reklam. Våra substanser gör dig friskare, men se till att du inte får dem av staten, typ. Eller vi älskar och slår ihjäl med samma varma själ, för att parafrasera Runeberg.

Det finns förstås statistik över, hur många dödsstraff som utdömts och verkställts i de olika staterna, hur många som väntar på den yttersta domen o.s.v. Men jag känner inte till någon statistik över, hur många oskyldiga, som avrättats i rättvisans namn. Lite svårt med resning som meningsfullt rättsmedel i ett mål, där dödsdom avkunnats och verkställts. I USA har man hittills under detta sekel verkställt 850 avrättningar.

Intressant

Trettondagen, årets kallaste dag. Det är inget att skryta med efter bara sex dagar. Men 18 grader är jättekallt. Minns inte att det var så kallt här någon gång under hela förra vintern. Det gäller att mest hålla sig inomhus, tills temperaturen stiger. Man kan ju alltid blogga lite, t.ex. om Assange och Trump, båda kontroversiella personer, vilket när den gäller den sistnämnde måste vara en av de bästa komplimanger han förtjänar.

Assange har länge varit en följetong i media. Han har ägnat flera år av sitt liv enbart på Ecuadors ambassad i London. Vem har orsakat det? Är det åklagare i Sverige, som har hanterat anklagelser om sexbrott på ett osedvanligt klantigt sätt? Eller är det rädslan att bli utlämnad till USA, där många ropat högljutt om lagens strängaste straff för avslöjanden om otillbörligheter i amerikansk krigföring? Tja, det går att diskutera.

Nu låter det lite annorlunda i alla fall. För det första har de svenska åklagarna efter långt om länge lyckats förhöra Assange om den enda brottsmisstanke, som ännu inte preskriberats. Så, nu är det väl äntligen läge att lägga ner förundersökningen, för det är svårt att tro att det finns grund för ett åtal. För det andra har den tillträdande presidenten i USA plötsligt anat att han kan få lite draghjälp av Assange i frågan om, vem som hackat vem inför presidentvalet. Inte vet jag, om det innebär en ljusning för Assange, när det gäller amerikanska anklagelser men man skulle inte bli förvånad. Trump tycks göra vad som helst, inklusive att bli ovän med högsta hönsen i CIA och FBI, för att visa att han minsann valts utan Putins hjälp. Att ifrågasätta trovärdigheten i Trumps twitterinlägg, som ofta är på en tioårings nivå, t.ex. Jag kan mycket om hackning och Jag är en smart person är att slå in öppna dörrar. Men, hur som helst, har den nya presidenten en alldeles egen uppfattning om hackerattackerna mot demokraterna. Vi får se, vad som händer och när han ändrar sig.

Kyligt

Hösten kom snabbt i år. Plötsligt är det lika kallt här i Sörmland som i Norrland. Under 10 i natt. Brrr! I det sommarvackra Åre, som vi just lämnat, lär årets första snö nu ha fallit upp på berget. Bilden är från Skutans” baksida”, då fortfarande utan snö.



Ett annat kyligt förhållande är det mellan svenska åklagare och Wikileaks-grundaren Julian Assange. Var denna övergång krystad eller var den krystad? Efter mer än ett halvt decennium av prestigefyllda piruetter ska svenska åklagare äntligen få förhöra Assange på plats, d.v.s. på Equadors ambassad i London, läste jag i tidningen. Undrar om någon kommer att göra något åt den här typen av omdömeslösa tjänstemän, som enkelt och kostnadseffektivt hade kunnat ordna ett förhör i London för hur länge sedan som helst. Häktningsbeslut, utlämningsförfaranden och jag vet inte allt i onödan och förgäves. Och det är väl ingen, som tror att förhöret ska leda till något. Om det inte vore för personlig prestige, skulle ärendet skrivas av omgående efter förhöret, något som antagligen borde ha skett för länge sedan. Man får i alla fall hoppas att åklagarna inte beslutar om åtal bara för att rädda ansiktet på någon.

Sexualkramp

I USA, i alla fall i North Carolina, kan man bli åtalad och dömd för sexualbrott mot minderårig, om man har nakenbilder på sig själv i sin mobiltelefon, läste jag i DN igår. Det ska två amerikanska tonåringar ha lyckats med. D.v.s. det ska etablissemanget i North Carolina ha lyckats med. En pojke, som fyllt 17 år och blivit straffmyndig, åtalades för att han hade nakenbilder på sig själv, när han var 16 och enligt lagen minderårig. Det skulle vara ett brottsligt utnyttjande av minderårig, ansågs det. Det vara bara det att den minderårige var han själv. Inget skämt, verkar det som.

Hmm.

Moralistiska rättshaverister finns det gott om men det här är ändå lite extra. USA är ett stort land. Det är klart att det förekommer egendomligheter. Dessutom rapporteras det flitigt och öppet därifrån. Men det räcker inte som förklaringar. Alla kan inse att de här domarna är absurda men man kan undra, varför de kommit till. Det kan vara fråga om “vanligt” maktmissbruk i det enskilda fallet. Man kan skämta och raljera om saken men ett bakomliggande verkligt problem är brister i rättssäkerheten.

Apropå att raljera om saken. Om sydstatsjurister tänker så här om att ha en nakenbild på sig själv, kan man undra, hur de tänker om t.ex. onani. En majoritet av alla ungdomar ägnar sig åt sådant. Vem vet, kanske kommer rättsvårdande myndigheter i vissa stater i USA att anse onani som ett ännu grövre brott än att ha en nakenbild på sig själv, ett övergrepp rent av. En stor del av tonåringarna skulle släpas inför skranket. Teapartyrörelsen skulle gnugga händerna av förtjusning. NSAs övervakning av folket skulle kunna få en praktisk betydelse i brottsbekämpningen, även om en del av brottsligheten skulle förbli dold under täcket. Debatten om samtycke skulle få en ny vinkling. Platsbristen i fängelserna skulle bli katastrofal men vägas upp av större utrymme i skolorna. O.s.v.

Ambulansjakt

I Pennsylvania kan man bli dömd för våldtäkt och mord, om man blir identifierad av en psykiskt sjuk man under hypnos, läste jag nyligen i SvD. Den dömde mannen har tack vare DNA-bevis friats efter 33 års fängelse. Vilken rysare! Vad den fällande domen i början på 80-talet berodde på, framgår inte av tidningsnotisen. En inte alltför vågad gissning är väl att juryn var antingen okunnig eller rasistisk eller båda delar. Spännande att fantisera om, hur försvarsadvokaten och domaren agerade.

Det finns förstås en massa omständigheter man behöver känna till för att få en bättre bild av just det fallet men jag kan ändå inte sluta förvånas över det amerikanska rättssystemet med dödsstraff, egendomliga procedurregler och skyhöga skadestånd. En bidragande orsak till missförhållanden tror jag är att USA antagligen är världens mest advokattäta land. Jag tror jag hörde över 600 000 för typ 20 år seden. Antalet har naturligtvis ökat sedan dess, kanske fördubblats. Hur många som är s.k. ambulance chasers och hur många som är mer etablerade av dessa, har jag ingen aning om. Många amerikaner berömmer sitt rättssystem som världens bästa. Den uppfattningen är svår att förstå och ännu svårare att dela. Den som blir dömd för våldtäkt och mord i USA, får med tur livstids fängelse. Med mindre tur, väntar avlivning. Har man fel färg på skinnet, är den statistiska risken att åka fast, dömas och i värsta fall avrättas otroligt mycket större, än om man är vit.

Lekpersoner

Nämndemannasystemet har vi i svenska domstolar för att i dömandet få ett inslag av lekmän som balans till domare med juridisk utbildning. Saken tas idag upp på ledarplats i Sörmlands Nyheter med slutklämmen att man kanske ska ta efter det amerikanska systemet, där lekmän i domstolar inte utses på politisk väg utan bland allmänheten med stöd av en medborgerlig plikt att tjänstgöra. Jag kan hålla med ledarskribenten om det tveksamma i att låta nämndemän utses av de politiska partierna. För min del tycker jag att det i största allmänhet är olämpligt att blanda ihop politiska och dömande verksamheter. Men, så länge vi ändå har ett system där man gör det, får man acceptera att alla partier får ett inflytande över tillsättningen av nämndemän. Att nämndemän, särskilt om de utsetts av SD, har tveksamma värderingar, är väl varken sant eller i sig skäl för eller emot systemet med politiska tillsättningar. Det är ett skäl att inte rösta på SD eller andra partier, vars värderingar man inte håller med om.

Grundprincipen med lekmannainflytande i domstolar gäller i de flesta västerländska demokratier. Det finns goda skäl för det men nog kan rätt stora delar av den dömande verksamheten skötas av expertdomare utan hjälp av lekmän. Lekmannainflytandet bör kunna begränsas till allvarligare brottmål och till mål som kan anses ha allmän betydelse för grundläggande värderingar som demokrati, tryckfrihet och andra mänskliga rättigheter. Ett system med välinformerade nämndemän, som uppfyller stränga och noga kontrollerade krav, men som ändå bygger på frivillighet, kontinuitet och rimliga ersättningar, borde vara lösningen.

Förresten kanske det i jämlikhetens namn ska heta nämndeperson och inte nämndeman. Att kalla lekmän för lekpersoner blir jobbigare.

Trist föreställning

Vi är många som följt Quick-fallet med spänning och ökande häpenhet. Vi har tagit del av den största, svenska rättsskandalen i historien. Det finns numera bara en, som inte tycker att det är en skandal och som dessutom är ganska ensam om vikten av att kalla det för rättsskandal eller inte. En annan och jämförelsevis liten rättsskandal än själva Quickfallet är att en av våra högsta domare framhärdar i att schavottera offentligt. De senaste turerna är dels att justitierådet Lambertz gett ut en hel bok för att visa att han har rätt i sina påståenden att Quick är skyldig till åtta mord, trots att domstolar slutligen har funnit att han inte ska dömas för dem, dels att samme Lambertz snubblat i sitt eget resonemang genom att komma med osakligheter i sin bok. Inte för att det gör någon större skillnad. Det har länge stått klart att Lambertz är ute i ogjort väder och faktiskt alldeles tappat omdömet. Hela föreställningen börjar bli rätt bedrövlig. Etablissemanget är färdigt med Lambertz. Av lagtekniska skäl kan han inte avskedas från sitt höga domarämbete. Ett debacle, som bara den skadeglade kan glädjas åt att beskåda.

Landets högsta domare,...

... justitieråden, kan inte avsättas. Om det fanns möjlighet till undantag, skulle Göran Lambertz ligga illa till. Hans omdöme i Quick-affären har klickat ordentligt. Det kan hända i de bästa familjer att omdömet brister hos någon men det är ofta förlåtligt, om den omdömeslöse tar reson och inser bristen. Det gör inte Lambertz. Han har kört fast. Om det beror på att han vill skydda ett eget undermåligt arbete, när han som JK granskade Quickfallet eller på att han vill skydda vänner eller på något annat, vet man inte. Men det har definitivt gått över styr. Denne skicklige och orädde jurist har kört i diket rejält. Man kunde önska att någon av de vänner han håller om ryggen kunde tala om för honom att nu är det nog. Men Lambertz klampar på. Nu ger han ut en bok, där man får förmoda att han fortsätter att hävda att Quick/Bergvall är skyldig, trots att han är frikänd och nu försöker Lambertz också ta heder och ära av den avlidne Hannes Råstam. Lambertz har tjatat om att Quickaffären inte är en rättsskandal, varför det nu varit viktigt för honom att argumentera om det ordet. För övrigt borde Lambertz begripa att det är fråga om just en rättsskandal, oavsett om man ser på saken som han själv, van der Kwast och någon utredare eller som alla andra.

De flesta av oss som sysslat yrkesmässigt med juridik, har någon gång stött på en rättshaverist, en människa som inte kan släppa greppet, som till varje pris måste visa att hen har rätt. Sakskäl biter inte, omdöme och förnuft är satta på undantag. Plats för slutsats. Det slår mig vid det här laget att jag återkommit flera, möjligen alltför många, gånger till den här affären.

Brott och straff i vilda västern

En kvinna i USA har enligt SvD just dömts till mellan tre och sju års fängelse - den mer precisa fängelsetiden kommer väl att visa sig så småningom - för att ha skjutit skarpt in i en snabbmatsrestaurang, dock utan att träffa någon. Kvinnan hade blivit svårt provocerad av att man glömt att lägga bacon på hennes hamburgare.

På sistone har ett flertal dödsskjutningar inträffat i samma land, där poliser som i stort sett oprovocerade skjutit ihjäl svarta, inte ens blir åtalade.

USA, som anser sig vara ett demokratiskt land, tillämpar dödsstraff i många stater, särskilt i Texas. USA är i gott sällskap av länder som Kina, Nordkorea, Iran, Irak, Saudiarabien och några till.

USA vill inte delta i samarbetet om den internationella brottmålsdomstolen i Haag. Man vill kunna beivra folkmord och krigsbrott på sitt alldeles egna sätt. Eller inte. Fånglägret Guantanamo på Kuba finns t.ex. fortfarande kvar, trots att presidenten inför sitt tillträde för mycket länge sedan lovade att stänga det.

NRA, den amerikanska vapenlobbyn, kämpar med näbbar och klor för varje amerikans rätt att bära vapen. Ingen amerikansk politiker med självbevarelsedrift vågar öppet utmana NRA.

Hyckleri

Hycklar gör vi väl allihop ibland men det finns gradskillnader. Fredsälskande länder, som tjänar grova pengar på vapenexport, ligger högt upp på en lista över sådant. Statsministern säger att den svenska regeringen vill omförhandla vapenexportavtalet med Saudiarabien. Hur det nu ska gå till, med tanke på att en del av regeringen inte stöder det önskemålet. Miljöpartiet anser inte att Sverige ska ha ett sådant avtal. Om socialdemokraterna så gärna vill vill förse den saudiska diktaturen med vapen, måste de vända sig högerut. Sverigedemokraterna t.ex. stöder säkert Löfvéns linje i den här frågan, kanske några andra högerpartier också. Hoppas Miljöpartiet står på sig. Vapenexport är omoraliskt i största allmänhet och i synnerhet när det gäller att beväpna diktaturer, som inte respekterar mänskliga rättigheter. Hörde förresten just att tillståndet är kritiskt för den saudiske bloggaren, som dömts till 1000 piskrapp och 10 års fängelse för att ha kritiserat präster.

Apropå fläkt från medeltiden

Blasfemi, homosexualitet, förräderi, mord
IS: Dödsstraff
Saudiarabien: Dödsstraff
Förtal, bruk av alkohol
IS: 80 piskrapp
Saudiarabien: Beslut av domare
Otrohet (om gift)
IS: Dödsstraff genom stening
Saudiarabien: Dödsstraff genom stening
Otrohet (om ogift)
IS: 100 piskrapp
Saudiarabien: 100 piskrapp
Stöld
IS: Amputering av hand
Saudiarabien: Amputering av höger hand
Rån
IS: Amputation av hand eller fot
Saudiarabien: Amputation
av hand eller fot
Rånmord
IS: Korsfästelse
Saudiarabien: Dödsstraff

Det här är en lista jag såg i DN häromdagen, en lista över vissa brott och straff, som sägs fortfarande tillämpas av Saudiarabien. Och av IS. I de heliga kalifaten tycks man i många delar ha samsyn på brott och straff. Hur autentisk och uppdaterad listan är, undandrar sig min bedömning men i den mån den är riktig och tillämpas, bidrar den inte till att öka respekten för stater eller andra maktutövare, som under religionens täckmantel använder gammaldags och inhumana rättssystem. Ju mer av den varan, desto mindre respekt för mänskliga rättigheter.

En fläkt från medeltiden

En massa års fängelse, med eller utan föregående rättegång, för att yttra sig på nätet på ett sätt som misshagar makthavarna. Man kan gissa på ett antal länder, där det kan ske. Ryssland, Kina, Iran, Nordkorea och Eritrea är några. Lägger man å andra sidan till att straffet också innebar ettusen piskrapp, blir kretsen att gissa på mindre men då kommer i stället Saudiarabien till. Det var länge sedan kroppsstraff avskaffades i de allra flesta länder. Det var också länge sedan yttrande- och tryckfrihet blev en självklar mänsklig rättighet i många länder. Det ska vi förstås värna om på alla tänkbara sätt, oavsett mord på journalister och terrorattacker och oavsett maktövergrepp och föråldrade rättssystem.

Jag säger då det

En ultrakonservativ amerikan, som aktivt motarbetar bl. a. aborträtt, samkönade äktenskap och rätt att skiljas, har blivit lämnad av sin hustru, läste jag i DN, som hade läst det i Lone Star Q, vad det nu kan vara för sorts tidning. Mannen som heter Saenz, absolut inte att förväxla med sans, är ordförande i någon gammalmodig klubb med namnet Texas Values, vars värderingar jag gissar skulle framkalla kalla kårar efter ryggraden, om man kände till dem. Anledningen till tidningsrubrikerna var att hustrun efter 10 års ihärdiga försök lyckats skilja sig från sin man för att leva ihop med en ny partner, en kvinna. Och? Rätt åt Saenz kanske man kan säga men så mycket märkvärdigare än så är det väl inte med hustruns fortsatta liv. Vad Saenz själv kan ställa till med framöver, ska man möjligen passa sig för. En märkvärdighet i de tidigare makarnas process lär ha varit att Saenz yrkat på fängelsestraff för hustrun, om hon inte anlitade en av honom utsedd psykolog. Yrkandet ogillades.

Brott och straff

Läste just i DN om en man, som mot sitt nekande dömdes nyligen för försök till kidnappning till ett års fängelse. Han togs, då han beväpnad med buntband, kniv och lite annat, oanmäld sökte upp sitt tilltänkta offer. I sin dom skriver tingsrätten att omständigheterna talar med avsevärd styrka, för att han var inställd på att föra bort flickan. Är det samma sak som bortom allt rimligt tvivel? Det låter inte så. Mannen själv har en helt annan förklaring till sin utrustning, visserligen en ganska dålig förklaring. Det måste vara svårt för domstolarna det där med försöksbrott. Är beviskraven lägre där? Är kravet på s.k. subjektivt rekvisit, uppsåt, lägre då än vid fullbordat brott? Svaren på frågorna är, såvitt jag vet, nej. Därför reagerar jag på tingsrättens skrivning i skuldfrågan. Kanske beror det på att jag inte sysslat med straffrätt, kanske på en annan semantisk uppfattning än domstolens, kanske på allmän misstänksamhet.

Det kan väl hända att de flesta av oss skulle uppfatta det som uppenbart att mannen tänkte kidnappa sitt offer men folks uppfattning räcker förstås inte för fällande dom. Men jag skulle vilja veta att jag inte riskerar fängelsestraff för brott jag inte begått, bara för att jag gör eller har saker som kan uppfattas som att jag tänkte begå brott. Ska jag dömas, ska det även för försöksbrott vara bevisat bortom allt rimligt tvivel att jag faktiskt både avsett att och faktiskt försökt begå brottet. Så finns det ju något som kallas stämpling också men jag lämnar det för tillfället.

Vi får se, hur det går i nästa instans.

Vilken människosyn!

Sultanen i Brunei som för egen del lagt beslag på en mycket stor förmögenhet, har enligt en tidningsnotis kommit fram till att rättssystemet i det lilla landet i Borneos nordvästra hörn behöver skärpas. Om det beror på osedvanligt hög brottslighet eller något annat framgår inte av rapporteringen. Sultanen menar i alla fall att otrohet och homosexualitet är mycket allvarliga brott som förtjänar dödsstraff. Sultanen är envåldshärskare med oinskränkt makt. Hans dynasti har härskat i Brunei sedan 1400-talet står det i Wikipedia. Sultanen anser, antagligen med stöd i denna långa tradition, att de som ligger med fel person vid rätt eller fel tillfälle, ska dö och att är stening är ett lämpligt sätt att ha ihjäl dem. De som stjäl eller tar sig ett järn, klarar sig mycket bättre - piskrapp eller avhuggna lemmar väntar. Om sultanen sedan vill kalla det för sharialagar eller något annat, spelar inte så stor roll, i alla fall inte för dem som stenas eller stympas. Liknande tongångar kan man höra från Iran. Här hemma ägnade vi oss förr åt halshuggning och skampålar men det var för mycket länge sedan.

Boko Haram, terrorgruppen i norra Nigeria som kidnappat över 200 skolflickor, vill, efter att först ha meddelat att man avser att sälja flickorna, byta dem mot fångna Boko Haram-medlemmar. Boko Haram verkar vara av samma slag som piraterna i Somalia. Man kommer aldrig att få någon respekt i något vettigt sammanhang.

Ha ihjäl dem men gör det snyggt

En del resonemang i USA om dödsstraffet är svårsmält hyckleri. Den officiella linjen, från Vita huset alltså, är att avrättningar ska uppnå acceptabel standard. Med det menar man att de ska vara humana, vilket de ju aldrig kan bli och att de inte är grymma, vilket de ju alltid är. Etablissemanget, som inte vågar ta ställning mot dödsstraffet, vill förstås undvika anklagelser om tortyr och föredrar väl därför smidiga och snabba avrättningar. Men att ha folk i dödscell i decennier är inget annat än tortyr. Alla försök man gör för att klä dödsstraffet i en mer smakfull dräkt gör bara saken värre. Då och då dyker absurda rapporter upp om giftinjektioner som inte fungerar, fifflande med publikridåer, giftcocktails, hemlighetsmakeri och dödsdömda som plågas under lång tid. Till det kommer uppgifter om redan avrättade, som i efterhand befunnits oskyldiga. Delstater, där man fortsätter att avrätta folk, har betydande svårigheter att hitta rätt gift att injicera i folk. Leverantörer av kemiska substanser vill inte bli sammankopplade med avrättningshantverket. Vissa som ändå levererar vill vara anonyma. Det har lett till processer, där domstolar kommit fram till att det är legitimt att hålla detaljer om avrättningsmetoder hemliga. Motiveringen kanske var så här: Dödsstraffet behövs och är inte grymt eller ovanligt utan i enlighet med konstitutionen. Tortyr bör undvikas. Giftinjektion verkar vara ett bra sätt att avrätta människor. Läkemedelsmarknaden är återhållsam med leveranser till avrättningar. Det står inte uttryckligt i lagen att man måste redogöra för en giftinjektions innehåll. För att säkerställa att de dödsdömda avrättas på ett mänskligt och värdigt sätt, bör vi då sekretessbelägga innehållsdeklarationer i dödscocktails. Hur förnuftigt låter det på en skala från ett till tio?

Fler och fler av USAs delstater förbjuder dödsstraffet och det är redan förbjudet i bortåt hälften av delstaterna. Man får hoppas att utvecklingen fortsätter och leder till det enda rimliga för en nation som vill kalla sig rättsstat och demokrati. När ska USA få politiker som vågar stå upp för att avskaffa dödsstraffet på nationell nivå? Tänk om dödsstraff var tillåtet i Sverige. Skulle vi då låta lokala parlament avgöra om de ville avrätta människor och i så fall hur? Hmm. Skånelandstinget kunde kanske besluta att avrätta folk genom elektrifiering, Gotland och Västmanlands läns landsting att inte tillåta dödsstraff alls och Stockholms läns landsting kanske skulle föredra exekutionspatrull utom i Danderyds kommun där man vill använda giftampuller. Det skulle gälla för mördare, som vill överleva lagföring, att mörda folk i Visby eller Västerås men inte i Malmö eller Stockholm. Går det inte att jämföra med federationen i USA? Det gör det väl visst det men här hemma avskaffades dödsstraffet för hundra år sedan.