Såg ett hemskt klipp, som någon lagt in på FB häromdagen. Det visade hur människor plockade skräp ur havet och på stränder och hur plastsoporna förstördes och/eller återanvändes. Det hemska var förstås inte att folk hjälpte till att städa och rensa och återanvända. Utmärkta insatser! Det hemska är, hur mycket sopor och plast vi lyckas smutsa ner haven med. Haven är fulla av gigantiska plastmoln, av stora plastsopor, små plastsopor, plastsopor nedbrutna till mikroskopiska livsfarliga plastpartiklar och för den delen massor av andra sopor. Att vi fyller våra världshav med sopor och plast är deprimerande, demoraliserande. Det kanske inte är lika farligt för Jordens överlevnad som klimathotet men det är minst lika ledsamt i det korta perspektivet.
Naturligtvis vore det en bättre idé att använda krafterna åt att undvika nedskräpningen i stället för åt städning efter nedskräpningen. Man kan förstås säga att det ena goda inte behöver förskjuta det andra. Och tiotusenkronorsfrågan är, hur det ska gå till att stoppa nedskräpningen av haven med tanke på de globala utmaningarna, som svårigheten för länder att enas, krig, storfinans och världsledare, som bara ser till makt och pekuniära, mestadels egna intressen.
Nedskräpningen har ohämmat pågått länge. Jag har ett alldeles eget minne från en italienresa för så där 40 år sedan till Sardinien. Där vi turister kunde sitta i solstolar och löga oss, var det städat och fint men de ostädade stränderna alldeles intill såg redan på den tiden ut som soptippar. Först trodde jag faktiskt att det var just det, soptippar, tills jag kom på att sådana gömmer man ju hellre än har dem på stränderna.
Det blev lite pessimistiskt här på bloggen idag. Men stora insatser behövs. Inga insatser görs, nästan inga i alla fall. Och så finns det ju ett större globalt problem, som kräver stora insatser, klimatet, där alldeles för små insatser görs av de flesta, av många inga insatser alls. I morgon ska jag försöka hitta på något att skriva optimistiskt om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar