torsdag 18 april 2019
Matvanor
Äter man för att det är gott eller för att bli mätt? De flesta av oss, som lever i länder utan matbrist, skulle väl svara, både, även om hungern är den underliggande drivkraften. Men även delikatesser och "finmat" är ju godast, när man är hungrig. Fast då har man, jag i alla fall, en tendens att äta väldigt fort, så nöjet blir kortvarigt. En intressant aspekt på ätandet är den tilltagande övervikten och fetman i välbärgade länder. Det verkar saknas en naturlig spärr hos människan. Med mer tillgängliga näringsämnen, äter vi mer än nödvändigt. En funktion kanske är att överdriva ätandet för att lägga på hullet och ha något att ta av, när tiderna blir bistrare. Ett djupt liggande behov, som vi inte skulle kunna styra med hjärnan. Ett argument att skylla på. Lika fullt är det många i de rika länderna, som blivit så feta att de dör av det.
Vid barnbarnens besök här, planerades middagar med grönsaker, bönor, pasta och sådant som yngre personer gillar. En eller ett par av dem avstår gärna från kött, någon gillar inte svamp men alla äter det mesta med god aptit, även fisk. En av dagarnas lunch skulle det bli skräpmat på sta’n, hade jag föreslagit. Det blev igår. Alla blev mätta men ingen jublade direkt utom över en särskilt motbjudande milkshake. Det finns gott om skräpmatskrogar i Nyköping. Likadana allihop. Samma utbud hos nästan allihop och massor av kunder. Den vi var på hade en plastrutschkana intill borden, där barn tjöt, så att det var svårt att höra vad någon sade. Där fanns också automater för beställning och betalning, vilket var nytt för mig men gammalt för barnbarnen. Till middagen igår blev det gös från Storsjön, som alla åt med god aptit. Idag är det barnbarnen, som bett att få laga middag. Jag tror det blir hemlagad, vegetarisk pasta.
Vi äter för det mesta gott och någorlunda nyttigt, tycker vi själva, både med och utan barnbarn. Inget saknas egentligen men det är inte frosseri heller. Utom möjligen när det gäller snask och godis. Vissa av oss har svårare än andra att avstå. Morfar, du är släktens värsta godisgris har ett av barnbarnen förklarat redan för länge sedan. Det kanske stämmer men vanorna har faktiskt modererats en del på senare år. Vingummin och nötchoklad förekommer men mer sällan än förr och köps i betydligt mindre mängder. Det hjälper att bo på landet också, för när godissuget sätter in, är det svårt att motivera en biltur ända in till byn, bara för att köpa godis. Någon måtta...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar