Måndag morgon

Vaknade till en kylig men vacker höstmorgon här nere i Sörmland.  Den vanliga morgonrutinen här på Sjölandet, som vi kallar vårt ställe, innebär att hundarna får lämna sitt sovrum vid sju. Först blir den en kortrastning upp till skogsbrynet. För tillfället pågår lite uppfostran inför utsläppet, så att de inte kastar sig på dörren okontrollerat rusar ut. Dörren öppnas lite först och de får order att vänta utan att försöka putta upp den. Dörren öppnas fösiktigt lite mer och mer. När hundarna lugnat sig och väntar på tillstånd, får de springa ut och då kan jag säga att det är full fart med ett antal fyrfota språng i början. Vilken livsglädje! Upp mot skogen och snart, efter ett par hukningar, båda är ju tikar, är det i fullt sken tillbaka, in till dagens första mål. Frukosten försvinner från skålarna på några sekunder.

En sådan vacker morgon! Solen hade just gått upp. Dimmorna, särskilt från sjön, låg täta över marken (tog bilderna lite för sent för att få med dem mer än som en antydan) men himlen var klarblå, luften fräsch, tystnaden total. Idag inte ens några tranor eller gäss i farten. Har de redan dragit söderut, tro? Kontrasten mot gårdagens återresa från weekendnöjet hos vännerna i skärgården var bjärt. Vaxholmsbåten var knökfull. Jag har aldrig sett så mycket folk på en vaxholmsbåt förr. Det spekulerades om att någon prisfördel med SL-kort skulle ha skapat trängseln. Biltrafiken från Hasseludden, där vi hade bilen, var tät. Köerna från Nacka, via Södra länken ut på E4 var milslånga och kompakta för att bortåt Bredäng bli stillastående. En olycka hade medfört totalstopp först i alla filer, sedan i alla utom en för att till slut…, ja, ja, ni förstår. Efter en fyra, fem timmars resa var vi hemma här igen. Hundarna skuttade av glädje, ylade av lycka och njöt. Vi tog på oss mjukiskläder, fick mackor och njöt. Det blev en tidig kväll, särskilt för vissa av oss.

Ja, jag sa' just det, att det är måndag morgon och mitt huvud känns så tu-ungt, sjöng Povel Ramel. Men det gör det ju inte en sådan här morgon. Och idag har varken hustrun eller jag några särskilda förpliktelser.