Det pågår ju en del arbete med lagstiftning och annat, både i Sverige och på andra håll, för att begränsa användningen av kortsiktiga plastvaror, påsar, muggar o.s.v. och för att återvinna en större del av det som ändå används. Tyvärr, är det en droppe i havet, ett hemskt uttryckssätt egentligen i sammanhanget. Men så länge det inte tar fokus från större och viktigare åtgärder mot pågående klimatförändringar och havsförstöring, är det väl bra. Symbolpolitik ropar några. Men även symboler spelar roll.
Pratar man om plast, kan man också fundera lite på t.ex. fritidsbåtar. Nog finns det politiska möjligheter på det nationella planet att kräva större ansvar av "fritidsbåtlivet". Tusentals båtar tillverkade av plast bidrar till klimatproblemet både vid tillverkning, drift och "slutförvaring". En plastbåt används kanske i bästa fall i 50 år, oftast mycket kortare tid. Deras motorer drar vanligen orimligt mycket bränsle. Under sin användningstid bidrar plastbåtar till försämring av både havs- och insjömiljöer. När en plastbåt tjänat ut, finns plasten kvar i kanske 20 000 år. Det finns många åtgärder, som kan vidtas för att även båtlivet ska bidra till klimat- och miljöåtgärder åtminstone i någon mån, skatter, återvinning, propaganda o.s.v.
Det finns, som bekant, lite att göra både för klimatet och haven. Plasttillverkning och plastnedskräpning är bara ett problem av många. Åtgärder behövs och åtgärder på ett område, förtar inte vikten av åtgärder på andra områden. Tvärtom.
När det gäller miljö och klimat är det, som med så mycket annat, pengar, pengar, pengar och den makt de ger, som är den största utmaningen både för att finansiera miljö- och klimatarbeten och för att motarbeta alla de ekonomiska intressen, som kämpar för att få fortsätta att förstöra. Lätt att säga....
