Nu eller se'n, se'n eller nu

Vi har ett akut hot, som sedan ett par månader upptar nästan allas tankar och nästan allt utrymme i media. Även akuta hot ska tas på allvar. Lät det motsägelsefullt det där? Kanske det men jag menar att ett akut hot inte nödvändigtvis ska överskugga andra hot, särskilt inte andra betydligt mörkare moln av hot än de precis överhängande. Vi är bara människor men just därför kan vi lyfta blicken och planera för vår situation framöver. Någon skeptisk läsare frågar sig kanske här vad håller han på med, vad menar karl'n? 

De som läst här förr, har för länge sedan räknat ut att jag menar corono/covid som det akuta hotet men klimatförändringarna som det stora hotet. Katastrofen av det sistnämnda hotet ligger lite längre bort i tiden än sjuka och döda i covid-19. Men vem som helst kan räkna ut att vi prioriterar lite tokigt, när vi, p.g.a. ett tidsglapp på mindre än ett sekel, oroar oss mer för en visserligen läskig men ändå bara en influensa än för mänsklighetens undergång. Ett sekel motsvarar inte mycket av människans historia. Människosläktet sägs ha funnits i c:a tre miljoner år. Ett sekel är väl ungefär 0,003 % eller 0,03 promille av det (undrar om jag fick till det rätt, det där). Borde vi då inte ha en chans att fundera så långt fram i tiden som ett sekel. Dessutom kommer klimatförändringarna att medföra hemska förändringar långt tidigare än om hundra år, om vi inte dessförinnan lyckas bemästra dem till en rimlig nivå.

Tanken hoppar till partisympatier. Tala om kortsiktigt tänkande. Senast mätte Demoskop. Att en tredjedel av väljarna hejar på S i dessa tider, kan jag köpa men att färre än fyra procent stöder MP är svårsmält och att mer än var femte tillfrågad ännu stöder ett extremhögerparti bildat av nazister är omöjligt för mig att förstå.

Sila mygg och svälja kameler

Vi gjorde just ett hastigt svep i Östergötland med husbilen. Vi körde inte motorvägen till Norrköping som väl är det snabbaste utan vi valde lite mindre och mycket krokigare vägar från Jönåker och kom till Stegeborg efter två lokala färjor. Mysigt. Lunch utomhus på en krog som låg bokstavligen på vattnet. I förrgår hamnade vi på en camping vid sjön Yxnaren, jag har redan nämnt det här på bloggen. Vi hade sällskap av vänner med en likadan bil. Efter Yxnaren bar det av hemåt. Fin kortsemester. På hemvägen morsade vi på äldsta barnbarnet som sommarjobbar i Nyköping på Sörmlands muséum, som fått nytt snofsigt hus. Det var inte många andra där, kan jag säga men det var en varm sommardag mitt i juli, så man ska väl inte förvånas allt för mycket. Sedan var vi plötsligt hemma. Inte så dumt det heller.



Jag är med på Facebook. Jag delar inte inlägg. Jag kommenterar sällan andras inlägg. Jag är med i några grupper, några som har miljö- och klimatfrågor som fokus På en sådan gjorde jag ett undantag häromdagen. En person hade framfört att hundskatt borde återinföras av klimatskäl och kanske kompletteras med kattskatt. Jag påpekade i en kommentar att jag tycker att miljöpartiet och miljörörelsen bör ägna sig åt de väsentligaste miljöfrågorna och att jag inte tycker att beskattning av folk som vill ha ett mindre husdjur, hör till de viktigaste. Ett gäng höll med men förslagsställaren hade ingen som helst förståelse för den synpunkten och någon annan påpekade att de som motsätter sig olika beskattningsåtgärder oftast talar i egen sak, typ. Tjafs!

Situationen med Jordens klimat. blir allt mer kritisk. Mycket långtgående åtgärder är nödvändiga för att undvika katastrof, mycket som ingriper kraftigt i folks liv och leverne krävs. Tiden är väldigt knapp, för att klimatförändringarna ska kunna hållas på en någorlunda rimlig nivå, om det alls är möjligt. Jag tror det är nödvändigt att då fokusera på de mest betydelsefulla och effektiva åtgärder, som kan tänkas. Hund och kattskatt är något annat. Jag tror att all kraft behövs på de viktigaste områdena, avveckling av fossilindustrin, omläggning av industrier, nya infrastrukturer och så vidare, inte på detaljinsatser och pekpinnar om enskilda futtigheter i folks privatliv.