Halmstrån

FNs nittonde klimatkonferensen har just inletts och den ska förbereda den “riktiga” klimatkonferensen 2015. Då ska man komma överens om ett avtal om utsläpp av växthusgaser 2020. Men världens ledare vill inte nu, ville inte sist och kommer tyvärr inte att vilja nästa gång heller. Oavsett om det beror på maktbegär hos enskilda politiker, oförstånd, nationell egennytta eller girighet, så håller tiden på att rinna ut. Japan hoppar av tidigare åtaganden, Kanada också, Australien ställer inte längre upp på någonting, Kina, Ryssland och USA vill fortfarande inte lova egentligen någonting. EU-länderna är oeniga. Läget ser värre ut än det gjort på länge. Världens ledande politiker är mycket duktigare på att delta i konferenser än på att åstadkomma något, i varje fall när det gäller klimat och miljö. Inga finansieringsåtaganden från i-länder till u-länder. Mycket snack och traktamenten, lite verkstad vid möte efter möte, konferens efter konferens. I Warszawa är det så illa att lyssnande ideella organisationer med WWF, Greenpeace och Jordens Vänner i spetsen, igår lämnade konferensen i protest. Allt fler människor hoppas att världens ledare i tid visar att den här pessimismen är obefogad men hoppet ser alltmer fåfängt ut, ett halmstrå.

Det ser inget vidare ut för planeten, som redan överutnyttjas grymt och som redan börjat lida av den hastiga uppvärmningen. Ett annat halmstrå är väl att någon enstaka procent av alla vetenskapare menar att klimatförändringarna inte förorsakats av människan och därför inte kan påverkas. Det halmstrået är så tunt att det är meningslöst att gripa efter. Övriga, d.v.s. i stort sett alla experter och forskare är överens om motsatsen och om att begränsningar av uppvärmningen måste till mycket snart för att begränsa framtida katastrofer. Att jordens medeltemperatur rent faktiskt höjts på ett alarmerande sätt under en i sammanhanget kort tidsperiod, är det väl knappast någon som förnekar längre.