Varmt men inte gott

Det går alldeles för långsamt med klimatarbetet i världen. Det inser de flesta. Tiden för, när temperaturökningen på jorden kan hållas till 1,5°, håller på att rinna ut. Möjligen har den redan gjort det. Även 2°-målet börjar se svårnått ut. Ska ökningen hamna på 3 ° eller ännu värre? Konsekvenserna kan vi knappt föreställa oss.

Efter tidsöverdrag och nattmanglingar avslutades COP25, FNs klimatmöte i Madrid på söndagen. Mycket återstår att enas om, bl.a. en viktig artikel 6 om handel med utsläppsrätter och bokföring av utsläppsminskningar. Vad som låg bakom de alldeles för mjäkiga förslag, som presenterades inledningsvis av värdlandet Chile, kan man spekulera om men klart är att de värsta bromsklossarna och största motståndarna till nödvändiga, skarpare förslag var USA, Brasilien och Australien. Presidenterna där har ännu inte begripit att jorden har ett klimatproblem, som skapats av människan under senare tid och som vi för våra efterkommandes skull måste göra något åt. Vad Trump och Bolsonaro tycker, är ju känt. Hur de kunde vinna val, är inte lätt att förstå. De räknar väl mest på sina egna förmögenheter. Jag kommer att tänka på Joakim von Anka, när jag ser bilder på dem. Australien vet man, i alla fall jag, mindre om. Men man vet att landet är utsatt för ökande hetta, torka och bränder, stora cancerrisker, döende korallrev och elände och ändå motarbetar klimatåtgärder. Vad är det för regering de skaffat sig där nere, down under? Är aussies, brassar och amerikaner verkligen så mycket mer korkade än folk i andra länder? Vår tids viktigaste fråga är, hur folk i alla länder ska kunna förmå sina politiker att agera snabbare och möjliggöra effektivare klimatåtgärder?

Tyvärr, känns inte FN-arbetet tillräckligt effektivt. Det må ha medfört att vetenskapen om problemet utretts och "ensats" men ineffektiviteten lyser igenom. Industrier och näringsliv måste lockas att gå före och då är det tro på framtida lönsamhet som gäller. Folkliga opinioner behöver stärkas för att klokare politiker ska kunna väljas. Lätt att säga. Högerpolitikers mantra om ökande tillväxt måste nagelfaras och ifrågasättas. Vanligt folk måste fortsätta att tjata.

17 fina mål

Läste i tidningen att Sverige nu drar igång sitt arbete med FNs 17 nya s.k. globala mål för en hållbar utveckling, mål för en bättre värld alltså. Bakom de 17 utvecklingsmålen finns 169 delmål, som alla ska uppnås till 2030. Målen, som efterträder millenniemålen, riktar sig mot alla länder inte bara utvecklingsländer. De klubbades av FN i höstas och de handlar om utrotning av hunger och fattigdom, om rent vatten, miljö och klimat, mänskliga rättigheter, fred, hälsa, utbildning och mycket annat av mänskliga nödvändigheter. Man kan läsa om dem på www.fn.se.

Varför Sverige väntat tills nu med att ens börja med sitt arbete, är oklart för mig men våra politiker har i alla fall beslutat att satsa 17 miljarder på arbetet. En miljard per mål, ser det ut som men det är nog mer en händelse. Tror de, vilket jag inte kan tro att de tror, att 17 miljarder räcker för att nå målen, är de ute och cyklar. För det behövs mycket mer och rejäla strukturförändringar i en rad avseenden, även i ett välordnat land som Sverige.

En knagglig väg

Läste just på SMB (Supermiljöbloggen) att en fjärdedel av alla länder försummat att redovisa sina handlingsplaner för klimatåtgärder inom den utsatta tiden. Tanken är att förhandlare nu ska förbereda för det stora FN-klimatmötet i Paris i början av december för att möjliggöra att en ny global klimatöverenskommelse kan träffas där. Förhandlarna har påbörjat sitt arbete med att förbereda ett avtal och det hade förstås underlättat för dem, om världens alla länder hade bidragit med sina planer. De ungefär 150 länderna, som lämnat in sina strategier, representerar ändå en mycket stor del av de globala utsläppen, c:a 87 % enligt en uppgift i Aftonbladet. Men länderna använder sig av olika sorters mål. Det är inte bara olika procentsatser för reduktionen av utsläpp av växthusgaser, olika datum för när mål ska uppnås och olika årtal som utgångspunkt för procentberäkningen utan även olika procentsatser för olika typer av utsläpp. Politik och ett patetiskt positionerande! Det vanliga maktspelet och enskilda länders ekonomiska ambitioner är förklaringar men inte ursäkter. En gissning är att ett skäl till denna djungel av olika sätt att redovisa vad länder vågar lova, är just att det inte ska gå enkelt att jämföra olika länders ambitioner. Men det är i alla fall bättre att redogöra för sin strategi än att strunta i det. Låt oss hoppas på ett ansvarsfullt politiskt ledarskap och på ett nytt avtal i Paris med rimliga ambitioner, rimliga för planeten alltså.

Folkvandring

Högerpopulisterna håller artigt tyst en kortare tid. De kanske inser att det inte är läge att gapa så mycket om att ta bort asylrätten och att hjälpa flyktingar på platser intill själva eländet, när flyktingströmmarna ökar timme för timme och flyktingarnas desperation blir allt mer uppenbar. Flyktingkatastroferna runt om i världen har tagit sådana proportioner att de måste uppmärksammas lika mycket som program mot svält och förtryck och insatser för hälsa, friskt vatten och mänskliga rättigheter. Att bortåt sextio miljoner människor är på flykt undan krig, svält och övergrepp, gör det till en gigantisk folkvandring. Risken är uppenbar att antalet flyktingar inte kommer att minska under överblickbar framtid.

Att flyktingproblematiken nu börjar uppmärksammas något mer av världens politiker beror inte på högerextrema gaphalsar i västländer utan på katastrofernas omfattning. Det beror inte heller på enstaka hjärtknipande och hemska bilder, som sprids över världen utan på mängden elände som dagligen rapporteras. FN och världens länder måste agera kraftfullt nu. Vissa länder bär en tung börda. Trycket på Grekland, Italien och Turkiet är stort. I Tyskland talas om att man ska ta emot 800 000 flyktingar. I Libanon finns en eller en och en halv miljon flyktingar.

I det läget väljer vissa länder i EU att bygga taggtrådsstängsel och andra att vägra en rimlig fördelning av flyktingmottagandet. Ryssland bestämmer sig för att militärt och aktivt stödja syrienjuntan, som sedan många år bombar och mördar sin befolkning. Storbritanniens regering beslutar att fyra tusen flyktingar är lagom för landet att ta emot! När ska USA, Kanada och Australien ta sin del av flyktingströmmarna. Vad gör Kina, Indien och Pakistan? Och vad gör Brasilien och andra i Sydamerika?

Hållbart för framtiden

FNs nya “hållbara utvecklingsmål” är sjutton till antalet. Man kan läsa om dem på http://www.un.org/sustainabledevelopment/sustainable-development-goals/. Flera av målen handlar om fattigdomsbekämpning och jämlikhet mellan och inom länder och mellan könen. Tre av utvecklingsmålen handlar om specifikt om miljö och klimat. Skydd för klimatet, haven och skogarna. Under dem finns ett antal delmål, som att hindra ökenutbredning och markförstöring, att bevara biologisk mångfald. Frågan är om inte dessa tre klimat- och miljömål är de viktigaste av alla målen och rent av förutsättningar för de andra målen. Några av de andra målen har också en direkt miljöbetydelse, som hållbar infrastruktur, tillgång till modern energi och färskt vatten. FN förväntas anta dessa "sustainable development goals" formellt i september.

Man behöver inte vara särskilt cynisk eller negativ för att inse att det är en mycket lång väg till målen, möjligen en alltför lång väg för den mänskliga rasen. Starka ekonomiska intressen och maktambitioner kommer säkert att motarbeta en del av dem. Men goda mål är bra i sig och att ställa upp alltför lättnådda mål är dumt. Så även krassa realister bör kunna applådera de nya FN-målen. Några av dem kanske kommer att uppnås, några helt men flera åtminstone delvis, vissa av dem måste uppnås.

Ledningsproblem

Ryanair går på i ullstrumporna. Man processar i domstol med mediaföretag, som haft fräckheten att sända kritiska program om flygbolaget. Nu har Ryanair, glädjande nog, gått på pumpen i en holländsk domstol. Fortsätter Ryanair på den inslagna vägen, kommer det att bli fler förlorade mål. Skrämseltaktiken med hot om rättegångar, eftersök av källor och avskedanden är i längden ingen framkomlig väg. Att det är si och så med ryanairchefens omdöme, har man läst om många gånger. Men förr eller senare kommer det att gå upp även för honom att det inte lönar sig behandla personal, och kunder för den delen, som någon sorts boskap, till enbart för att berika Ryanair och dess ägare.

En viktig ledare är däremot FNs generalsekreterare. Varför just Ban Ki-moon utsågs till den posten, har många undrat över. Han kritiserades mycket hårt av Inga-Britt Ahlénius för ett par år sedan för sin oförmåga att på ett kraftfullt sätt leda organisationen. Det sägs att skälet till att man från början valde Ban Ki-mon var att han var en så pass svag kandidat, att han inte skulle ställa med förtret för något av de mäktigare medlemsländerna. Och det tycks ha varit en riktig om än krass inställning. Nu har generalsekreteraren kommit med flera förslag ang. utredningen om Dag Hammarskjölds död. Han vill utreda vidare och få fram bevis om, vad som hände. Jaha. Det är en händelse som inträffade för mer än ett halvt sekel sedan. Förslagen och det de kan leda fram till är garanterat en kall potatis, som inte kommer att störa något land eller någon potentat. Skulle det finnas någon riktigt komprometterande dokumentation, kommer den säkerligen inte att lämnas ut. FN-chefen har hittat en idiotsäker uppgift, som ingen behöver oroa sig för. Med respekt för efterlevande och Dag Hammarskjöldstiftelsen, lär utredningarna inte tillföra något till FNs viktiga uppgifter för fred, fattigdomsbekämpning och miljö- och klimatproblem.

Halmstrån

FNs nittonde klimatkonferensen har just inletts och den ska förbereda den “riktiga” klimatkonferensen 2015. Då ska man komma överens om ett avtal om utsläpp av växthusgaser 2020. Men världens ledare vill inte nu, ville inte sist och kommer tyvärr inte att vilja nästa gång heller. Oavsett om det beror på maktbegär hos enskilda politiker, oförstånd, nationell egennytta eller girighet, så håller tiden på att rinna ut. Japan hoppar av tidigare åtaganden, Kanada också, Australien ställer inte längre upp på någonting, Kina, Ryssland och USA vill fortfarande inte lova egentligen någonting. EU-länderna är oeniga. Läget ser värre ut än det gjort på länge. Världens ledande politiker är mycket duktigare på att delta i konferenser än på att åstadkomma något, i varje fall när det gäller klimat och miljö. Inga finansieringsåtaganden från i-länder till u-länder. Mycket snack och traktamenten, lite verkstad vid möte efter möte, konferens efter konferens. I Warszawa är det så illa att lyssnande ideella organisationer med WWF, Greenpeace och Jordens Vänner i spetsen, igår lämnade konferensen i protest. Allt fler människor hoppas att världens ledare i tid visar att den här pessimismen är obefogad men hoppet ser alltmer fåfängt ut, ett halmstrå.

Det ser inget vidare ut för planeten, som redan överutnyttjas grymt och som redan börjat lida av den hastiga uppvärmningen. Ett annat halmstrå är väl att någon enstaka procent av alla vetenskapare menar att klimatförändringarna inte förorsakats av människan och därför inte kan påverkas. Det halmstrået är så tunt att det är meningslöst att gripa efter. Övriga, d.v.s. i stort sett alla experter och forskare är överens om motsatsen och om att begränsningar av uppvärmningen måste till mycket snart för att begränsa framtida katastrofer. Att jordens medeltemperatur rent faktiskt höjts på ett alarmerande sätt under en i sammanhanget kort tidsperiod, är det väl knappast någon som förnekar längre.

Snedvridet

Enligt en artikel i DN igår tillåter Facebook att filmer på avrättningar läggs upp och delas. Det är en vidrig policy. Samma Facebook förbjöd för en tid sedan ett foto av en Zorn-målning med en naken kulla. Tala om snedvridna värderingar. Själv har jag lämnat Facebook för rätt länge sedan p.g.a. deras sätt att hantera mina data.
____________

Så till en helt annan sak. Såg just i dagens SN en artikel, som berättar om tre romska barn, som ska utvisas till Serbien, där de har varken föräldrar eller bostad. Artikelförfattare är min egen dotter Annika, som nästan alltid lyckas skriva om något viktigt. Migrationsverket har avslagit ansökan om uppehållstillstånd och påstår att det förekommer ingen systematisk etnisk diskriminering av romer i Serbien. Jag antar att man kryper bakom ordet systematisk, som gör att ribban kan läggas nästan hur högt som helst. Inför det äldsta barnets 18-årsdag har Migrationsverket beordrat polisen att verkställa utvisningsbeslutet. Polisen, som f.ö. har svårt att klara upp en rimlig del av alla brott som begås, ägnar sig nitiskt åt att säkerställa verkställigheten av utvisningar, i det här fallet genom att kräva att barnen regelbundet inställer sig hos Polisen, tills man kan skicka iväg dem. Sverige borde följa FNs barnkonvention. Det är svårt att tänka sig att det är för dessa barns bästa, som man utvisar dem till Serbien.

Dystert är ordet, sa' Bull

Förhandlingarna i Doha går inget vidare, läser jag i DN, de är t.o.m. paralyserade sägs det. Rapporterna från mötet är deprimerande. Massor av onödiga inlägg och diskussioner om formalia. Mycket positionerande. Lika stora klyftor mellan u- och iländer som någonsin tidigare. Olika konstellationer av länder tycks hela tiden framföra olika invändningar mot alla förslag. Hellre tjäna en slant på andras bekostnad än hitta en lösning som är bra för hela planeten. Misstro bland delegater, tror Naturskyddsföreningens chef. Snarare politisk taktik för att tjäna pengar d.v.s. slippa att betala och slippa att vidta åtgärder så länge som möjligt och, förstås, för att behålla makten. Mottot tycks vara att bli omvald och att dumma väljare aldrig röstar på någon som driver miljöfrågor. I länder där man får rösta, vill säga. I Ryssland och Kina är väl skälen egenintressen hos den styrande klassen och nationalism.

Konferensen är egentligen redan slut och inget resultat alls har rapporterats. Inte det minsta. Men man håller på fortfarande, kanske till i morgon bitti. Svårt att känna någon optimism. Blir det pannkaka av alltihop en gång till, är det dags att hitta på någon annan form för miljödiskussionerna. Och dags för folk i många länder att börja fundera på, om de har rätt ledare. Det här gänget har svårt att ens enas om att om några år bli ense om att vara ense om något om åtta år från nu.

Varmare och blötare

Nu måste vi väl ändå närma oss någon sorts rekord i regnande, i millimeter men framförallt i antalet regntimmar. Åtminstone här i Sörmland. Det är lättare att stå ut med mörkret, kylan och snön än den ständiga vätan. Och ännu blötare kommer det visst att bli framöver. Åtminstone här i Sverige. Gnäll och gny.

Apropå väder, så är ju COP18 igång nu. Klimatfrågan ska debatteras i ett par veckar i Qatar, som har världens högsta koldioxidutsläpp per capita. Vid FNs senaste miljökonferens, den i Köpenhamn som många hoppfullt hade sett fram emot, blev det pannkaka av alltihop, när Obama dök upp och förklarade att USA inte kan lova någonting alls. Det gör ju inte Kina, Indien eller Ryssland heller. Vad man kunde åstadkomma i Danmark var att enas om det norska förslaget att man skulle enas om att man skulle enas om några år och åtminstone så att något kan hända 2020. Kanske kan världens ledare denna gång enas om att man tidigare enats om att enas och samtidigt vara ense om att man fortfarande är ense om att enas om något 2015. Vi sätter hoppet till dessa tafatta förhandlingar och flosklerna, medan konsumtionsökningar, miljöförstöring och snedfördelning av resurser fortsätter i en hisnande takt, utan motstycke i jordens historia. Det är rysligt att medge men jag har börjat räkna på fingrarna, hur gamla mina barn och barnbarn är, när miljökatastroferna blir vardagsmat och livsbetingelserna helt odrägliga för större delen av jordens befolkning. Man börjar ana, när fingrarna räcker till för räkneövningarna. Den som uttrycker sig på det viset, blir kallad alarmist av "klimatförnekarna".

Vad gör du själv då? frågar någon. Bra fråga. Men jag kan säga en sak, som jag i alla fall inte gör. Jag sprider inte information om att klimathotet är påhittat, att fossila bränslen är ofarliga och oändliga, att ekonomisk tillväxt och nya uppfinningar är svar på jordens problem eller att vissa har ett större människovärde än andra.

Kanske kan Eliasson göra något

Svenska FN-förbundet, som jag måste medge att jag inte känner till särskilt mycket om, uttalade sig häromdagen i DN om, vad man tycker att Jan Eliasson, ny vice FN-chef, ska ägna sig åt i FN. Det var mycket tal om fred och mänskliga rättigheter och det är ju bra. En av de viktigaste mänskliga rättigheterna, kanske den i slutänden allra viktigaste, är rätten till att leva på en planet med drägliga miljöförhållanden. Om denna rättighet nämner Svenska FN-förbundets företrädare, förvånande nog, inte ett ord. För att den rättigheten ska kunna bibehållas, krävs internationellt samarbete både för de rättvisefrågor som är en förutsättning och för själva sakfrågan, miljö- och klimatproblemen. FN har gjort betydande försök att föra saken framåt men det händer inte mycket. FN är inte rustat för dessa frågor och för stort utrymme finns för nationell girighet och enskilda maktintressen. Det finns ännu inget annat internationellt organ, som kan ta vid. Jan Eliasson har många gånger talat om vikten av att människor har tillgång till friskt vatten. Det kunde väl vara en utmärkt startpunkt för ett mer målinriktat och konkret miljöarbete inom ramen för FN, t.ex. med klimatet, haven, biologisk mångfald o.s.v.
__________

Att välja rätt strid

Enligt DN kräver FNs chef för mänskliga rättigheter att en dödsskjutning i USA utreds. Om FN ska lägga sig i utredningen av enskilda mord i alla medlemsländer, mord med rasistiska förtecken eller andra, blir det svårt för FN att göra den nytta som FN är avsett för. Jag har svårt att se, hur den här FN-chefen tänker sig det. Den här sortens utspel, som inte gärna kan betyda annat än ett försök till internationellt ifrågasättande av USAs rättssystem, gagnar inte FN som institution.

Jej er en hummer ...

Jan Eliassons toppjobb i FN, som generalsekreterarens närmaste man, är mycket hedrande för Eliasson. Ska vi tro att det är Eliassons egna kvalitéer som ligger bakom eller ska vi tro på statsministern, när han oblygt vill ta åt sig lite av äran? I kontakt med generalsekreterare Ban Ki-moon har jag markerat stöd för Jan Eliasson. Utnämningen är en erkänsla för såväl Jan Eliasson som för Sveriges mångåriga engagemang för FN, säger Reinfeldt. Generalsekreteraren må vara ett svagt kort, så som stormakterna i världen vill ha det i FN, men så illa att han utser sina medarbetare på rekommendation av Sveriges statsminister, är det väl ändå inte.