Rösta för lägre ppm

Rubriken gäller inte att Premiepensionsmyndigheten ska avskaffas, vilket den kanske borde utan något mycket viktigare. Om man är intresserad av koldioxidhalten i vår atmosfär, kan man se hur det ligger till, om man går in på hemsidan www. CO2now.org. Det är ingen upplyftande läsning. Siffror och diagram talar sitt tydliga språk. Det man mäter är s.k. ppm (parts per million), vilket är miljondelar koldioxid i luften. Koldioxidhalten var 280 ppm vid industrialismens genombrott. Redan när halten överstiger 350 ppm under en längre tid, anser forskare att allvarliga problem uppstår, t.ex. genom att polarisarna smälter. Den siffran har överskridits sedan 1985 och den ökar stadigt med ungefär 2 ppm om året. Den senaste siffran, den för genomsnittlig koldioxidhalt 2013, är 401,33 ppm, vilket anses vara den högsta på flera miljoner år.

En eller annan, som blivit kvar i gamla resonemang, kommer säkert att hävda att forskarsamhället har fel, att mätningarna är felaktiga eller att värdena beror är naturliga klimatvariationer, kort sagt, att vi inte kan eller behöver göra något åt klimatproblemet. Det är i så fall som det brukar men de här rösterna klingar tack och lov av allteftersom. Nu gäller det inte längre att övertyga enstaka “rättshaverister”, nu gäller det att arbeta på alla sätt för att politikerna ska våga genomföra tillräckligt kraftfulla åtgärder för att begränsa skadeverkningarna av utsläppta växthusgaser. Jag tycker att det är viktigt att rösta på ett parti som på allvar vill medverka till det. De svenska politiska partier som är minst beredda att göra det är M, KD och SD. En röst på något av dessa partier betyder en röst på en obefintlig eller otillräcklig miljö- och klimatpolitik. Det tycker jag man ska tänka på både idag och i höst, när man röstar.

Miljöpartiet är ett extremistparti

Så uttrycker sig Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson, läste jag igår i DI. Och det ska man höra från det hållet. Åkessons analys av problemen med utsläpp av klimatgaser är: Klimatförändringarna följer ett naturligt förlopp och det är inget man kan göra något åt. Det har redan gått för långt. Och Åkesson påstår: MP skulle i regeringsställning förorsaka oerhört stor skada. Riktigt vad han menar med det framgick inte av artikeln men man får anta att han syftar på MPs miljö- och klimatpolitik enligt partiprogrammet Tänk så det kan vara. Ett stort problem hittills har varit att väldigt få politiker lyft fram miljöfrågorna på allvar. Åkesson slår någon sorts bottenrekord i den grenen. Man kan vara nöjd med att det inte finns så många längre, som i politiken helt bortser från klimatproblemen som Åkesson tycks göra. Det finns många goda skäl att inte rösta på SD och Åkesson har nu levererat ett till. Partiets ledare förstår överhuvudtaget ingenting av miljö- och klimatproblemen.

Halmstrån

FNs nittonde klimatkonferensen har just inletts och den ska förbereda den “riktiga” klimatkonferensen 2015. Då ska man komma överens om ett avtal om utsläpp av växthusgaser 2020. Men världens ledare vill inte nu, ville inte sist och kommer tyvärr inte att vilja nästa gång heller. Oavsett om det beror på maktbegär hos enskilda politiker, oförstånd, nationell egennytta eller girighet, så håller tiden på att rinna ut. Japan hoppar av tidigare åtaganden, Kanada också, Australien ställer inte längre upp på någonting, Kina, Ryssland och USA vill fortfarande inte lova egentligen någonting. EU-länderna är oeniga. Läget ser värre ut än det gjort på länge. Världens ledande politiker är mycket duktigare på att delta i konferenser än på att åstadkomma något, i varje fall när det gäller klimat och miljö. Inga finansieringsåtaganden från i-länder till u-länder. Mycket snack och traktamenten, lite verkstad vid möte efter möte, konferens efter konferens. I Warszawa är det så illa att lyssnande ideella organisationer med WWF, Greenpeace och Jordens Vänner i spetsen, igår lämnade konferensen i protest. Allt fler människor hoppas att världens ledare i tid visar att den här pessimismen är obefogad men hoppet ser alltmer fåfängt ut, ett halmstrå.

Det ser inget vidare ut för planeten, som redan överutnyttjas grymt och som redan börjat lida av den hastiga uppvärmningen. Ett annat halmstrå är väl att någon enstaka procent av alla vetenskapare menar att klimatförändringarna inte förorsakats av människan och därför inte kan påverkas. Det halmstrået är så tunt att det är meningslöst att gripa efter. Övriga, d.v.s. i stort sett alla experter och forskare är överens om motsatsen och om att begränsningar av uppvärmningen måste till mycket snart för att begränsa framtida katastrofer. Att jordens medeltemperatur rent faktiskt höjts på ett alarmerande sätt under en i sammanhanget kort tidsperiod, är det väl knappast någon som förnekar längre.

Rycker de på axlarna eller ..?

FNs klimatpanel, IPCC, har just offentliggjort sin femte klimatrapport. Den innehåller inte några revolutionerande nyheter utan bekräftar det som varit känt ganska länge, nämligen att
- klimatförändringar och jordens uppvärmning förorsakats av mänskliga aktiviteter
- haven försuras och havsytan stiger med smältande polarisar
- den globala uppvärmningen kommer att fortsätta och bli ohållbar, om den inte mycket snart och mycket kraftigt begränsas genom drastiska minskningar av utsläppen av klimatgaser.

Att huvudorsaken till jordens uppvärmningen är användningen av fossila bränslen är man i stort säker på. Man säger det med 95 % sannolikhet och mer än så lär väl knappast några meteorologer eller klimatforskare någonsin säga om någonting.

Ute i stugorna sitter det nog ändå en och annan gammal stöt och klimatförnekare men de är numera så få att vi kanske inte behöver oroa oss för just dem. Nej, vi behöver oroa oss för våra politiker och den kortsiktighet som är inbyggd i alla demokratiska system. Tricket är att finna ett sätt att skaffa sig de politiker. som vår jord och klimatet förtjänar. Inget lätt trick, som det verkar. Det krävs både livsstilsförändringar, nya tekniska lösningar och måttligare inställning till ekonomi, konsumtion och pengar.

Inte en enda svensk politiker har gjort något större nummer av den nya IPCC-rapporten. Vilka viktigare frågor har de att ägna sig åt?

Inte så imponerande

Lyssnade nyss på lördagsintervjun i P1. Miljöministern blev utfrågad av en skarp Monica Saarinen. Lena Ek tycks hålla med IPCC om att människans utsläpp av klimatgaser förorsakat och kommer att förorsaka en skadlig global uppvärmning o.s.v. men den regering hon sitter i gör inte särskilt mycket åt saken. Ek framför att det är allas ansvar, näringsliv och privatpersoner. Hon är i störta allmänhet snabb på att fördela ut ansvar på andra.

- Vattenfalls verksamhet inom kolenergin är förra regeringens ansvar. Det är upp till Vattenfalls ledning att leva upp till regeringens politik. Det är inom finansmarknadsministerns portfölj, så det får man fråga honom om.
- Det är biståndsministerns sak att se till att biståndsmedel inte ska bekosta miljö- och klimatåtgärder. Biståndsdiskussioner måste tas med biståndsministern.
- Sverige behöver inte göra särskilt mycket mer åt klimatproblemen. Det stora och svåra problemen finns i andra länder.
- Man kan tycka olika om AP-fondernas placeringsstrategier men vad AP-fonderna gör är deras sak.
- Vad fossiloberoende bilflotta betyder, finns det olika tolkningar på. Det är Anna-Karin Hatt som har ansvaret eller möjligen centerpartiets stämmoombud.
- Det är Attefalls fel att enskilda kommuner inte får ställa miljökrav vid i samband med byggen.

Några saker klargjordes i alla fall. Ek tycker inte att det är bilen i sig det är fel på utan bränslet. Hon anser inte att vi ska ha skatt på handelsgödsel. Hon har inte funderat på att avgå ur regeringen. Hon anser sig inte själv ha ansvaret för egentligen någonting.

Det är svårt att undvika känslan att miljöministern bedriver politik mera för politikens egen skull än för dess innehåll. Ek vill helst inte svara alls utan skyller i från sig på allt och alla, ibland genom ett entonig rabblande av ett mantra på Ringholmsvis. Den förra miljöministern kallade Förbifart Stockholm för ett miljöprojekt, därför att det skulle få rum så många miljöbilar där. Den här miljöministern gör ingen särskilt mycket gladare.

Hett om öronen kommer det att bli ändå

En ny forskningsrapport från Norge säger att jordens medeltemperatur, vid en fördubbling av koldioxidhalten i atmosfären kommer att stiga med 2 grader, inte 3 som FNs experter uppskattat. Strålande! ...om den här studien skulle visa sig riktig. Men det är säkerligen för tidigt att säga och det finns många rapporter att väga samman. Det har FNs klimatpanel IPCC till uppgift att göra. Där förbereder man en ny rapport, som förväntas i fyra steg i år och nästa år.

Det är förstås mer positivt, om tidigare farhågor visar sig överdrivna än tvärtom. Dessvärre finns mycket som talar för att forskarvärlden snarare underdrivit farorna. Vi befinner oss redan i skräckscenariot, som kallas A1Fl. Men även om det skulle vara så att 2 grader anses rimligare än 3, vore faran inte över. Att människan påverkat jordens klimat med utsläpp av växthusgaser är så gott som alla experter överens om. De mer exakta konsekvenserna diskuteras och det är bra. Det gör t.o.m. Världsbanken. Energiförsörjningen behöver ändå ställas om, polarisarna smälter och havsytan höjs i alla fall, öknarna kommer ändå att breda ut sig och ovädren kommer ändå att tillta. Dessutom har tvåprocentmålet aldrig varit ett expertmål utan ett politiskt kompromissmål, som experterna anser ligga för högt.

Det gäller att inte luta sig tillbaka och blåsa faran över, bara för att det dyker upp en studie med en något mindre katastrofal bild. Politikernas tafatthet och oförmåga att fatta erforderliga beslut för att nå ens de mål man själv ställt upp oroar. Det finns all anledning att fortsätta, eller sätta igång med ska man väl säga, mycket kraftfulla globala insatser. Jag har ingen anledning att ifrågasätta just den här nya rapporten mer än någon annan men, konspiratoriskt lagd som jag är, noterar jag i bakhuvudet att rapporten kommer från Norge, ett av de länder i världen som har störst intresse av att konsumtionen av fossila bränslen upprätthålls.

Varmare och blötare

Nu måste vi väl ändå närma oss någon sorts rekord i regnande, i millimeter men framförallt i antalet regntimmar. Åtminstone här i Sörmland. Det är lättare att stå ut med mörkret, kylan och snön än den ständiga vätan. Och ännu blötare kommer det visst att bli framöver. Åtminstone här i Sverige. Gnäll och gny.

Apropå väder, så är ju COP18 igång nu. Klimatfrågan ska debatteras i ett par veckar i Qatar, som har världens högsta koldioxidutsläpp per capita. Vid FNs senaste miljökonferens, den i Köpenhamn som många hoppfullt hade sett fram emot, blev det pannkaka av alltihop, när Obama dök upp och förklarade att USA inte kan lova någonting alls. Det gör ju inte Kina, Indien eller Ryssland heller. Vad man kunde åstadkomma i Danmark var att enas om det norska förslaget att man skulle enas om att man skulle enas om några år och åtminstone så att något kan hända 2020. Kanske kan världens ledare denna gång enas om att man tidigare enats om att enas och samtidigt vara ense om att man fortfarande är ense om att enas om något 2015. Vi sätter hoppet till dessa tafatta förhandlingar och flosklerna, medan konsumtionsökningar, miljöförstöring och snedfördelning av resurser fortsätter i en hisnande takt, utan motstycke i jordens historia. Det är rysligt att medge men jag har börjat räkna på fingrarna, hur gamla mina barn och barnbarn är, när miljökatastroferna blir vardagsmat och livsbetingelserna helt odrägliga för större delen av jordens befolkning. Man börjar ana, när fingrarna räcker till för räkneövningarna. Den som uttrycker sig på det viset, blir kallad alarmist av "klimatförnekarna".

Vad gör du själv då? frågar någon. Bra fråga. Men jag kan säga en sak, som jag i alla fall inte gör. Jag sprider inte information om att klimathotet är påhittat, att fossila bränslen är ofarliga och oändliga, att ekonomisk tillväxt och nya uppfinningar är svar på jordens problem eller att vissa har ett större människovärde än andra.

Om polarisarna verkligen smälter, beror det på något annat

Det dyker upp nya klimatförnekarfigurer då och då. Senast påstår en journalist i Aftonbladet, (visserligen alldeles oriktigt i förhållande till källan och helt utan vetenskapligt stöd, säger Supermiljöbloggen) att isen i Antarktis smälter, därför att det finns en gigantisk underjordisk ravin, som släpper in havsvatten. Även en amatör frågar sig, varför denna ravin, om den finns, inte skulle ha förorsakat samma smälteffekt tidigare.

Att klimatförändringar förekommer är svårt för de allra flesta att förneka, så det vanligaste tycks ha blivit att påstå att förändringarna beror på naturliga fluktuationer och inte på mänskliga aktiviteter. Många har ett starkt behov av att finna andra orsaker till klimatförändringarna än överkonsumtion och snedfördelning av jordens resurser. Kanske är det någon sorts American dream. Om jag lyckas, om jag blir rik, ska jag minsann få leva som jag vill utan hänsyn till en massa miljöhysteriker som gapar om jordens undergång. Typ. Kanske är det rätt och slätt kortsiktig egoistisk oro för att behöva sänka (läs egentligen: låta bli att höja) sin materiella levnadsstandard till förmån för planeten. Det är inte mitt problem, det får ungarna ta hand om. Typ.

Apropå miljö förresten, minns jag från barndomen att en speciell sorts sopsortering förekom. Man sparade konservburkar, flaskor och andra icke eldningsbara sopor och sänkte dem sedan i närmaste sjö. Det var på den tiden industrier utan att blinka kunde gräva ner tunnor med giftiga kemikalier på sina fabrikstomter. Men på den tiden släppte vi ut rimliga mängder av koldioxid.

Vi måste skaffa oss klokare politiker

För några år sedan enades världens politiker om att temperaturökningen p.g.a. växthusgaser ska begränsas till två grader senast 2050. Tvågradersmålet är omdiskuterat. Många experter menar att målet är otillräckligt och satt mer utifrån politiska skäl än vetenskapliga. Några hävdar fortfarande att målet i sig är onödigt och fel, eftersom det inte finns något klimatproblem. Numera förfäktas den uppfattningen egentligen bara av tokstollar på yttersta högerkanten, mest amerikanska, religiösa republikaner. Oavsett om tvågradersmålet är tillräckligt, kommer det enligt expertis inte att uppnås, hör jag just på radion. Den politiska viljan saknas, sägs det. Utsläppen av växthusgaser måste minska men de ökar. Även i Sverige. Världens tafatta och makthungriga politiker har bestämt sig för att avvakta ett par år till med att diskutera nödvändiga internationella överenskommelser. Om de mot förmodan skulle lyckas enas om något 2015, är det enligt sakkunskap då redan för sent för att klara det uppsatta målet. Risken är påtaglig att mycket av de resurser, som hade kunnat användas för omställning till förnybara energikällor, i stället måste användas till skadebegränsning och katastrofinsatser.

Ibland är det längre till optimismen än annars

För några år sedan enades världens politiker om att temperaturökningen p.g.a. växthusgaser ska begränsas till två procent senast 2050. Tvåprocentmålet är omdiskuterat. Många experter menar att målet är otillräckligt och satt mer utifrån politiska skäl än vetenskapliga. Några hävdar fortfarande att målet i sig är onödigt och fel, eftersom det inte finns något klimatproblem. Men numera förfäktas den uppfattningen egentligen bara av tokstollar på yttersta högerkanten, mest amerikanska, religiösa republikaner. Oavsett om tvåprocentmålet är tillräckligt, kommer det enligt expertis inte att uppnås, hör jag just på radion. Den politiska viljan saknas, sägs det. Utsläppen av växthusgaser måste minska men de ökar. Även i Sverige. Världens tafatta och makthungriga politiker har bestämt sig för att avvakta ett par år till med att diskutera nödvändiga internationella överenskommelser. Om de mot förmodan skulle lyckas enas om något 2015, är det enligt sakkunskap då redan för sent för att klara tvåprocentmålet. Risken är påtaglig att mycket av de resurser, som hade kunnat användas för omställning till förnybara energikällor, i stället måste användas till skadebegränsning och katastrofinsatser.

Gröna åtgärder

Vår borgerliga regering vill påverka innehållet i svenska drivmedel – mindre fossilt, mer förnybart. Bra att man äntligen kommer med något initiativ för att våra koldioxidutsläpp ska minska, i stället för att öka. Återstår att se, om detta är allvarligt menat och om den här vägen är framkomlig. Även om det behövs politisk styrning i många, många fler avseenden när det gäller miljö- och klimatproblemen, ska man väl inte klaga, när regeringen åtminstone säger att man vill komma med en förbättring på det området.
__________

I hemkommunen efterlyser Göran Benedicks (FP) på sin blogg politiskt agerande i gröna frågor, t.ex. utsläppsbegränsningar, vindkraft och natur. Det känns bra, om än lite ovant, att även någon i oppositionen är inne på de tankarna. Till listan över gröna frågor som i Gnesta kommun behöver drivas aktivt eller tuffare kan läggas

- förbättringar i upphandlingsreglementet för att underlätta för lokalt och ekologiskt producerat
- förbättringar inom kollektivtrafiken
- åtgärder för att minska övergödning av vattendrag
- fler cykelvägar
- lokal tillgång till bättre drivmedel
__________

Så en annan sak. Det har under lång tid stått klart att Bisfenol A är cancerogent. Birger Schlaug skrev just ett bra inlägg om saken på sin blogg. Vi vill nu äntligen förbjuda ämnet men då begränsa förbudet till locken på barnmatsburkar. Det ska vara fritt fram använda det i övrigt, t.ex. i leksaker. Varför då, undrar man. Marknadskrafter, fri konkurrens och EU är en del av svaret, lönsamhet en annan. Det finns plats för både skamvrå och dumstrut här men också för rättsliga åtgärder, bara någon orkar. En grupptalan vore kanske något att fundera på.

Solen skiner

Politiker, särskilt reaktionära sådana, har svårt att få ändan ur vagnen, när det gäller nödvändiga och kraftfulla åtgärder för att minska koldioxidutsläppen. Det är ju inte så att någon seriös politiker ifrågasätter behovet av att reducera koldioxidutsläppen. Och det är ju inte så att vi har gott om tid till att åstadkomma det. Allt fler ropar efter politiskt ledarskap i miljö- och klimatfrågorna.

Jordens självklara och största energikälla, solen, är den som i första hand borde ersätta de fossila, icke förnybara energikällorna. Vind- och vågkraft i all ära men de räcker inte ensamma. Vätgas kommer antagligen att bidra med mycket energi i framtiden men mycket utvecklingsarbete återstår. Solcellerna finns men har varit och är fortfarande ett dyrt alternativ. Den svenska regeringen satsar inte på solenergi. Det ekonomiska stöd som funnits för installation av solceller, har inte förnyats. Men utvecklingen går åt rätt håll, inte tack vare utan trots regeringen. I bästa fall blir solceller snart så billiga att de kan konkurrera utan statligt stöd men tills dess borde politiska åtgärder vidtas. En minskande krets tror fortfarande att lösningen ligger i mer och mer kärnkraft men det börjar bli allt tydligare att kärnkraften är ett olönsamt alternativ. Om stater slutar med olika former av ekonomiskt stöd till kärnkraft, kommer nyetableringar att upphöra. Då slipper världen ett antal hemska risker och eländen. Världen kan på lite sikt klara sitt energibehov utan kärnkraft.

Hopp finns men tiden är knapp. Vidareutvecklingen av förnybara energikällor och mängden energi producerad av sådana ökar med rekordfart. Den utvecklingen kan inte ens de gammalmodiga jätteföretagen inom olje- och fordonsindustrierna stoppa. Och den politiska handlingsförlamningen måste rimligen släppa så småningom. Det är väljarnas sak att se till det.

Blåögt

En kamrat menar, såg jag på Facebook, att att vi kan sluta oroa oss, sedan ett antal forskare påstått i en artikel i Wall Street Journal att klimathotet är betydligt överdrivet. Tala om halmstrå! Jag har inte läst artikeln. Och vem som ligger bakom och varför, vet jag inte. Men det blir lite jobbigt att bortse från att världens forskare i övrigt är mycket oroade. Tänk om vi kunde luta oss tillbaka och bara fortsätta att släppa ut gaser som förut. Växthusgaser alltså. Ett fåfängt hopp, tyvärr. Mark Twain lär ha sagt: Ryktet om min död är betydligt överdrivet. Det var lätt för honom att säga. Han levde ju, när han sade det. Att klimathotet skulle vara ett överdrivet rykte kan bara de allra mest naiva hoppas på.

Vi måste göra något!

Svensk vindkraft producerade 2011 6 TWh, vilket motsvarar normal årsproduktion i Ringhals 3, när det fungerar. Det kanske inte är så märkvärdigt men det är en fördubbling jämfört med 2010. Och bara det är märkvärdigt. Prognosen för 2012 är 8 TWh från vindkraften. Att idag säga att vi behöver mer förnyelsebar energi, låter som en självklarhet för de allra flesta. Undrar om det är det för regeringen.

Vad säger regeringen om siffrorna för svenska koldioxidutsläpp under 2010, som ju visade att våra utsläpp inte alls minskar utan ökar rekordartat - med mer än 10 %? Denna rätt förskräckliga siffra har inte föranlett några märkbara aktiviteter från regeringens sida. Det blir väl samma gamla visa från Borg & co om att vi måste ägna oss åt ekonomin i första hand, särskilt när det är lågkonjunktur, så får vi se, när det finns tid och kraft över åt miljöfrågor och klimatproblem. M skryter ogenerat med att man tar ansvar för Sveriges ekonomi och har genomfört jättelika skattesänkningar. Undrar om man någon gång kommer fram till att ansvarstagande för miljö och klimat är en lika viktig fråga eller på lite sikt ännu viktigare. Det är inte mycket som talar för det.

Om regeringen inte gör något, måste medborgarna göra det. Ett naturligt steg är att inte rösta på politiker som bara ägnar sig åt att kortsiktigt räkna pengar och inte tar nödvändiga hänsyn till förestående miljö- och klimatutmaningar. Under tiden måste var och en verka för att minska utsläppen. 2010 var utsläppen av växthusgaser per person sju ton, varav 5,6 avsåg koldioxid. Ett sätt är att minska och anpassa resandet och konsumtionen av transportkrävande varor och tjänster. Transportsektorn stod för den klart största delen av utsläppen.

Vaffö gör de på detta viset?

Kanada är ett stort utsläppsland som svarar för två procent av världens koldioxidutsläpp. Kanada har under Kyotoprotokollet ökat sina utsläpp mycket kraftigt i stället för att minska dem enligt åtagandet i protokollet. Hoppas verkligen att övriga fördragsländer använder de sanktionsmöjligheter protokollet ger. Kanadas miljöminister säger att det enda klimatavtal som finns i världen är ett hinder för klimatarbetet. Kanadas regering skämmer ut sitt land. Demonstrativt och bara någon dag efter COP17 i Durban förklarar man att man lämnar Kyotoprotokollet. Kanske har man fått order av grannen i söder men det är lika illa ändå. Kanske bäddar man för kommande oljeutvinning. Kanske struntar man helt enkelt i att minska sina utsläpp utan tycker att någon annan ska ordna saken. Kanske gör man som sina republikanska vänner i USA, förnekar klimatproblemet. Kanske sätter man sin tillit till högre makter.
__________

En nyhet från företagsvärlden är att Skandia Liv köper tillbaka Skandia, försäkringsbolaget som man sålde för fem år sedan. Om man sålde dyrt och nu får köpa tillbaka billigt, kunde man förstå det. Men det sägs inget om utan man talar som vanligt om synergieffekter. Kanske fanns det städningseffekter som skäl för den tidigare försäljningen eller så var det bara pengarna som behövdes. Om man nu köper tillbaka och får synergieffekter, som man rimligen hade innan man sålde, så kan man kanske tänka sig att sälja igen om några år och uppnå en städningseffekt eller kassapåfyllning och sedan köpa tillbaka igen och få nya synergieffekter. Det finns säkert en massa bonusar och provisioner också som lockar till avyttringar och förvärv. Kapitalismens vägar är ibland outgrundliga.

El och gas

I ett elbolag med en omsättning på 3,5 miljarder har man upptäckt fiffel som omfattar 1,8 miljarder, säger bolagets styrelse enligt DN. Det låter orimligt. Bolaget går tydligen bra ändå säger vd:n. Det låter obegripligt. Skulle siffrorna visa sig riktiga, undrar man vad styrelsen i elbolaget sysslat med. Man kan också undra, vad de politiker sysslade med som avreglerade elmarknaden, om det går att göra bra affärer, trots att man blivit lurad på mer än en halv årsomsättning.
___________

Utsläppen av växthusgaser (främst koldioxid, metan och lustgas) är långt högre än under de senaste 10 000 åren och de fortsätter att öka, säger meteorologernas världsorganisation, WMO, i ett pressmeddelande. Utsläppen ökar mer än de gjort i snitt under både 90- och 00-talet. Man redogör inte bara för mätningar som sker runt jorden utan även för trender och källor till utsläppen. Att säga att utvecklingen är oroande är årets underdrift. Under tiden fortsätter regeringar och politiker att käbbla och spela Svarte Petter om klimatproblemen. Man talar om försök att enas om mål för minskning av utsläppen men fortsätter att öka dem i stället. Republikaner i USA och andra klimatförnekare rycker antagligen på axlarna åt WMOs rapport, om de alls läser den, och hänvisar till någon socialistisk konspiration.