Prioriteringar

En riktigt ruggig historia blev stora rubriker i början på veckan. Ett mord på öppen gata, som avslutades med en regelrätt avrättning. Många reagerade kraftigt över det hänsynslösa våldet. Fördömandena haglade. Det är fullt begripligt. Så ska det vara. Det är förstås viktigt att alla mördare fångas och döms, kanske särskilt viktigt för den allmänna moralen att man får fast en mördare av den här typen. Det är förklarligt att det blir mycket och braskande skriverier efter ett sådant brott. Saken skrivs om på ledarplats idag i båda våra tidningar och antagligen i de flesta och det är ett ofta återkommande ämne.

Och visst behövs en sträng vapenkontroll och fler poliser. Men enstaka händelser, hur hemska de än är, motiverar inte ett ständigt tjat av opinionsbildare och politiker om fler poliser och strängare straff för gängbråk och skjutningar. Ökande antal "öppna" mord och skjutningar på allmän plats förklarar väl tjatet på ett sätt. Men för min del och utan avsikt att på något enda vis bagatellisera våld och brottslighet, reagerar jag på prioriteringarna, när man inte ägnar de största och viktigaste frågorna den uppmärksamhet de borde ha utan oftast återfaller i tjat om kriminalitet, våld och terror och mer pengar till polis och försvar. Från vissa politiska håll, samma håll som krav på stopp för invandring kommer från, hörs aldrig eller mycket sällan något om klimatproblemet, om våra gigantiska miljöproblem, om havsförstöringen o.s.v. I sådana frågor hörs från de hållen på sin höjd att man vill ha mer kärnkraft för att få renare el.

Ur led är tiden, tyckte Hamlet redan på 1500-talet. Uttrycket är fortfarande mycket användbart i vår tid. Det är bara att titta på ledargarnityren i t.ex. Ryssland, Brasilien, Iran, Saudiarabien, USA, Nordkorea, Kina, Turkiet, Ungern, Polen och Italien. Hamlet låtsades bara vara tokig i alla fall.