Olycksdrabbat

Efter två fruktansvärda flygolyckor har Boeingmodellen, 737 Max 8, tagits ur trafik på många håll i världen. Hundratals människoliv har gått till spillo i de två senaste krascherna med denna flygplanstyp. Det spekuleras vilt om olycksorsakerna. Tillverkningsfel, pilotfel, fel på programvaran? Ingen har talat om sabotage. Ännu. Hur hemskt det än är med alla döda och allt elände, som olyckorna fört med sig, kan man redan nu förutse ett ekonomiskt spel om gigantiska belopp för tillverkaren Boeing, flygbolag, researrangörer m.fl. Man anar redan positionerande inför kommande kravkaruseller och processande. Det blir som vanligt ett cyniskt spel om pengar och ansvar och fokus kommer att ligga långt från dem, som mist nära och kära i olyckorna.

Boeing uppdaterar för närvarande programvaran, säger man men det lär knappast lugna. Lite svårt att begripa, varför programvaran plötsligt och vid bara (tack och lov) två enstaka flygningar skulle ge fel signaler. Och, om autopiloten p.g.a. programvarufel eller av annan orsak fallerar, undrar man varför piloterna inte kunnat koppla bort autopiloten och stabilisera planen. Ja, ja, det är förstås meningslöst att sitta och amatörspekulera om fullständigt okända tekniska och kanske andra faktorer. Vi får nog höra många historier framöver om myndigheter, företag och enskilda som skyller ifrån sig och om fingerpekande på orsaker, verkan, skuld, och missgrepp, när svarta lådor och annat analyserats.

Logiskt och rationellt eller ej, men jag skulle inte sätta mig själv eller vilja att någon närstående satte sig i ett sådant här flygplan, innan saken retts ut fullständigt. Och ingen i världen lär bli lugnad av beskedet från sektionschefen på Transportstyrelsen i Sverige genast efter olyckan att "inget talar för att man ska ifrågasätta flygplansmodellens flygsäkerhet". Ett förvånande uttalande. Nu för tiden sätter jag mig, förresten, ogärna i flygplan över huvud taget men det är av helt andra skäl.

Kortsemester

Vi är ute på kortsemester med tåg. Det är trevligt, till och med mysigt, att resa på tåg. Man får plats, man kan röra på sig, gå omkring, man kan dricka kaffe, sträcka på benen titta på fina landskap, ja, en massa, som inte går så bra på flyget. Klimatet tycker inte heller illa vara, om man struntar i flyget. Dessutom var priset för tågresan denna gång fullt rimligt.

Men det är så klart trevligare, om tåget går ungefär vid den tid, som utlovats. Det gjorde det inte, när vi skulle till Köpenhamn. Vi fick via nätet och radio besked om försening av alla södergående tåg p.g.a. ett “fordonsfel”. Häromdagen skulle en person komma ner till oss där hemma och ta ett regiontåg till Gnesta. Försening. “Signalfel”. “Växelfel” kan det vara också. Ursäkterna är många och rapporterna om tågförseningar är mer frekventa än dimmor och dugg på hösten eller reklam på TV4. När SJ meddelade förseningen, missade de tyvärr att meddela det mest intressanta, nämligen hur lång förseningen beräknades bli. Det var bara att ge sig iväg i alla fall och först när vi hamnat i Linköping för tågbyte, fick vi veta allvaret i förseningen. Det var inte så farligt, en dryg timme och för det bjöd SJ på en kopp kaffe och en bulle på Pressbyrån.

Förr, då jag flög en del i jobbet, lärde man sig att det är vanligt med förseningar för flyget också. Standardursäkten var “för sent inkommande flyg”. Det vara bara att köpa kaffe, ta fram datorn och sitta lugnt på en plaststol, i någon trist flygplatshall. Det har jag gjort många gånger. Men jag undrar, om inte SJ ,Trafikverket och Transportstyrelsen och vilka det nu är, är värre än flygbolagen. Och så undrar jag, varför våra politiker inte förser ansvariga myndigheter och företag för tågtrafiken med tillräckliga resurser för att kunna sköta sitt jobb professionellt och konkurrensmässigt.

Vi tackar Köpenhamn för den här gången och åker hem nu. Vid gränsen måste vi bevisa att vi är svenska. Intrycken av Köpenhamn denna gång var i korthet de här:
- Köpenhamn är en fin stad.
- I Köpenhamn finns massor av trevliga kaféer och barer.
- Det regnar ordentligt även i Köpenhamn.
- Det cyklas mycket i Köpenhamn och fort.
- Danskar röker mer.
- Det finns många från andra länder i Danmark, trots Dansk Folkeparti.
- Arken är ett fint museum.

Flyg fula fluga, flyg...

... och den fula fluga flög. En känd s.k. tungvrickare. Det finns ju många, som den där med sjösjuka sjömän, den med sex laxar o.s.v. Och försök att säga västkustskt.

Så till allvaret. Hur korkad får man vara egentligen? Ulf Kristersson, hans allianskollegor också tror jag, tycker att flygskatten är dålig. Den påstås ha lett till att folk flyger från Köpenhamn i stället för från Arlanda, vilket skulle betyda att ingen "klimatvinst" görs. Jag tror inte ett dugg på det där. Hur långt räcker 60 intjänade kronor i flygskatt, när man ska byta flygplats för att flyga tillbaka till någon svensk destination? Det är barnsligt att tro att den skattepengen förändrat några vanor, i varje fall åt det hållet. Hur långt räcker 400 kronor, när man ska boka om, ta anslutningsflyg eller bila till Danmark för att resa lite längre bort? Inte ända fram till Kastrup i alla fall. Även flyget måste in i klimatresonemanget, det är väl självklart. Någon måste ta första steget och, om det är fel på det lilla svenska steget, är det att det är alldeles för litet.

Jag tycker att man ständigt möter enfaldiga argument för att inte ändra det minsta lilla på vanor, livsstil eller konsumtionsmönster eller något alls för att rädda klimatet. Våra bortskämda och bekväma liv kan inte tummas på en millimeter, om så mänsklighetens överlevnad står på spel. Det får barnen ta. Eller barnbarnen. Eller deras barn. Inte vi i alla fall.

Ja, jo, jag inser att jag ägnar mig rätt mycket åt detsamma själv. Men, om vi är många, som drar åt samma håll, kommer det att gå bättre. Inte om förresten, utan när, för det måste ju till. Någon liten optimism må man vara tillåten att känna.

Fjällnära planer

Det byggs en flygplats i Sälen. PEAB-bröderna Paulsson ligger bakom, tror jag. Det ska forslas turister i jättevolymer rakt in i sälenfjällen. Jumbojättar eller i varje fall vanliga trafikflyg ska landa bland liftar och slalombackar och forsla skidåkare till alla fjällorterna runt Sälen. Satsningen på flygplatsen lär ha fört med sig andra investeringar i området, i t.ex. nya skidliftar, pister, spår, hotell, restauranger, “ski lodges”, köpcentra och jag vet inte vad.

En storflygplats i sälenfjällen låter i mina öron som en rejäl kullerbytta. Jag tänker inte på kronorna, finansiering och avkastning då utan på krocken mellan naturvärden och finansvärlden, mellan fritid i fjällen och kommersialiserad turism i storformat. Dessutom verkar det otidsenligt att i dessa tider satsa på just klimatförstörande flyg. Men man ska inte bli förvånad. Planerna på utbyggnaden av Arlanda ligger fortfarande fast. Där talar vi om miljardinvesteringar och en enorm ökning av antalet flyg och passagerare. Planen är att Arlanda ska kunna ta emot 40 miljoner resande 2040, en ökning på så där 50 % jämfört med idag. En annan uppgift säger att man därefter siktar på 70 miljoner resenärer. Det kallas utveckling. Swedavia nämner givetvis inget om, hur planerna förhåller sig till klimatet.

Bortsett från flygplatsen i fjällvärlden, fick jag igår veta att stora skogsområden runt Sälen och byarna i närheten ägs av två samfälligheter som kallas Lima besparingsskog och Transtrands besparingsskog. Benämningarna sägs härröra från laga skiftets tid och betyder tydligen oskiftad, avlägsen skogsmark, som ägs samfällt av ägarna till de skogsfastigheter, som i laga skiftet fick övrig skog närmare gårdarna skiftad. Vi talar om stora skogsområden. Och det går åt många tallar att döma av mängderna av pampiga, nybyggda timmerhus i backarna runt skidanläggningarna. Samfälligheterna har med tiden blivit förmögna, med tjocka börsportföljer och stora intressen i viss lokal näringsverksamhet. Detta fick vi höra över kaffe och utsökta bullar, som serverades i guds eget hus, fjällkyrkan i Tandådalen. Varför en sådan som jag hamnade just där, återkommer jag kanske till vid tillfälle.

Det där med flyget...

... kan man tänka mycket om. Det är inte så himla lätt att bara avstå från att flyga, tycker många.

Om man bor på landet, är man privilegierad på några sätt. Aldrig trångt, vackra omgivningar, allt det där och oftast härligt tyst. Men, om man lyssnar lite noga, nästan när som helst under dagtid men särskilt mornar och sena eftermiddagar, tar det inte många minuter, innan man hör ett jetplan passera högt däruppe i den annars så vackra himlen. Skytteltrafiken pågår hela tiden. Folk flyger till när och fjärran för biljettpriser, som är löjligt låga, om man räknar in klimatförstöringen och om man jämför med tåg. Jag har förstås min del av ansvaret. Det har vi alla som flugit mycket. Det hjälper inte att skylla på arbetet eller på att man klimatkompenserar med någon sorts utsläppsrätter o.s.v.

Det måste nog hända något ganska snart. Klurigt uträknat, va? Det finns väl ingen som kan ha missat det budskapet. Det kommer från i stort sett all vetenskap och från vanliga medborgare, som är någorlunda miljömedvetna. Politiker, som fortfarande framhärdar flygets rätt till gräddfiler och fritt fram överallt utan ansvar för konsekvenserna, är ansvarslösa. Journalister, som begränsar sina frågor till miljömedvetna personer till, om den utfrågade flyger själv eller flugit förut, borde tänka efter.

Egentligen borde man välja bort allt flygresande men man borde i varje fall begränsa det kraftigt. Så länge flyget inte måste ta ansvar, är det dessvärre upp till var och en.

Flyg, flyg och den fula flugan flög

En kamrat är begeistrad över sin nya app, som visar precis vilka flyg som passerar i himlen ovanför honom, var de kommer ifrån och vart de ska. Och överflygningarna över oss alla är otaliga och ständiga. Det blir alldeles klart, om inte förr så med kamratens app. Flyg finns där hela tiden. Vissa hörs, vissa syns, andra bara är där. Många är de i alla fall. Särskilt om man, som vi gjorde en kväll och natt, befinner sig vid Öresund, norr om Malmö med kärnkraftsruinen Barsebäck som nära granne. Flygen till och från Sturup är en del men lejonparten är alla flyg till och från Kastrup. Appen ifråga upplyser om vilket flyg, vilket bolag, startplats, destination och en massa detaljer. Vännen lyser av glädje och utropar SAS Från Prag, 58 minuter! Högt däruppe är Cathay från London till..., vad det nu var. Norwegian från Barcelona 2 timmar och 23 minuter! Entusiasmen över appen behöver man inte onda om. Det är en lek men den för tankarna till själva problemet med flyget och klimatet.



Frun nappar och laddar ner samma app. Vi blir förskräckta över mängden flyg, som hela tiden, ständigt är där upp i luften. Inget av dem måste eller kan ens använda tillräckligt klimatanpassat bränsle. Nästan inget av dem behöver betala minsta lilla miljöavgift eller klimatskatt. Och snåljåpen nummer ett, Norwegians Kjos, ställer in långdistansflyg under påstående att det beror på flygskatten. Vilken narr!

Vi själva har börjat rikta in oss på ett mer begränsat flygande och funderar på, om svaret på frågan verkligen är mindre flygande eller om det, som högerpolitiker förfäktar, är tekniska framsteg och bättre bränsle. Både och men framförallt det förstnämnda, kommer vi fram till. Arbetet med klimatåtgärder inom flyget borde intensifieras eller åtminstone tas upp på allvar ska man väl säga, för det verkar inte som något har gjorts än. Sådant kunde bli intressant även för röstfiskande politiker, om fler väljare kunde prioritera även viktigare saker än nationalism, invandring och brott och straff.

Flyg och Costa del Golf

Jag sitter långt bak i flygplanet, vid ett fönster. Vi är omkring 200 personer ombord. Jag ser den ena vingen sträcka sig långt ut över startbanan och hör motorernas öronbedövande buller, när accellerationen inför lyftet påbörjas. Den långa, smala vingen, ett antal hopnitade plåtar, skakar, marken rusar bort under den i en allt hiskligare fart. Till slut börjar planets nos lämna marken, försiktigt först och till slut släpar den med sig resten av det tunga kolossen upp i luften. Hur det egentligen går till, har man ingen aning om. Det hela är skrämmande. Flygningen gick i alla fall till slut bra, kan jag meddela.



Ett bestående intryck från resan jag nyss kommit hem ifrån, är att överexploateringen på Costa del Sol, eller Costa del Golf som det också kallas, är påtaglig. Det byggs överallt och infrastrukturens utveckling är häpnadsväckande. Ett virrvarr av vägar överallt, ofta försedda med dålig skyltning, motorvägar, som kostar mycket pengar att köra på, massor av bilar överallt. Folk följer trafikreglerna sämre än här hemma. Trafiken och trängseln för tanken till franska rivieran men där är det väl ännu värre. Malagas flygplats är numera en mastodontisk skapelse, som verkar avpassad för resandemassor, som är svåra att föreställa sig. Jättelika hallar, kilometerlånga promenader längs hundratals incheckningsdiskar. Allt fungerar ganska väl, kanske därför att antalet resande ännu så länge inte är så stort, som planerna gjorts upp för.

Det var skönt att komma hem, även om Swedavia hade svårt med bagagehanteringen.

Flyg, fula flugan, flyg

Så har man flugit igen. Man borde flyga mindre. Vi har faktiskt talat om det hemmavid och bestämt oss för att framöver hålla igen på flygandet lite. För egen del flyger jag till att börja med betydligt mindre nu, sedan jag pensionerat mig. Man slipper parisflygningarna och en del flygturande till övriga nordiska länder. Bra så. Turistresorna kan man faktiskt också reducera. Det viktigaste är, kommer det att visa sig, att alla måste begränsa privatflygandet men man borde också låta bli att klaga på flygskatter och man borde inte argumentera för fortsatt flygande med hopp om klimatvänligt flygbränsle. Egentligen. Jag gör faktiskt inte det heller men jag känner många, som gör det. Plats för diskussioner. Och så ska man väl klimatkompensera, om och när man ändå flyger. Det var ett tag sedan jag gjorde det, så jag måste ta reda på möjligheterna numera.

Även om vi i vår generation och de generationer, som nu befinner sig i arbetslivet, försöker vara duktiga och på olika sätt bidra till minskad klimatförstöring, så kommer livet att bli hårdare för barnbarnen och framförallt för barnbarnens barn. Det har redan gått för långt. Tiden för att rädda klimatet är för knapp. Frågan är inte om klimatet kommer att förstöras utan hur mycket och hur illa det kommer att bli. Vi lämnar ett elände till efterlevande generationer. Och det gäller förresten inte bara klimatet utan havsförstöringen, den biologiska mångfalden och lite annat smått och gott.

Är det här någonting vi kan slå oss för bröstet för? Naturligtvis inte. Men än värre är att högerpopulismen gripit omkring sig, de politiska opportunisterna, som förnekar såväl klimatproblem som annan miljöförstöring. De verkar finnas överallt numera. I länder som Ungern, Polen, Österrike, USA, Ryssland, UK och Australien har de stort inflytande men de finns i många andra länder också, t.o.m. I vårt eget. I de kretsarna baktalas miljöpartier och miljörörelsen, ungefär som högern tidigare baktalade eller för den delen motiverat klandrade kommunistländer och kommunistpartier. Baktalandet har, som alla kan räkna ut, med makt och pengar att göra. Att internet används av penningstinna intressen med lobbyister som dreglar av iver att använda propaganda i press, lögner, nättroll, trojaner, fake news och allt vad det heter, är en annan fråga. Men varför är det så många som faller till föga för nutidens Orbans, Trumps, Putins och andra charlataner? Inte vet jag men jag ställer mig i alla fall frågan.

Far och flyg!

Äntligen lite varmare. Igår var det första på gången på länge, som det var plusgrader tidigt på morgonen och det är detsamma idag. Inte många än men i alla fall på rätt sida om nollan. Väderrapporterna är väl så där och 25 cm nysnö i Brösarp avskräcker men det framgår ändå att våren är på gång. Inte så svårt kanske att räkna ut så här års men skönt ändå.

Följde ett par linjer på Facebook om flygskatten. Där fanns mycket, som jag för min del hade svårt att svälja och, faktiskt, svårt att uppfatta som genomtänkt. Men det mest iögonenfallande var att ingen av alla som klagade på den, ärligt talat, väldigt försiktiga flygskatten hade något svar på, hur vi ska få ner utsläppen av växthusgaser och vad vi ska göra åt klimathotet. Kommentarer gick ut på att flyget egentligen är bättre än andra färdmedel, när det gäller klimatgaser. Tjatigt och inte konstruktivt.

Jag kan inte tro att alla flygskattmotståndare i största allmänhet är okunniga om, hur det ligger till med klimathotet. Så vad är förklaringen till att ingen av dem hade någon synpunkt på, hur vi ska hantera Jordens mycket prekära läge? Bekvämt att stoppa huvudet i sanden, att överlåta eländet på kommande generationer eller vad? Det är svårt att tro det, även om det finns en del som rycker på axlarna eller förtränger problemet. Kanske hoppas vissa på att konsekvenserna inte blir så allvarliga som forskare bedömer eller på att teknisk utveckling ska ta hand om problemet.



Högerpartierna är inga vänner av flygskatten. Cs resonemang, är jag osäker på men det har väl med biobränsle att göra. C jobbar för att vara ett seriöst alternativ till MP för vettig miljöpolitik men har, som oftast, svårt att tillsammans med högerpartierna finna några vettiga svar om klimatfrågorna.

Apropå klimatproblemet förresten, såg jag en artikel i Klimat.se, där chansen till ett kompletterande "klimatfähigt" energislag presenterades, s.k. geoenergi, eller finare uttryckt djupgeotermisk energi. Det är fråga om utvinning av energi ur den hetta, som finns ett par kilometer ner under markytan. Det kanske kan vara ett kompletterande energislag framöver, när världens politiker äntligen fått tummen ur…., nej vad tänkte jag säga här, det duger ju inte… ändan ur vagnen skulle det vara. På Island har man fattat galoppen för länge sedan.

Lås in dem längre, flyg mer eller mindre!

Efter att hört politiker, ju längre ut på högerkanten desto tydligare, kräva strängare straff som botemedel mot gängbrottslighet och annan brottslighet, var det befriande att igår läsa ett sakligt inlägg i DN av sex kriminologiprofessorer. I inlägget framgick med all önskvärd tydlighet att hårdare och längre fängelsestraff inte är vägen till minskad brottslighet. Inom vissa väljargrupper gapas det om krav på strängare straff. Politikerna är särskilt lyhörda för folkviljor, när val är i antågande. Men det finns inget vetenskapligt stöd för att straffskärpningar minskar brottsligheten, varför krav på sådana bör ses som ren populism. Däremot finns många och goda belägg för motsatsen. Kampen mot brottsligheten måste föras på andra sätt. Sociala insatser, information och upplysning, preventiva insatser av polis och högre uppklarningsprocent är några.

Så till något helt annat. Såg på Facebook att KD-politikern Sara Skyttedals sätt att arbeta för klimatet är att flyga mer inte mindre. Hon kan ju göra sällskap med Annie Lööf på flyget. Skyttedal menar att mer flygande gynnar flygindustrin, så att den har råd att åstadkomma klimatsmarta flygplan. Det är svårt att kräva att folk plötsligt ska sluta flyga helt men man måste ju inte tappa konceptet och logiken fullständigt för det. För egen del gäller numera viss återhållsamhet med flygandet men jag får låta det vara osagt, om det beror på mer på ålder och sysselsättning än på klimatomsorg. Men jag ska inte börja resonera som Skyttedal, det kan jag lova. Förresten, själv har jag en laddhybrid och skulle helst vilja ha en riktig elbil. Men med Skyttedals logik vore det "puckat" att köra elbil, för hon menar väl att man borde köra på bensin och diesel, så att oljebolagen har råd att utveckla bättre bränslen.

Yack!

Läste en lite speciell nyhet i DN häromdagen. Från atmosfären föll nyligen en stor klump med "blue ice" ner med en skarp smäll i den lilla byn Fazilpur Badli i norra Indien. Ingen människa skadades. Klumpen, som vägde 10-12 kg, uppfattades av byinnevånare som något från utomjordisk aktivitet. Vissa trodde att klumpen kom från en planet och tog delar av den med sig hem.


(Bilden har egentligen inget med texten att göra.)

Vid en närmare analys visade sig innehållet i klumpen vara mänsklig avföring. Bajs! Från himlen! Äckligt, va? Flygplan släpper av misstag ut toalettavfall som fastnat i rör i samband med tömning på marken. Sådan "blå is" vill man inte få i huvudet. Den blå färgen kommer från toalettkemikalier, som används i flygplanen. Det gäller att se upp i ordets rätta bemärkelse. Undrar hur stor risken egentligen är att få bajs i huvudet, när man vistas ute, under bar himmel. Det står i DNs nyhet att 2,5 miljoner flygplan flyger över England årligen och att de förorsakar ungefär 25 sådana här nedfall per år. Här hemma är flygtrafiken också tät men långt ifrån den engelska förstås. Man har nog chansen att klara sig, särskilt om man inte bor under flygkorridorer.

Redan tidigare skadades en kvinna i indiska Madhya Pradesh i en axel av en nedfallande isbajsklump. Då införde Indien böter för flygbolag som "bajsbombar".

Fötterna på jorden...

... alltså mindre flygande, är bättre för klimatet.



Vi själva flyger ganska regelbundet till Italien. Det händer att vi flyger till andra platser också. Det är inget att stoltsera med i dessa tider. Även vänner flyger och far till avlägsna platser. Till och från har jag "klimatkompenserat" men faktiskt slarvat alldeles för mycket med det. Jag kan inte skylla på något bra, bara försöka bättra mig. Ett sätt är att undvika flyg, när det går. Det skulle ligga närmare till hands för många att välja tåg för rimligt långa resor, om det vore klart billigare än flyget. Vi är alla bortskämda med oförskämt låga priser för flygbiljetter. Oförskämt låga, sa' Bull.

Flyget bidrar med en väsentlig del av utsläppen av växthusgaser. Svenskarnas flygande har ökat lavinartat de senaste decennierna och har nästan fördubblats räknat från 1990. Svenskarnas flygande bidrar nu i stort lika mycket som biltrafiken i landet. Mycket av flygets utsläpp sker på hög höjd, vilket förvärrar konsekvenserna. Siffror om procent, koldioxidekvivalenter m.m. finns att tillgå på nätet, t.ex. via Naturvårdsverkets hemsida.

Flyget är en alltså viktig faktor i arbetet med klimatproblemet. Men regeringar kan inte enas och flygindustrin motarbetar varje form av flygskatt och restriktion, när det gäller bränsle. Det måste bli en ändring på det här. Tekniska framsteg tycks ligga i en avlägsen framtid. Flyget, inte minst billighetsflyg som Ryanair och Norwegian, kör sedan länge i en gräddfil, flyger i gräddfil, får man väl säga. Oförtjänt är det. Jag har inget emot de nämnda billighetsflygen egentligen. Jag har flugit med båda flera gånger men deras prissättning borde inte vara möjlig.

Det är helt enkelt alldeles för billigt att flyga i flygplan. Här hemma blev det ett ramaskri för en flygskatt på 50 eller 80 spänn för en inrikesresa. Obegripligt och lätt hysteriskt! Flyget borde åläggas ordentliga skyldigheter att begränsa sina utsläpp, med kännbar beskattning som ett av sätten.

Strutsmentalitet

Om vi stoppar ner i huvudet i sanden, kommer klimatet nog att stabiliseras, trots att vi fortsätter med allt det som skapat eländet. Är det verkligen så våra politiker och beslutsfattare tänker?

Jörgen Larsson, Chalmers, gav oss häromdagen i en SVT-intervju några fakta om flygets medverkan till klimatproblemen. Utsläppen från svenskarnas flygande bidrar med lika mycket klimatgaser som svenskarnas sammanlagda bilkörning. Det har länge blivit allt billigare att flyga och allt fler av oss har råd med det. Tågen blir bara dyrare. Flygandet beräknas mångdubblas under de närmaste decennierna. Hur det ska gå med tågåkandet, står skrivet i stjärnorna.

Jag sitter här och undrar, hur flygindustrin har lyckats manipulera och lobba sig fram till att slippa svara för några som helst klimatkonsekvenser av flygverksamheten. Hur går det till egentligen? Och hur länge kan ledande politiker fortsätta att stirra ner i backen - javisst ja, stoppa huvudet i sanden skulle det vara - och undvika att göra något åt saken?

Ett självklart sätt att påverka medborgarnas beteende i dagens penningfixerade marknader är att skatte- eller avgiftsbelägga vissa oönskade beteenden. Ett oönskat beteende är att flyga flygplan mer och mer. Varför slipper flygindustrin och flygpassagerare fortfarande allt ansvar för klimatet? Att jag, en vanlig enskild person inte förstår är en sak men vad är det politikerna inte förstår? Vad är det politikerna är rädda för?

Far och flyg

Regeringen hoppas få igenom ett förslag om en ny flygskatt i riksdagen. 80 kronor för flygresor inom EU, några hundra för andra. Försiktiga belopp men flygbranschen och borgerliga politiker ojar sig ändå högljutt.

Det är verkligen hög tid att även flyget får börja göra rätt för sig, när det gäller miljö och klimat. Det här är visserligen ett alldeles för litet steg för att skapa önskvärda klimatfördelar och någorlunda konkurrensneutralitet. Men det är ett första steg och ett sätt att vänja branschen vid tanken att man inte kan räkna med gräddfilen i all evighet. Det finns nog ett symbolvärde också här.

Oppositionens invändningar ger jag inte mycket för. Man varnar för det ena och andra men jag förstår inte riktigt vad och varför. Att man prioriterar pengar och konsumtion framför miljö och klimat är dessvärre inget nytt. Och så tycker man tydligen att den nu föreslagna skatten är för liten för att göra någon märkbar klimatnytta, något som i och för sig är alldeles riktigt. Men det talar för en högre klimatskatt mer än för ingen klimatskatt alls. Även borgerliga politiker måste förr eller senare inse att klimatmålen inte är någon sorts politisk dussinvara utan en nödvändighet.

Risken är tyvärr stor att alla fem högerpartierna kommer att rösta ner förslaget. I bästa fall går det igenom med lite budgettrixande.

Hasta la vista

Tillbaka till Marbella-resan. Det får bli det sista om den saken här på bloggen. Efter ett par dagars regn kom det fina vädret tillbaka här nere. Fint golfväder igår och, även om det i skrivande stund är mörkt fortfarande, kan jag gissa att det blir mer idag av golfande, solskydd, måltider utomhus och glada miner. Valborgsmäss är passerad men det märkte vi inget av här nere i Spanien. Spanjorerna har inte tagit efter den seden, såvitt jag vet. Å andra sidan ägnar sig spanjorer fortfarande på 2000-talet åt tjurfäktningar, vilket är svårsmält, Om de slutat slänga ut getter från kyrktorn eller om det där är en skröna, vet jag inte. Frågeställningen påminner om att misstänkliggöra en man genom att fråga, om han slutat slå sin fru.

En vecka går fort. Redan i morgon bitti är det dags för hemfärd, med ett okristligt tidigt flyg. Vill man resa med lågprisflyg, får man väl finna sig i en del. Men för min del märker jag faktiskt inte mycket skillnad på kvalitet och förutsättningar mellan Norwegian och andra flygbolag med mer gammaldags prissättning. Det kan väl också bero på att jag flyger mindre numera än jag jag gjort förr. Däremot framstår Ryanair som lite mer andraklass med tristare regler och sämre komfort. Jag vet inte om det är inbillning, p.g.a. alla dumheter som chefen O’Leary hävt ur sig men jag upplever hos Ryanair en lite tråkig attityd och en ogästvänlig atmosfär, som inte alls finns hos Norwegian. Ryanairs stora fördel för just oss, som bor i Sörmland, är annars flygplatsen. Skavsta ligger bättre till och är liten och i allmänhet lättare att stå ut med än Arlanda.

Flyg är flyg och det borde man egentligen inte använda, förrän flyget blivit tvunget att göra rätt för sig miljömässigt. Det är mycket man borde.

Annars då?

Läste i SN häromdagen om att cheferna för Skavsta och för flygbolaget Norwegian, Steinmetz och Kjos, gnäller över förslaget till miljöskatt för flyget. Man lyfter fram hot om nedläggning, om skatten blir verklighet. Ingen av dessa chefer nämner ett ord om miljö eller klimat. De tycker väl inte att det är deras uppgift. Man kunde annars önska sig att även en flygbolagsmogul kunde höja blicken. Skulle inte både Kjos och Steinmetz vinna poäng på att åtminstone fundera över grunden för hela saken, om och i så fall varför en flygskatt behövs och hur flyget annars ska hantera klimatproblemet? Men min gissning är att de här gubbarna tycker: Inte alls.

Så, till ett annat ämne. Jag var och handlade igår. Vi använder oss av en av byns tre livsmedelsaffärer, Hemköp på Stopp. Det beror mest på att vi gillar deras frukt- och grönsaksavdelning, som är överlägset bäst i byn. De tre etablissemangen, som finns, Konsum, ICA och Hemköp, är nästan egendomligt "vältajmade" med varandra. Öppettiderna är exakt lika, priserna på samma nivå och utbuden, ganska lika. Inget lågprisalternativ finns i Gnesta. Vid senaste besöket på Stopp köpte jag en mango, en avocado och några ekologiska apelsiner. Kilopriserna räknade jag ut med hjälp av hushållsvågen och "räkneappen" i datorn till 38 kr för mangon, 48 kr för apelsinerna och 107 kr för avocadon. Å andra sidan betalade jag en tia per kilo för vitkålen. Priserna indikerar att man kanske ska handla frukt och grönsaker med lite större förståelse för säsongvariationer. En avocado, som inte var i allra bästa skick och vars vikt till en betydande del avser en oätlig kärna, som man alltså också betalar kilopriset 107 kr för, är inte det smartaste köpet just nu. Kilopriset för ganska torra, små vitlökar var 129 kr. Oskalade sesamfrön i paket, alltså inte färskvara, kostade 63 kr/kilo. Ändå tycker vi alltså att den här frukt- och grönsaksavdelningen är det bästa som finns lokalt. Och så är det väl förresten typiskt "panschisar" att klaga på, hur dyrt allt blivit.

Kroatien 1

När vi reste till Kroatien nyligen med Ryanair, fick vi god användning för tålamod och glädjen att ständigt visa våra pass och egenhändigt utskrivna boardingpapper.

- Bil till flygplatsen tar en knapp timme. Buss fungerar inte för oss.
- Det var kö till parkeringen, som var full. Ska man använda Skavstas nya långtidsparkering, måste man sätta av en extra halvtimme till det.
- Sedan var det som vanligt kö i avgångshallen. Bagageinlämning står det på skärmarna, för man checkar ju in sig själv hemifrån numera. Uppvisning av pass och boardingpapper och inlämning av väska tog en halvtimme.
- Kön till växelkontoret var förhållandevis smärtfri, typ, 15 nummer på kölapparna.
- Nu väntade säkerhetskontrollen. Lång kö. Uppvisande av boardingpapper. Uppackning av datorer, inlämnande av skärp och skor och pengar, genomlysning av handbagage och ytterkläder, scanning av en själv, pipljud oklart från vad, kroppsvisitation, bombkontroll med mystiska pappersremsor på kropp och bagage. En halvtimme till, eftersom den sistnämnda kontrollen behövde göras tre gånger, ansågs det.
- Kö till passkontrollen, åthutning för att man gått förbi en linje på golvet för tidigt och själva passkontrollen med dokumentscanner.
- Lång kö och halvtimmesväntade på att få visa upp pass och boardingpapper för att få gå ut till flygplanet.
- Ny kö, den här gången bara 5, 10 minuter fram till trappan upp på planet. Ny visning av boardingpapper.

Ryanair anser att man ska komma till flygplatsen två timmar före avgångstiden. Det låter lite hysteriskt men den tiden verkar behövas. Det är ingen sinekur att flyga flygplan nu för tiden, särskilt inte, om man vill använda lågprisalternativ. En flygtripp i Europa på ett par, tre timmar tar i själva verket en hel dag i anspråk. Det är bekvämare att hålla sig hemma.

Dyrgripen

Miljardrullningen med det svenska krigsflygplanet Gripen är i full gång. Igen! Det är, förresten, för gulligt med smeknamnen på alla svenska krigsplan. Smeknamnen gör dödsmaskinerna liksom mer folkliga. Tunnan, Lansen, Draken, Viggen och Gripen. Den sista kunde lika gärna kallas Dyrgripen.

Nu ska nya versioner av Gripen produceras och svenska krigsmakten har redan gjort en jättebeställning. Hur skulle det annars gå med arbetstillfällena i Linköping (försök till ironi där)? För länge sedan träffade jag någon knodd, som skojade om att segling var som att stå i duschen och riva sönder tusenlappar. Det går säkert att hitta på en travesti på det skämtet, när det gäller tillverkning av krigsflygplan, om man är lite påhittig. Men med Dyrgripen handlar det ju inte om tusenlappar utan om "miljardlappar" och det är dessutom våra skattepengar. Ett mer meningslöst, och för den delen omoraliskt, sätt att slänga pengar i sjön, får man leta efter. Sverige har i många år utmärkt sig som ett av världens mest aggressiva exportländer inom vapenindustrin och man strävar tydligen efter att behålla den positionen. Så nu ska även de svenska affärerna i världens mest korrupta bransch, vapenindustrin, fortsätta.

Det finns inte så många länder i världen, som anser sig behöva egentillverkade krigsflygplan. Fyra, fem stycken så där, tror jag. USA förstås och Ryssland. Kina och Frankrike håller på, kanske Storbritannien och kanske ytterligare något. Och så Sverige då. Det finns verkligen ingenting hedrande i att vara medlem i världens klubb för tillverkare av krigsflygplan. Vi borde i stället skämmas. Men när man läser glättiga rapporter om nya Gripen, märker man någon sorts nationell stolthet som bubblar under, ibland t.o.m. på, ytan. Det är bedrövligt och hemskt.

Gapig irländare

Det går knappast att förneka att Ryanairs koncernchef Michael O´Leary åstadkommit något riktigt stort inom flyg och affärer. Den bedriften kan man beundra, om man vill. Men O'Leary som man och människa är inte lika lätt att beundra. Visserligen ligger han bakom och leder världens ledande lågprisflyg men vid sidan om det framstår han i mina ögon som en raljerande, obildad och ibland omdömeslös dumbom. Hoppas att varken han eller Ryanair stämmer mig för att jag skrivit detta. Inte för att man behöver bry sig men jag misstänker att O’Leary är ungefär som man uppfattar Ryanair. För, om man vill lyfta fram något fel med lågprisbolaget Ryanair, så är det den respektlöshet man visar sina kunder. Det är tydligare med Ryanair än med de flesta andra företag att bolaget inte är till för oss utan att det är vi som kunder som är till för Ryanair.

Läste i DI om en intervju med O’Leary, där han häver ur sig kategoriska plattityder och fördomsfulla ytligheter om Sverige. Attityden är inte beundransvärd, oavsett om syftet skulle vara att skaffa sig ekonomiska fördelar i kommande förhandlingar. O’Leary är ute efter att motarbeta särskilda avgifter eller skatter för flyget. Det är klart, det skulle minska vinsterna för Ryanair. Av någon anledning antar jag att O’Leary håller med Trump & co om att det inte finns något klimatproblem, i varje fall inget som flyget har någon del i.

Flyget, ingen favvo

Flyger, gör vi mer och mer. Flyget svarar för mer och mer klimatskadliga utsläpp. Flyget behöver inte bekosta något av det man förstör. Flyget vågar sig politikerna inte på. Flygets anpassning till förnybart och miljövänligt går mycket långsamt. Att det ofta kostar mindre att flyga än att åka tåg på jämförbara sträckor, är en egendomlighet, som bara understryker politikers oförmåga att prioritera sådant, som jorden mår bra av.

Ju mer folk flyger, desto fler och desto större flygplatser byggs. Flygplatserna växer och växer. De är små samhällen med egen infrastruktur. På mer betydande flygplatser finns egna busslinjer eller spårvägar för att transportera passagerare till olika terminalbyggnader, biluthyrningar och parkeringar. Det kan vara kilometer mellan olika terminaler, incheckningsdiskar, gates och allt vad det är. Hissar och rulltrappor sköter den vertikala kommunikationen. Ändlösa liggande rulltrappor eller rullande trottoarer förekommer också för den horisontella förflyttningen. Passagerarströmmarna tätnar märkbart för varje gång man besöker en flygplats. Avgående och landande flyg följer hisnande nära på varandra. Det händer att man ser veritabla köer av flygplan i luften.

Ett av de problem, som flyget och flygplatserna aldrig verkar kunna lösa, är det där med incheckningen. Det har blivit bättre, sedan man fick börja göra jobbet själv redan hemma vid datorn. Men ändå måste man stå i en terminalbyggnad och köa för att lämna in väskorna. Det är för mycket köande på flygplatserna. Valutaväxling, incheckning, säkerhetskontroll, taxfreeshoppar, toaletter, ständiga pass- och boardingkortkontroller, boardingköer, köer till biluthyrning och till olika transportmedel till och från flygplatser. Överallt är det köer. Efter allt köande, är det till att först tränga ihop sitt kabinbagage med alla andra som har för mycket av den varan och sedan tränga ihop sig själv ordentligt inne i själva flygplanet. Benutrymmet är mycket begränsat, ibland så litet att man inte kan ha en uppfälld laptop framför sig och se vad det står på skärmen. Kabinluften är ofräsch och maten har man dragit in på, för att mot hutlös betalning servera det enklast tänkbara.

Men flyget har en oomtvistlig fördel. Det går fort att komma långt.