Digitala media och lite annat

Det är många som fortfarande håller styvt på rösthemligheten. Behovet av att kunna rösta utan att tala om på vad fanns förr men knappast under min tid som väljare. Men tidigare var det viktigt att man inte behövde avslöja, vem eller vilket parti man stödde. Rösthemligheten var en del av skyddet mot manipulationer, maktmissbruk och övergrepp i länder, där det ändå fanns valfrihet. I min åldersgrupp och i Sverige kan man känna sig bortskämd i det avseendet - också. För oss har det, hittills, varit ofarligt att avslöja, vad man röstar på.

Äsch, det var ett högtravande ämne och jag vet inte riktigt, vad jag hade tänkt att det skulle leda. Jag släpper det, när jag sitter här i mörkt, regntungt, höstkyligt väder men inomhus i värmen med en mugg nybryggt kaffe bredvid dataskärmen. Vi får se, vad det blir, om det blir något mer. Jag har Spotify igång, med automatmixade låtar i listor, som verkar sammansatta för just min smak. En hel del bra musik får jag höra på det viset. Det finns alltid ett gäng eller ett halvdussin sådana samlingar på min spotifysida, när jag öppnar den. Kul!

 

Igår eftermiddag, när jag började skriva det här inlägget, kom jag på att skicka en hälsning till barnen och barnbarnen. Förr använde vi något som hette Kik men det passade inte alla. Jag kan förstås mejla till gänget men nu har vi en grupp på något, som barnbarnen använder och föreslagit. Det heter Snapchat och som jag har lite svårt att bemästra. Jag lyckades i alla fall skicka något och svar kom från tre av barnbarnen, det fjärde är på studiebeök i Kina! Häftigt! Snapchat är väldigt barnsligt utformat och ska vara ett sätt att meddela sig med det egna gänget, enkelt och momentant på nätet, med eller utan bilder och med eller utan larviga e-mojis. Jag inser att jag inte tillhör rätt åldersgrupp för det systemet. Det är svårt att förstå, hur det fungerar, vad symbolerna betyder och hur man ser, vem som gör och gjort vad. För barnbarnen verkar det vara som en "promenad i parken" för att travestera från engelskan. Och "barnen", alla vuxna sedan länge, har förstås inga problem med den ena eller andra "appen". Men det är kul att ha ett system för meddelanden och kontakter inom den närmaste kretsen och då gäller det att ha något, som även barnbarnen vill använda. Både jag och hustrun har svårigheter med användningen, trots att det verkar gjort för unga eller rent av barn. Men det fick bli Snapchat och jag tror jag ska be ett par barnbarn att ha en genomgång med oss för att vi ska förstå bättre, hur det funkar.

Så finns ju Facebook men barnbarnen är inte så mycket för det. Där finns ju annars goda möjligheter att ha grupper för det ena och det andra, slutna eller öppna. Vi har en grupp för våra hundar och ägarna av de valpar vi födde upp i somras. Och så är jag med i några andra hundgrupper och i ett gäng gröna grupper. Den senaste gruppen jag anslöt mig till, är en för samiska intressen, historiska och kulturella.

Jag gillar hela idén med digitala gruppsamtal inom bestämda kretsar. Om alla ändå stirrar i sina mobiler i stället för på omgivningar, är det väl bra, om det sociala är tillgängligt och någorlunda kontrollerbart.

Tryckfelsnisse, Snapchat, Whatsapp...

Om en ideell orgnaisaton som stöder mänskliga rättigheter läste jag i tidningen nyligen att den var artipolitiskt och regiöst obunden. Även om jag en sekund hann undra, vad artipolitiskt kunde betyda, så förstod jag rimligt snart att det var tryckfelsnisse, som varit framme. Det är väl OK. Artipolitisk låter för den delen rätt fint, medan regiöst lämnar en del övrigt att önska. Och jag är inte den, som ska sitta på någon hög häst här. Tittar jag någon gång på något jag skrivit tidigare, är det vanligare än ovanligt att jag hittar någon felskrivning. Och då har jag ändå aldrig någon tidspress på mig numera och då har jag ändå en rättsatvningsfunktion i datorn. Och kika t.ex. på fjärde ordet från början i detta stycke.

Apropå skrivande och meddelanden och så, har vi i familjen börjat snapchatta,( även om det ordet inte finns). Alla ungdomar vet, vad Snapchat är och det börjar, om än i långsam takt, gå upp även för mig. Här gäller snappar i stället för meddelanden, vilket låter lite barnsligt men det kan det väl få göra. Hela "appen" ger ett lite snällt och barnsligt intryck. Här är ikonen för själva "appen" ett stiliserat spöke. I storfamiljen har vi i några år använt en "app" som heter Kik för meddelanden, bildvisningar och kontakt i den lilla gruppen. Det har varit kul men den "appen" verkar ha blivit frånsprungen av den nyare, Snapchat, som de yngre verkar föredra. Den duger väl också men det är en del nytt man behöver fatta. Tur då att man har de bästa lärare man kan ha, barnbarnen. Och man måste lära sig att skilja på den och Whatsapp, Messenger, alla mejlprogram, Facetime och en massa andra s.k. sociala media.

Och så ska man passa sig för smygande försäljning av abonnemang av "appanvändning", som man inte behöver, tydligen även från stora Apples sida. För några dagar sedan fick vi plötsligt en bekräftelse av Apple på att någon av oss beställt en tjänst med Whatsapp, som vi ju redan har gratis men inte använder, att den skulle vara gratis i 3 (!) dagar och sedan kosta flera hundra i månaden. Vi förstod inte, hur en påstått bekräftad beställning gått till heller. Vi kände inte till Whatsapp men anade att både Apple och Facebook på något vis hade med det att göra, kanske Google också. Efter mycket messande och ringande och otroligt omständlig hantering i olika sites och service desks, på ömsom svenska, ömsom amerikanska, lyckades vi slippa tjänsten, som Apple påstått att vi beställt, fast vi inte hade det. En lätt doft av lurendrejeri retade våra näsor ett ögonblick. Håller stora Apple och/eller Facebook på och lurar sina användare? Nej, det tror man väl inte. Men i det här fallet undrade vi i alla fall. Och förresten, den slippriga hanteringen av informationen om Soros och annat säger väl sitt om Facebook.

Smartphones

Jag glömde att ställa av husbilen i förra veckan, som vi snackade om, sade jag pliktskyldigast till hustrun för lite sedan.

Vi har en husbil, som kostar avsevärda försäkringspremier och skatter, när den är "påställd", som det kallas.

Gör det nu då, svarade hustrun.

Visst. Gör det på en gång..

Gjorde jag det? Nej, jag glömde det igen. Och sedan igen, dagen därpå. Jag tror jag glömt det ett halvdussin gånger. Det är lättare att komma ihåg att ställa på den, för då har man oftast ett bestämt datum att sikta på.

Idag vid promenaden med Kajsa (hunden) i skogen, kom jag på igen att jag skulle ställa av husbilen. Ungefär samtidigt kom jag att tänka på att jag hade mobilen i bakfickan och det faktiskt finns en "app" i den, som går att använda för detta ändamål. Jag ville minnas att jag laddat ner och till och med vid något tillfälle använt denna Transportstyrelsens app. App betyder inte apparat men man kan ha "appar" till lite av varje, precis som apparater. Så jag stannade mitt ute bland ekarna och tallarna, tog fram mobilen och hittade appen med rubriken "Mina fordon". Med tre eller fyra ytterligare tryck lyckades jag ställa av husbilen, få det bekräftat och få en slutförmaning att jag inte längre fick använda fordonet. Alltihop tog ungefär en minut. Mitt ute i skogen!

Det är märkvärdiga tider vi lever i. Jag ser för mig en Bauer-bild med troll i djupa skogen, som plötsligt halar fram mobiler för att ringa prinsessan. Undrar förresten hur länge ordet app funnits. Det kan man säkert googla.

App och konsumentmakt

Ordet app har i smartphone-eran fått ett enormt genomslag. Det finns tusentals, kanske tiotusentals appar som miljoner, ja miljarder människor kan ladda ner hur enkelt som helst. Det finns appar för allt man kan tänka sig att använda sin smarta mobil till. Allt från koll av själva planeten, till viktig och oviktig information, till mer eller mindre meningslösa spel, till kontaktskapande o.s.v. kan man genom några knapptryckningar skaffa applikationer till hjälp med. Industrin bakom apparna är enorm och antalet miljardärer som hittat på populära appar är snart oräkneligt. De smarta mobilernas genomslagskraft i dagens samhälle kan inte underskattas och det finns intressanta demokratiska aspekter på det.

En app som hjälper en att undvika företag som förstör miljön eller tillverkar krigsmaterial eller som man av något annat skäl vill undvika låter som en app värd att ladda ner. Den finns och jag läste om den på Supermiljöbloggen. Tanken är att man deltar i en kampanj mot någon företeelse man inte gillar och att man då, med appens hjälp, redan i affären kan se, vilka företags produkter man bör undvika. Ett sätt för konsumenter att lättare utöva sitt inflytande. Ett problem kan vara osäkerhet om, vem som orkestrerar kampanjerna och hur och varför. Enligt uppgift kan man ladda ner appen via iTunes. Av någon anledning tillhandahålls den inte längre av Google. Den misstänksamme undrar genast varför. Påtryckningar kanske från företag som förekommit i kampanjer.

When your heart stops beating, you'll keep tweeting

En frejdigt företagsmotto i tiden. Läste i DN på nytt om uppfinningsrika, inkomsthungrande it-företagare, som börjar hitta på lösningar för den som vill leva vidare virtuellt men dött i verkliga livet. Jag har kommenterat liknande företeelser förut, t.ex. förberedda virtuella begravningar. Nu kan man skaffa en app, som skickar ut förberedda meddelanden efter att man dött, en app med ett så fint namn som “DeadSocial”. Det kommer också att finnas en app, “LivesOn” ska den visst kallas, som självständigt skapar nya tweets med utgångspunkt från en avlidens surfvanor och sociala nätverkande, medan hjärtat fortfarande slog. Härlig affärsidé, att sälja tjänster till kunder, som inte kan kontrollera leveransen. Gamarna seglar runt. Det påminner om den likaså lysande affärsidén att mot förskottsbetalning frysa ner avlidna kunders kroppar eller hjärnor i avvaktan på att någon form av återupplivning ska kunna ske. Förresten, hur ligger det egentligen till med Kalle Ankas skapare?

Ett framåtsyftande konsumentförslag kanske är att skapa en ny sorts ombudsman, en AKO, som kan tillvarata avlidna konsumenters intressen gentemot mer eller mindre seriösa leverantörer av tjänster till döda.