Avskuren från världen men bara en stund då och då

Vi fick förra året kabel till huset här ute på vischan - i någorlunda utlovad tid och för utlovat pris, vilket kanske inte var något reapris men ändå. Andra har haft sämre tur med leverantör, har jag läst. Vi har haft tur att få en kabeldragare, som kunde leverera och kabeln har fungerat för bredband, wifi, tv och så under första året. Själva innehållet, som ska levereras i kabeln, avtalade vi med någon annan leverantör om. Kabeltv sade vi snart upp, för det tillförde inte så mycket. Bildkvalitén på den gammaldags antennen på vinden är lika bra och utbudet imponerade inte, även om antalet kanaler var löjligt stort. Som vanligt är det inte storleken som avgör utan finessen. Det var mest lågbudgetkanaler med usla program och massor av reklam.

I förrgår kväll  och på natten passerade ett gruvligt åskväder här, ett av de värre jag varit med om. Det blixtrade och dundrade i flera timmar. Bränder lär ha uppstått runtomkring. Emellanåt blev vi utan ström. På morgonen efter, när strömmen gått för, typ, femte gången men återkommit överraskande snabbt, fungerade det mesta men inte bredbandet och wifi. Jag kollade kontakter och anslutningar, stängde av och på datorer och router och prövade med andra datorer. Men ingenting hjälpte. Jag fick inte kontakt med servern, stod det på skärmen, inte med någon server. Till slut blev det till att kontakta bredbandsleverantören. Först en, sedan en annan avdelning och till slut det som kallas "teknisk support". Där fick jag tala med en vänlig och trevlig kvinna, som ställde frågor, gav instruktioner och fick mig att starta om, "reboota", routern med hjälp av en sticka, som jag annars använder för att känna om potatisen är färdig. Det hjälpte inte heller. Ingenting verkade hjälpa.

 

- Lyser det någon lampa på den lilla vita dosan, som sitter på väggen? frågade hon mot slutet av vårt samtal.

- Nej ingen lampa lyser. Ska jag dra ur kontakten och starta om den? frågade jag.

- Nej det behöver du inte. Jag måste referera dig vidare till våra systemanalytiker, sade hon efter alla hennes förgäves ha försökt finna felet och lade till att de kunde titta på det under morgondagen.

- Ja, men jag skulle behöva….

- Jag skriver här att ditt ärende prioriteras, avbröt hon, de kommer att kontakta dig via sms någon gång i morgon.

- Jag skulle….

- Det är bara så mycket jag kan göra, sade hon med en ton, som fick mig att förstå att hon verkligen menade vad hon sade.

Samtalet avslutades och jag kliade mig i huvudet. Sedan drog jag ändå ur kontakten till den lilla vita dosan och satte i den igen men nu i ett annat urtag. Vips, började ett antal lampor i den vita dosan blinka blått, vitt och rött omväxlande och vips, fungerade routern och simsalabim, hade vi åter bredband, wifi och kontakt med omvärlden. Yessss! Fråga mig inte hur och varför men felet var kirrat.

 

Jag kontaktade leverantören på nytt och fick tala med Valdemar efter några knappval och ungefär 50 ringsignaler. Jag meddelade att saken lösts och att de kunde ta bort ärendet.

- Tack, bussigt att du meddelade, sade han och avslutade, som minst tre av hans kollegor gjort tidigare samma dag, med Ha en fortsatt trevlig dag! Är det något annat jag kan göra för dig idag?

Strax efter samtalet fick jag en mobilförfrågan om, hur troligt det är, på en skala från ett till tio, att jag kommer att rekommendera någon annan till denna leverantör. Vettigt att kräva ett så kort svar, de måste få många svar på det viset, hann jag tänka. Jag svarade faktiskt och angav en sexa. Dels hade de ju faktiskt inte löst något, dels skulle jag ha behövt vänta mer än ett dygn, om jag gjort som de föreslog. Så sex fick räcka. Jag tryckte på sexan och på "skicka". Genast fick jag en följdfråga, om jag ville vara så vänlig att utveckla, varför det bara blivit en sexa. Lång näsa, fick jag. Och jag tänker inte svara igen.

Ring, ring, bara du slog en signal

Det här med svårigheter att nå folk på telefon har jag varit inne på förr här på bloggen. Men det har jag ju om det mesta och telefonerandet är väl den viktigaste kommunikationskällan av alla, bortsett från personliga möten, så det vill till att det fungerar. Nu för tiden, i mobilernas tid, är nästan alla, nästan alltid nåbara, nästan överallt och nästan hela tiden. Bara man vet, vilken person det är man ska nå, om det är någon hos en myndighet eller företag och det vet man ju ofta inte. Och bara, om man både vet vem och har den personens mobilnummer och det har man nästan aldrig. När man ändå har ett lämpligt mobiltelefonnummer och försöker nå någon på det men inte lyckas, då är risken hyggligt stor att den man söker inte vill tala med en, eftersom det syns i den uppringda mobiltelefonen, vilket nummer den uppringande har.

För en tid sedan hade jag en fråga, som jag behövde Skatteverkets svar på. Den passade inte riktigt in på de digitala möjligheterna, så jag ringde och då är det ju ett växelnummer som gäller. Det var några andra, närmare bestämt 193 personer, som hade gjort före mig och ännu inte fått svar. Jag hamnade i en telefonkö. Då och då fick jag veta min plats i kön och hur lång tid det beräknades ta, tills det blev min tur. Jag tröttnade efter en stund, för något kom emellan, och ringde sedan upp igen. Men plats i kön blev då 239. Jag föreställde mig ett hav av telefonister i en jättesal, alla med "headsets" och datorer. Jag orkade inte köa färdigt den gången heller. Inte för att jag inte hade tid, för det hade jag, utan för att det var fööör djä... trist. Så, efter bara någon timmes försök och väntan, överlät jag min plats i telefonkön till någon lycklig efterföljare med bättre eller i alla fall mer tålamod. Jag lade i stället ner någon timme på att själv försöka hitta svaret på min fråga. Och, hör och häpna, det gjorde jag. Telefonköns egentliga syfte kanske inte bara är att begränsa antalet telefonister utan även att minska antalet samtal över huvud taget.


Med tilltagande ålder har jag behövt kontakta sjukvården några gånger, ibland bara per telefon. När jag ringer till Medicinkliniken på Nyköpings lasarett, svarar en vänlig men automatisk röst med instruktioner om, hur jag ska bete mig för att de ska ringa upp mig i stället för att jag ska sitta och vänta i en telefonkö. Efter lite knappande får jag beskedet att någon ringer upp mig vid ett visst klockslag lite senare samma dag eller ibland dagen därpå. Lätt som en plätt. Bekvämt och inte irritationsskapande. Så är det även på Vårdcentralen i "byn". Det här fungerar alldeles utmärkt. Skatteverket har något att lära, fast jag tror inte Skatteverket skulle vare sig vilja eller kunna det.

Tryckfelsnisse, Snapchat, Whatsapp...

Om en ideell orgnaisaton som stöder mänskliga rättigheter läste jag i tidningen nyligen att den var artipolitiskt och regiöst obunden. Även om jag en sekund hann undra, vad artipolitiskt kunde betyda, så förstod jag rimligt snart att det var tryckfelsnisse, som varit framme. Det är väl OK. Artipolitisk låter för den delen rätt fint, medan regiöst lämnar en del övrigt att önska. Och jag är inte den, som ska sitta på någon hög häst här. Tittar jag någon gång på något jag skrivit tidigare, är det vanligare än ovanligt att jag hittar någon felskrivning. Och då har jag ändå aldrig någon tidspress på mig numera och då har jag ändå en rättsatvningsfunktion i datorn. Och kika t.ex. på fjärde ordet från början i detta stycke.

Apropå skrivande och meddelanden och så, har vi i familjen börjat snapchatta,( även om det ordet inte finns). Alla ungdomar vet, vad Snapchat är och det börjar, om än i långsam takt, gå upp även för mig. Här gäller snappar i stället för meddelanden, vilket låter lite barnsligt men det kan det väl få göra. Hela "appen" ger ett lite snällt och barnsligt intryck. Här är ikonen för själva "appen" ett stiliserat spöke. I storfamiljen har vi i några år använt en "app" som heter Kik för meddelanden, bildvisningar och kontakt i den lilla gruppen. Det har varit kul men den "appen" verkar ha blivit frånsprungen av den nyare, Snapchat, som de yngre verkar föredra. Den duger väl också men det är en del nytt man behöver fatta. Tur då att man har de bästa lärare man kan ha, barnbarnen. Och man måste lära sig att skilja på den och Whatsapp, Messenger, alla mejlprogram, Facetime och en massa andra s.k. sociala media.

Och så ska man passa sig för smygande försäljning av abonnemang av "appanvändning", som man inte behöver, tydligen även från stora Apples sida. För några dagar sedan fick vi plötsligt en bekräftelse av Apple på att någon av oss beställt en tjänst med Whatsapp, som vi ju redan har gratis men inte använder, att den skulle vara gratis i 3 (!) dagar och sedan kosta flera hundra i månaden. Vi förstod inte, hur en påstått bekräftad beställning gått till heller. Vi kände inte till Whatsapp men anade att både Apple och Facebook på något vis hade med det att göra, kanske Google också. Efter mycket messande och ringande och otroligt omständlig hantering i olika sites och service desks, på ömsom svenska, ömsom amerikanska, lyckades vi slippa tjänsten, som Apple påstått att vi beställt, fast vi inte hade det. En lätt doft av lurendrejeri retade våra näsor ett ögonblick. Håller stora Apple och/eller Facebook på och lurar sina användare? Nej, det tror man väl inte. Men i det här fallet undrade vi i alla fall. Och förresten, den slippriga hanteringen av informationen om Soros och annat säger väl sitt om Facebook.

Fiber, fiber på väggen där

Dom säger att vi har chansen att få fiberkabel här ute på vischan. Jag tror att jag kanske varit inne på det redan tidigare här på bloggen. Det ska bli spännande att se, om det blir av. Det hade jag aldrig trott. Kanske tvivlar jag fortfarande lite. Det krävs att ett visst minsta antal fastighetsägare ansluter sig. Även om det inte är särskilt långt från storstadsområden i antal mil räknat, är det rena glesbygden här, där vi bor i Gåsinge i Sörmland. Man kan lätt få för sig att det inte är vidare lönsamt att dra fiberkabel här. Men, ska det ändå dras en kabel mellan tätorterna Gnesta och Laxne, kanske man kan tänka sig att lokala anslutningar på vägen kan gå att räkna hem. Blir det av med fiberkabel för vår del, beräknas anslutning kunna ske före nästa års slut.

Behövs det då? För dem som har möjlighet till ADSL, knappast. Inte för just vår del heller. För oss, som inte längre använder fast telefon och inte har någon telefonledning, fungerar mobilt bredband utmärkt tills vidare. Det finns en 4G-mast tvärs över sjön och vi har inte haft några problem med datakommunikation. Någon gång men sällan kan det gå lite långsamt men inget att gnälla om, tycker vi. Vi har ett klart överkomligt abonnemang med Tele2 på 50 gigabytes i månaden och det har fungerat väl. Ibland verkar det som om “bytesen” går åt väl fort, så man kan undra om mätningen men nästan alltid verkar det stämma. En vanlig router inne i huset räcker för trådlös anslutning av våra datorer. Att tv kan skickas via kabel i stället gör ingen större skillnad för oss, som har en vanlig tv-antenn gömd på kallvinden och som inte strävar efter någon parabol.

Men nu verkar det alltså bli fiber i alla fall. Sannolikt ökar en kabel både leveranssäkerhet och kvalitet för dataöverföring, jämfört med andra lösningar, så det är väl bra. Kanske undviker man med fiberkabel även en del framtida bekymmer, ingen mast längre, trångt i luften, brist på abonnemang o.s.v. Hur det blir med kostnader för kabelanvändningen, driftssäkerhet m.m. framöver, om den nu blir av, får vi se. Hur som helst bör möjlighet till alternativa tekniska lösningar rimligen vara av godo för oss alla.

Vi kommer att hoppa på "fibertåget" och då får vi dessutom nöjet att vara medlemmar i en förening, som bildats för ändamålet.

Mobilt

Telia gör reklam och påstår att man satsar miljarder för att vi ska kunna vara mer och bättre uppkopplade. Det känns härligt med denna omtanke, att de stora bolagen finns till för vår nytta, att vi blir väl omhändertagna. Vi ska vara glada att Telia gör investeringar för vår skull, är budskapet. Det finns ett amerikanskt slangord för detta, som min uppfostran förbjuder mig att skriva här men jag kan avslöja att det har med tjurfekalier att göra.

Apropå teletjänster, så har vi ingen teleledning till vårt hus. Vi har kvar vår fasta telefon ändå, med det gamla numret. Mysterium? Nej, det kallas för fast telefoni men det är liksom ändå mobilt. Frågan är, vad vi egentligen ska med den fasta till. Bortsett från två gamla kamrater är det numera bara telefonförsäljare, som ringer på det numret. Telefonförsäljare är inget man älskar men jag försöker tänka på att det antagligen mest är stackars arbetslösa ungdomar, som tar sådana jobb och har därför tonat ner irritationen. Nej det är mobilerna som gäller nu för tiden och mobilt bredband. Det fungerar förresten utmärkt även här ute på bondvischan, lika bra som ADSL gjorde där vi bodde tidigare.

Trist

Den rödgröna regeringen är mer röd än grön. Det är klart att det är så. Ojämlikheten mellan regeringspartierna är uppenbar. S är riksdagens största parti, MP ett av de mindre. S driver inte miljö- och klimatfrågorna särskilt hårt utan prioriterar annat. Snarare motarbetar S sin regeringskollega i en rad gröna frågor. Senast var det kilometerskatt eller vägslitageavgift, som S vill stoppa. Det blir inget under mandatperioden. Det är väl, som så mycket annat, i tillväxtens namn. Men förr eller senare måste något göras åt alla tusentals långtradare som belamrar vägar i både när och fjärran dygnet runt, året runt. Det behövs både avhållande kostnader för transportbranschen och incitament för tillverkarna men framförallt goda alternativ på spår och till sjöss. Då säger S att det är för krångligt att införa en kilometerskatt. Ansvarig s-minister säger inte rakt ut att det inte går av legala skäl men uttrycker sig, så att vi ska tro det. Sverige är ett fritt land och S måste få tycka vad S vill men det är ett tunt skäl att komma med. Och tyvärr signifikativt för S och den sittande regeringen.

Man får post även ute på landet

Att bo i glesbygd har sina sidor, för det mesta goda sidor. Postdistributionen är inte riktigt lika enkel här ute på vischan som i tätorter. Vi har en kilometer till brevlådan. Det har vi vant oss vid för länge sedan och det ser vi inte som någon större nackdel. Brevbärarna har då och då lite svårt att skilja mellan brevlådorna men ser man upp redan vid lådan och sorterar om lite, är det inget problem om grannsämjan är god, vilket den är. Men ingen regel utan undantag och även små problem kan reta upp vissa. En granne med udda värderingar hotade någon gång att bränna vår post, om vi inte såg till att den hamnade rätt från början men det är så länge sedan att det inte räknas längre.

Vi har, åtminstone tillfälligt, skaffat oss prenumeration på SvD. DN passar mig bättre men SvD har alltid de bästa korsorden. Vi fick häromdagen besked från SvD att vi måste sätta upp en brevlåda märkt med namn och gårdsnamn, där brevlådorna sitter. Vi meddelade att brevlådan redan finns där, försedd med namn och gårdsnamn. Vi har inte fått någon reaktion på det. Här är en bild på vår brevlåda, som tidningsbudet alltså inte kunde räkna ut, vem den hör till.

Ja, ja, jag håller med om att det inte är så prydligt och standardiserat skrivet men en normalt läskunnig person bör kunna se vad det står ändå. Och nu, när jag ser bilden, förstår jag att även tidningsbudet räknat ut, vilken brevlåda som gäller. Det hade annars fått vara för vår del med morgontidning i pappersform, om det hade behövts en särskild brevlåda. Tidningarna kommer ändå så sent att det förtar en del av nöjet. SN, den lokala dagstidningen, har vi sedan länge via nätet och det fungerar utmärkt. DNs gratisupplaga på nätet fungerar också bra.

Det finns glesbygdsfördelar med posten också, t.ex. att brevbärarna vet vem man är och, när det behövs ringer och kör en omväg för att lämna över större försändelser ända framme vid trappen. Dessutom är de alltid trevliga att ha att göra med. Snacka om hög servicenivå!

Förresten är det gott om postbilar som kör runt och lämnar post, tidningar och skräpreklam. En gul och grön som kommer fram på dagen varje vardag. Minst ett tidningsbud, kanske två eller tre levererar dagstidningar. Tre, fyra eller fem bilar för försändelser som lika gärna kunde tas med en. Men vi har konkurrensregler och fria marknadskrafter, så samarbete om saken är säkert trixigt. Mycket utsläpp blir det och det blir det av bussarna också. Bussarna är jättelika, säkert bortåt 20 meter långa. Inte för att de går så väldigt ofta men, när de gör det, är det, bortsett från ett och annat skolbarn, oftast noll passagerare ombord. Det verkar finnas utrymme för fordonsanpassning här.

Åt rätt håll

Det låter som om MP kommit på bättre tankar, när det gäller Förbifart Stockholm. Det var ett illa genomtänkt beslut tillsammans med S att sätta projektet on hold med jättelika onödiga kostnader för skattebetalarna som följd och utan någon märkbar, demokratisk möjlighet till ett slutligt stopp. Nu har man tydligen tänkt om. Så här yttrade sig MPs gruppledare i riksdagen nyligen enligt en notis i DN: Processen följer den överenskommelse vi har och sen får man finna sig i resultatet av det som parterna har sagt. Det kommer säkert att finnas en besvikelse eller sorg om vi inte kommer längre, men samtidigt måste vi respektera de demokratiska instanserna och Sveriges riksdags beslut. Det kan visserligen betyda ungefär vad som helst men det luddiga ordvalet kan vara ett sätt att slippa medge att man gjort ett misstag. Uttalandet kan tyda på att MP kommit fram till att det är bättre att släppa frågan, så att bygget återstartas redan nu. Bra det. Inte för att förbifarten är en god idé utan för att det finns en tydlig majoritet i både riksdag och landsting för den.

Telefonvanor

En telefonförsäljare, som just misslyckats med att få mig intresserad av ett nytt tele- eller elabonnemang, avslutade samtalet med: Ha en underbar dag. Inte som förr ha det så bra eller norrmännens avskalade ha det utan bättre, en underbar dag. På tv hörde jag just någon tacka för sig med ha en riktigt, riktigt underbar dag. Sedan kan man lägga till fantastisk, väldigt, strålande, enormt eller fler upprepningar. Inflationen i adjektiven är mycket tydligare i språket än i ekonomin, där ekonomerna absolut vill att inflationen ska öka betydligt i stället för inte alls. Annars är det risk för tillväxten, säger de. Med språket är det snarare tvärtom. Det behövs inte hela tiden fler eller starkare superlativer utan det gäller att i stället använda och gradera sparsmakat och med lite känsla.

Telefonförsäljning, ja. Det är rätt irriterande. Särskilt om man anmält till olika register att man inte vill bli uppvaktad av alla dessa försäljare. Själv har jag länge varit snäv mot sådana, rent av oartig och arg ibland. Det har jag tonat ner det lite med tanke på att de flesta som ringer antagligen är arbetslösa ungdomar. Vi har visserligen ingen telefonledning till vårt hus men vi har ändå ett s.k. fast abonnemang med ett nummer som om det var ett gammalt, vanligt abonnemang till skillnad mot de mobila. Kalla det vad man vill men det är ju liksom mobilt i alla fall. Det kommer genom luften. Från den där masten på andra sidan sjön. Numera är det bara två gamla vänner och telefonförsäljarna som ringer på den "fasta" telefonen. Alla använder sina mobiler. Mobilerna lämnar aldrig sina ägare. Mobilerna vilar aldrig.

Bytes

Undrar hur mätningen av bytes och gigabytes egentligen går till. När det gäller att debitera kunder för datatrafik alltså. Hur tillförlitliga resultat ger de tekniska arrangemang man har tillgång till? Har tekniken förändrats till det bättre eller sämre över tiden, för kunden eller leverantören, beroende på vilken sida man står på? Vi som bor på landet utan fibernät och t.o.m. utan telefonledningar, är hänvisade till s.k. mobilt internet. Det har i ett och ett halvt år fungerat alldeles utmärkt både tekniskt och ekonomiskt via Tele2. På senare tid har vi dock märkt att vi enligt leverantörens mätningar förbrukar allt mer gigabytes utan att våra vanor egentligen förändrats. Vanorna är förstås inte konstanta men över lite tid, har vi inte ökat vår förbrukning på senare tid. Ändå mäter Tele2 att de gigabytes som ingår i vårt abonnemang går åt mycket snabbare nu än förr och ökningstakten ser ut att tillta. Visst är det konstigt, ett mysterium. Tele2 kan inte förklara detta utan menar att vår faktiska förbrukning måste ha ökat och att deras mätmetoder är oförvitliga. Ingen förvånas över den inställningen.

Vi har förstås ett intresse av att det redovisas så lite dataöverföring som möjligt, medan leverantören har ett motsatt intresse. När vi förbrukat våra gigabytes, måste vi köpa till mer för resten av månaden. När man gjort det några gånger, vill man väl skaffa ett större och dyrare abonnemang. Det har leverantören inget emot. Priset för dataöverföring har dessutom stigit till det dubbla, sedan vi tecknade vårt avtal. Som konsument har man noll koll på mätningarnas tillförlitlighet och t.o.m. på hur de går till. Ingen insyn alls. Man får lita på leverantören. Här finns utrymme för konspirationsteorier. Härligt!

Bloggar här och där

Nu har jag bloggat ett tag via SNs bloggsidor. Tja, det är väl OK. Vi får se. Än så länge är det nästan ingen som kommenterat någonting. Kanske beror det på att ingen läst mina inlägg, kanske på att de inte märks i bloggbruset. Vi får väl se, om jag fortsätter där eller här. Här är i alla fall en liten anekdot från en resa nyligen.

Efter en härlig semestervecka skulle jag och ett par kamrater lämna tillbaka en hyrbil på en flygplats i Portugal. Jag körde och visste, vart jag skulle, för jag hade hämtat bilen på samma ställe. Nu var det så att parkeringen var lite speciell. Det var som en stor labyrint att ta sig in och försöka följa massor av filer och pilar för att nå bort till det område, där bilen skulle lämnas. Vi såg stället mest hela tiden och lyckades ibland komma riktigt nära men hamnade hela tiden i någon intilliggande parkering. Skyltningen var verkligen inget vidare. Efter ett antal varv runt området och irrande genom olika från varandra avskilda delar av området, började jag tröttna. Vi kom aldrig fram till rätt ställe. Då och då var vi mindre än 20 meter från det lilla huset vi skulle till men halvmeterhöga stenbarriärer hindrade oss alltid i sista stund. Vi visste ingen råd och inte fanns det någon att fråga. Till slut körde jag in mot en spärr med en bom, som inte ville lyfta. Jag tutade men ingen hörde. Bommen hängde där den hängde över vägen. Jag tryckte på en knapp på en stolpe och ut kom en lapp, samtidigt som bommen öppnade sig. Jag insåg att jag skulle behöva betala för en parkering, som jag inte ville ha och körde raskt till närmast utgång, Salida, stoppade in lappen i en springa på en stolpe och hoppades komma ut. Vid det här laget hade irritationen börjat ta överhanden. Men vi kom inte ut. Bommen låg envist kvar. Då tryckte jag på en annan knapp och en röst svarade på knackig engelska att jag måste betala, om jag ville komma ut.
- Men jag har inte parkerat. Jag ska lämna tillbaka en hyrbil.
- Sorry sir, har ni tagit ett kvitto och kört in på parkeringen, måste ni betala, när ni kör ut.
- Men jag körde ju bara fel och det var mest p.g.a. av er dåliga skyltning.
- Våra bestämmelser är sådana att om man påbörjar en parkering och inte försöker avbryta den inom fem minuter, så måste man betala.
- Jag har bara varit här i en eller max två minuter.
- Nej, ni har varit där i mer än fem minuter.
- Neeej! Det är faktiskt inte sant. Jag hörde själv att min röst blivit gäll.
- Sir, jag har ert infartskvitto här på skärmen framför mig och det visar klart och tydligt att ni spenderat sex minuter på vår parkering.
- Det är lögn, släpp ut mig nu genast, säger jag!
- Ni måste nu flytta ert fordon från utfartsrampen, för det har bildats en kö bakom er. Vill man parkera, så måste man betala. Det kan inte vara så svårt att förstå.
- Men jag ville ju inte parkera. Jag ska bara lämna igen bilen. Förstår ni inte engelska?
- Sir, ni kanske har hört att jag talat engelska med er sedan länge?. Om ni kör tillbaka ett par hundra meter, finner ni betalningsautomater, där ni kan göra rätt för er. Ha en bra dag.
- Piiip.

Samtalet var slut. Han hade lagt på och svarade inte, när jag ilsket tryckte på alla knappar igen. Så kan det gå. Flyget skulle gå så småningom, hyrbilen måste lämnas in, jag måste ut från parkeringen, det var bara att bita i det sura äpplet och betala. Det var inget jättebelopp men ilskan satt i en god stund. Brovaktarsyndromet ska jag återkomma om vid tillfälle.

Trodde väl det

Gnällde igår på Ryanair. Det tog bara en dag, innan ytterligare dåliga nyheter om Ryanair dök upp. SN rapporterar idag om att bolaget raderat information i "svarta lådan" efter en nödlandning för ett par år sedan. Bolaget tycks dessutom fiffla med de uppgifter man lämnar till myndigheterna. Då det begav sig, visste man inte, hur felet kunnat begås och av vem. Nu säger man att man hela tiden vetat, vad som hänt med informationen, vem som beordrat raderingen och varför. Från ansvarig myndighet kommer av någon anledning en förfärande lam kommentar. På SNs fråga om Ryanair gjort rätt svarar chefen för Statens Haverikommission Jag vill inte svara på den frågan. Vi är en statlig myndighet och det är inte vår uppgift att hänga någon. En intressant reaktion. Man kan undra, vad en haverikommission har att komma med, om man inte vill svara på frågan om, vem som ansvarat för vad. Den här saken borde verkligen inte vara utagerad. Inte många önskar väl att O'Leary & co själva eller för den delen folk i andra flygbolag ska få avgöra, vilken information om haverier som ska sparas och lämnas ut.

Ute och flyger

Ryanair har ett ekonomiskt framgångsrikt koncept, det går inte att förneka. Blotta existensen av Ryanair har tvingat fram ändringar i hela branschen och banat vägen för andra lågprisbolag. Det ska väl flygresenärer vara glada för. Dessutom är Ryanair duktigt på att hålla tiderna. Jag har själv flugit flera gånger med Ryanair och aldrig varit med om någon försening. Förr, då jag flög ganska ofta, kom flygen mera undantagsvis fram i tid, särskilt om det var Air France.

Men ibland undrar man, hur det står till i Ryanair.
- Dess högste boss, irländaren O’Leary, skojar om ståplatser på flygen och betalning för användning av toaletterna. Men humorn fastnar i halsen på den som tycker att Ryanair hanterar sina kunder mer som intäktsboskap än som grunden för bolagets existens.
- Media rapporterar titt och tätt om passagerare, som lämnas i fjärran länder p.g.a. inställda flyg, nedtvingade flyg o.s.v.
- Ryanair använder piloter från bemanningsföretag, vilket vissa kritiserar från säkerhetssynpunkt.
- Nyligen fick en pilot som flugit för Ryanair i 26 år sparken på grått papper, för att han i tv vågat kritisera bolagets säkerhetsrutiner. Till råga på eländet tänker Ryanair stämma tv-kanalen, där kritiken framfördes, för förtal!
- Om någon antyder en invändning mot Ryanairs önskemål ute på Skavsta, hotar man med indragna linjer, hot som också sätts i verket.

Vi har vi helt säkert inte hört det sista eländet om Ryanair. Men det lär dröja, innan vi får höra O'Leary skämta om flygets utläpp och om sina och Ryanairs vinster.

Inte nytt men illa ändå

Google öppnar, läser, tar del av och "processar" innehållet i sina kunders e-post. Man samlar på kundernas information och lämnar den ibland, som vi alla numera vet, vidare till säkerhetstjänster och, som var och en kan gissa, så småningom till olika företag för marknadsföringssyften. Google har självt uppgivit att deras e-postkunder inte kan räkna med att innehållet i e-postmeddelanden, som Google hanterar, är privat. Slutsatsen av detta kan rimligen inte bli något annat än att man inte bör använda det s.k. gmail, alltså Googles e-posttjänst.

Väck Trafikverket!

Det är bra, om Trafikverket får reda på vidden av motståndet mot förslaget att lägga ner gnestapendeln. Nu lät det som om verket redan börjat vakna och man antyder att det kanske inte blir någon indragning. Men det kan man inte lita på. Ännu. Ett av många sätt att få Trafikverket på bättre tankar kan vara att skicka e-post. Det blir en tydlig markering, om de som skrivit på namnlistor och anslutit till facebook-gruppen, också mejlar till Trafikverket. Så här skrev jag.

Hej Trafikverket!

Ang. ert förslag eller vad det nu är att lägga ner pendeltåget till Gnesta.

Jag har några frågor till er och det är många här i kommunen, som vill höra, hur ni svarar.
1. En nedläggning av pendeltåget till Gnesta är ett hot mot en hel bygd. Ett sådant beslut skulle påverka tusentals familjer mycket negativt. Har ni tänkt på det?
2. Det är bakåtsträvande och miljöfientligt att ersätta järnväg med buss- och biltrafik, vilket blir fallet med Gnesta, om ni drar in pendeltåget. Har ni tänkt på det?
3. Vilka kriterier för samhällsekonomisk nytta har ni vägt in i bedömningen utöver en prioritering av ytterligare trafikföretags möjligheter att köra tåg till Göteborg, trots att passagerarantalet inte ökar på den sträckan?
4. På vilket sätt uppfyller ni de krav på långsiktighet som ställs på er, om ni föreslår att pendeltåget, som gnestaborna litat på i decennier, ska läggas ner om mindre än ett år?
5. Varför har ni inte svarat på de här frågorna för länge sedan?

Hälsningar

Hustrun, som fortfarande är med på Facebook, har lagt ut motsvarande där. Vill någon använda texten, är det OK. Man kan lägga in den i en blankett på Trafikverkets hemsida under Kontakta oss och Skicka e-post.

Migrationsverket är inte lätt att komma till tals med

Då och då ondgör jag mig över dåliga telefonväxlar, d.v.s. dåliga för oss som försöker få kontakt. Migrationsverket är en växel, som bör hamna högt upp på listan över usla kontaktvägar. Jag har under en längre tid förgäves försökt komma fram till Migrationsverkets kundtjänst. Trots många försök dagligen och stor ihärdighet har det visat sig omöjligt. De enda röster jag hört under dessa timmar kom från olika meddelandemaskiner, som rabblar meningslösa uppgifter om upptagna linjer, hur många som står i kö, att man inte kan stå i kö o.s.v. Man kan undra, varför det är så svårt att komma fram, varför växel och kundtjänst är så underbemannade i förhållande till behoven. Migrationsverket tycks strunta i, om man kan få kontakt med kundtjänsten. Man kanske inte anser att kundtjänsten har så mycket att komma med att det spelar någon större roll, om folk kan komma fram eller ej. Man kanske menar att de som ringer inte har särskilt angelägna ärenden, i alla fall inte så angelägna att det är värt att anordna en kundtjänst värd namnet. Kanske är det en allmänt förklenande attityd mot de “kunder”, som man tänker sig skulle vilja ringa till kundtjänsten. Efter mina fruktlösa försök mejlade jag till slut till kundtjänsten på den mejladress, som anges på Migrationsverkets hemsida. En “bot” tackade vänligt för mitt mejl och upprepade att det inte är någon idé att påminna, om svaret dröjer, för då tar svaret ännu längre tid. Det ska bli spännande att se, om jag får något mänskligt svar alls och hur lång tid det i så fall tar.

Telias hopplösa telefonväxel

Någon kanske har sett att jag då och då ondgör mig över telefonväxlar. Nu är det dags igen med den värsta av dem alla. Telia. Försökte just ringa Telia om vårt bredbandsabonnemang. Efter ett antal röstinstruktioner under rätt lång tid hamnade jag i telefonkön. Du har plats 8 i turordning, hörde jag datorn säga. Efter så där fem minuter kom jag fram och under tiden betalade jag väl Telia (som är min operatör än så länge) för samtalet. Jag ville helt enkelt veta ett pris på tjänsten, om jag valde bort digital-tv. En man svarade med förnamn och jag frågade.
- Då ska jag koppla till en kollega, som kan det där med priser.
- Ja, vad bra, sade jag intet ont anande.
Signal. Nästa livstecken en ny datorröst.
- Du har nummer 23 i turordning!
Ny kö alltså. Efter ytterligare en kvart och uträttat ärende, ville jag veta bindningstiden på mitt mobilabonnemang.
- Två år men den tiden har gått ut.
- Då vill jag säga upp det abonnemanget.
- Då är det tre månaders uppsägning.
- Har jag aldrig hört förut.
- Då ska jag koppla Dig till en kollega ....
Vid det laget tröt mitt tålamod både med telefonväxeln och affärsmetoderna.
Man är glad, så länge man slipper ringa till vårt största telefonbolag Telia.

Växelgnäll

Här är min topplista över favorittelefonväxelklagomålsobjekt. 34 bokstäver i det tjusiga ordet, som nästan är HC-klass på (Nygårdh alltså som gör de bästa korsorden). De värsta telefonväxlar jag stött på är i tur och ordning: Telia, Nissan, Transportstyrelsen, Länsförsäkringar, Vattenfall, Jordbruksverket, SEB. Skatteverket har ju länge varit en given kandidat men jag vill minnas att jag kommit fram någorlunda snart vid de senaste tillfällena jag försökt. För ett par dagar sedan försökte jag ringa till fastighetsbolaget Klövern, som får bli en "bubblare" på listan. Det gick inget vidare. Jag kom helt enkelt inte i kontakt med någon levande människa. Man fick ett snabbt maskinsvar att man kommit fram men sedan blev det stopp. D.v.s. man fick så där var 20:e sekund reda på att man stod i kö. Efter 12 minuter lade jag på. Det skulle inte förvåna mig, om jag dessutom fick betala för den tid jag väntade.

Om jag känner mig som en gnällig pensionär nu? Nja, kanske lite då.
_____________

Förresten har jag sett att man i MP Gnesta äntligen tycks ha insett att lokaltidningens politikerblogg kan användas som en informationskanal. Det är en utmärkt och kostnadsfri möjlighet att få ut sitt budskap till en bra mycket större publik än vad man når på andra sätt. Hoppas man fortsätter med det. För att få god effekt lär kontinuitet krävas.

Yttrandefrihet vill vi ha

De amerikanska lagförslagen SOPA Stop Online Piracy Act) och PIPA (Protect Intellectual Property Act) förorsakar protester i USA. Nöjesindustrin i USA är mäktig men här har man tydligen stött på patrull. Det tackar vi för. Starka protester hörs från dem som månar om ett fritt Internet och som oroar sig för censur och inskränkningar av yttrandefriheten. Lagförslagen innebär långtgående möjligheter att stoppa nätsajter som bidrar till olagliga intrång i upphovsrätten och att stoppa andra sajter som hänvisar till sådana eller bara nämner dem. I protestkören instämmer även mäktiga nätspelare som Google, Wikipedia, Mozilla och Facebooks grundare.

Internet är ett utmärkt tekniskt hjälpmedel för dem som värnar om yttrandefrihet och demokrati. Det har bara funnits i ett par decennier men redan har en lång rad makthavare försökt begränsa denna fria möjlighet att kommunicera utanför makthavarnas kontroll. En del skyller på ökad brottslighet och pornografi. Nöjesindustrin har sina käpphästar. Andra bryr sig inte ens om att komma med några ursäkter, som i Kina och Syrien. För min del är det klart att varje politiker och makthavare som kommer med nya förslag till begränsningar och inskränkningar av Internet bör tas med en mycket stor nypa salt.

Telefonkontakt och personliga inställelser

Ringde försäkringskassan igår. Efter att ha lyssnat på massor av val och knappat in fyra siffersvar fick jag beskedet: Just nu är det många som ringer. Vi kommer snart att kunna hjälp dig. Du har plats 40 i kön. Din väntetid beräknas till fyra minuter. Just nu är vi 47 handläggare. Jag lade på. Det är svårt att tåla alla dessa automatiska telefonväxlar, särskilt om man inte kan välja att mejla i stället.

Visste ni förresten, att, om man inte är svensk medborgare, så måste man resa personligen till Skatteverket tre gånger för att få ett id-kort. Och det är bara vissa Skatteverkskontor som duger. Först kanske man som jag åker till fel kontor och då är det bara att fortsätta till nästa stad. Där ska man ansöka om personnummer och åka hem igen. Efter några veckor ska man ansöka om id-kort och åka hem igen. Till sist ska man hämta sitt id-kort. Det blev sammanlagt närmare 30 mil och mycket koldioxid. Är man svensk, går det raskare. Då är det bara att knalla in till polisen, så är det avklarat på några minuter.