Vem ligger bakom nyheterna?

Medan den "vitmaktinspirerade" presidenten under sina omvalsrallyn eldar på massorna med muren ska byggas, åk tillbaka dit ni kom ifrån och liknande, fortsätter masskjutningarna att öka lavinartat i det land, där alla har rätt skaffa och bära skjutvapen, även automatvapen. I presidentens skottglugg står framförallt latinamerikaner, eftersom det finns många väljare att vinna på att stoppa invandringen, som till stor del kommer från sydamerika. Men andra etniciteter eller grupper, afroamerikaner, muslimer o.s.v. utsätts också för presidentens ringaktning. Han har t.o.m. börjat uppmana människor, som är medborgare i landet, både vanligt folk och kongressledamöter, med rötter i andra länder, att lämna USA. Det vore mig fjärran att ta till en lika låg nivå men om jag ändå gjorde det, skulle jag kunna säga: Trump har själv rötter i Tyskland. Är han verkligen amerikansk medborgare? Även om han är det, kanske han ska fundera på att flytta till Tyskland. Men tyskarna vill nog inte ha honom där.

I dollarns förlovade land har föräldrar till skolbarn börjat köpa skottsäkra ryggsäckar i allt större utsträckning, läste jag. Företag som säljer sådana, gör fina affärer efter de senaste masskjutningarna och inför skolstart. Det gäller för gamarna att äta sig mätta på resterna. Man kan tjäna pengar på eländet men inte köpa sig fri från ansvaret. Ansvaret att skaffa sig goda ledare, ansvaret att försvara mänskliga rättigheter finns kvar. Amerikanerna kan inte skylla på en diktatur. De har själva röstat fram den ledning de har. I valet nästa år är det dags för dem att lyfta blicken.

Läste i DN i helgen att vitmaktrörelsen tydligen finansierar och riktar in lobbyingliknande aktiviteter även mot lilla Sverige för att gynna nationalistiska och invandringsfientliga, politiska krafter. Lite tunt lät det kanske, reportagets innehåll, men jag skulle inte kalla det att koka soppa på en spik. Det har jag inget stöd för. Tvärtom, tror jag de flesta inser att det pågår en massa påverkanskampanjer åt både det ena och andra hållet med syfte att skaffa makt och inflytande. Om det sedan är mörka eller ljusare krafter, som ligger bakom, är upp till den enskilde. Så vaksamhet beträffande informationskällor verkar mer påkallad i vår tid än på mycket länge, oavsett i vilka typer av media, sociala, eter- eller pappers, de dyker upp och oavsett vem som ligger bakom, politiker, lobbyister, influencers, trollfabriker, pr-byråer eller andra, som används för ändamålet. Anonyma källor straffar förhoppningsvis ut sig själva.

Högsommar även i pressen

Det händer inte så mycket så här mitt i sommaren. Nu är det varma vädret och en amerikansk rap-artist i stort sett det enda som är hett (lite vitsigt där, va?). Under de första 70 åren av mitt liv, kunde man minnas en värmebölja med 30 grader eller mer i decennier. Minns ni 1955, då det en dag var det hetaste man upplevt, 33 grader. Rekordet (som faktiskt inte var ett rekord) stod sig seklet ut. Och på 60-talet var det över 30 någon sommar. Nu verkar 30 vara vardagsmat. Det kommer ju att fortsätta.

Den amerikanske rapparen, som åtalas för misshandel väcker många känslor i sitt hemland. Ja, ja. Och presidenten lägger sig i. Intressant val av fråga för en president att twittra om. Det är väl ett försök att få blickarna på annat än på hans egna tillkortakommanden. Han hoppas nog framstå som den gode landsfadern, som står upp för en enskild landsman, oavsett hudfärg i stället för den rättshaverist och rasist han egentligen är.

Jag noterade också på ett inlägg i DN om "influencers". Inget nytt med det. Rätta mig om jag har fel men förr kallades de lobbyister. Den titeln har väl blivit lite nersmutsad med åren. Influencer låter kanske finare, i alla fall annorlunda. Att ta emot pengar för att hamra in budskap är inget nytt. Det gäller bara för oss andra att försöka få klart för oss, vem som egentligen säger vad och varför och vem som betalar. Ett sätt kunde väl vara att rikta kraftigare strålkastare just mot de där pr-konsulterna, som förr kallades lobbyister och nu influencers. Mer ljus, skapar större transparens, som det kallas nu för tiden i en massa sammanhang.

Dolda budskap

En ny roll, som följt med nätet och sociala media, är den som "influerare". Det ska väl betyda en som genom att sprida budskap på nätet påverkar andra i största allmänhet och det sker genom att ha så många läsare, lyssnare, vänner och följare som möjligt på bloggar, poddar, Facebook, Instagram, Twitter, Snapchat och allt vad det heter. Trender sprider sig blixtsnabbt, rykten som löpeldar, skandaler ännu värre. Det gäller att passa på dem och hoppa på, när det behövs, avstå när man bör och driva egna teser när det är läge. Lite som en surfare som väntar och passar på de stora vågorna. Massrörelser och masspsykoser. Influerarna hjälper säkert till med det negativa också men huvuduppgifterna är annars att mot betalning, ofta utan att tala om det och av vem, göra reklam eller sprida ett budskap. I DN läste jag igår att det finns en rad influerare i Sverige och att ingen granskar influerarna, en klar fördel för dem som sysslar med verksamheten. Jag fattade inte om DN föreslog en ny myndighet för att granska lobbying, pr, påverkan och reklam på nätet.

Själv hör jag alltså till bloggarna. Tankarna snurrade lite. Tänk om det var så här: Jag är en betydande influencer eller influerare med häftigt gage från vissa varuproducenter och från ett politiskt parti. Jag tycker att jag kan bortse från marknadsförings- och konsumentlagstiftning och undviker alltid att förklara, om det jag skriver innehåller reklam eller ej, liksom om jag får betalt för den ena eller andra torgförda smaken eller åsikten. Jag har en enorm läsekrets och det jag skriver blir läst i landets alla hörn och vrår. Jag lever gott på intäkterna från de företag och organisationer som använder mig som influerare och jag pepprar mina blogginlägg med lovord om producenternas produkter (som jag givetvis använder själv också) eller med goda skäl för att rösta på visst sätt. Det skapar inte bara rikedom utan är också härligt, ger en nästan berusande känsla, att veta att man är en maktfaktor, som påverkar utvecklingen. Ibland men ganska sällan händer det att jag tar del i mer negativa kampanjer mot konkurrenter som uppträtt för aggressivt eller varit för framgångsrika eller mot andra partier, som utgör hot eller avviker alltför kraftigt från det som jag och mina uppbackare tycker. Min viktigaste uppgift som influerare är att ha stora skaror av läsare, vänner och följare. Jag följer statistiken mycket noga och lägger ner mycket möda och omsorg på att hela tiden utöka läsekretsen. För att lyckas med det, ska man vara ung och vacker, snygg och välklädd och hela tiden kunna klämma ur sig hippa synpunkter. Hmmm, jag tror jag stannar där.

Så ser verksamheten som influerare ut. Man är cool och blir rik som ett troll. Tänk om man var en influerare! Så tjusigt det vore, vilket fint liv man skulle kunna leva, vilken viktig person man skulle kunna bli! Men, för en 74-årig privatbloggare, varken ung, vacker eller välklädd, som bloggar för skojs skull och har kompisarna och några till som läsare, är risken begränsad. Jag måste få in det i mitt huvud.

Skitprat

Ursäkta det vulgära språkbruket i dagens blogg.

Det sprids mycket dynga på det vi kallar sociala media nu för tiden. Hög som låg ägnar sig åt det. Den amerikanska presidenten är föredöme för miljontals gapande påhejare, när han sprider halvsanningar, påhopp och rena lögner på Twitter. Och han ska tala om "fake news". Yttrandefrihet och nyttan av en fri press är fenomen, som den amerikanske presidenten varken respekterar eller ens begriper, gissar jag. Detsamma gäller, för övrigt, klimathotet. Många högerextrema och fascistiska "siter" och inlägg förekommer på sociala media, mycket annat skräp också. Propaganda sprids med t.ex. Facebook, ett företag som lär ägna sig både åt missbruk av sina användares data och åt att använda sin egen plattform till bedräglig och missledande information. Trollfabriker, lobbyister och pr-företag med uppgift att misskreditera motståndare växer upp som svampar ur jorden och frodas värre än alger i Östersjön på Twitter, Facebook och andra sociala media. Dagens politiker borde fundera på skarpare gränser för de makt- och pengaintressen, som ligger bakom den här utvecklingen men det är få som vågar driva sådana frågor.

Minns från Morfar Emils gård och ungdomen, före konstgödslingens och de maskinella gödselspridarnas tid, att man lastade hästvagnar eller traktorvagnar kanske, med gödsel från "lagårn" och att en person fick stå uppe på vagnen och sprätta ut dyngan över åkermark, medan någon annan körde hästen eller traktorn. Det var inte den mest eftertraktade sysslan på gården men den gjorde nytta. Varför jag kom på det minnet just nu? Tja, tankarna flög från en sorts gödselspridning till en annan. Det har blivit så förfärligt lätt nu för tiden att sprida skit, inte bara på åkrarna utan även bland folk. Nu är det många människor och företag, som lever på att utnyttja nätet och sociala media till sådant. Det var annat bland lantarbetarna på Morfars gård före datorernas, mobilernas och internets tid, då hanteringen visserligen var jobbig men då skiten hamnade på rätt ställe. Var det bättre förr? Det är en fråga man kan ägna lång tid åt att fundera på. I många avseenden var det förstås inte det men det fanns i alla fall färre människor, som skitade ner.

Skräpnyhet och röknyhet

Som en het nyhet rapporterar CNBC att Berlusconis senaste flickvän började samboendet med den åldrande skojaren med att städa hemmet och att samma flickvän anser att matköpen till Berlusconis hushåll är alldeles för dyra. Nyheten rapporteras även av DI, under fet rubrik. Man kan undra lite över de media, där man tycker att denna nyhet är viktig att rapportera till allmänheten.

En förfärande bild av vad som hela tiden pågår i EUs korridorer kunde man se i DN idag. Det handlar om lobbying igen. Utomparlamentariska, oredovisade påtryckningar på folkvalda politiker. Och många faller till föga, visar det sig. Den här gången gäller det tobaksindustrin men det är många andra igång på den här arenan, läkemedel, kemi, fordon, olja o.s.v. Tobaksindustrin med Philip Morris i spetsen har senaste året pumpat ut mångmiljonbelopp på lobbyister för att få till en mindre rigorös reglering av det gift, som den industrin tjänar miljarder på och som dess kunder hela tiden dör av i en utsträckning som knappast står efter någon annan produkt. Som EU-medborgare skulle jag vilja veta att allt om lobbyisternas spring bland politikerna, allt om deras aktiviteter och allt om de ekonomiska fördelar, som erbjuds och lämnas till politiker och tjänstemän redovisades öppet. Så är det tyvärr inte.

Värst vad det snattas

Svensk Handel påstår att det årligen snattas och stjäls varor i affärer för sex miljarder, kunde man läsa och höra häromdagen. Det framkom i en undersökning, som Handelns Utredningsinstitut genomfört och som enligt uppgift är någon sorts gallupliknande fråga till omkring tusen personer. Utan att vara insatt i vare sig butikssäkerhet, snatteribrottets omfattning eller själva utredningen, kan jag med gott samvete säga att man bör ta den här utredningen och påståendet om sex miljarder med en rejäl nypa salt. Man kan undra, vad svensk handel skulle ha att vinna på att en uppblåst siffra för butiksstölder publiceras. Ett allmänt stöd för att hålla priserna uppe, kanske. Motiv till strängare övervakning med både kameror och säkerhetsvakter. Argument i löneförhandlingar, möjligen. Inte vet jag. Det kanske t.o.m. är sex miljarder. Fast det tror jag inte. Handelns organisationer är i alla fall duktiga på att få ut sådana här nyheter med jämna mellanrum.

Quo vadis?

NRA, National Rifle Association, är tydligen den största och starkaste lobbyorganisationen i USA. Mäktiga ekonomiska intressen inom t.ex. vapen- och krigsindustrin, ligger förstås bakom NRA och skjuter till pengar. NRA sägs ha bortåt 4,5 miljoner medlemmar. Medlemsantalet lär ha ökat lavinartat efter ytterligare en i den långa raden av massakrer med skjutvapen och efter att ett politiskt initiativ för skärpning av vapenlagarna äntligen tagits på nationell nivå. Men risken är tydligen överhängande att de lagförslag, som måste godkännas av kongressen, röstas ned. NRA genomför aktiva, negativa kampanjer mot de politiker som röstar för någon som helst begränsning av den fria rätten för enskilda att beväpna sig till tänderna. Sådana politiker riskerar därmed att inte bli omvalda. Till bilden hör att de begränsningar som presidenten nu föreslår är mycket försiktiga, löjeväckande försiktiga. Det finns varken ansvar, sans eller logik i NRAs agerande. För oss här hemma är det inte lätt att begripa, varför var och en fritt ska behöva ha en sådan här i sovrummet eller köket eller klassrummet för den delen.

Vart är USA på väg? USA, som så sent som i min ungdom var det förlovade landet, möjligheternas land, soul- och rockmusikens vagga. Det verkar som om det går utför, när man läser om alla deras krig, kristna högern och tossiga republikaner som förnekar allt miljö- och klimatelände som pågår runt om dem. När jag hör nyheter om skolskjutningar och NRAs förslag att beväpna alla lärare, tänker jag omoget: det är fan i mig rätt åt dom. Men så kan man förstås inte säga. Däremot är det hög tid att alla kloka amerikaner börjar visa, vad man vill, när det gäller flera frågor, t.ex. krig utomlands, terrorism, dödsstraff, aborter och miljön. Och så vapen då.