Ooops!

Sverigedemokrater ger inte mycket för pressfriheten. De tycker att public service ska sända program, vars innehåll faller partiet SD eller dess enskilda riksdagsledamöter på läppen. SD vill att riksdagen ska förhöra SVT och SR om några program, som SD ogillar innehållet i. Vi tackar för att SDs förslag att kalla mediarepresentanter till riksdagsförhör röstades ner med stöd av alla andra partier. Kanske är det  SD-ledamöters okunnighet eller svårigheter att för dem att begripa grundläggande rättigheter, som ligger bakom men det gör inte saken bättre. I värsta fall är det fråga om en vilja till avsiktlig politisk styrning och censur.

På flera håll i landet ägnar sig SD åt att propagera för förbud att bära slöja i skolor. Muslimer står ju ofta i SDs skottglugg. SD sätter inte värde på människors rätt att klä sig som de själva vill, särskilt inte om de är muslimer.

SD är som det är. Alla ni som är så förskräckligt rädda för invandring och för muslimer, tänk er för, när ni funderar på att rösta på det här partiet. En röst på SD legitimerar rasism. En röst på SD innebär också en röst på ett parti, som är vårdslöst med mänskliga fri- och rättigheter.

Skitprat

Ursäkta det vulgära språkbruket i dagens blogg.

Det sprids mycket dynga på det vi kallar sociala media nu för tiden. Hög som låg ägnar sig åt det. Den amerikanska presidenten är föredöme för miljontals gapande påhejare, när han sprider halvsanningar, påhopp och rena lögner på Twitter. Och han ska tala om "fake news". Yttrandefrihet och nyttan av en fri press är fenomen, som den amerikanske presidenten varken respekterar eller ens begriper, gissar jag. Detsamma gäller, för övrigt, klimathotet. Många högerextrema och fascistiska "siter" och inlägg förekommer på sociala media, mycket annat skräp också. Propaganda sprids med t.ex. Facebook, ett företag som lär ägna sig både åt missbruk av sina användares data och åt att använda sin egen plattform till bedräglig och missledande information. Trollfabriker, lobbyister och pr-företag med uppgift att misskreditera motståndare växer upp som svampar ur jorden och frodas värre än alger i Östersjön på Twitter, Facebook och andra sociala media. Dagens politiker borde fundera på skarpare gränser för de makt- och pengaintressen, som ligger bakom den här utvecklingen men det är få som vågar driva sådana frågor.

Minns från Morfar Emils gård och ungdomen, före konstgödslingens och de maskinella gödselspridarnas tid, att man lastade hästvagnar eller traktorvagnar kanske, med gödsel från "lagårn" och att en person fick stå uppe på vagnen och sprätta ut dyngan över åkermark, medan någon annan körde hästen eller traktorn. Det var inte den mest eftertraktade sysslan på gården men den gjorde nytta. Varför jag kom på det minnet just nu? Tja, tankarna flög från en sorts gödselspridning till en annan. Det har blivit så förfärligt lätt nu för tiden att sprida skit, inte bara på åkrarna utan även bland folk. Nu är det många människor och företag, som lever på att utnyttja nätet och sociala media till sådant. Det var annat bland lantarbetarna på Morfars gård före datorernas, mobilernas och internets tid, då hanteringen visserligen var jobbig men då skiten hamnade på rätt ställe. Var det bättre förr? Det är en fråga man kan ägna lång tid åt att fundera på. I många avseenden var det förstås inte det men det fanns i alla fall färre människor, som skitade ner.

Fake news

Att USAs president inte har mycket till övers för pressen, särskilt inte en fri och oberoende press, har stått klart sedan länge. Påståenden om "fake news" och sortering bland journalister, som gynnas och missgynnas har pågått sedan den här presidenten flyttade in i Vita huset. Igår, eller om det var i förrgår, har Vita huset gått ytterligare ett steg i sin kamp mot pressfriheten, när man portade en reporter från en presskonferens, för att hon tidigare ställt frågor, som inte passade kejsaren och hans hov. Det var inget fel på frågorna - annat än att de inte passade kejsaren själv, förstås. Var har han lärt sig sådana fasoner? Kanske från sin vän i Moskva, som han nyligen besökt.

Det är förstås mycket allvarligt, när landets ledare och regering aktivt motarbetar en av de mänskliga rättigheter, som landets konstitution vilar på. När den högsta ledningen inte kan och vill respektera yttrande- och pressfriheten, börjar den stolta demokratin i väst skaka i sina grundvalar. Att USAs nuvarande makthavare ständigt ljuger, hittar på och förnekar fakta är en sak men den häpnadsväckande bristen på respekt för grundläggande mänskliga rättigheter är än värre. Nog hade vi väntat oss mer av just USA.

Låt oss slippa nya nazister

Debatten om nazisternas rätt att sprida sin rasism och sitt hatbudskap pågår för fullt. Det är bra. Ännu bättre vore, om det redan hade varit avklarat och om polisen fått tillräckligt tydliga besked för att våga säga nej till demonstrationsansökningar och ingripa mot olagliga demonstrationer av den här typen av gäng. Arga, unga män, var de nu får luft ifrån, ägnar sig åt att öppet vurma för en av världshistoriens största mördarmaskiner. Även om de är försvinnande få, borde de för länge sedan ha hejdats från att offentligt sprida sitt hatbudskap.

De allra flesta är överens om att värna om åsiktsfrihet och yttrandefrihet men rädslan för att göra fotfel och bli anklagad för motsatsen har lett till en undfallande eftergivenhet. Många jurister menar att det redan enligt gällande lagstiftning finns stöd för att hindra den s.k. Nordiska motståndsrörelsen och liknade ligor att demonstrera. Det tror jag också. Men, eftersom det tydligen råder olika meningar om saken, är det väl bara att förtydliga det juridiska läget. Hallå justitieministern, kanske läge att göra något. Det ska väl inte vara något problem att få igenom ett förtydligande i riksdagen. Inget parti skulle motsätta sig det - inte ens SD, gissar jag. Medlemmar i den nämnda naziströrelsen marscherar i uniformer och med fanor som har Tyrsymbolen, den som de värsta av Hitlers nazister också bar. Symbolen, hämtad från asatron (Tyr var Tors brorsa), må i sig själv vara hur barnslig och oskyldig som helst men Hitler ändrade för alltid på just det. Så det är dags att skapa ännu mer tydlighet om den här sortens aktiviteter och symboler.

Balansgång

Nordiska Motståndsrörelsen är en öppet rasistisk, våldsam och nazistisk rörelse, där buset flockas. Man hyllar de tyska nazisterna och Adolf Hitler, världshistoriens vidrigaste junta. NMS har givits rätt att på plats i Almedalen slå upp tält, hålla tal och sprida sitt budskap. I yttrandefrihetens namn ska rörelsen ha rätt att delta och yttra sig bland seriösa politiska partier. Om det framförda budskapet innebär hets mot folkgrupp eller något annat brott, får de beivras på sedvanligt rättsligt sätt. Vackra principer. Almedalsveckan kommer tyvärr att komprometteras och förstöras. Kanske är det ett pris vi måste betala, kanske borde vi ha bättre rättsliga möjligheter att stoppa den här typen sammanslutningar. Att balansera mellan yttrandefrihet och åsiktsförtryck är att gå på slak lina.

Politiker, som inte vill synas eller höras i närheten av de budskap som NMS förmedlar, får avstå och söka sig andra mötesplatser. Som framgått av nyheter igår, kommer flera vänsterpartister att avstå från deltagande i almedalsveckan, möjligen hela partiet. Det är inte svårt att förstå. Om jag hade fortsatt med politiken ett tag till och ställts inför samma dilemma, hade jag avstått från att delta. Jag skulle t.o.m. ha börjat fundera över att sluta, om jag varit med då SD gjorde entré. De flesta vet att SD grundats på rasism och av nazister men SD säger åtminstone att de inte längre står för sådant. Lite som med V och kommunismen, en rörelse med ett förfärligt cv, som V tar avstånd från. Med NMS är det annat.

Så blev det lite om elände även så här på midsommaraftonens morgon. Det ser ut att bli en fin dag. Vi kommer att få en trevlig midsommar med vänner och lövad midsommarstång, grillning och en massa kul. Vi kommer till och med att överleva de mindre behagliga gödseldofterna från närliggande åkrar, som tydligen behövde besprutas just till midsommar. Vädret tar inga larviga sociala hänsyn och vi bor ju för guds skull på bondvischan! Bönder, åtminstone den som sköter åkrarna här, struntar i sådana triviala bagateller, som att folk bor nära åkrarna och kanske just till midsommar vill andas in gödselångorna särskilt lite. Hänsyn är något som tas, när det passar. Och stora och fina maskiner har de.

Att ta bladet från mun

Vem ondgör sig inte över krig, naturkatastrofer och farsoter. Det är både lätt och självklart att kritisera okunnighet och dumhet på miljö- och klimatområdet. Det ligger nära till hands att raljera om korkade aktiviteter, som vi människor ägnar oss åt i våra ambitioner att berika oss, klättra socialt eller skaffa oss mer makt.

Att slå in öppna dörrar, brukar det kallas av dem, som försvarar sjuka saker. Och, visst är det lättare att slå in en öppen dörr än en stängd. För den, som har något budskap eller något att komma med, kan en hyfsad målsättning vara att puffa lite på en dörr, som redan står på glänt. Kanske rör den på sig, kanske inte men den lär i alla fall inte stängas mer av knuffen.

Näthat

Ingen blir hjälte av att näthata. Därför är det vanligt med anonyma näthat.

Mårten Schultz är professor i juridik vid Stockholms Universitet. Han skriver i tidningen också, artiklar om juridiska spörsmål i Svd - bra, tycker jag. Senast skrev han om näthat och ofredande, så man fick lära sig lite mer om det. Ofredande är ett lindrigt brott, som domstolarna dessutom tolkar restriktivt. Även om en straffskärpning för ofredandebrott föreslagits, kan man nog säga att det, från straffrättslig synpunkt, är ganska ofarligt för den som har lust att näthata. Vissa grövre näthatbrott kan väl också tänkas, t.ex. olaga hot men, såvitt jag vet, är det ännu mer sällan näthatet kan anses nå den nivån.

Schultz nämnde bl.a. journalisten Orrenius, som blivit utsatt för hatbrott från högerextremister så illa, att han valt att lämna landet under en tid. En nätharare skrev så här på nätet om Orrenius, bara för att han ägnat uppmärksamhet åt en högerextrem pseudonym på nätet: Om ni skulle få lust att tömma en spann avföring i hans brevlåda eller bara urinera i den. Låt svinet få känna på att han gick för långt när han... o.s.v. Orrenius fick också via nätet flera mordhot. Domstolarna kom fram till att ofredande inte förelåg. Schulz nämnde också ett nätpåhopp, som gick ut på att köra upp en trasig flaska i underlivet på en kvinna, vilket inte heller ansågs vara brottsligt.

Man kan undra, varför vi har en så förlåtande inställning till just näthatet. Ett skäl är att vi är mycket måna om vår yttrandefrihet. Det ska vi förstås vara. Vi är så måna om den att vi tvekar rejält inför straffbeläggande av yttranden, även om de är olämpliga eller hänsynslösa. Alltså har vi en mild lagstiftning för sådana övertramp och domstolar som tolkar regler välvilligt mot de få som åtalas. Dessutom har vi en polismakt, som inte utreder mer än en bråkdel av alla påstådda näthatbrott. Det blir inte bra. Näthatet lär nu ha nått sådana nivåer att många skribenter pä nätet tystnat av ren självbevarelsedrift, säger Schultz. Vilket väl just är avsikten hos många näthatare, att tysta åsiktsmotståndare alltså. Värnandet om yttrandefriheten har i någon mening blivit kontraproduktivt.

Apropå nätbrott, förresten, hörde jag igår på nyheterna att sexualbrottskommittén kommer att föreslå att sexuella övergrepp mot barn på nätet jämställs med sådana, där fysisk kontakt förekommit. En avancerad tanke, tror jag, för de allra flesta brottmålsjurister. En person, som kontaktar barn på nätet och förmår dem att utföra sexuella handlingar, skulle kunna dömas till våldtäkt utan att ha haft fysisk kontakt med barnet. Precis å kommer det kanske inte att bli men det finns andra vägar. Våldtäktsbrottet kommer att döpas om, nätbrott kan ges strängare straffskalor o.s.v. Kommitténs förslag till omrubriceringar, straffskärpningar och modernisering på sexualbrottsområdet verkar vinna gehör hos alla politiska partier, så förslagen lär ha goda möjligheter att bli lag.

Strängare regler är bra men då måste det också finnas en polismyndighet, som har resurser och kompetens att beivra och utreda anmälda brott. Det är si och så med den saken i största allmänhet och på nätbrottssidan i synnerhet.

Fritt fram

Jag får skriva vad jag vill på den här bloggen - inom lagens råmärken förstås och inom någorlunda moraliska gränser. Ett privilegium är det, som inte är alla förunnat. Ingen stämmer mig, ingen anhåller mig och nästan ingen hutar åt mig, för att jag skriver något, som vissa kan tycka opassande, nedsättande eller inopportunt. Yttrandefriheten är en gåva. Jag får säga, vad jag tycker också. Och tänka vad jag vill.

I alla tider har det funnits makthavare som velat begränsa dessa rättigheter för att bevara sin makt och rikedom. Sådana finns det fortfarande gott om på jorden. Ibland har de politiska förtecken, ibland religiösa, ibland är det bara rena rama styrkan och våldet som används. Ofta är det ett mischmasch av alltihop. Ambitionerna att hindra det fria ordet kläs i olika dräkter. Moral, högre makt, försvagning av staten, skydd mot fientliga krafter, skydd för vissa medborgargrupper o.s.v. Uppfinningsrikedomen är stor och propagandan kan bli hur tossig som helst. Envåldshärskare, diktatorer, nazister, fascister, mullor, kalla dem vad man vill, girighet efter makt och rikedom förenar dem.

Det här har vi alla sett och hört hur många exempel på som helst. Men jag får ibland en känsla av att yttrandefriheten är något som sticker i ögonen även på de nya högerkrafterna i demokratiska länder runt om i världen. Har Front National, Gyllene Gryning, Fremskrittspartiet, Republikaner med Trump i spetsen, Jobbik, Sverigedemokraterna och andra en dold agenda, som innehåller begränsningar av det fria ordet? Ska det vara tillåtet att vara muslim i länder med religionsfrihet? Ska man få man säga att man tycker som en muslim, trots terroristorganisationer i Mellanöstern? Är det bara enstaka företrädare som råkar säga fel saker?

Det förlo(r)vade landet

Märker att jag ganska ofta skriver kritiskt om företeelser i USA och funderade en kort stund på varför. Är det värre i USA än i resten av världen? Egentligen är det väl inte är det, om man nu alls kan generalisera så våldsamt. Så varför gnälla? Kan det vara att rapporteringen är så omfattande och så öppen att väldigt mycket information kommer ut, jämfört med en massa andra länder? Eller kan det bero på någon sorts personlig besvikelse över att USA, som under ungdomen på 50- och 60-talet var det förlovade landet, där alla möjligheter fanns, inte lever upp till förväntningarna? En bidragande orsak tror jag är amerikanernas sätt att anse sig själva som världsmästare på alla områden och deras roll i världen som supermakt och krigsnationen nummer ett, en roll som inte alltid spelas med önskvärd ödmjukhet.

Just nu har jag läst Glenn Greenwalds bok Storebror ser dig, om Snowden-affären. Jag har nämnt den tidigare här på bloggen. Det är en förskräcklig historia om olaglig massövervakning, maktmissbruk, lögner, mörkningar och nedsvärtning av obekväma personer. Ingen amerikan borde vara stolt över denna historia. Och inte blir det bättre, om och när USA får tag på Snowden och dömer honom till stränga straff. Amerikanska myndigheters och makthavares respektlöshet för yttrandefriheten och den fria pressen är mycket illavarslande liksom ringaktningen av vanligt folks integritet.

Språkpolis

Här hemma får vi kalla en sak för dess rätta namn, även om det inte är helsvenskt. Alltid något att glädja sig åt, så här på midsommardagen.

I Ryssland vill en del att det ska bli annorlunda. I den ryska duman har man, enigt DI, arbetat fram ett lagförslag, som innebär att det ska bli förbjudet att använda utländska ord, när motsvarande ryska ord finns tillgängliga. Röstning om förslaget lär ska ske i höst. Typiskt för en repressiv stat att vilja införa förbud och straff i stället för att incitament och belöningar. Att den ryska staten vill styra, vem ryssarna ligger med, vet vi redan. Nu vill man, i alla fall vissa, styra också hur ryssarna uttalar sig. För att övervaka att ett låneordsförbud efterlevs, måste man väl börja avlyssna folk både här och där, en tradition som man etablerat under sovjeteran. Den ryska nationalismen frodas och yttrandefriheten är inget prioriterat intresse. Ryska hjärtan sväller av stolthet, när Ryssland invaderar och annekterar en bit av ett försvarslöst grannland. Det har hänt förr och kommer att hända igen. Den ryska chauvinismen saknar rimliga gränser och makthavarna utnyttjar situationen.

Härskartekniker 1

Turkiets regering kämpar för att hindra folket att få information via nätet och sociala nätverk. Facebook, bloggar, chatrooms, Twitter, Youtube m.fl. är ett hot mot politiker, som inte har rent mjöl i påsen. Jag antar att man menar att det är skadligt för folket att få del av en massa påståenden om korruption och maktmissbruk. Det är upp till var och en att dra slutsatser av den turkiska censuren. Oftast är censur till för att skydda den makt etablissemanget har. Andra skäl för censur har med sexualitet att göra, medan det för det mesta är fritt fram för våld. För min del säger jag: Bevare oss väl för politiker, som vill skydda oss mot skadlig information.

Varje skum regering ägnar sig åt att begränsa yttrandefriheten. Det finns hur många exempel som helst på det. När det gäller cyberrymden, är det inte bara i Turkiet, som makten har svårt att hålla fingrarna borta. Kina tog ledningen för många år sedan i kampen mot sociala nätverk. Google lär ha spelat med i något avseende. Andra länder som gillar censur av delar av nätet är Iran, Afghanistan, Tunisien, Syrien, Egypten, Libyen.

Inte nytt men illa ändå

Google öppnar, läser, tar del av och "processar" innehållet i sina kunders e-post. Man samlar på kundernas information och lämnar den ibland, som vi alla numera vet, vidare till säkerhetstjänster och, som var och en kan gissa, så småningom till olika företag för marknadsföringssyften. Google har självt uppgivit att deras e-postkunder inte kan räkna med att innehållet i e-postmeddelanden, som Google hanterar, är privat. Slutsatsen av detta kan rimligen inte bli något annat än att man inte bör använda det s.k. gmail, alltså Googles e-posttjänst.

Juninyheten

Nu har juni gått, nu är det plötsligt mitt i sommaren. En fin sommar är det så här långt. Den stora nyheten i världen under juni var “pipvisslaren” Snowden, som avslöjade amerikanernas infama övervakning av oss alla. Så vill vi inte ha det. USAs försök att dölja sina övertramp med spionerianklagelser och jakten på en enskild person är patetiska. För min del skulle jag verkligen vilja slippa få samtal, e-post och surfande smygkontrollerade av CIA, NSA, FBI eller vad de nu kan heta. Jag vill inte att personer med åsikter som jag inte respekterar (inte andra heller för den delen) ska känna till något om mig utöver det jag själv väljer att tala om. Är jag emot kärnvapen, dödsstraff, abortförbud, liberala vapenlagar, krig i fjärran länder, kärnvapen och fossilindustrin, så är jag det och då vill jag gärna slippa risken att bli misstänkliggjord för mina åsikter. Det är begripligt att Snowden vill undvika amerikanska repressalier. Men hela Snowden-affären har kommit att handla om, var Snowden ska söka asyl och om Snowden är hjälte eller förrädare, när det viktiga är USAs olagliga övervakning av medborgare i många länder världen över.

Bull .....

Prata skit (utsäkta uttrycket men det är ju ett nästan vedertaget begrepp) om folk är tillåtet men det finns gränser. Vanligen kallas gränsen förtal. Gränsen är så vid, att åtal för förtalsbrott är ovanliga, särskilt om det inte sker i tryck. På nätet och i sociala media är förtal i praktiken rena vardagsmaten och där sysslas det också med ärekränkning och rena hot. Man kan också tänka sig den som pratar skit om folk gör sig skyldig till hets mot folkgrupp. När jag gick på universitetet och läste juridik, fick man lära sig att förtal av bolag eller organisationer inte var brottsligt. Såvitt jag vet, var inte heller förtal av ett land brottsligt men då börjar det bli spännande, för då är makthavare plötsligt intresserade. I det egna landet kan man förbjuda skitprat. Ju mer repressiv regim, desto snävare gränser för vad man får säga. Ledare som vill förbjuda folk i andra länder att uttala sig negativt har det jobbigare. Man kan skramla med sanktioner eller t.o.m. vapen men den juridiska vägen är stängd. Det jag siktar på här är det iranska hotet om rättsliga åtgärder mot Warner Bros för att mullorna anser att Iran porträtterats på “fel” sätt i filmen Argo. Det här är fråga om propaganda och politik, inte juridik. Att man lyckats värva en advokat för uppdraget säger en del om advokaten men inget om juridiken. Man vet aldrig riktigt säkert med det amerikanska rättssystemet men det här målet ska man väl ändå inte ta upp.

Och nu då?

Debatterna om näthat och hästkött börjar nu gå på tomgång. Viktiga debatter men de flesta har väl sagt sitt. Snacket om den SD-kopplade siten Avpixlat kom igång inför Publicistklubbens debatt. På den siten finns inget av intresse för min del. Det man ser av den är olika rasistiska kommentarer i sociala medier och på bloggar, alltid anonyma. Det är bättre att veta, vem man talar med. Annars blir samtal rätt ointressanta.

Den aktuella frågan i den stora världen just nu är, vad man ska göra åt Nordkoreas ledning. Sanktioner har pågått länge. Inga politiska ledare borde ha tillgång till massförstörelsevapen, särskilt inte de som ställt sig utanför all kontroll. Världens hopp är paradoxalt nog att en annan diktatur, Kina, äntligen tröttnat på sin bångstyriga kollega och säger ifrån. Situationen är ruggig och man undrar, vad Irans ledare fifflar med i kulisserna.

Balansgång

Datainspektionen vill att det individuella skyddet för det s.k. näthatet bör förstärkas, läste jag just i DN. Som all lagstiftning bör även tryckfriheten vara uppdaterad och modern, så det kan förstås finnas skäl att fortsätta en anpassning till nutidens kommunikationssätt. Vi har redan i nuvarande strafflagstiftning rätt mycket att välja på, som kan användas mot folk som ofredar, förtalar, skändar, hotar, lurar och utpressar andra, även om nätet råkar vara det medium man använt men kanske behövs åndå någon komplettering. Rättssystemets resurser måste också anpassas till uppgifternas komplexitet. Balansgången blir som vanligt mellan bevarandet av våra grundlagsskyddade mänskliga rättigheter och övervakning och beivrande av oönskade övergrepp. Utan att på något vis försvara näthat, porrindustri, reklamhysteri m.m. på nätet, är det lätt att känna en oro för begränsningar av yttrandefriheten och inskränkningar av friheten i cyberrymden.

Makthavare vill behålla makten

I Kina censureras sökmotorer på nätet, i mellanöstern försöker stater hindra folk att meddela sig med omvärlden via mobiler, i Etiopien är det senaste att man vill förbjuda Skype, polisens möjligheter att övervaka nätet utökas mer och mer även i civiliserade länder. Listan kan göras hur lång som helst. Det är jobbigt med förtroendet för politiker som vill begränsa folks möjligheter att fritt och utan övervakning kommunicera med andra. Det må vara förbud, censur, straffhot, buggning eller repressalier och det må rikta sig mot kultur och media, tele- eller dataförbindelser eller rent av direkta samtal. De flesta makthavare som främjar sådant, kallar det för annat än det är. Bekämpning av grov brottslighet och terrorism är det mest populära argumentet. Men de vanligaste, bakomliggande skälen känner vi alla till – makt och pengar. Vems makt och vems pengar är inte alltid självklart men någonstans i bakgrunden finns de skälen. Det kan man skriva upp. De värsta ingreppen sker i totalitära stater som Iran, Syrien, Nordkorea, Kina m.fl. men även politiker i västerländska demokratier är klåfingriga och faller titt som tätt till föga för påtryckningar från andra länder, lobbyister, näringsliv eller intressegrupper. Vissa regler måste förstås finnas men utrymmet för “hederliga” ingrepp i yttrandefrihet och kommunikationer är ytterligt begränsat, oavsett om man kallar det fina namn som IPRED, Acta, Datalagringsdirektiv, brott mot rikets säkerhet o.s.v.

Yttrandefrihet vill vi ha

De amerikanska lagförslagen SOPA Stop Online Piracy Act) och PIPA (Protect Intellectual Property Act) förorsakar protester i USA. Nöjesindustrin i USA är mäktig men här har man tydligen stött på patrull. Det tackar vi för. Starka protester hörs från dem som månar om ett fritt Internet och som oroar sig för censur och inskränkningar av yttrandefriheten. Lagförslagen innebär långtgående möjligheter att stoppa nätsajter som bidrar till olagliga intrång i upphovsrätten och att stoppa andra sajter som hänvisar till sådana eller bara nämner dem. I protestkören instämmer även mäktiga nätspelare som Google, Wikipedia, Mozilla och Facebooks grundare.

Internet är ett utmärkt tekniskt hjälpmedel för dem som värnar om yttrandefrihet och demokrati. Det har bara funnits i ett par decennier men redan har en lång rad makthavare försökt begränsa denna fria möjlighet att kommunicera utanför makthavarnas kontroll. En del skyller på ökad brottslighet och pornografi. Nöjesindustrin har sina käpphästar. Andra bryr sig inte ens om att komma med några ursäkter, som i Kina och Syrien. För min del är det klart att varje politiker och makthavare som kommer med nya förslag till begränsningar och inskränkningar av Internet bör tas med en mycket stor nypa salt.