Något

 

Idag är det egentligen inte en dag för ett inlägg enligt mitt självpåhittade schema men, eftersom det inte lär bli något i morgon, skriver jag ändå några rader idag. Sedan  får vi se, hur det blir på fredag.

Vi har ju fått en fantastisk sommar igen efter den fina början i juni och det kallare och ibland blötare juli. Här hos oss i östra Sörmland är det nu kruttorrt igen i markerna. Nästan inte en droppe regn under första halvan av augusti. Gräsmattan är inte grön längre utan gul med bara en lätt underton av ljusgrönt. Inte för att det är någon katastrof men gräset behöver i alla fall inte klippas.

Så långt om vädret. I USA håller demokrater på att samla ihop sig. Tänk om Biden vinner och tänk om han sedan tröttnar, han är ju snart 80 ändå, då skulle USA stå där med den första kvinnliga presidenten, dessutom en lätt färgad sådan. Det vore nå't. Inte för att jag vet mycket om Kamala Harris men, hur man än ser det, måste det ju bli bättre än med Trump. Under tiden Biden funderat på sin vice, har Trump skrivit order om jättelika ekonomiska stöd till grupper av medborgare, där han tror att han har många röster att fiska, en order som välinformerade källor säger att han inte har rätt att utfärda. Är nå'n förvånad?

Här hemma talas det mest om pandemin, ni vet den där som bara pågår och antagligen ska pågå ett halvår till eller mer. Vi måste snart börja tala om vanliga problem och viktigare frågor igen, inte bara om munskydd eller inte munskydd eller 50 eller 500 på den ena eller andra föreställningen. "22 vetenskkapsmän (i annat än medicin) kom för några månader sedan med ett, vad jag förstår, rätt illa underbyggt påhopp på den svenska coronastrategin. Senast idag skrev ekonomen Lars Calmfors ett liknande inlägg. Vad vet han om covid? Han hade för all del med sig ett medicinskt alibi. 

Vad är det för frågor då, som är viktigare än corona och covid? Tja, man kan ju välja bland massor, t.ex. miljöfrågor i allmänhet, klimatsituationen, kulturens villkor, politik kanske. För egen del, som en typisk "riskgruppare" med hänsyn till både ålder och hälsa, kommer jag att lätta på mina restriktioner, typ, efter årsskiftet. Jag kommer inte att sluta krama eller ta om mina barn och barnbarn för evigt av covidskäl utom om det är för att skydda dem från någon smitta.

Bölja

Värmebölja har det ju varit i den gångna veckan. Redan ordet värmebölja är ett dramatiskt och ganska fult ord. Varför "bölja"? Är det för att värmen böljar över landskapen, liksom rullar som vatten i vågor över allt och alla? "Bölja" är inget vanligt ord utom när man seglar på böljan den blå och just när det är för varmt och man lägger till det efter "värme". När jag var liten, fanns en seriefigur, som hette Kapten Bölja. Han var pappa till och driftkucku för Pigge och Gnidde, två busfrön, som väl från början hette Knoll och Tott och som kanske hade Max och Moritz som förebilder. Jag har gått kurs i att sprida meningslös information.

 

När det är över 30 grader varmt, är det i min smak alldeles för varmt. Det tycker gräsmattorna också. Vi har fått lära oss att då gäller det att hålla sig i skuggan och att dricka mycket vatten. Inte mycket kaffe, inte alkohol, inte saft utan just mycket vatten. Uppmaningar till försiktighetsåtgärder mot solexponering och hetta riktas i första hand mot barn och gamlingar. Som 75-åring är man redan i en riskgrupp, den som avser covid-19, vilken blir ytterligare uppgraderad, om man har kroniskt förmaksflimmer och lite hjärtsvikt eller för den delen något annat elände. Sedan är man även i nästa riskgrupp, den som måste passa sig för värmen under värmeböljan.

Ja, ja, oddsen för överlevnad minskar drastiskt vartefter. Men det är ju ett allmänmänskligt problem, så man ska väl inte gnälla. Man får gaska upp sig, fortsätta att inte kramas eller sola sig och försöka skaka av sig oro, ängslan och rädslor, trots allt hemskt i media.

Musik och vackert väder

Lyssnade på några av låtarna på Bob Dylans senaste, kanske sista, album. Säga vad man vill men han är en rätt märkvärdig artist. Han är snart 80 och efter 60 år i branschen och hur många album som helst ger han ut ett album, som blir rosat som ett av de bästa han gjort, ja, faktiskt enormt uppskrivet av flera musikskribenter. Jag ser fram emot att höra resten, även om jag tycker att  bakgrundsmusiken i de tre låtar jag hörde var lite väl monoton. Han håller ändå stilen, Dylan, och det är i alla fall en förtätad atmosfär i den 17 minuter långa Murder most foul.

Vi har en bil med ett fint högtalarsystem, så man sätter gärna på någon musik, när man kör. Ibland blir det radio men ofta Spotify. På senare tid har jag lyssnat på några gamla artister och band, som jag inte lyssnat så mycket på tidigare, t.ex. Amos Lee, Kings of Leon, The War On Drugs, Ray LaMontagne och Fleet Foxes.

Så lyssnade jag på Ulf Lundells sommarprogram under markisen ute på verandan. Han lät städad och som om han förberett sig väl. Han spelade sådan musik, som man kunde förvänta sig och med klädsamt många kvinnliga namn. Jag tyckte programmet var OK men kanske inte jättespännande och jag hade lite svårt att följa resonemanget om adlande. Jag tror inte Lundells dagböcker blir något för mig.

Vädret i juni har hittills varit super, kanske lite i torraste laget. Men dagarna på verandan är fantastiskt fina med kaffe, korsord, en bok, musik på radion eller något intressant program på P1, kaffe igen omväxlande med lunch och middag. Vi har alltid vår egen sköna vy över en liten, liten bit av vackra Östra Sörmland och Storsjön. Husets dörrar mot sjön står vidöppna hela dagen. Vi har flugdörrar och myggfönster överallt. Det känns lyxigt.  Och vi har det så förspänt att vi kan gå ned och hoppa i sjön, när det passar och sitta inomhus, när det emellanåt är skönare. Nu ska det bli värmebölja, sägs det, så då blir det nog bad i sjön. Det uppskattas inte minst av hundarna, som har det besvärligt i solen med sina tjocka pälsar.

Högsommar

Vilket fantastiskt fint sommarväder vi haft en tid nu. Men något kan man ju alltid klaga på och det skulle vara att det blivit väldigt torrt i markerna. Gräsmattorna har gulnat men värre olyckor finns. Det behövdes lite regn och det kom igår. ganska rejält, typ, 20 mm.. Det låter som om det ska bli soligre igen mot slutet av veckan och det gäller att det blir det, för då ska det bli utomhuslunch för dottern, är det tänkt. Skulle det regna några dagar för länge, kommer jag att svära.

Det är inte bara gräsmattorna som tagit stryk i det torra vädret. Några buskar och någon liten björk har börjat se lite trötta ut. Hoppas det räckte med det regn som kom. Blommorna och växterna runt huset och lite varstans och alla grönsaker hustrun planterat, kan vi klara med sjövatten, även när det är torrt. Generösa grannar en bit bort från sjön behövde för något år sedan hämta vatten från sjön och fick installera en pump nere vid vår brygga. När de efter en tid var nöjda, ville de låta pumpen vara kvar, en gåva till oss som tack. Jo, jag tackar jag. Vi har dragit upp slangar, så vi med gott samvete kan vattna obegränsat både här och där. Sjövattnet lär räcka. Elen både till bevattning och robotgräsklipparen kommer från solcellerna, när solen skiner.

Vi har inte så mycket getingar runt huset men humlor finns det och det är humlor i jätteformat. Hustrun fångade en på bilden här. Myggen har kommit igen efter flera nästan helt myggfria år, ännu i ganska lagom omfattning. Myggor kan vara en plåga men på något vis känns det skönt att de finns.

Hundpromenaderna är torra, varma och fina i solskenet, ofta ganska tidigt på förmiddagarna, så att det inte hunnit bli för hett. Sedan har vi ljuvliga dagar på verandan i skugga under markiserna och hoppas få fortsätta med det. Ibland växlar vi till sjöläget och bryggan, någon gång till en båttur med elsnurran. Men verandalivet tar överhanden och det passar dessutom in i "coronalivet". Hustrun kallar verandan för sitt nya vardagsrum. Vi håller större avstånd från varandra än någonsin i avvaktan på svar på hustruns covid19-test. Det utlovades inom 24 eller max 48 timmar. Det var i torsdags, snart en vecka sedan. Nu vet ingen, när svaret kommer eller vad problemet är. Det tycks besvärligt det där med tester. Varför lova och lova, när man inte kan hålla det?

Väder och ålder

Vädret är ett tacksamt ämne, när man inte har något annat att prata eller skriva om och ändå vill prata eller skriva. Nu i slutet av april, är det riktigt aprilväder här. Kallt som attan, för all del varvat med lite varmare och fina dagar. De senaste dagarna har det t.o.m. snöat. Det är inte kul med snö så här års. Glada snösånger blir som ett hån. Se det snöar, se det snöar… eller Titta det snöar, allting blir vitt, vitt, vitt men så här års blir det ju inte ens vitt, för flingorna smälter omedelbart bort. Och nu är det Valborg. Då kan man minnas många tidigare Valborgsmässoaftnar, då man stått ute i kylan och huttrat och frusit för att titta på stora risbål, som eldas upp. Ja, ja, men nu kommer maj, årets härligaste månad. Det har jag alltid tyckt, även om man under åren, då man jobbade mycket, ofta hade det lite stressigt då. Allt skulle hända på kort tid både i jobbet och på fritiden.

För några år sedan skrev jag, som någon sorts följetång, inlägg här på bloggen om åldrandet. Det var 11 inlägg med olika aspekter på kroppens förfall, alltifrån sämre kondis, taskig syn, sjukdomar och skröplighet till gott om tid, alkoholvanor, sex och andra mer eller mindre vanliga inslag i vardagen. Jag skrev de här inläggen för tre år sedan och sedan dess är det förvånansvärt lite som förändrats, vilket väl i min ålder ska ses som positivt. Planen var att uppdatera inläggen men jag tycker inte att det finns tillräckligt stora förändringar ännu att berätta om, så jag väntar ett par år, så får vi se om jag är i stånd att återkomma, när jag närmar mig 80. 

Ett makabert sätt att notera tidens gång är annars att minnas avlidna människor, som stått en någorlunda nära. Särskilt i dessa coronatider påminns man ju om dödsfall hela tiden. Jag började fundera på att skriva vidare om det men lade ner projektet. Alla nära i tidigare generationer har dött bort och nu är det en egna generationen det är dags för. Ett par nära vänner har lämnat oss för några år sedan och jag hörde just att en ungdomskompis, som jag tappat kontakt med för länge sedan, dött. Livets gång. Närmare redogörelser för vilka av mina kära och bekanta, som dött och när och hur, är knappast särskilt upplyftande för andra att läsa om.

Vår och folktomt

Mitten av mars. Klockan sex på eftermiddagen är det fortfarande inte mörkt. Ljuset är annorlunda nu jämfört med höstens och vinterns mörker. Ute hittar man några få krokusar och tussilago. Det är säkert mer inne i tätorterna men alltså vårblomster även här ute på landet, redan nu. Under hundrastningen igår kväll var stjärnhimlen helt fantastisk. Och i morse vaknade vi upp till en helt underbar morgon med klarblå himmel, några plusgrader och lika glada hundar som vanligt.

Själv kommer man ju för tillfället ingen vart. Karantänen ligger tungt över nejden och huset. Men en så'n här morgon spelar det ingen roll. Dagen är lika fin ändå. Svanarna simmar lika fint ändå ute på Storsjön. Småfåglarna är lika ivriga och kvittriga ändå. Vi kan vara glada åt att bo på det vis vi gör, mitt ute på landet, nu när det blivit ett självändamål att inte träffa andra människor. Annars är det ju trevliga överraskningar att träffa grannar och andra vid promenaderna. Vi går ut med hundarna i skogen, över gärdena och längs sjön men ingenstans träffar vi någon. I vanliga fall kunde det ha känts ensligt. Nu är det helt enligt myndigheternas anvisningar. Det är bara att bita ihop och tala i telefon med nära och kära. Men karantänen är allt jobbig för många gamla, som inte har något sällskap alls, som Barbro Hedvall skrev om i DN igår.

Väder och vinter

Har man inget annat viktigare att säga, kan man alltid tala om vädret. Är det svenskt eller panschisfasoner eller…?

I alla fall, har årets vinter var mycket speciell rent vädermässigt. Jag minns ingen tidigare vinter - och de har ju blivit rätt många vid det här laget - utan snö och is. Nja, det kom lite snö i slutet av november eller början av december. Jag minns inte exakt när men tillräckligt för att sätta på plogbladet på fyrhjulingen och köra lite och för att sätta på vinterhjulen på bilarna. Den snön försvann helt efter några dagar och kom aldrig tillbaka. Ingen tillstymmelse till is i slutet av 2019, inte i januari i år heller. Nu, framme i februari har isen sig lagt sig ett par gånger flortunn och högst tillfälligt, bara för att försvinna med nästa blidväder efter något dygn. Idag på morgonen är det hugget som stucket. Det är stilla, en minusgrad och misstänkt slätt på vikens yta.

Meteorologerna sade igår att idag skulle det komma snö. De kallade det visserligen blötsnö och sade att det mest var i Götaland. Inte blev det någon snö här i Östra Sörmland, inte ännu i alla fall. Kanske kommer det framåt dagen. Vi får se. Den som lever får se, höll jag på att säga men med stigande ålder har jag slutat använda det uttrycket.

Lite av varje

Ska det bli någon is, som det går att gå på, att åka skridskor på i år? Det verkar tveksamt. En tunn skorpa låg faktiskt igår och ligger kvar efter nattfrosten. Men den kan ha svårt att klara de nya plusgraderna, som snart sägs vara tillbaka igen. Vi får se, hur det går de närmaste dagarna men det är inte mycket tid att vifta på för Kung Bore. Jag minns inte någon tidigare vinter på våra breddgrader, då isen inte lagt sig ordentligt.

Tittade på SVT-serien Tsunami en tidig, väldigt tidig morgon, när jag inte kunde somna om. Tja, lite ojämn skulle jag säga att jag tyckte. Både spel och repliker haltade ibland, kanske regin också. Tsunami handlade om heder och samvete och om relationer. Den lite enkla sensmoralen var att man inte ska luras och ljuga och, om man ändå gör det, ska man ärligt tala om det. Någonstans längst därinne har väl de flesta av oss det där ganska klart för oss. Att leva upp till det är en helt annan sak och det fick vi reda på av Tsunami.

Förresten, hörde jag just "One man's ceiling is another man's floor" med Paul Simon från en gammal spellista på Spotify. Den låten blev "Gräsänkling blues", när Povel Ramel tog hand om den eller om det var tvärtom. Simon är hur som helst en höjdare.

Till middag har det på senare tid blivit laxpudding ett par gånger, en gratäng på resterna av regnbågen, som vi åt nyligen. Fantastiskt gott, både då och sedan!

Utdansad jul, annorlunda väder och friska hundar

Nu är glada julen slut, slut, slut. Julegranen dansas ut, ut, ut. Vi har numera en ganska liten julgran, så besväret att slänga ut den och elda upp den är litet. Julljusstakar och julstjärnor har tas ner och ska upp på kallvinden, till nästa år igen, då kommer han igen vår gamle vän. Jag tycker det är trevligt med julpyntet men mest tycker jag det är skönt, när det är undanplockat igen.

Ute är det lite annorlunda väder nu för tiden. Klimatförändringar pågår, ni vet det där, som inga politiker vill kännas vid riktigt och som alla normalbegåvade människor känner till utom en del på den politiska högerflanken. Vita jular tror jag hör till det förgångna på våra breddgrader, kanske vita vintrar över huvud taget. Efter månader av regn, råfukt och temperatur nära nollan i slutet av förra decenniet, har vi i början av 20-talet ganska många plusgrader, en förskräcklig blåst från väst och nordväst och inte ett snökorn. Hörde att det var 19 grader varmt på norska västkusten häromdagen.

På tal om något helt annat, noterade jag, när jag skulle betala lite räkningar att hundförsäkringarna blivit dyrare. Allting blir ju dyrare vartefter men bortåt fyra och ett halvt tusen för en försäkring av en ung, fullt frisk hund, låter lite häftigt, tycker jag, särskilt som försäkringsskyddet är ordentligt beloppsbegränsat och självriskerna höga. Det har förstås att göra med att veterinärerna tar rejält betalt och är välutrustade med ultraljud, röntgen, operationssalar och jag vet inte allt. Veterinärkedjorna som köpt upp de flesta veterinärpraktikerna har i sig fördyrat rejält. Men de höga kostnaderna beror också på att vi är beredda att kosta på våra telningar mycket mer omfattande undersökningar och vård än vad vi gjorde förr. Det går många historier om vård av hundar för många tiotusentals kronor, av katter för stora summor, av marsvin för, typ, 20 000 o.s.v. Vad som är skrönor, vet man inte men nog vet jag att veterinärtjänsterna är exklusiva, åtminstone prismässigt. Tillbaka till försäkringen. Vi har två hundar och då kostar försäkringspremierna bortåt 10 000 kr om året,  vilket under hundarnas troliga, återstående livstid gör över 100 000 kr i premier. Jag undrar, om vi inte ska strunta i försäkringarna i stället och spara motsvarande på ett konto. Det skulle vara en rätt osannolik otur, om den lösningen inte skulle löna sig.

Väder och lite lokalt

Igår snöade det tätt på förmiddagen. Lite för varmt var det för att snön skulle bli annat än den vanliga lersörjan i markerna. Blött och rått, för vilken dag i ordningen de senaste två månaderna, vet man inte. Vattensamlingar och plaskvått överallt. Det blev långkalsongerna och stövlarna på inför hundpromenaden. Promenaden fick dröja lite i väntan på att snöandet skulle lätta eller upphöra. Och det gjorde det faktiskt, bara för att snart bli ersatt av duggregn. Men idag på morgonen var det en fin och stjärnklar morgon, med vackra ljuspunkter ovanför grantopparna, ett par grader kallt och rena hundar efter morgontoaletten. Men snö till jul är inget att hoppas på enligt vädersiarna. Det hör för övrigt till ovanligheterna här nere i Sörmland. Så långt om vädret. Det är väl det man tar till, när man inte kommer på något bättre att börja med.

Den lokala nyheten i Byn, som jag kallar Gnesta, centralorten och knutpunkten i lilla hemkommunen, är att vi numera är begåvade med två vårdcentraler. Frösjöns vårdcentral mitt i byn har öppnat nyligen och den verkar fungera utmärkt, faktiskt ännu mer utmärkt än den äldre vårdcentralen, som även den fungerat jättebra, i alla fall för våra behov. Att döma av de två tillfällen jag redan varit på den nyare vårdcentralen, har väl patienttillströmningen inte riktigt kommit igång där, så väntetiderna är än så länge nära noll. Vi får se, hur det går och, om inte, hoppas vi vara välkomna åter till den gamla vårdcentralen.

En annan lokal rapport är att det igår var julfirande i "vår" livsmedelsaffär, den bästa i Byn, som för oss ligger längst bort av de tre i Byn, i det som kallas Stop. Det var onsdag och affären var som vanligt fylld av pensionärer, som den veckodagen får en mindre rabatt. Igår bjöds det dessutom frikostigt på julmat med sill, köttbullar och prinskorv. Det smakade gott och verkade mycket populärt. De mogna männen som serverade hade föstås tomteluvorna på. Det var julstämning under kommersen, får man säga.

November

Även häromdagen klagade jag på november. Här kommer mer.

Klockan sju, när vi brukar gå upp, är det fortfarande mörkt ute. Det börjar ljusna lite så småningom men mörknar åter några timmar efter lunch. De fuktiga, råkalla dagarna är det si och så med ljuset hela dagen. Det är dimma eller småregn ute nästan varje dag nu, känns det som. Förra lördagen var det kallt, mörkt och blött och det har det varit mest sedan dess. Inför hundpromenaderna gäller det att klä på sig bra kläder och helst riktiga regnkläder ytterst. Man huttrar till, så fort man öppnar ytterdörren. Det är blött och klafsigt i terrängen. Hundarna blir leriga ända upp på magen. Det blir ständiga avsköljningar och ett evigt torkande med skitiga handdukar. 

På morgonen tänder hustrun levande ljus och vissa mornar eldar hon i braskaminen. Inomhusmyset blir liksom mer påtagligt, när det är ruggigt ute. Men nu på morgonen gnällde jag ändå lite över vädret.

- Brrr. Det blir lite tjatigt med det här novembervädret. Blött, blött, blött. Och det är ju så djävla mörkt hela tiden. 
- Men om en månad vänder det. Det finns nybryggt kaffe.

Hon har ju helt rätt. Det är en god idé att tänka positivt, åtminstone att försöka. En månad går fort. Helst vill man bli av med resten av november, känns det som ibland. Och det är förstås helt fel inställning. Det gäller bara att göra något av det. Man kan ägna sig åt sociala aktiviteter desto mer.  Igår kväll var vi t.ex. på middag hos en av döttrarna. Alla barn och barnbarn och deras mormor var med liksom ett gäng hundar. I kväll är det t.ex. dags för stort kalas enligt konceptet GSDP (Gnesta Secret Dinner Party)  i Byn. Jag tänkte återkomma med en förklaring och rapport så småningom. Vill man hitta fler försvarsargument för årets tyngsta månad, kan man notera att mörkret, blötan och råkylan i november skapar kontrast till kommande fina, om än oftast ganska få, vinterdagar och framför allt till vår och sommar nästa år.

Hoppas vi slipper...

... ett nytt, klimatförstörande oljeraffinaderi på Västkusten eller någon annanstans i landet.

Preem vill bygga ett nytt raffinaderi utanför Lysekil. Preem fick igenom ett tillstånd i första instans men beslutet är överklagat till Mark- och miljööverdomstolen. Om bygget skulle bli av, skulle det fördubbla Preems koldioxidutsläpp och svara för ungefär sex procent av landets totala utsläpp. Det skulle kraftigt minska Sveriges möjligheter att nå  uppställda klimatmål. Nu kommer staten att ta över den slutliga prövningen av bygget, för att säkerställa att vederbörliga klimathänsyn tas. Det avses ske, så snart Mark- och miljööverdomstolen bedömt målet från sina utgångspunkter. Övertagandet sker i enlighet med en särskild lag, som ger regeringen den rätten och möjligheten. Vi får verkligen hoppas att miljöpartiet får gehör i regeringen för sin linje, som rimligen måste vara att säga nej till bygget, även om Isabella Lövin är korrekt och inte vill föregripa domstolens och regeringens egen prövning. Det finns inget försvarligt skäl att tillåta bygget. S kan säga vad S vill om tillväxt och arbetstillfällen men i avvägningen mot klimatmålen borde de argumenten väga lätt med tanke på de gigantiska utsläpp, som skulle bli konsekvensen. Någon kanske t.o.m. kommer att påstå att, om Preem inte får tillstånd i Sverige, byggs anläggningen någon annanstans och klimatförstöringen är global, så klimatpåverkan kommer att ske ändå. Med ett sådant resonemang kunde man försvara vilka tokigheter som helst.

Så till en helt annan och bagatellartad sak. Lokala nyheter i SVT betyder södertäljenyheter i vårt område, östra Sörmland. Lokalt väder i vårt område betyder i SVT väder i Östergötland. Har Sörmlands län och östra Sörmland hamnat på mellanhand utan egna nyheter, eget väder och i största allmänhet utan uppmärksamhet? Om det händer något, inte riksviktigt men viktigt i Nyköping, Oxelösund, Trosa eller Gnesta, kommer det då inte att kommenteras alls eller ska det anses ha hänt i Södertälje eller i Östergötland? På den av reklam nedtyngda TV4 är man däremot artig nog att nämna även Sörmland i det som kallas lokalt väder. Det är sannerligen inte var dag man kan hitta något, som TV4 gör bättre än SVT. Det lokala vädret får man väl kolla då på TV4, om man tycker det är viktigt och om man vill kryssa mellan reklamsjoken eller, ve och fasa, ta del av dem.

Högsommar även i pressen

Det händer inte så mycket så här mitt i sommaren. Nu är det varma vädret och en amerikansk rap-artist i stort sett det enda som är hett (lite vitsigt där, va?). Under de första 70 åren av mitt liv, kunde man minnas en värmebölja med 30 grader eller mer i decennier. Minns ni 1955, då det en dag var det hetaste man upplevt, 33 grader. Rekordet (som faktiskt inte var ett rekord) stod sig seklet ut. Och på 60-talet var det över 30 någon sommar. Nu verkar 30 vara vardagsmat. Det kommer ju att fortsätta.

Den amerikanske rapparen, som åtalas för misshandel väcker många känslor i sitt hemland. Ja, ja. Och presidenten lägger sig i. Intressant val av fråga för en president att twittra om. Det är väl ett försök att få blickarna på annat än på hans egna tillkortakommanden. Han hoppas nog framstå som den gode landsfadern, som står upp för en enskild landsman, oavsett hudfärg i stället för den rättshaverist och rasist han egentligen är.

Jag noterade också på ett inlägg i DN om "influencers". Inget nytt med det. Rätta mig om jag har fel men förr kallades de lobbyister. Den titeln har väl blivit lite nersmutsad med åren. Influencer låter kanske finare, i alla fall annorlunda. Att ta emot pengar för att hamra in budskap är inget nytt. Det gäller bara för oss andra att försöka få klart för oss, vem som egentligen säger vad och varför och vem som betalar. Ett sätt kunde väl vara att rikta kraftigare strålkastare just mot de där pr-konsulterna, som förr kallades lobbyister och nu influencers. Mer ljus, skapar större transparens, som det kallas nu för tiden i en massa sammanhang.

Sommar och kulturbyråkrati

10 grader härom morgonen, 12 igår, 9 i morse. Brrr. Kallt för att vara mitt i sommaren. Lite regn har det kommit till skillnad mot förra sommaren. Inte jättemycket men ändå vått. Bönder och markarbetare säger att det är torrt ändå häromkring. Jag tycker att det växer som attan både på och utanför åkrar och ängar, så förutsättningarna måste vara rätt goda. Rosbuskarna prunkar med grenar som tyngs ner av mängder av vackra blommor. Säden på fälten ser ut att ha kommit ganska långt. Havrevippor, vete- och rågax finns där redan och kommer att mogna i tid. Gräs och älggräs har vuxit upp till 1,5 meters höjd. Det växer så det knakar.

Så långt om vädret. Bortsett från det, finns det i Sverige en myndighet för kulturanalys. Den heter så, Myndigheten för kulturanalys. Jag får associationer till någon science fiction-roman, typ Du sköna nya värld, 1984 eller Kallocain. Myndigheten har bergis en generaldirektör eller i alla fall en chef eller en styrelse eller något som bestämmer. Enligt hemsidan har den ett 15-tal medarbetare, de flesta kallas analytiker, vilket ju passar bra till myndighetens namn. Politiker har redan 2015 funderat på att lägga ner myndigheten.

Vad Myndigheten för kulturanalys är till för, framgår nog av namnet. Men om det behövs en sådan myndighet, är mer oklart, åtminstone för mig. På hemsidan finns ett antal publikationer som bevis för att man gjort något. Jag orkade faktiskt inte läsa någon av dem. Det mesta är antagligen frågor som rör entréavgifter till statliga muséer. I SR hörde jag häromdagen någon fråga någon i denna myndighet något. Man fick veta att folk mår bättre av mer kultur och sämre av mindre, att man inte funnit bevis men vissa statistiska samband och att "det kan gå åt vilket håll som helst det där". Den här myndighetens verksamhet är kanske på allvar men, allvarligt talat, det måste vara tveksamt, om den kommer att tillföra något allvarligt. Förresten, tror även jag att folk mår bättre av mer kultur.

Väderspådom

Den privata långtidsprognosen för vädret är en förhoppning mer än en förutsägelse.

Nu är det sommar igen. Det vet jag, för idag är det den första juni. Det är ganska kallt idag för att vara på sommaren. Sommaren ska vara i juni, juli och augusti, för så har det alltid varit. Förra året var sommaren längre men det räknas inte. Nu är det i alla fall sommar och snart varmt men inte för varmt och man kan gå i kortbyxor. Nu kommer det att regna lite oftare än inte, så vi kommer att ha gott om grundvatten. Nu kan man bada i 20-gradigt vatten och sola i rimlig utsträckning. Allt kommer att blir mycket bättre i år än förra året. Förra året var sommaren torrare än vanligt. Grundvattenbekymmer uppstod och tilltog. Förra året behövde man passa sig ännu mer för att vara länge i starkt solljus. Förra året var vattnet i sjön 28, 29 och en gång t.o.m. 30 grader varmt någon gång. Det är nästan som i badkaret, som för all del används allt mer sällan i dessa tider.

I år kommer sommaren att bli som vanligt och väldigt bra, när det gäller vädret alltså. Då slipper vi oroa oss för klimatproblemet. Då kan vi fortsätta att konsumera och resa och leva, som folk, som vi är vana vid och som om vi hade mer än fyra jordklot. Då slipper vi allt tjat om det förfärliga klimatproblemet, som lägger sordin på stämningen och på allt roligt och trevligt. När vädret stabiliserat sig av sig självt, tack vare planeternas positioner, jordens inre, magiska uppfinningar, kosmisk strålning eller nå't, kan vi åter se våra barn och barnbarn i ögonen utan att skämmas. Härligt! Nu kan våra politiker helhjärtat ägna sig åt mer pengar till brottslighet, invandrarbegränsningar och krigsmakten.

Viss sarkasm avsågs här men jag vet inte om jag är tillräckligt driven, för att få fram det i den skrivna texten, så jag säger det rakt ut i stället. Jag menade egentligen inte det jag skrev i förra stycket.

Äventyr på Storsjön

Aprilvädret har just avlöst marsvädret. Soliga, någorlunda ljumma vårdagar avlöser iskalla dagar och nya snöfall och så kommer det en solig dag igen, ofta blåst. I något av vårovädren hade det blåst så hårt här hemmavid, att stockar och grenar slitits loss från stränderna och börjat flyta runt i sjön. En gigantisk stock hade haft siktet inställt på vår brygga men hade råkat fastna ett par meter utanför på en bojsten. En kraftig, nedåt riktad grenstump hindrade stocken effektivt från att komma vidare. Det blev till att lägga i roddbåten, aptera en aktersnurra på båten och ett rep i stocken. Den jättelika stocken måste ha vägt ett par ton och gick inte att rubba med händer och fötter. Nu fick utbordaren med sina fem hästkrafter visa vad den gick för.

Efter ett par fruktlösa försök, svårhanterliga p.g.a. av hård vind och med Storsjömått, rejäla vågor som slog in i båten från alla håll, lyckades hustrun och jag rubba stocken och få den att långsamt, långsamt röra sig ut från bryggan. Repet lossnade, aktersnurran tjyvstannade, båten gungade våldsamt men stocken rörde sig i alla fall i snigeltakt ut på sjön, nästan majestätiskt jämfört med vår guppande roddbåt och den kämpande utbordaren. Men med lite tålamod lyckades vi bogsera, baxa stocken ganska långt bort i sjön, dit, där den kom ifrån, dit där bävern alldeles nyligen börjat planera bostäder.

Väl tillbaka vid bryggan tappade jag balansen i någon våg och klev i vattnet i stället för upp på bryggan. Iskallt är bara förnamnet. Balansen var bättre i ungdomen. Det är bara att inse. Efter stockäventyret och visst ombyte blev det sedan kaffe på verandan, i lä och med en vacker vårsol. En härlig stund. Uppifrån verandan såg man vattnet glittra i solen, nästan inbjudande men jag visste bättre.

Särskilt fint på landet

Jag hade varit och handlat i byn, i fredags. Det var en vacker vårdag med strålande sol och för första gången i år ganska hög temperatur, över tio grader. Det hade börjat torka upp. Isen låg kvar men hade släppt landkontakten och det var fritt vatten på en del av stora fjärden utanför vår vik. En tidsfråga nu. En dag tidigare hade ett rådjur skrämts av hunden och skuttat ut på isen, som höll, åtminstone för ett lätt och vigt rådjur. Hunden tröttnade snabbt. Hinden kom snart iland igen. Rådjuren är inte särskilt rädda för vår hund. De springer undan förstås men i rätt maklig takt. Hunden springer efter för nöjets skull men tröttnar redan efter 50 eller 100 meter.

När jag gick där i solskenet från bilen, hörde jag klockorna ringa i Gåsinge kyrka. En mycket vacker dag i en mycket vacker omgivning och därtill det där ödesmättade, nästan magiskt vackra ljudet från de stora klockorna i ett torn som stått där på kullen i snart tusen år. Ogudaktig som jag är, tycker jag ändå att kyrkornas klockklang är väldigt vacker, särskilt ute på landet. Ett härligt ögonblick, som jag väl får tacka, om inte någon gud för, så någon som gift sig, döpts eller dött.



Jag minns dystra och mörka begravningar, där man lättad, nästan glad kommer ut ur kyrkan efter sorg, vandring runt kistan och psalmer och böner. Om vädret då, när kyrkdörrarna slagits upp, är fint med sol och gärna lite fräscha, helst ljumma vindpustar, då ringer klockorna extra vackert. Man stiger ut i världen igen, drar in andan och är liksom tillbaka i livet. Särskilt på landet.

Igår var det också fint vårvinterväder. Sol till och från men hård blåst. Islossningen hade börjat och var rena skådespelet. Isen kunde inte värja sig mot värme och blåst. En konstighet i sjön, som vi undrat över, är "mystiska stolpen" som man ser en liten bit från land på sjöstigen bort mot Kurran (gamla arrestlokalen från tinget i Söderby, som flyttats till sin sjötomt i Närlundatrakten). Mystiska stolpen sticker upp några decimeter över vattenytan och det egendomliga är att den verkar helt fast förankrad i botten, för den har stått där i många år. Ändå sticker den upp lika mycket vid vårens högvatten som vid lågt vatten i slutet av sommaren. Då kan den ju inte gärna sitta fast i botten. Vattennivån varierar med mer än en halvmeter. Men stolpen står kvar i alla fall. Mystiskt. En bit, ungefär 100 meter, närmare vår brygga, finns en stolpe till. Den sticker upp bara några centimeter över ytan. Vi har spekulerat om, att de båda stolparna kunde ha något med gamla fiskeredskap att göra. Men hur skulle det förklara den varierande höjden på dem. Till slut har vi insett att detta mysterium inte kommer att lösas av oss.

På bilderna ser man det som pågick igår. Mystiska stolpen fortfarande i is. I gattet och en bra bit hitom var det vid femtiden öppet vatten, vilket kanske kan anas på bilden längst ner. Idag finns bara lite isrester längst in i viken.

Nu är det vår på riktigt.

Allting går att sälja med mördande reklam...

... t.o.m. konserverad gröt, ett citat, som jag använt förr. Så sjöng Ulf Peder Olrog redan i mitten på förra seklet. En framsynt man.

Eftersom jag, på gamle kompisens skämtsamma förslag, för en tid sedan tittade på en annons för snöslungor, särskilt en värsting på larvfötter som kostade hundratusen, får jag nu varje gång jag använder datorn glädjen att ta del av diverse erbjudanden om snöslungor. Det är väl algoritmer eller nå't. Sälj, sälj, sälj, köp, köp, köp! Eftersom snön smält, är de lite sent ute med just det där.

Men tekniken känns igen. Jag beställde nyligen färgpatroner till min billiga och hopplösa Samsung-skrivare, som kostade lika lite att köpa som en av alla de där färgpatronerna, som ständigt måste bytas. Nu dyker reklam för färgpatroner upp på datorn överallt och hela tiden, ofta mitt inne bland tidningsreportage. Sälja, sälja, köpa, köpa.

Numera tittar vi sällan på TV4, därför att deras reklampauser är så långa och så många.

Vi har fått, dvs köpt, fibernätanslutning och samtidigt tecknat ett halvårsabonnemang på en massa tv-kanaler. Nästan alla innehåller massor av reklam, hela tiden. Dessutom är det innehåll, som syns mellan reklaminslagen, till mycket stor del rent skräp.

Ja, ja, man måste ju få gnälla lite.



Apropå snöslungor förresten, är vintern verkligen över redan? Inte gör det mig nå't men i år försvann den visst redan i mitten av februari. Det var tidigt och rätt skönt men samtidigt lite oroväckande från klimatsynpunkt. För tillfället doftar det i alla fall vår ute och ljuset har redan blivit annorlunda. Meteorologer förutspår flera plusgrader, under många dagar framåt. Gräsmattorna är gröna, i alla fall inte vita. Bara lite snörester i norrsluttningar och isen på sjön minner om vintern fortfarande. Just nu. Men man kan gissa och befara att det kommer bakslag i form av minusgrader och snö i korta omgångar framöver. Skidåkning på sportloven får barnen ägna sig åt norröver.

Tåg och is och sång

Häromdagen var jag inne på det där med magnettåg. Jag tycker att man kan ha frågor om magnettåg. Även om det är kinesiskt, det som redan finns. Nu har det skrivits mer om saken i dagspressen. Professorer säger si och professorer säger så. Vissa tror att kostnaderna är si och så stora, andra tror annorlunda. Varför skulle bara ett alternativ, det gammaldags el-tåget på vanlig räls, finnas? Varför skulle debatten om framtida tåg begränsas till konventionella tåg, som mäktar med hastigheten 250 eller 310 km/timme? Varför skulle man inte utreda möjligheten till magnettåg ordentligt här hemma?

Så till en annan sak, vädret. Medan jag skriver, smälter vintern bort utanför fönstren. Ganska mycket snö och rejäl vinter för några dagar sedan blev i blidväder och blåst slask, tunna snörester och iskanor på småvägarna. De stora snödrivorna runt verandan krympte fortare än kvickt ihop till ynkliga högar och snösträngar.
Hustrun har införskaffat "panschisdubbar" till skorna. Fiffiga anordningar av stålpiggar i gummiband, som enkelt träs på skorna. Jag måste medge att dubbarna behövdes. De visade sig otroligt effektiva och gjorde våghalsiga, farliga iskonster till praktiskt genomförbara promenader med vovven.

Förresten, för att komma till ytterligare något annat, något helt annat. Ta er tid och lyssna på allvar och hög volym på en av våra stora sångerskor, Ebba Forsberg, när hon sjunger Dylan på svenska, "Men bara om min älskade väntar" eller "För att jag älskar dig" i båda fallen med Mikael Wiehe i bakgrunden. Sorgsna men väldigt vackra sånger. Även om det redan är ganska länge sedan.

Underhållning och kallt

Mycket snö och ganska kallt. Trafikkaos på både bilvägar och järnvägar. Likadant varje år. Så igår blev det varmare och tö med kladdigt väglag. Framåt natten kallare och idag rejält kallt. Då har det blivit halt på vägarna. Folk kör i diket, bussar också och trafikhindren är legio. Och tågen går antagligen sönder. Men snart kommer det blidväder igen. Nya kaos att vänta. Varannandagsvädret är väl rätt typiskt för södra delen av landet.

Så här års är det rätt upplagt för mycket innesittande, i alla fall mer än när det är ljust lite längre på dagarna och mer än när temperaturen utomhus är lite behagligare. Mer innesittande blir mer tv-tittande. Att vi har fått fiberkabel indraget, har jag nämnt förut. Ett abonnemang med Telenor, tecknades för bredband på ett halvår mot en nedsatt månadskostnad. Det varade bara i två månader. Sedan höjdes avgiften till nästan det dubbla. Tröttsamt. Nu ska man behöva ringa och mejla och messa och jaga fatt på någon för att Telenor ska ändra och stå för det man lovat. Träligt.

Och så har vi en tv-deal med samma Telenor. Det är massor av kanaler, nästan alla med olidligt mycket reklam. Och som om inte det vore nog, är det uruselt innehåll på nästan alla kanalerna. Vi får se, när de försöker höja priset även på det. Men det står klart redan nu att vi inte kommer att vilja ha tillgång till alla de där skräpkanalerna efter det första "inkörningshalvåret". Men vi har Netflix. Där finns visserligen mest amerikansk b-film men faktiskt också en del serier som vi gillar. Vi har just börjat titta på en för oss ny serie. På radion i bilen igår hörde vi lovord om serien, som heter The Kominsky Method med Michael Douglas och Alan Arkin i huvudrollerna. Gamla stötar men gott skådespeleri och kvick dialog. Ganska kul. Och så följer jag TV4s thriller Dirigenten, som är rätt spännande men mer reklam i, än vad som är bekvämt.

Det är nog redan nu med vinter, tycker jag. 11 grader kallt ute nyss. Brrr.