Förklädnad

Hanne Kjöller är en debattör och artikelförfattare, som syns i DN då och då. Hon har en rätt vass penna emellanåt men hon är ändå inte någon av mina favoriter. Varför, är jag lite osäker på.

Häromdagen skrev hon ett ifrågasättande inlägg om munskydd i coronatider och syrgas i allmänhet, i eller utanför vården. Klädsamt konstaterade hon att det tycks finnas många förståsigpåare om munskydden men att hon inte är en av dem. Att ändå ta del i debatten om dem, må vara tillåtet och helt ok. Kjöller berättar en anekdot, vederbörligen försedd med friskrivningar, om smittspridning och munskydd. Den visar att hon ifrågasätter munskydden, vilket jag, som den amatör jag också är, tycker låter rätt i och för sig. I förbifarten passar hon på att ge FHMs chef en släng av något. Att diskussionen om munskydden möjligen kan innehålla en psykologisk vinkling, kan väl vara en intressant aspekt. För vissa känns det nog tryggare med munskydd än utan. Man är mer skyddad, om större delen av ansiktet inte är synligt för andra. Åtminstone mot upptäktsrisken. Som en gangster i Vilda Västern.

Bakgrunden till resonemanget om syrgasen känner jag inte till. Den tycks vara att Kjöller anser att syrgas hanteras lättvindigt i eller utanför vården. Tja, kanske, kanske inte. Hon kanske helt enkelt inte vet så mycket om det heller.

Corona och sommar

 

Enligt DN har professor Ingmar Skoog rutit till om förbudet mot besök på äldreboenden. Förbudet är farligare för de gamla än covid-19, säger han. Skoog ifrågasätter förbudet, som han kallar en inskränkning i gamlas liv. Han påpekar att frågan om munskydd stötts och blötts i oändlighet och att absoluta vetenskapliga grunder krävts för beslut, medan besöksförbudet inte ens utretts, vare sig då det beslutades eller därefter. Det är lätt att hålla med om. Det finns flera som framfört liknande åsikter. Socialminister Hallengren och statsepidemielogen håller emot om besöksförbudet men börjar visst vackla. Alla politiska partier är för förbudet men det säger inte så mycket. Politiker vet väl inte mer än vi själva om corona och covid-19.

 

Nu får det vara sluttjatat från min sida om pandemin ett tag. Jag gnäller ju för det mesta om att saken överdrivs i media och inser att det även privat är lätt att hamna i coronasnack.

 

Det har varit 30 grader eller mer i flera dagar nu. En härlig sommar har det ju varit med mycket vackert och soligt väder i juni, lite svalare och blandat i juli och hittills jättefint i augusti. Den senaste tiden har det varit lite väl varmt för våra vovvar, som har ganska rejäla pälsar men det har ju just svalnat lite. Lite för varmt var det allt ett tag för deras husse också. Hundarna springer och hoppar och leker ändå men blir törstiga och kanske lite matta framåt eftermiddagarna. De blir påtagligt piggare, om de hoppar i sjön och simmar lite. Men vattnet är bra varmt, jag gissar omkring 25 grader. Om det är helt lugnt, samlas grön sörja i vattnet, som vi inte vill bada i och som hundarna inte får bada i. Men det räcker med lite krusning på ytan, så är det borta. Kajsa, mammahunden, har fått ännu tjockare päls, sedan hon kastrerades. Matte rakar henne på magen men hotar med att raka hela hunden nästa sommar.

 

 

Och så var det ju för väl att den förgiftade, ryska oppositionelle Navalnyj fick flyttas. Hoppas det inte blev för sent. Att Ryssland är ett våldsamt och i vissa avseenden efterblivet land, står klart och personligen hade jag inte spelat på att det skulle lämnas ett tillstånd att skicka Navalnyj utomlands. Upptäcktsrisken för dem, som verkligen legat bakom mordförsöket har väl bedömts som liten eller i alla fall mindre än den politiska förlusten av att fortsätta att förbjuda utresan.

Något

 

Idag är det egentligen inte en dag för ett inlägg enligt mitt självpåhittade schema men, eftersom det inte lär bli något i morgon, skriver jag ändå några rader idag. Sedan  får vi se, hur det blir på fredag.

Vi har ju fått en fantastisk sommar igen efter den fina början i juni och det kallare och ibland blötare juli. Här hos oss i östra Sörmland är det nu kruttorrt igen i markerna. Nästan inte en droppe regn under första halvan av augusti. Gräsmattan är inte grön längre utan gul med bara en lätt underton av ljusgrönt. Inte för att det är någon katastrof men gräset behöver i alla fall inte klippas.

Så långt om vädret. I USA håller demokrater på att samla ihop sig. Tänk om Biden vinner och tänk om han sedan tröttnar, han är ju snart 80 ändå, då skulle USA stå där med den första kvinnliga presidenten, dessutom en lätt färgad sådan. Det vore nå't. Inte för att jag vet mycket om Kamala Harris men, hur man än ser det, måste det ju bli bättre än med Trump. Under tiden Biden funderat på sin vice, har Trump skrivit order om jättelika ekonomiska stöd till grupper av medborgare, där han tror att han har många röster att fiska, en order som välinformerade källor säger att han inte har rätt att utfärda. Är nå'n förvånad?

Här hemma talas det mest om pandemin, ni vet den där som bara pågår och antagligen ska pågå ett halvår till eller mer. Vi måste snart börja tala om vanliga problem och viktigare frågor igen, inte bara om munskydd eller inte munskydd eller 50 eller 500 på den ena eller andra föreställningen. "22 vetenskkapsmän (i annat än medicin) kom för några månader sedan med ett, vad jag förstår, rätt illa underbyggt påhopp på den svenska coronastrategin. Senast idag skrev ekonomen Lars Calmfors ett liknande inlägg. Vad vet han om covid? Han hade för all del med sig ett medicinskt alibi. 

Vad är det för frågor då, som är viktigare än corona och covid? Tja, man kan ju välja bland massor, t.ex. miljöfrågor i allmänhet, klimatsituationen, kulturens villkor, politik kanske. För egen del, som en typisk "riskgruppare" med hänsyn till både ålder och hälsa, kommer jag att lätta på mina restriktioner, typ, efter årsskiftet. Jag kommer inte att sluta krama eller ta om mina barn och barnbarn för evigt av covidskäl utom om det är för att skydda dem från någon smitta.

Generationsfrågor

Läste ett inlägg av Richard Swartz i DN för några dagar sedan, där han är kritisk mot den svenska ungdomskulturen, egentligen ungdomens betydelse och frimodighet, som går ut över de äldres förhållanden under coronapandemin. Jag tror han menar att ungas respekt för äldre brister. Ja, ja, så kan man kanske tycka, om man själv hör till "åldersriskgruppen". Men, om man lyfter blicken lite från den pågående pandemin till andra väsentliga frågor, kan slutsatsen fort förändras. Vad då för andra väsentliga frågor? Tja, jag tycker ju att det viktigaste är frågor inom området miljö- och klimatproblem. Inget nytt.

Vi människor utarmar och förstör vår värld i en ryslig hastighet. Vi som, oavsett pandemier, ska dö relativt snart, kommer inte att få lida särskilt mycket eller länge av ödeläggelsen av biotoper, förstöring av haven, biologisk utarmning och ett upphettat klot. Det är vi, som skapat allt det där eländet och det är vi, som dragit nyttan av det som förorsakat det. De, som kommer att få "betala" kalaset, är våra barn, barnbarn och efterkommande. Inte särskilt rättvist, inte moraliskt försvarbart, inte något vi kan vara stolta över att lämna efter oss. 

Även om jämförelsen haltar, är det mot den bakgrunden, ärligt talat, en bagatell, om dagens ungdom struntar lite i hänsynen till alla gamlingar och "riskgruppare" i coronapandemin. Detta sagt utan minsta avsikt att bagatellisera sorg och elände med alla dödsfall i covid-19.

Se'n då?

Björkarna är gröna nu med musöron, som övergått till råttöron. Körsbärsträdet har blommat ut. Buskar knoppas överallt tulpaner sticker upp och hustrun odlar blommor och kryddväxter i växthuset. Backarna är fulla av vitsippor och de första gullvivorna har börjat blomma. Det är vår. Släpp fångarna loss… höll jag på att säga. Här finns inga fångar att släppa loss, alltså inga som kriminalvården har intresse av. Däremot finns här och lite överallt i vårt långa land "fångar" i karantän. Och ingen kan svara på, när vi ska eller inte ska släppas loss. Lyssnar man till Folkhälsomyndigheten, vilket ju alla inklusive regeringen gör, kan ingen tid för frisläppandet anges. När de, som är 70+ och överlever pandemin, ska släppas ut, är höljt i dunkel. Högsta EU-chefen har föreslagit karantän och utegångsförbud till jul. Våra politiker vågar inte lova något alls, inte ens om vi pliktskyldigt följer deras råd och anvisningar, vilka just för tillfället skruvats upp lite i betydelse till att bli nästan föreskrifter och tvång men ändå inte riktigt.

Barbro Westerholm är en erfaren folkpartist, liberal kallas det ju numera. Jag gissar att hon vid 87 års ålder är vår äldsta riksdagsledamot. Men "still going strong" och, måste man väl säga, beundransvärd. Jag håller inte alltid med hennes parti men jag läste nyligen hennes inlägg om dilemmat med långvariga och tidsobestämda "inlåsningar" i karantän. Hon kom med viktiga påpekanden och frågar sig, vad det skapar för andra problem, andra sjukdomar  än covid 19 och mentala bekymmer, kanske  t.o.m. ökade självmordsrisker. Hennes frågor är kloka och berättigade. När och hur ska dessa frågor utredas och besvaras? Hur ska samhället hjälpa inlåsta 70-plussare och andra i riskgrupper att minska sin isolering och kunna bedöma vidhängande riskexponering? Flera etiska och sociala frågor behöver ställas och has synpunkter på för att folk ska få isoleras i under lpnga tider.

Det är inte försvarligt att avskärma en stor del av befolkningen under många månader, kanske halvårsvis utan att ha en tydlig plan för, när och hur ändringar beräknas kunna ske, respektive ska ske. Och, ju längre "inlåsningen" pågår och ju längre vi måste vänta på ett effektivt vaccin, desto viktigare blir det för politikerna att snabbt komplettera sjukvårdsresurserna, för det är ju risken för överhettning av dem, som är huvudskälet till karantänrekommendationerna.