Hemma, sommarslut

Nu håller sommaren på att ta slut. Pandemin rullar på och oron för smitta och elände hänger kvar runt om som ett hotfullt moln. Höstterminen i skolorna har börjat. Semestrarna är sedan länge över och vanligt folk, som inte blivit arbetslösa, är tillbaka i grottekvarnen igen. Vi pensionärer är åthutade att hålla oss inne och ensamma. Sommarvärmen har börjat ge sig, särskilt på nätterna. Ett par mornar har det varit bara 11 grader här hos oss. Folks alkoholkonsumtion ska börja normaliseras efter sommarfirandet. Skilsmässofrekvensen har väl ökat som vanligt i anslutning till semestrarna och lär medföra en massa tråkigheter och elände. Tja, det blev allt en mörk bild.

Men snart är det dags för höstfisket och kanske ansluter några vänner till det. Ännu återstår ett par månader till båtupptagning. Bryggjobb ska färdigställas, medan vattennivån i Storsjön fortfarande är låg. Vattenståndet i Storsjön varierar kraftigt med mellan en halv och en meter lägre nivå på hösten än på våren. Då hamnar vår flytbrygga på botten, om den ligger för nära land. Nu ska det bli annorlunda.

Vattnet kommer i vår att nå upp till övre delen av det gjutna röret, som syns på bilden.

Hustrun är mitt uppe i ett kompletterande trappbygge till slänten ner mot sjön. Slänten lutar ganska brant ner mot sjöbrinken och höjdskillnaden är nog omkring tre meter. Jag tror det har att göra med en sjösänkning för något sekel eller mer sedan, då man sänkte Storsjöns nivå mycket avsevärt. Vad skulle skälet ha varit för det? Jag gissar på utökning av berörda markägares åkerarealer. Liknande slänter mot sjön syns på flera håll. Storsjön gjorde kanske mer rätt för sitt namn på den tiden.

Men allra först i september ska det bli en lite längre resa med elbilen. Det ska bli spännande att se, hur det fungerar med "tankning" och sådant.

Corona och sommar

 

Enligt DN har professor Ingmar Skoog rutit till om förbudet mot besök på äldreboenden. Förbudet är farligare för de gamla än covid-19, säger han. Skoog ifrågasätter förbudet, som han kallar en inskränkning i gamlas liv. Han påpekar att frågan om munskydd stötts och blötts i oändlighet och att absoluta vetenskapliga grunder krävts för beslut, medan besöksförbudet inte ens utretts, vare sig då det beslutades eller därefter. Det är lätt att hålla med om. Det finns flera som framfört liknande åsikter. Socialminister Hallengren och statsepidemielogen håller emot om besöksförbudet men börjar visst vackla. Alla politiska partier är för förbudet men det säger inte så mycket. Politiker vet väl inte mer än vi själva om corona och covid-19.

 

Nu får det vara sluttjatat från min sida om pandemin ett tag. Jag gnäller ju för det mesta om att saken överdrivs i media och inser att det även privat är lätt att hamna i coronasnack.

 

Det har varit 30 grader eller mer i flera dagar nu. En härlig sommar har det ju varit med mycket vackert och soligt väder i juni, lite svalare och blandat i juli och hittills jättefint i augusti. Den senaste tiden har det varit lite väl varmt för våra vovvar, som har ganska rejäla pälsar men det har ju just svalnat lite. Lite för varmt var det allt ett tag för deras husse också. Hundarna springer och hoppar och leker ändå men blir törstiga och kanske lite matta framåt eftermiddagarna. De blir påtagligt piggare, om de hoppar i sjön och simmar lite. Men vattnet är bra varmt, jag gissar omkring 25 grader. Om det är helt lugnt, samlas grön sörja i vattnet, som vi inte vill bada i och som hundarna inte får bada i. Men det räcker med lite krusning på ytan, så är det borta. Kajsa, mammahunden, har fått ännu tjockare päls, sedan hon kastrerades. Matte rakar henne på magen men hotar med att raka hela hunden nästa sommar.

 

 

Och så var det ju för väl att den förgiftade, ryska oppositionelle Navalnyj fick flyttas. Hoppas det inte blev för sent. Att Ryssland är ett våldsamt och i vissa avseenden efterblivet land, står klart och personligen hade jag inte spelat på att det skulle lämnas ett tillstånd att skicka Navalnyj utomlands. Upptäcktsrisken för dem, som verkligen legat bakom mordförsöket har väl bedömts som liten eller i alla fall mindre än den politiska förlusten av att fortsätta att förbjuda utresan.

Sommar och sol, Skärgår'n

När det är strålande sol och högsommarvärme, är det lyxigt att ha ordentliga markiser. Det har vi. Dels blir verandan mer användbar, dels blir inomhusklimatet så mycket bättre. Markiserna kan också tjäna som regnskydd, åtminstone mot duggregn och åtminstone en stund.

 

 

Vi har varit ute i skärgården hos vänner i ett par dagar. Då menar jag Stockholms skärgård, den som kort och gott kallas Skärgår'n. Det var härligt och vädret var strålande. Vi bodde i ett gästhus med havet, typ, fem meter bort.

 

 

Numera är det mer sällan det blir av att vara därute och man märker då ännu mer, vilken fantastisk natur och vilket tjusigt landskap det är. Vi hade möjligheter att åka runt en del med båt och titta på härligheten. 

 

 

Vid nya besök kan man notera nya byggnationer både enskilda och i grupp på flera håll, vägbyggen på väg dit, utbyggda färjehamnar, större färjor. Moderniseringar och kompletteringar på många håll för att tillgodose och för all del tjäna pengar på alla gamla och nya semesterfirare, som vill uppleva Skärgår'n. Och det är lätt att förstå att Stockholms skärgård drar mycket folk.

Sommar, sommar i P1

SRs "sommarprogram" står högt på listan över gillade radioprogram, åtminstone på min lista. "Sommarprogrammen" hör liksom till svensk sommar. Till själva upplägget hör variationen och att man tycker olika om olika program. Vissa passar en, vissa inte. Vissa sommarpratare, t.ex. gammalmodiga företagsledare, som bara pratar om sina egna bedrifter, är helt ointressanta. Andra kan vara spännande, även om eller just därför att de representerar något okänt eller nytt. Hur som helst, händer det mig oftare än sällan att jag har en trevlig stund där på tidiga sommareftermidddagen nära radion, när jag kommer ihåg att lyssna på "sommarprogrammen". Tyvärr har jag i sommar ändå lyckats missa ganska många sommarpratare och så glömmer man ju men ett par av årets program, som jag minns mer än andra, är

- Prästen Camilla Lif, som för all del representerar en annan livstro än min men som talade hjärtligt, mänskligt och om viktiga frågor. Jag tyckte mycket om det.

- Författaren, Karin Smirnoff, som var en frisk fläkt och hade ett trevligt sommarprogram. Jag har genast börjat läsa hennes trilogi.

Det är inte lätt för något program av något slag att slå sig in i dagens allt högljuddare mediabrus med teve hela tiden, kraftfulla datorer i var mans hand, rymden full av streamade tjänster, sociala media till förbannelse och pressen som kämpar vidare, Att Sommar i P1 ändå stått sig i mer än ett halvt århundrade, är märkvärdigt och positivt.

Semester

Nu är vi ute och och åker husbil. En beredvillig dotter har åtagit sig att vakta hus, hund blommor och höns.

Hjo var en pärla. Nu är vi på västkusten och där är många andra också. Varberg var i princip fullt. Bilköerna var värre än i Stockholm. På gatorna var det fullt av människor ungefär som på Gröna Lund i värsta nöjestiden (vilket ju för all del inte är aktuellt denna covidsommar). I Falkenberg var det också gott om folk, om än inte på långa vägar som i Varberg. Vi lämnade de båda städerna och försökte med Båstad men det var nästan lika trångt där och till slut hamnade vi i slutmålet norr om Helsingborg hos gamle vännen. Skönt.

Nu blir det inget bloggande på några dagar, för jag har lite problem med nätverket ombord på husbilen. Jag återkommer i nästa vecka någon gång.

Sommarsnack

Vännen Anne spelade Sarah Klang för oss i helgen. Fin röst, vackert utnyttjad. Fastnade särskilt för en låt, som inte bara heter Endless Sadness utan som verkligen utstrålar en evig sorgsenhet. Numera är det oftast långsammare låtar, ballader jag fastnar för. Tiden går.

Nu är första sommarmånaden slut. Den var fin. Vädret var milt uttryckt sommaraktigt. Vore det inte för klimatoron, skulle jag glatt ha applåderat vädret. Det är lite smolk i bägaren trots värme, sol och bad i ljummet vatten. Nu har det blivit högsommar och semesterlugnet har infunnit sig för många. Även för oss "panschisar" är det lite lugnare på den kanten efter alla kalas på försommaren. 

Vi har många vänliga och sympatiska grannar, flera som blivit goda vänner. Det är värdefullt, särskilt när man bor på landet och i glesbygd som i Gåsinge. Vi har bott här i 30 år nu och i början var det lite bistert med få vänner och t.o.m. någon riktigt avog granne. Det har med tiden blivit helt annorlunda och det har verkligen gått åt rätt håll. Nu träffar man på trevliga grannar överallt, ofta under hundpromenaderna och folk kommer förbi här och morsar, byter några ord o.s.v.

En helt annan sak. Hustrun har varit på frisersalong utomhus. Det blev en riktigt kort sommarfrisyr. Det hade talats om renrakning men blev inte det. Men kort blev det. I nacken ser hon ut som en liten gosse men resten är som förut mycket kvinnlig. Hon hotar nu med att raka en av hundarna, som har särskilt tjock päls. Jag är motståndare till det, kanske av lite oklara skäl. Vi rakade en tidigare aussie och det blev inte bra. Hon såg egendomlig ut och pälsen blev inte sig själv förrän mycket lång tid efteråt.

 

 För övrigt anser jag att MSB bör … förstöras höll jag på att skriva men det menar jag förstås inte. Det får bli … avskaffas eller åtminstone ifrågasättas.

Att angöra bryggan

Vår brygga har konstrat lite på sistone, Den har varit utmärkt i många år och inte förorsakat några bekymmer efter vintrar och isar. Inga stolpar kan stå emot isen, särskilt inte vårisarna. Det gäller att ha en flytbrygga och det ska vara en, som är tillräckligt stark med flytblock, som is och annat inte kommer åt. Vår brygga uppfyller kraven och har legat i 15 år utan problem.

Men den har lite svårt för en sak. Vattennivån i Storsjön varierar kraftigt med högt vatten på vårarna, lågt på sommaren. Inte för att jag mätt men jag tror att skillnaden är närmare en meter, i varje fall mer än en halvmeter och jag tycker att det har tilltagit genom åren. Sommarens låga nivå innebär att vår brygga, där den ligger, kommer att delvis stå på botten. Eftersom den under sig har betonglådor, som håller flytblocken, är den skyddad mot all påverkan utom den som kommer underifrån, i vårt fall själva sjöbotten. Då uppstår skador på frigoliten och bryggan börjar så småningom flyta sämre och ojämnt.

Tankeverksamhet pågår nu rörande åtgärder. Flytblocken är åtgärdade, åtminstone tillfälligtvis, i bästa fall för längre tid. Vi hade en firma, som håller på med bryggor, här till hjälp men det blev inte mycket hjälp. Vi funderar över mer beständiga åtgärder och kom först fram till att det i så fall bara finns en lösning, en förlängning av "landgången" ut till själva bryggan, så att den ligger på tillräckligt djupt vatten. En sådan förlängning förutsätter skarvning med en landgång till och viss förankring i botten med bärande stolpar, så då skulle vi vara tillbaka på ruta ett igen. Stolparna kommer inte att klara isen. Några från det där företaget  har sagt att det finns någon sorts specialstolpar, som isen inte får grepp om men det tror jag på först, om jag sett det själv.

Häromdagen kom vi på att helt enkelt flytta bryggan, så att vi kunde kratta och skrapa på botten för att få mer vatten under bryggan. Det hjälpte lite och nu är den faktiskt "flott" men i ett hörn  är det bara fråga om centimeter kvar ner till botten. Vi tror att det bästa är att fortsätta att åstadkomma större djup just där, på det sätt vi börjat. Och i dessa dagar är det tillräckligt varmt i vattnet för att stå i rätt länge, typ, 23 grader.

Hej och hå!

Nära och långt bort

Ljuvliga sommardagar. Syrener och rododendron har redan blommat ut. Nu kommer blommor på caprifolen, jasminerna och på  en del andra buskar. Vindruvorna i växthuset börjar bli stora. Druvorna på utomhusvinet är ännu bara lite större än knappnålshuvuden, som syns på bilden men de i växthuset är stora som ärtor. Rosorna blommar för fullt.

 

50-årskalaset med lunch i en vacker villaträdgård mitt inne i Nyköping avlöpte väl. Vissa försiktighetsmått mot covid vidtogs men det slarvades kanske här och där med lite för korta avstånd till och från, nuddande av samma saker som andra utan handtvätt emellan och så där. Men kramande och pussande förekom inte, inte hostande och nysande heller. Vi får verkligen hoppas att vi inte bidragit till någon smittspridning. Livet måste ändå levas. Ungdomarna har en naturligare inställning till risken för smittspridning än oss äldre.

Så till det chanserande USA. Varför man i coronatider ordnar någon sorts folkfest med massdeltagande, kan man undra. Är förklaringen helt enkelt det okunniga, hänsynslösa jätteegot? Ingen normalbegåvad person uppfattar väl presidenten som en humanitär, omsorgskännande medmänniska. Vad hans plan med massmötet var, står skrivet i stjärnorna. Kanske försöker han i ekonomins namn tona ner riskerna med corona, kanske vill han visa att folk vill lyssna på honom trots pandemin. Tja, det är svårt att gissa men omvald vill han så hjärtans gärna bli. Betydelsen av Boltons bok ska nog inte överdrivas men i bästa fall är den en av många "spikar i kistan".

Semesterrapport

Sonen ville låna huset och lät artigt och försiktigt förstå att han gärna gör det även, när mamma och pappa är borta ur huset. Det passade oss bra, för vi ville ändå ta en lite längre tur med husbilen även i sommar och då känns det skönt att huset är bebott under tiden. Väggmålning (på board i carporten) med sprayfärger hade redan börjat, när vi åkte.

Men årets husvagnssemester blir ganska kort. Det norrut den här gången eller nordvästvart. Målet var våra vänners nybygge, någonstans i vildmarken, i närheten av Vemdalen - men det blir svårt att passa ihop tiderna, så det blir Dalarna i stället. Vi siktar på Siljan och Mora. Första etappen blev via Enköping och besök hos en. av Kajsas valpar. Lilla Lexie var lika fin som sist och bor jättefint på landet hos sin nya, härliga familj. Från Lexie bar det av till Nora, en söt stad med en fin campingplats. Nora är lite som Mariefred men ännu finare och inte lika "turistbelastat". Väster om Västerås hade någon entreprenör eller Trafikverket eller både och styrt till och stängt av vägar, så att milslånga köer åt båda håll skapats. Illa skött, ingen information, flera mils omväg och långa förseningar. Vi hade, som tur var, ingen tid att passa.

Den äldsta dottern har fullt upp med sitt nya hem i Nyköping. Dags för en inspektion snart igen, tror jag. Yngsta dottern var på besök i helgen. Mysigt och trevligt! Som omväxling kom hon utan sina barn, som var hos sin far. Fina samtal.

Axel, en annan av aussievalparna, med husse kom förbi och hälsade på häromdagen. Trevligt! Axel hade blivit en stilig, ung hundgosse. Vi tror han kände igen sig här. Kanske blir det också läge att hälsa på valpen Sigge i Sandviken-trakten, innan resan är över. Vi får se.

Sommarprataren på söndagen var skådespelaren Adam Pålsson. Han var trevlig att lyssna på.

Den nya premiärministern i England har just nu lite lätt medvind i opinionen men det är svårt att tro att den håller i sig. Han kommer att få svårt att hantera situationen, liksom dessvärre hans land. Det enda rätta vore, om det var något drag i politikerna där borta, att ha en ny folkomröstning om EU-medlemskapet och, om utfallet blev annorlunda än sist, krypa till korset. Det är väl inte engelsmännens bästa ämne men det skulle vara bäst för dem. Och för Europa. Tror jag. Att snegla västerut, bara för att det talas samma språk, gör bara saken värre med den ledning som finns där för tillfället.

Bilturism

Vi är ute på kortsemester med husbilen och redan på väg hemåt. Vi har sällskap med gnestavänner som har en liknande bil som vår. Vi lagar en middag och vännerna en. Vi varvar med krogen. Dagsetapperna är korta, mycket för hundarnas skull men lite för vår också. Mycket trevligt.



Igår besökte vi Stegeborg. En liten vacker idyll i sommarsverige. Stegeborg ligger i inloppet till fjärden Slätbaken, som leder till Mem som leder in till Göta Kanal i Östergötland. Göta Kanal har jag seglat fram och tillbaka, en gång som barn med Farmor Aimée på passagerarfartyget Diana, och en annan gång på egen köl åt andra hållet. En rätt fantastisk resa är det och jag minns lite mer av den senare, som gick av stapeln 30 år eller så senare. Från den förra minns jag särskilt två saker, dels att vi passerade chokladfabrik, Cloetta, på rätt nära håll, det var stort för en 8-9-åring, dels att vi framkomna till Göteborg fick åka turistbåten Paddan.

Husbilslivet är speciellt. Fördelarna är givna. Man har hemmet med sig överallt. Det är bekvämt och man har alla önskvärda ägodelar med sig. Massor av resmål är lätt nåbara. Man kan “fricampa” och ställa sig ute i skogen, eller vid en sjökant, typ. Kan kännas aningen osäkert i vissa lägen men ger en härlig frihetskänsla. Det är också roligare för hundarna. Man kan använda sig av ställplatser eller campingplatser. Ställplatser är enklare och tillhandhåller oftast få andra faciliteter än bilplatsen. På campingplatser är tjänsterna förstås varierande men på de mer välordnade finns toaletter, dusch, el och wifi, ibland möjlighet till toatömning, på en del t.o.m. tvättmöjligheter. Det är svårt att hitta stora campingplatser som ger någon trivselkänsla.

Nackdelar med husbilslivet är att huset är litet, särskilt om vädret är avogt. Det är inte gratis att köpa en husbil, inte att köra den heller och verkligen inte att försäkra den. Men med en enkel tulip..., nej jag menar app kan man ställa av och på husbilen blixtsnabbt, vilket gör kostnaderna för skatt och försäkring rimliga. Drivmedel för husbilen är diesel och det gör ju ingen glad att konsumera. Det lär i det långa perspektivet begränsa det här nöjet i tiden. Jag har inte kommit mig för ännu att förse husbilen med en eller ett par solceller.

Husbil, hundar och sommar

Nu är det mitt i sommaren. De senaste åren var vi, vid den här tiden, sedan länge ute med husbilen. Det hade varit motigt i år med åtta hundar. Vi använde den för resan vi gjorde för att se till att Kajsa blev dräktig. Det var i mars. Sedan dess har husbilen stått still. När jag skulle dra igång den igår kväll, var batteriet t.o.m. urladdat och dött. Hustrun säger att det beror på larmet. Skral teknik, om man har larm men inte kan ha det igång, tycker jag. Men lille batteriladdaren Rune gjorde sitt under natten och nu är husbilen framkörd för att bli laddad även med mat, kläder, hundgrejor och annat. På någon större mack ska det bli mer gasol och diesel. Sedan är vi redo för några mil. Visserligen en kort tur men ändå. Det är premiär för lila valpen Stina, som åkt bil förr med blandat resultat och som vi inte vill bjuda på någon längre husbilstur riktigt ännu.

Mitt lilla universum

Satt på verandan i lördags, en fin sommareftermiddag, med lilla valpen, Stina, hon som ska bo här resten av livet – antagligen både hennes och mitt - och med Stinas mamma Kajsa förstås.



Radion var på och en sommarpratare, en epidemiolog, hade sommarprogrammet. Hon började stort. Hon berättade om, när hon skulle förklara alltets uppkomst för sitt barn. Det blev lite om big bang och om att det är lättare att förklara saker, om man har en någorlunda begriplig historia. Det är bara att hålla med. Vetenskapens ståndpunkt för tillfället är ju att allt uppkom genom big bang. Smällen går väl att berätta illustrativt för både barn och vuxna. Men före smällen då? Tankarna snuddade en kort stund vid något stort.

Varför talar ingen om, vad som föregått big bang? Är det för att det är meningslöst eller för att det är så onåbart att det inte är någon idé att spekulera eller för att det lätt glider över till filosofi och religion? Men egentligen är väl de där frågorna relevanta redan på teorierna om big bang. Jag undrar i alla fall, jag som inte tror på Gud och Jesus, jag undrar. Är det ett tankmässigt misstag att tro att någonting måste ha föregått smällen, som skapade det hela? Är det en filosofisk vurpa att tro på fysiska förklaringar snarare än religiösa till universums uppkomst. Om jag påstår att big bang är slutet på ett eller många tidigare universa, är det en fantasi, lika rimlig som många andra. Bortanför big bang är det upp till fantasin. Min fantasi är att inget tidigare universum enbart är en fantasi hos människor i vårt universum. Eller så kanske det är så att hela alltet kunnat uppstå ur ingenting, absolut ingenting. Det vore inte lätt för oss att greppa. Men själva smällen då? I vår förklaringsmodell fanns ju den och då var det väl något som smällde. Eller så smällde det aldrig och big bang är bara ett talesätt. O.s.v. Kanske ska man luta sig bakåt och helt enkelt acceptera att big bang är det rimligaste människan kunnat hitta på och att det varken är möjligt eller meningsfullt att komma längre.

Det var i lördags det där men igår satt jag där igen, på verandan, lagom till sommarprogrammet och skrev det här. Söndagens sommarpratare var en näringslivshöjdare, en högergubbe till, som snackar om tjyvsamhälle och vill betala mindre skatt. Jag iddes inte lyssna vidare, faktiskt. Men där satt jag alltså även på söndagen en underbar julieftermiddag i vårt eget paradis, i fred och välstånd, i det allra vackraste av landskap.

Jag tittar upp från laptopskärmen och ut över Storsjöns stilla vattenspegel och tar en mun till av kaffet med mjölk. Hundarna nojsar med varandra. Frun sysslar med sjövattenanläggningen.

Som sagt, sommar, sommar...

Jag gillar fortfarande P1:s sommarprogram, även om jag lyssnar på dem ganska sporadiskt numera. Sommarprogrammen är tradition och förknippade med härliga tider. Det säger sig självt att sommarprogram av personer, som inte gör det bra eller som man inte uppskattar, är mindre spännande än de med intressanta människor som har kloka synpunkter och väsentligheter att förmedla. Det hör till programidén. Någon har klagat på att sommarprogrammen är ett forum för självhävdelser. Det stämmer väl att sådant förekommer men då får man väl lyssna en annan gång.

Det där med självhävdelse och medgivande av egna brister är inte så lätt. Jag lyssnade, inte för att jag vet riktigt varför, lite på sommarprataren Isabella Löwengrip. Jag känner inte närmare till henne. Jag har ju läst att hon kallar sig Blondinbella på nätet men det är ungefär allt. Hennes budskap är för folk i yngre generationer. Det är politiskt högerstyrt och ganska självförhärligande. Men tydligen populärt i vida ungdomskretsar, åtminstone enligt upphovskvinnan själv. Förstår jag det rätt, har hon också näsa för att tjäna pengar på det hon gör. Blondinbella försökte i programmet förklara en personlig brist. Det slutade med att hon nog inte tyckte det var någon brist. Men i största allmänhet är vi väl många som tycker att det är positivt med unga kvinnor, som tar sig fram i det moderna men fortfarande manschauvinistiska, publika Sverige.

Blondinbella är alltså inte min "grej" men jag tillhör ju verkligen inte målgruppen. Så mycket gav det i alla fall, att jag en kort, mycket kort, stund undrade över, hur viktigt det varit för mig själv att synas och höras och hur duktig jag själv är på att medge mina svagheter. Ganska viktigt och inget vidare, kom jag fram till. Inte blir jag ursäktad heller, bara för att jag just medgav det. Typ, om jag inser att jag har ett starkt behov att göra intryck och medger det, så är behovet inte så starkt och, om jag medger att jag har svårt att medge svagheter, så har jag inte så stora svagheter. Tyvärr, ligger det inte till på det viset. Det går inte ut på att bara snacka om saken. Men jag ska inte trötta någon med att börja exemplifiera och beskriva några personlighetsbrister, som bara skulle uppfattas som bortförklaringar och som antagligen vore just det.

Idag kan det bli betydligt mer spännande i Sommar i P1, lät det som i "förannonsen".

Sommar, sommar, sommar...

Midsommarhelgen är över. Vi slapp stången i år och de svenska flaggorna och det gör faktiskt inte ett dugg. I år hade vi jättefint väder, vilket jag har för mig är ovanligt på midsommar. Jag minns många kalla, regniga midsomrar. Men i år satt vi ute både på eftermiddagen och till middag, i tjusigt väder, visserligen med en frisk vind, men fräscht och härligt.

Nu närmar sig semestertiderna med stormsteg. Vanligtvis arbetande människor ska ägna sig åt funderande, planerande, reseförberedelser, bokningar och allt vad det är. Mycket positivt tänkande och hela sommaren ligger framför. Trafikolyckorna ökar väl en del men eländen med gräl, skilsmässor och barnbekymmer förträngs till framåt hösten. Semestertiderna är väl kravfyllda för somliga. Man ska hinna så mycket, barnen ska trivas, allt är så dyrt, vackert väder ska det vara, man måste ha sååå roligt, semestern bara måste bli lyckad, för sedan är det ett helt år igen till nästa. Sådant där behöver vi pensionärer inte fundera så mycket över. För oss är det lite tvärtom, Vi behöver inte utnyttja några korta semesterveckor för att hinna med att leva upp till vinterns drömmar. Vi kan i lugn ro bestämma att inte resa någonstans just under sommaren och inte ge oss ut på vägarna, för vi kan göra det bättre sedan, när alla de andras semestrar tagit slut och det är lugnt och fridfullt på alla semesterorter, badplatser, naturreservat, hotell, restauranger eller vad det nu är vi skulle vilja. Och framförallt behöver vi inte våndas över att det är långt till nästa semester.

Men vad skulle vi vilja då med sommaren, bortsett från att vi har fördelen att kunna välja fördelaktigast möjliga tidpunkt? I år behöver vi inte fundera så mycket över den frågan, för planen är så att säga fast. Vi har ju åtta hundar, som ska hanteras ett tag till och sedan tre till mitt i juli och därefter två, den ena då fortfarande en liten valp. Det stora valpäventyret närmar sig sitt slut och sedan tänker vi hämta andan lite. Men vi kommer att försöka ta någon tur i husbilen med Kajsa och Stina, våra två aussies, framåt augusti, då sonen bett att få låna huset för egna aktiviteter. Semester var härligt att ha förr, då man behövde det. Semestertider är härliga, särskilt när man inte behöver fira semester under tiden.

Traditioner

Det är sommar nu. Vädret häromkring är hittills mer normalt sommarväder än förra året. Lite torrt men det växer överallt, så det knakar. Sommarpratandet i radio börjar nu.

Vi går mot själva midsommar. Det blir inte så mycket midsommarfirande i år med tanke på de åtta hundarna hemma. Trevliga grannar har bjudit in oss och vi kan nog gå över en stund men åtminstone någon av oss får gå hem rätt snart. Midsommarstång och små grodorna slipper vi numera. Vi har faktiskt haft en midsommarstång här för några år sedan, en miniatyr med kransar och allt. Det var då det. Även julgranarna har med åren blivit mindre, har jag tänkt på. Senast hade vi en, som var bara en dryg meter hög. Bekvämt. Är det så med traditionerna att man håller på dem men samtidigt tröttnar lite på allt stök och bök runt omkring? Med ålderns rätt liksom. När barnen ändå är mogna och barnbarnens behov av traditionerna tillgodoses av deras föräldrar.

Å andra sidan är det ganska trevligt med traditionerna, med umgänget med nära och kära, vänner och bekanta. Och de kulinariska höjdpunkterna både till midsommar och jul är inte så tokiga heller, om man tänker efter.

Tiden går

Hustrun visade mig en gammal bild av sin barndoms idylliska och vackra sommarställe i Stockholms skärgård. Nostalgi, glada minnen, av somnade släkttraditioner. När vi senast passerade den ön och tomten, där sommarstället hade varit, fanns inte längre något hus, där det gamla stått. Det brann nämligen ner för drygt 20 år sedan och något nytt hus som ersättning har inte blivit uppfört. Jag kan förstå att de, som lekt där som barn, får både varma och sorgsna känslor vid titt på det gamla fotot.


För min del tillbringades somrarna till stor del ute på Mälaröarna hos Farmor Aimée, närmare bestämt på Svartsjölandet, Färingsö som det kallas numera, och dess norra ände Väntholmen. Ibland var jag hos Morfar Emil och Mormor Nanna på stora gården Addarsnäs i Roslagen men mer på Svartsjö, som vi alltid kallade Farmors, senare min, stuga.

Nyligen fick jag av en ny bekant en sorts bildexposé och berättelse om bosättningarna därute på Storhagsudd, där vår stuga låg och där Pappa Curt hade en ateljé. Trevligt och intressant att bläddra i. Fotot av ateljén var bekant, för jag hade själv försett författaren med det. Den är riven nu och nyligen ersatt med en byggnad, som var fotograferad i häftet och som var helt ny för mig. Jag kände inte igen ett enda träd eller en enda sten på fotot. På tomten bredvid ateljén låg vår stuga men fotot som följde visade ett hus, som jag inte kände igen en enda planka på. Det var fullständigt ombyggt eller kanske t.o.m. nybyggt i stället för den gamla stugan. Inte heller här skvallrade några detaljer på fotot på minsta sätt om mina och mina barns gamla sommarställe och tomten vi så ofta sprungit barfota på och stranden vi så ofta badat vid.


Konstig känsla och jag tror hustrun hade ungefär samma känsla, när hon såg fotot av sin barndoms sommarhus.

Vilken sommar!

Nu när höstmörkret sänker sig och termometern visar bara ensiffriga tal, tänker jag då och då tillbaka på sommaren som gått. Ibland är jag riktigt melankolisk nu på livets höst och tänker tillbaka, inte bara på sommaren utan på hela livet, som till största delen gått nu, hur man än ser på saken. Det gäller att inte snöa in alltför mycket på det. Och just nu var det sommaren 2018, som jag tänkte på.

Det var en lång, het sommar. Den längsta och hetaste jag upplevt, faktiskt. Var det en fin sommar? Tja, med torka i fyra månader, 30, 35 grader varmt nästan hela tiden och 28, 29, vid ett tillfälle till och med 30, grader i Storsjöns vatten var det svårt att inte tänka på klimatförändringarna. Ni vet de där, som vi åstadkommit på kort tid och som vi inte gör särskilt mycket åt, i varje fall inte tillräckligt, i tillräckligt god tid. Det kommer man liksom inte ifrån men, om man ändå bortser från det en stund, var det en härlig sommar i vårt vackra land. Klarblå himmel och sol i flera månader. Jämför med alla somrar, då man suckat över evigt regnande och alldeles för låga temperaturer. Sommaren 2018 gick vi lättklädda och var utomhus hela tiden. Sommaren 2018 kunde vi unna oss att sitta i skuggan, vilket jag tycker är lyxigt.

I somras gjorde vi flera utflykter med husbilen, som verkligen är till sin fördel i fint väder. Vi gjorde en rundtur till Österlen och Skåne, en tur till Unden och Vänern och en i september till Gotland, då det blivit normalare väder och lite svalare.



Bilden är från Sysne, Östergarn och septemberturen. Det är Kajsa och jag på bilden och så en sik i påsen, en som hade fångats på morgonen och köpts direkt från båten av byns enda fiskare.

Sommaren 18 var alltså en härlig sommar. Bismaken är att vädret kan ha med klimatgaserna att göra. Hoppas både folk, experter och politiker blir klokare framöver, så att mina barn och barnbarn och deras barn får en dräglig tillvaro och kan njuta av härliga somrar utan att riskera väderkatastrofer och andra hemskheter.

Sommaren är kort men i år var den längre

Den långa och extrema värmeböljan försvann, torkan också. Solen sken på oss från början av maj till för några dagar sedan. Det var till att sluta med att gå bara i shorts och till att leta fram regnjackan. Det är sensommar, man anar hösten. Semestertiden är över för de flesta, som måste anpassa sig till sådant. Trafiken tilltar säkert för dem som måste ägna sig åt den.

Det var nästan tomt på golfbanan, som jag f.ö. gästat väldigt sparsamt i år, nästan inte alls. Det är inte riktigt samma nöje längre. Kanske är det annat som drar mer, kanske är det åldern, kanske konditionen. Men lite kul är det än och bra förstås med motionen.

Vi försökte oss på kräftfiske i förra veckan. Det gick inte bra. Bara några få, nästan alla alldeles för små. Bara att kasta i igen. De få kräftorna alltså. Burarna får vi se, om vi slänger i igen. Det har antagligen varit för varmt i vattnet inne i vår vik. 27, 28, 29 grader, en gång stod vattentermometern faktiskt på 30. Kanske har kräftorna tagit sig till delar av sjön, där det i alla fall är lite djupare och svalare.

Familjebild

Klockan nio på kvällen i lördags ringde det på min mobil. Det var yngsta barnbarnet.

Morfar, vi är på badet, badet vid Klämmingen. Vi är här alla fyra.
Jaha, va' kul. Det låter mysigt. Varmt i vattnet, va.
Morfar, kan du inte komma hit.
Tja, jo, det kan jag väl. Vi kommer över en stund. Är allt bra? Behöver ni skjuts hem?
Nej vi har åkt själva. Det är bra. Vi badar och hoppar.
OK, vi ses om en stund.

Sagt och gjort, hustrun, hundarna (en extra inhyrd för tillfället) och jag åkte till badet några kilometer bort och träffade barnbarnen, som hoppade för fullt från jättehöga trampoliner och en plattform nästan uppe i himlen. Ganska många andra ungdomar också. Fint bad. Ljummen sommarkväll, även när det mörknade. Glada miner, gulliga ungdomar. Härlig stund. Mysigt att träffa dem så där. Jag gillade att de ringde. Äldsta barnbarnet, som redan slutat skolan och tagit körkort, hade lånat mammas bil. De var på vift, fria som fåglar men lite trygghet ändå med Morfar.

Flottur och grannsämja

Flottur är inte isländska för fett eller så utan en tur med en flotte. Hade man fått stava med tre "t" och kanske ett extra "e", hade det varit tydligare. Det fick jag inte.

Varma sommardagar, het sol, bad och vattning. Det var välkommet igår med grannarna, som ordnade en tur på Storsjön med stor flotte och med öl och vin och tilltugg. Sex personer, ett par, tre hundar och en elsnurra. Tillbaka efter turen blev det utomhusmiddag på tunet på x-bostället, nu i ny regi. Där har man intagit en del middagar förr, ofta i trevligt sällskap då också men sällan eller aldrig under en så varm kväll. Mycket skoj, en aning allvar, god mat, härligt!

Goda grannar är viktigt. Vi är bortskämda med många sådana. Tiderna förändras och vi med dem.