Leverantörsinfarkt

Läser i tidningarna om massor inställda operationer på sjukhusen i flera regioner. Sjukhusen får inte nödvändiga leveranser av förbrukningsmaterial från landstingens nya leverantör Apotekstjänst. Från Uppsala, Västmanland, Dalarna, Örebro och Sörmland har klagomål om bristerna framförts i tre veckor utan att något hänt. Enligt en notis har man hos Apotekstjänst gjort sig skyldig till något fotfel med it-stödet, vilket skadat leveranssäkerheten. Bolaget självt skyller på bristsituationer vid övertagandet av leveransavtalet och på större beställningar, än vad som förutskickats vid upphandlingen.

Petter Karlsson, "regionernas förvaltningschef för varuförsörjningen" (är det verkligen en titel det där?), uppger att han inte är nöjd men att "han har förtroende för att Apotekstjänsts kompetens finns". Det låter verkligen häpnadsväckande. Det är ingen vidare tröst för patienter, som inte blir opererade, att Karlsson känner förtroende för en leverantör, som inte håller måttet. Det gäller väl i stället att omgående lösa problemet. På fråga kunde Apotekstjänst inte ens ange, när man skulle kunna leverera enligt lagda beställningar. Om leverantören inte själv vet, så vet Karlsson förstås ännu mindre.

Det är inte tid nu att peka finger. Sjukhusen får hoppas att leverantören tar sitt ansvar och verkligen har resurser att ordna upp situationen genast. Om inte, bör berörda regioner agera på annat sätt och det kvickt. För övrigt låter det märkligt att inga reservplaner tycks finnas på plats. Även seriösa leverantörer kan ju råka ut för olyckor, eldsvådor eller annat. Leverantörer kan också hamna i ekonomiska svårigheter. Det verkar som om regionerna måste ställa skarpare krav på sina upphandlings- och inköpskonsulter.

Upphandlingar i Gnesta

I Gnesta är det lite si och så med de offentliga upphandlingarna. Det tycker i alla fall revisionsbyrån PWC, som undersökt saken, kommunrevisorerna också. Upphandlingar av betydande värden sker inte enligt gällande regler. Kommunen har trots kritik inte gjort någonting för att avhjälpa påpekade brister. Enligt en vanligtvis välunderrättad källa pågår fortfarande tveksamma upphandlingar av tjänster i ganska stor omfattning, t.ex. Inom va-sektorn. Det är ju en sak att man har svårt att utreda och förklara det som skett tidigare och en annan att åtminstone i dagsläget försöka följa gällande regler. Kan man tycka. Kommunen skyller enligt SN tidigare misstag på de dubbla valen förra året, som gjorde att man inte hade resurser att se över upphandlingsrutinerna. Enligt SN ska kommunen denna månad prestera någon form av svar till kommunrevisorerna på, hur påpekade brister ska åtgärdas. Det ser vi fram emot.

Vissa av oss ser också fram emot upphandlingar, som på allvar tar hänsyn till miljöaspekter av olika slag. Det har varit nästan larvigt segt att i Gnesta få till upphandlingsinstruktioner, som gör det. Det är fullt möjligt att vid upphandlingar ställa tydliga miljökrav. Med lite teknik kan också hänsyn tas till önskemål om närproducerade varor och tjänster. En liten förändring till det bättre av kommunens upphandlingsinstruktioner har skett efter många års funderande och utredande men det finns mycket mer att göra. Till att börja med verkar det vara en god idé att följa lagen.

Valfrihet, ja tack

SN visar idag i en grafik att Gnesta lägger ner betydligt mer per elev i skolan än övriga sörmlandskommuner. Tanken är bra men frågan är, vad man lägger resurserna på. Enligt tidningens uppgifter ligger kostnaden för undervisning ganska lika hos alla sörmländska kommuner. Lokalkostnader är visserligen högre i Gnesta än i de större städerna men man kan väl gissa att det är lättare att få ner just sådana kostnader i skolor med stort elevunderlag. Det som sticker ut mest är s.k. övriga kostnader, som är mycket större i Gnesta än någon annanstans i länet. Bland övriga kostnader ingår administration, elevhälsa och skolmåltider.

Att satsa på skolan är precis rätt inriktning. Det har de politiska partierna kommit fram till på riksnivå och det är rätt även för dem som “står för fiolerna”, kommunerna alltså. Skolmaten och elevhälsan är viktiga områden men allra viktigast att satsa på är undervisningen i den meningen att mindre klasser och bra lärare ger bättre förutsättningar både socialt och kunskapsmässigt. Om lärarna dessutom får mer tid till eleverna och slipper en del pappersjobb, blir det ännu bättre. Varken då eller nu finns anledning för Gnesta att satsa mer på administration än andra, om man nu gör det.

Miljöpartiet på riksnivå har bestämt sig för en lösning på “vinster i välfärden”. Man vill att inga vinster till ägare ska tillåtas, tydligen inte heller en rimlig avkastning på insatt kapital. Det är inte en självklar ekvation, hur man ska få ihop önskemål om valfrihet med berättigade krav på privata producenter av välfärdstjänster. Om upphandling av välfärdstjänster sker på ett kompetent och professionellt sätt, vilket inte varit fallet hittills, och utförandet följs upp noga, finns utrymme för valfrihet. Med MPs förslag kommer det utrymmet att bli mycket begränsat, då de enda alternativa valen till offentligt producerade tjänster blir sådana som tillhandahålls på ideell grund. Ideell verksamhet kan vara mycket lovvärd men är knappast svaret på behovet av valfrihet inom vård och skola.

Långbänk och svepskäl

Även politiker använder sig av inneord. Ett sådant modeord är nu och har rätt länge varit transparens. Inget är bra utan transparens. Enligt retoriken i alla fall. Ett annat modeord, om än bedagat, är långbänk. Uttrycket att dra något i långbänk lär vara känt sedan 1600-talet men det blev populärt i svensk 1900-talspolitik. Långbänk passar in på otaliga ärenden där politiker har särskilt allvarlig beslutsfrossa. Oftast beror det på partipolitisk taktik, röstfiske, rädsla eller okunnighet - kryssa i det som gäller.

I lilla hemkommunen har vi t.ex. frågan om cykelvägar, som varit aktuell så länge jag kan minnas och där politiker från flera partier i decennier tagit äran åt sig för olika förslag. Men det har inte blivit mycket av, trots retoriken. Alltid är något som kommer emellan, pengar, behov, sträckning, planarbete, utredningar o.s.v. För en vanlig människa framstår det som svepskäl. Simhallen är ett annat kärt gammalt ämne, som börjar få många år på nacken. Nu håller vi på att få en ny långbänk i gnestapolitiken - en modernisering, av reglerna för kommunens upphandlingar, framför allt en anpassning till rimliga miljöhänsyn. Politiskt beslut har fattats att genomföra detta, jag tror t.o.m. i enighet. Först tog det åratal att ta fram ett intetsägande förslag, som inte skulle göra någonting bättre. Efter internkritik var det bara att arbeta om. Sedan tog det ytterligare något år att omarbeta förslaget. Och nu är det senaste förslaget enligt SN återremitterat. Suck. Allvarligt talat, hur svårt kan det vara att slutföra det här arbetet, om man verkligen vill. Vill man få till vettiga miljöhänsyn i upphandlingar, krav på ekologisk produktion, bättre möjligheter att handla upp lokala varor och tjänster o.s.v. då kan man det. Här är det något annat som spökar. Man talar om kollektivavtalskrav, jämställdhet, handikappanpassning och andra i och för sig viktiga frågor och till slut mäktar man inte med det stora tuggan man lagt för sig. Och då blir det inget för miljön heller, som var ursprungsidén. Varifrån kommer motståndet då? Brist på engagemang kanske eller på kompetens. Men personligen tror jag att det finns krafter, som faktiskt inte vill ha miljöanpassningen men inte vågar säga det öppet, som kryper bakom andra skäl. Svepskäl.

Kallt ja, men varmare

11 mars, 19 grader kallt tidigt på morgonen här i Sörmland. Då kanske det frestar lite att börja förneka den globala uppvärmningen. Typ Det är säkert naturliga fluktuationer och mätningarna är väl förresten osäkra. Oljan sinar kanske men då har man hittat på nya bränslen. Det löser sig. För då vore det ju fritt fram att konsumera vidare, slita slänga, köra bil så skjortan fladdrar, tjäna mera, köpa, köpa, köpa. Men det är nog inte många som är så korkade.

I lilla hemkommunen har man äntligen kommit så långt att man arbetat fram förslag till mer miljöanpassade upphandlingsregler. Säger man i alla fall. Det ska bli intressant att läsa det nya förslaget. Det förra försöket var allmängiltigt och tamt. Bra att man insåg det, även om det tog tid att få fram ett nytt förslag.

Vad är viktigast?

Debatten om vinster i välfärdsverksamheter rullar vidare. Nu är det en Almegaperson som yttrar sig i DN och säger att deras expert minsann säger att EU-rätten förhindrar offentliga upphandlingar, där en viss företagstyp ges företräde. Alltså är det olagligt göra som S/LO föreslagit, att lagstifta så att upphandlingar kan riktas mot företag som inte går med vinst som andra, menar Almega. LOs expert har tyckt tvärtom.

Fokuseringen på vinster eller inte vinster i privata bolag verkar överdriven. Det viktiga är väl trots allt att våra välfärdstjänster har en god och hög kvalitet. Många av oss tycker dessutom att en hyfsat stor valfrihet är av godo. Det där andra med ekonomiska orättvisor, räntesnurror och annan skattesmitning bör skötas med lagar som avser sådant. Hur man säkerställer en hög och god kvalitet, kan man diskutera länge men det är främst där det brustit i de fall av missförhållanden som uppmärksammats. Om korrekta och höga krav på utförande och kvalitet ställs både på offentliga verksamheter och i upphandlingar och om det allmänna skaffar sig resurser att följa upp kraven, kommer frågan om vinster automatiskt att bli mindre intressant.

Gnestas upphandlingar på tur?

Skärpta krav på upphandlad mat ger bättre miljö, säger två miljöpartistiska kommunalråd i SNs “Inlägg utifrån”. De upplyser om tre viktiga krav som man avser att ställa i kommande upphandlingar av mat till offentliga inrättningar. Applåderar! Håller fullständigt med. Bra att någon gör något inom detta viktiga område. Det finns fler krav, som man kan ställa i miljöförbättrande syfte. Ett av dem, något omstritt därför att EU-lagstiftningen är kontraproduktiv, är krav på större andel närproducerade produkter. Här krävs lite taktik för att hålla sig inom gällande regler men det går. Även om mat till skolbarn och äldre är en stor och viktig fråga, kan och bör miljökraven drivas hårdare även i andra offentliga upphandlingar. Det måste kännas tryggt för handläggande tjänstemän i kommuner och landsting att ha skarpa och tydliga regler till stöd för miljökrav i upphandlingar. Sådana regler saknas på många håll. I lilla hemkommunen har beslutsfattare förtvivlat svårt att göra något åt sina upphandlingsregler och de rutiner som ska användas. Ett arbete inleddes för ett par år sedan men har än så länge inte lett till något nämnvärt resultat. Det är bara att hoppas att det gör det snart.

Oj, vad segt!

För mer än två år sedan gav jag in en motion om en översyn av Gnesta kommuns upphandlingsregler med det huvudsakliga syftet att inrikta dessa regler mer på miljöhänsyn av olika slag. Det gäller direkta miljökrav men också hänsyn till mindre och lokala leverantörer. Jag har tjatat lite om saken, för jag tycker att den spelar roll. För något år sedan dök ett förslag upp, vilket enligt min uppfattning, tydligen även andras, var tamt och urvattnat. Man bestämde sig för att arbeta vidare med förslaget. Sedan dess har jag inte hört något annat än att man redovisat just att man arbetar på förslaget. Bortsett från att man inte följer uppställda tidsramar, undrar man vad det är som fördröjer saken. Finns direkt återhållande krafter eller är det lojhet? Saknas kompetens omkring de berörda frågorna, finns numera ganska god tillgång till sådan. Man kunde börja med att kontakta SKL, vilket borde vara okontroversiellt. Kontakter med andra kommuner, som kommit längre med detta, kan ge mycket. SKL skulle f.ö.kunna verka för skapande av nätverk som sprider information och idéer om den här frågan.

Även i Gnesta kan man handla upp klokare

33 kommuner har mer än 25 % ekologiskt av upphandlade varor, påstår Supermiljöbloggen. Hur går det för Gnestas upphandlingar? En seg hantering av frågan om revidering av kommunens upphandlingsregler har gjort att egentligen ingenting konkret hänt under de år som gått, sedan frågan väcktes formellt i kommunfullmäktige. Ett tamt förslag till skrivning dök upp för något år sedan och skulle vidareutvecklas.

Offentliga upphandlingar är ett område, där kommunpolitiker kan göra skillnad för vad som gagnar och vad som inte gagnar kommunens invånare och kommunens miljö. Gör det, gör skillnad även i Gnesta! Många kommuner har för länge sedan gått före. Det går att ställa krav på ekologiska hänsyn och andra miljökrav vid offentliga upphandlingar. Det går till och med att gynna närproducerat, om det görs på rätt sätt.

Fungerar Socialstyrelsen?

En ny utredning har kommit fram till att Socialstyrelsen bör styckas upp på flera olika myndigheter och därigenom bli effektivare, samtidigt som man vill motverka "överlappning" bland en mängd myndigheter, som har med dessa välfärdstjänster att göra. Ett skäl som framförs är att tillsynen över hälsa, vård och omsorg inte fungerar tillräckligt bra med den nuvarande organisationen. Inte för att jag läst utredningen men i bakgrunden finns antagligen funderingar om hur tillsynen över privata vårdalternativ ska skötas, även om jag tycker att samma krav bör ställas på de tjänster som det allmänna tillhandahåller. För att tillsyn av privatproducerad vård och omsorg ska kunna ske på ett vettigt sätt, måste höga krav ställas på upphandling av sådana tjänster. Jag vill påstå att kompetens att göra det saknas hos de allra flesta upphandlande enheter. När man lärt sig att ställa erforderliga, mätbara och korrekta krav i upphandlingar, kan man också följa upp verksamheterna. Men för det behövs en organisation, som jag vill påstå att d allra flesta upphandlande enheter inte har. För allt detta krävs utbildning, kompetens, expertkunskaper och pengar. Tjänster producerade inom den offentliga sektorn skulle sedan kunna underställas motsvarande krav och kontroll som de privat producerade tjänster.

Resonemanget bör gälla även andra sektorer, t.ex. skolor. Valfrihet är bra men även valfriheten kostar.

Gröna åtgärder

Vår borgerliga regering vill påverka innehållet i svenska drivmedel – mindre fossilt, mer förnybart. Bra att man äntligen kommer med något initiativ för att våra koldioxidutsläpp ska minska, i stället för att öka. Återstår att se, om detta är allvarligt menat och om den här vägen är framkomlig. Även om det behövs politisk styrning i många, många fler avseenden när det gäller miljö- och klimatproblemen, ska man väl inte klaga, när regeringen åtminstone säger att man vill komma med en förbättring på det området.
__________

I hemkommunen efterlyser Göran Benedicks (FP) på sin blogg politiskt agerande i gröna frågor, t.ex. utsläppsbegränsningar, vindkraft och natur. Det känns bra, om än lite ovant, att även någon i oppositionen är inne på de tankarna. Till listan över gröna frågor som i Gnesta kommun behöver drivas aktivt eller tuffare kan läggas

- förbättringar i upphandlingsreglementet för att underlätta för lokalt och ekologiskt producerat
- förbättringar inom kollektivtrafiken
- åtgärder för att minska övergödning av vattendrag
- fler cykelvägar
- lokal tillgång till bättre drivmedel
__________

Så en annan sak. Det har under lång tid stått klart att Bisfenol A är cancerogent. Birger Schlaug skrev just ett bra inlägg om saken på sin blogg. Vi vill nu äntligen förbjuda ämnet men då begränsa förbudet till locken på barnmatsburkar. Det ska vara fritt fram använda det i övrigt, t.ex. i leksaker. Varför då, undrar man. Marknadskrafter, fri konkurrens och EU är en del av svaret, lönsamhet en annan. Det finns plats för både skamvrå och dumstrut här men också för rättsliga åtgärder, bara någon orkar. En grupptalan vore kanske något att fundera på.

Ett hemskt misstag

En man hängde sig i häktet på Södertörn för en tid sedan, en tragisk händelse. Säkerheten i häktescellerna diskuteras och det är väl bra. Men det framkom också av ett reportage i radions P1 att ett allvarligt fel begåtts. Vid intagningen hade läkare tillkallats för att konstatera om självmordsrisk förelåg. Den tillkallade läkaren ansåg inte det men hade alltså fel i sin uppfattning, en uppfattning som borde varit professionell men inte var det. Misstag om psykiatriska diagnoser kan knappast var helt ovanliga men det stora problemet i det här fallet var att den tillkallade läkaren inte var läkare. Han hade inte läkarlegitimation och hade aldrig haft det. Att personen ifråga var omdömeslös är solklart men värre är att företaget som skickat honom inte följde sitt avtal med Polismyndigheten, som innebar bl.a. att man skulle tillhandahålla legitimerade läkare med minst tre års yrkeserfarenhet. Eftersom personen som utgavs för att vara läkare inte fått sin legitimation ännu, kan inte någon yrkeserfarenhet alls ha funnits. Är påståendena i reportaget riktiga, måste det rimligen ifrågasättas om inte brott begåtts här. Polisen fanns onekligen nära till hands, så jag antar att saken polisanmälts men i radioreportaget sades att Södertörnspolisen inte ens rapporterat självmordet till Rikspolisstyrelsen, som man borde ha gjort. Den människa, som den här påstådde läkaren uttalade sig så säkert om, finns inte längre. Ett avtalsbrott av vårdföretaget med förskräckliga konsekvenser. Det visar också vådan av att det offentliga handlar upp tjänster av privata företag utan att kunna följa upp kvalitet och genomförande på ett korrekt sätt. Att avtalet med vårdföretaget bör hävas, är givet men en klen tröst.

Miljöfrågor i Gnesta

Fick en signal från lokaltidningen om att en motion jag lämnade in under förra mandatperioden lett till ett ärende i kommunstyrelsen. Det gäller ny policy för offentliga upphandlingar, där man bör ta hänsyn till miljöaspekter, ekologi och, inom gällande regler, närproduktion. Bra! Undrade just, om och när den frågan skulle komma upp. Läste just förslaget på kommunens hemsida. Som bakgrund till förslaget till ny policy sägs bl.a. att man förtydligar miljökraven och att tanken med förtydligandet är att uppfylla motionärens intentioner. Som motionär tycker man förstås att detta är mycket positivt. Men förslaget till ny policy återspeglar inte riktigt dessa intentioner. Det enda som sägs om miljön är att kommunen ska sträva efter minsta möjliga miljöpåverkan, en mycket allmänt hållen strävan, som finns redan i befintlig policy. De få mer precisa bedömningsgrunderna som finns där, föreslås inte i den nya policyn. Inställningen är rätt men förslaget är en alltför tunn policy. Hoppas partikamraterna ser till att förslaget omarbetas och förtydligas, innan det leder till beslut. Ingen politiker eller tjänsteman har kontaktat eller informerat mig under ärendets hantering.

Ytterligare en miljöfråga, som väckts för rätt länge sedan, kommer nu upp i kommunstyrelsen. Utredning om tankställen för biogas och batteriladdningsstationer. Positiva och konstruktiva åtgärder föreslås. Bra igen!

Man ska inte vara otålig sade mormor men lite “action” även i en del andra miljöfrågor i kommunen är något att hoppas på, t.ex.

- bättre kontroll av att barn- och miljöintressen beaktas i alla beslut,
- anpassning av översiktsplanen till vindkraftanläggningar
- fler cykelvägar
- förbättringar inom kollektivtrafiken

Prioriteringar

En skola i Jönköping har enligt DN brukat uppmana föräldrar att skicka med barnen någon frukt till skolan. Eftersom skolan ska vara avgiftsfri och någon nitisk förälder frågat en utbildningsförvaltning som haft en synpunkt, så har fruktuppmaningen upphört. Skolan delade tidigare ut frukt till dem som inte hade med sig. Om det också upphört, framgår inte men vi hoppas man fortsätter. Att skolbarnen behöver bra mat är ingen nyhet. Är maten bra, behövs inga medskick. Den, för all del begränsade, egna erfarenheten säger att det finns skolor med bra mat men att motsatsen är väldigt mycket vanligare. Med de otroligt snålt tilltagna matbudgetarna de flesta skolor har, är det inte så konstigt. Här finns utrymme för förbättringar. Att spara mest på barnen har aldrig varit någon jättegod idé. Mer pengar förstås men det finns också möjligheter för tillräckligt duktig och entusiastisk personal att laga både god och nyttig mat även på en skola. Inte minst kan upphandlingarna skötas mer professionellt och med större hänsyn till kvalitet, miljö och faktiskt i någon mån närproduktion.

I regeringskansliet å andra sidan finns det gott om generaldirektörer med skyhöga löner men utan arbetsuppgifter. Sådant kunde man spara på. Bortsett från att skattebetalarna måste svära över systemet, kan man tänka sig en och annan sur tanke hos alla de andra som just fått kicken från regeringskansliet, i många fall i strid med lagens turordningsregler.

Nu går vi ner och tar upp näten. Vi hoppas på någon gädda och många gösar, kanske ett par abborrar. Gott om hopp är bra att ha. Färsk fisk också.
xxxxxxxxxx
Sjön låg spegelblank. En vacker morgon. Några sångsvanar lät lite, några änder kvackade, annars knäpp tyst. Hundarna låg kvar på bryggan och betraktade fisket. 1 gädda, sju gösar, 2 sutare, exotiska grön- och gulskimrande fiskar med röda ögon, ett 10-tal braxar och en kräfta blev det i näten. Abborrarna undkom denna gång.

En lag som behöver ses över

Ett kraftigt försenat vaccinationsprogram för livmoderhalscancer är ett tydligt och alldeles förskräckligt exempel på att lagen om offentlig upphandling behöver ses över. Många liv står på spel. Myndigheter kan inte hantera lagen. Upphandlingskompetens saknas på många håll. Enskilda bolag överklagar hela tiden resultatet av upphandlingar i den fria konkurrensens namn. Domstolshanteringen är lika långsam som vanligt. Exemplen, där LOU inte fungerar, är särskilt många inom vårdsektorn, där köer växer, investeringar går om intet, förseningar inträffar och där företag slås ut av illa skötta upphandlingar.