Sorgligt, diktatur och vardagligt

 

Marie-Louise Ekman talade i söndags, i sitt sommarprogram, fint om sin nu döda man och om sjukvården. Musiken till programmet var lite kvinnlig soul men också en del struttig, sorglustig musik. Och så spelade hon en gammal höjdare av John Lennon: Mother. Texten i den börjar ungefär så här. Mother, you had me, mother I never had you. Goodbye. Father you left me, father I never left you Goodbye. En fin men sorglig sång. Den fick mig att tänka på min egen bakgrund. Relationen till föräldrarna var väl så där. Den ena dog ung, innan vi lärt känna varandra. Den andra hade jag en komplicerad relation med, ända tills hon dog.

Utrikes. Med en rysning kunde man igår läsa om den överlevande sovjetpolitrucken Lukasjenko i Vitryssland - eller Belarus säger man visst numera. Den här diktatorn låtsas bli vald då och då och anordnar någon sorts föreställningar, som ska likna fria val. Det är de inte. Förtrycket i landet är både påtagligt och våldsamt. Människor kastas i fängelse p.g.a. åsikter, som inte passar regimen, särskilt inför och under "valen". Demonstrationer slås ner med gasgranater, våld och vapenhot. Utfallet i söndagens riggade "val" påstods vara att diktatorn själv fick ungefär 80%, medan den starkaste motståndaren fick ungefär 7%. Hon är i alla fall inte fängslad än men hennes man, som startade deras oppositionsparti, är det. Ingen tänkande människa tror att de siffrorna visar den verkliga folkviljan.

 

Hemma. Så till ett vardagligt avslöjande om våra konsumtionsvaror. Nu är husbilseran över för vår del. Husbilen är såld till ett par rekorderliga och mycket sympatiska köpare, bosatta i samma landskap som vi men lite längre västerut. Det har varit fyra fina år med husbilen. Vi har väl kanske inte använt så där väldigt mycket men det har blivit några resor varje säsong och ett par långresor. Vi har hållit oss här hemma i Norden. Resorna, den runt Hardangarvidda i Norge och den via Vasa, Finlands västkust, över Åland och hem var minnesvärda men övertrumfades av en rad svenska pärlor i både nord och syd, från norra Jämtland till Sandhammaren.

 

Introvert och extro...

Man är ju med på Facebook. Nu har jag närmare 200 vänner på FB. Intressant. De första 50 gick snabbt. Sedan har det droppat in vartefter. Hur många de allra närmaste vännerna är, sådana som jag har nära och ofta kontakt med, kan jag gissa. 20, 30 stycken kanske och då räknar jag inte barnen med familjer, som är självklara. Jag har inte kollat, hur många av de övriga FB-vännerna, som är så att säga privata i allmänhet och hur många som är arbetskamrater eller arbetskontakter. Kanske hälften/hälften. Sedan är det faktiskt så att jag har några vänner, som valt att inte ha med FB att göra, sannolikt med goda skäl. Hela världen kretsar inte runt FB.

Nu har jag hållit på en månad med min nya giv att lägga in inlägg på bloggen varannan dag i stället för varje. Det nya kanske passar mig lite bättre. Jag fick i början en del reaktioner, först av ett par bloggläsare, som ville att jag skulle fortsätta dagligen. Trevligt att höra. Men jag fick också några "gillatummar", vilket skulle kunna betyda ett allmänt stöd, men å andra sidan lika gärna kunde betyda, typ, OK det räcker med varannan dag. Sedan inser jag att det här är ett privat resonemang. Men jag fortsätter nog med varannan dag tills vidare.

Så till ett viktigt ämne. Jag läste ett inlägg på DN Debatt av sju forskare med specialkompetens om frågor rörande framtida behov av kärnkraft för att säkerställa tillräcklig och ökad elkonsumtion. Där bekräftades att något behov av nyanlagd kärnkraft inte kommer att finnas och att det är betydligt dyrare att anlägga ny kärnkraft än ny vind- och solkraft. Experterna noterade också att svenska geografiska och biologiska förutsättningar är mycket goda för tillräcklig och utökad elproduktion med vatten, vind, sol och biomassa. När de reaktorer, som fortfarande är i drift, gjort sitt, har kärnkraften i Sverige gjort sitt. Det kan vi utgå från.

För övrigt, vad sysslar MSB egentligen med?

Det är skillnad på lort och pannkaka...

... eller t.o.m. på skit och pannkaka, säger en del. Det vore mig främmande att använda ett sådant uttryck om riksdagsledamöter. Ja, möjligen med undantag för vissa företrädare för det högerpopulistiska partiet med naziströtter då. Men det är ändå ett illustrativt och drastiskt uttryck, som visar på en tydlig kvalitetsskillnad i något sammanhang. Därav rubrikvalet.

Margot Wallström är en politiker, som alltid gjort ett gott intryck på mig. Hon har alltid framstått som en förespråkare för demokrati, fred och mänskliga rättigheter och hon har gjort det bra. Som utrikesminister hamnar hon väl ibland i kanske nödvändiga motsättningar. Hänsyn ska tas till olika länder och grupper, både utrikes- och inrikespolitik, diplomati, gällande internationella avtal och en lång rad särintressen. Ingen människa kan ta alla dessa hänsyn till 100 %. Det finns inget sådant pussel, som går att lägga perfekt. Men för det mesta hamnar hon rätt.

Lyssnade igår på en interpellationsdebatt i riksdagen mellan Margot Wallström och en Mikael Oscarsson (KD). Det gällde väl stöd till Palestina och om Abbas bett tillräckligt om ursäkt för vissa uttalanden. Långa, oexakta, konstiga påståenden från Oscarsson, korta, kristallklara svar från Wallström. Åsiktsskillnaderna var uppenbara, kvalitetsskillnaden också. Det finns många kontroversiella frågor runt Israel. En är om staten Palestina har ett existensberättigande, vilket S-MP ju tycker men inte KD. KD påstår t.o.m. att Wallström utgör en säkerhetspolitisk fara för Sverige. En annan, som dök upp i debatten gällde svensk vapenexport i allmänhet, där nästan alla partier tycker att Sverige ska syssla med sådant, men det tycker inte jag. Jag tycker att Sverige ska verka för fred, konsekvent och otvetydigt. Vapenexport i någon sorts fredligt syfte leder till hyckleri. En tredje fråga, och den berörde Oscarsson inte, är om Israels ockupationer av palestinsk, jordansk och syrisk mark ska tillåtas fortsätta. Oscarsson svarade inte heller på frågor om Israels senaste angrepp på civilpersoner i Gaza, där bortåt hundra palestinier miste livet och många fler skadades.

Igen och igen

En svensk läkare, Fikru Maru, sitter sedan flera år fängslad i Etiopien för något påhittat brott mot regimen. Ingen dom har meddelats. Har vi hört det förut? Korrupta och maktfullkomliga regimer är det gott om.

Maru behöver friges först och främst för att han inte gjort sig skyldig till något som vanliga, vettiga människor liknar vid brott. På senare tid har hans hälsa sviktat. Även av det skälet och särskilt av det skälet, behöver Maru friges omgående. Men, som alla vet, är det inte så lätt att komma till tals med regimerna i Etiopien och Eritrea. Svenska UD är den myndighet, som skulle kunna hjälpa Maru och hans anhöriga. UD har i åratal försäkrat att man gör allt, som står i UDs makt för att hjälpa till. Hur mycket och vad, verkar dock oklart.

Läste igår ett inlägg i SvD av akutläkaren Katrin Hruska, som känner till och är inblandad i fallet Maru. Inlägget innehåller en svidande kritik mot UD, jag skulle säga en fullständigt nedgörande kritik och, om den är riktig, så allvarlig att man måste ifrågasätta UDs kompetens på alla berörda nivåer. UD bör i så fall ges i uppdrag både att förbättra sitt arbetssätt och att börja rekrytera mer kompetent personal.

Historien för också tankarna till Dawit Isaak, som suttit fängslad i Eritrea i 15 år utan rättegång. UD och politiker har ständigt försäkrat att man gör allt för hans frigivande. I det fallet har UD under många år talat om s.k. tyst diplomati som rätt sätt att arbeta, vilket numera måste uppfattas närmast som ett hån.

Jag tror vi är många i Sverige, som har höga uppfattningar som kvalitén på svensk diplomati. Det är dags för UD att visa oss att vi inte har alldeles fel. Nu, med en vettig utrikesminister, borde chansen finnas.

Vart är Turkiet på väg?

Bra, Margot Wallström! Det är befriande med en politiker, som säger som det är och som vågar kalla saker vid deras rätta namn. Det tycker jag att vår utrikesminister gör allt som oftast. Nu har hon twittrat om Turkiets bakåtsträvande utveckling, som bl.a. gör det lättare, inte svårare att gifta sig med barn och ha sex med barn ner till 12 års ålder, vilket Wallström öppet påpekat. Det är befriande med någon på hög nivå, som undviker diplomatins hemliga språk, tyst diplomati som det kallas, och ständiga piruetter för undvika att trampa gammaldags mörkermäns prestige på tårna. Wallström har ju tidigare öppet kritiserat Saudiarabien och Israel. Det hon sade om Saudiarabien var inte bara korrekt utan även behövligt. Detsamma gäller Israel och nu Turkiet.

Turkiska politiker är upprörda över Wallströms uttalande och påstår att hon missuppfattat saken men jag förstår inte, vad de anser hon missuppfattat. Den turkiska inställningen tycks faktiskt vara att det ska vara legitimt att ha sex med eller gifta sig med 12-åringar, om samtycke föreligger, en ryslig inställning.

Turkiet på efterkälken

Erdogan i Turkiet kliver på i ullstrumporna. Försöket till statskupp skylls på en gammal antagonist, som lämnat landet. Det sägs att 60 000 personer finkats eller skiljt från sina jobb i anledning av det misslyckade statskuppsförsöket. Tryckfriheten har sedan länge inskränkts och journalister fängslas och blir politiska fångar. Intellektuella får inte längre lämna landet. Undantagstillstånd har införts. Det ger regeringen “rätt att stifta nya lagar utan att gå via parlamentet och rätt att begränsa medborgarnas rättigheter” påstår Erdogan. En vice premiärminister säger att den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna tillfälligt kommer att upphävas, samtidigt som Erdogan påstår att undantagstillståndet inte strider mot författningen och inte inkräktar på rättsstaten eller medborgarnas grundläggande friheter. Logiken haltar men själva allvaret ligger i Erdogans agerande i största allmänhet.

Det senaste är ju att Turkiet startat en sorts angivarkampanj i Sverige, när det gäller anhängare av Erdigans politiska motståndare, den som Erdogan så ivrigt påstår ligger bakom den misslyckade statskuppen. Agerandet får en nästan men bara nästan att tro på konspirationsteorin att Erdogan själv iscensatt kuppförsöket för att öka sin makt och för att kunna inskränka mänskliga rättigheter i Turkiet, precis det, som han håller på med för fullt.

Turkiets status som demokrati och rättsstat kan allvarligt ifrågasättas. Utvecklingen i Turkiet visar med all önskvärd tydlighet att Turkiet med den nuvarande regimen inte på långa vägar når upp till kraven för att kunna bli del av EU.

Pajkastning

Lite häpen kan man bli av en ledare i gårdagens (tror jag, möjligen dagens, jag ser den bara på nätet) DI. Där framförs mycket hård kritik mot vår utrikesminister Margot Wallström. Bakomliggande skäl undandrar sig min bedömning men en gissning vågar jag mig på. Wallström har tidigare kritiserat DI för mindre lyckade skriverier om saudiarabienkonflikten. Partipolitiska intressen verkar också spela spela in. Personligen tycker jag det var utmärkt att Sverige, under Wallströms ledning, äntligen erkände Palestina. Att kritisera Saudiarabien och Israel för bristande mänskliga rättigheter, när det gäller yttrandefrihet, brottsbeivrande och en del annat, ser jag som enbart positivt. Varför Wallström inte skulle få ha en åsikt om värnplikten, vågar jag inte ens gissa. DIs kritik mot Wallström ser ut att mynna ut i att hon ägnar sig åt pajaskonster. Det påhoppet tycker jag mest av allt liknar pajkastning.

Nej, DI bör helst hålla sig till sitt område, tycker jag, pengar, värdepapper och ekonomi alltså. Där finns säkert en berättigad plats och där har man kompetens. DIs trovärdighet i utrikespolitiken tycker jag att det är si och så med.

Ambivalens

På visit hos vänner i skärgården. Stockholms skärgård har fortfarande kvar en del av sin tjusning. Det bullrar mer än förr och nya, jättelika skrytbyggen dyker upp överallt. Men vattenvägarna är desamma och öarna ligger kvar. Vi bor i ett land, där det finns gott om resurser, det kan man gissa redan av bryggornas storlek och mångfald. Vaknade i morse i ett litet gästhus 10 m från havet, i mellanskärgården. Ljumma sommarvindar blåste in genom de öppna verandadörrarna. Klarblå himmel och vågskvalp. Ljuvligt och lätt att för stunden förtränga det faktum att Östersjöns bottnar är dödare än någonsin. Ett friskt bad i tjugogradiga lättrimmade vattnet är en vederkvickelse, som får en att tillfälligt bortse från de koldioxidutsläpp man ägnat sig åt för att köra hit med båten.

Man har röstat i supermakten

Medierna svämmar över av rapporter från USA-valet. Det var så jämnt, så jämnt, var det huvudsakliga budskapet. Dramaturgin verkar viktigare än innehållet. Det var väl i alla för väl att Obama vann till slut. Vilken rysare om företrädaren för ett parti, som innehåller både den kristna högern, teapartyrörelsen och diverse tokstollar som agiterar för mer vapen, dödsstraff och abortförbud, hade vunnit. Men det har ju hänt förr. Bush vann ju, den ena gången på ett hederligt sätt som det verkade. Ni vet han som inför terroristkriget sade: Är ni inte med oss, är ni emot oss.

Obama har en del att bevisa. Hoppas han nu vågar (och vill) ägna sig åt även miljö- och klimatproblemen, vilket onekligen behövs i det land som står för den värsta miljöförstöringen och där hälften av befolkningen tror att gud kommer att ordna biffen.

Går det dåligt, sparka coachen

När mediamobbningen av Juholt börjar lägga sig, kan jag inte låta blir att undra, hur det gick med de andra riksdagsledamöter som gjort ungefär samma sak med hyresbidrag från riksdagen som Juholt. Det är väl för mycket begärt att några media ska bry sig om det. Det säljer inga lösnummer. Drevupphetsningen finns inte där. Vad var det han gjorde egentligen, Juholt? Hyran var inget brott, det var oklara regler i riksdagen. JAS-planen var det kanske lite fram och tillbaks med men, ärligt talat, vilken politiker är stringent och tydlig? A-kassan i budgeten tyckte man inte var något fel. Och att M stött sig på SD i försvarsfrågan må vara kronologiskt lite tokigt men jag gissar att även borgerligt sinnade personer förstod vad som avsågs. Så vad är kvar att klaga på? Ja, egentligen är det väl opinionssiffrorna.
_________

Läste igår i DN att utrikesministern uttalat sig om sanktionerna mot Iran och sagt: Därför måste vi från europeisk sida försöka att aktivera förhandlingsspåret. Märker att jag faktiskt håller med om något han säger och att jag blir förvånad över det. Iran verkar ha målat in sig i ett hört och det gäller väl att låta färgen torka någonstans tillräckligt för mullor och andra ska hitta en utväg.

The American dream

Gingrich heter en republikan i USA som aspirerar på att bli president. Han anser att palestinierna inte är något folk. Det är ett påhittat folk, säger han. Med det menar han förmodligen att israelerna skulle vara ett riktigare folk. Gingrich anser också att israelerna har rätt till ett land men inte palestinierna. De hade chans att ge sig av till många ställen, lär han ha sagt. Han säger att det aldrig funnits något Palestina och sprider skrönor om palestinier och terrorutbildning. Man kan undra över ingredienserna i denna soppa. Men bara en kort stund. Grunda med en rejäl portion vanlig rasism. En del röstfiske i inrikespolitiken. Ett par ordentliga nypor ren dumhet. Smaka av med lite gammaldags vänsterskräck. I mina öron låter det som våra sverigedemokrater fast värre. Gingrich, som också stöder de amerikanska krigen, förespråkar barnarbete och förnekar klimatproblemet, lär leda opinionsmässigt bland de republikanska presidentkanditatskandidaterna. Vilken rysare! Å andra sidan kanske Newt som kandidat vore bästa sättet att få Obama omvald.

Bildt, Juholt och media

Som jag var inne på nyligen, är det politikers sak att vidta åtgärder mot regimer som bryter mot mänskliga rättigheter, inte enskilda bolags. D.v.s. det är väl bra om bolag gör det också men man kan inte räkna med det, eftersom syftet med deras verksamhet är något helt annat – att göra vinst. Ericsson exporterar så mycket man kan för att tjäna så mycket pengar som möjligt. Iran eller Syrien spelar mindre roll. De betalar. Det är väl inte så hedrande att man samtidigt låtsas att den utrustning man säljer inte kan användas av diktatorer till att spåra motståndare. Men värre är att vår utrikesminister stoppar sanktioner som hela EU i övrigt står bakom för att skydda inhemsk export till Syrien. Bildt hänvisar till ett demokratiskt syfte! Ingen i regeringen säger emot. Bildt har dessutom mage att påstå att svensk press är okunnig, när man tar upp saken och inte applåderar hans veto i EU. Vi har ingen anledning att känna oss stolta över detta.
_____________

Mediadrevet fortsätter efter socialdemokraten Juholt. Det är som flugor på en sockerbit. Vittringen av en möjlighet att Juholt måste offras drar till sig all sköns mediaexponering, ibland mer, ibland mindre seriös, ibland bara en omedveten megafon för enskilda maktintressen. Inget nöje för någon att beskåda. Inte gagnar det socialdemokraterna och inte gagnar det media.

Europa svajar

Papandreous politiska spel illustrerar egendomliga inslag i den moderna ekonomin. Ett egennyttigt infall av en gubbe i ett litet land påverkar hela Europa, alla börser och hela världsekonomin. Hursomhelst måste Greklands regering för länge sedan ha förbrukat allt sitt förtroende både inom och utom Grekland. Om man ändå ska dra ut på besluten, vilket inte verkar särskilt begåvat just nu, vore det enda vettiga att avgå och utlysa ett nyval. Merkel och Sarkozy verkade på allvar tagna på sängen av Papandreous fint med folkomröstning. Hade de verkligen inte insett risken för detta och för annat sprattel av grekiska regeringen. Det verkar som om det är brist på kompetenta rådgivare som kan hjälpa dem med förhandlingsspelet. Reaktionen var i alla fall snabb. Ta vårt förslag eller lämna euron! Hur det i praktiken ska gå till att hindra ett land att ha kvar den valuta man har, om det blir aktuellt, ska bli intressant att se.

Efter detta ska Merkel och Sarkozy ta sig an en annan opålitlig gubbe. Då blir det riktigt allvar och inga bunga-bunga-fester.

Italiens sköna land

Redan Birger Sjöberg längtade till Italien. Vem gör inte det? Men det finns avigsidor. ‘ndranghetan, maffian och camorran å ena sidan och en visserligen liten men smällrik premiärminister med fascistisk dragning å andra sidan.

För ett par veckor sedan uppgav DN att Berlusconi många gånger betalat en person för att ordna unga kvinnor till premiärministerns bunga-bungafester. Berlusconi säger att de unga kvinnorna varit "bara vänner" och att han betalat därför att han "är en generös man som velat hjälpa en familj i nöd".

De här grodorna lär också ha hoppat ur munnen på Berlusconi.
"Mussolini mördade aldrig någon. Mussolini skickade iväg människor på semesterinternering."
"Jag är politikens Jesus Kristus. Jag är ett tålmodigt offer, jag står ut med allt och jag offrar mig själv för alla."

Dumhet, dåligt omdöme och arrogans är inte egenskaper Italien behöver hos en ledare i dessa tider. Tyvärr tycks det gå utför med Italiens ekonomi, medan premiärministern blir allt rikare.